Suk.
Jag, som skojar om att Minsting tycker så mycket om att vara sjuk, är likadan själv….verkar det som. Allt som är ”knäppt” med Minsting, har han ärvt ifrån mej…typ.
Jag är ju sjuk idag. Hemma. Men hundarna måste ju alltid ut – hur jag än mår. Så jag går ut. Som tur är träffar vi på en ex-granne, med två hundar, och Fiona får leka av sej en stund.
När jag kommer hem bestämmer jag mej för att ta tempen igen. Men först tänker jag: ”Det-vore-så-typiskt-om-termometern-visade-på-normala-37grader-bara-för-att-jävlas-och-fast-jag-känner-mej-jättesjuk-så-sviker-tempen-mej-så-jävla-mycket!” och så hinner jag nästan ladda upp en jävla ilska mot kroppen/febern/icke-febern/livet/termometern/och-all-annan-jävulskap-som-drabbar-mej innan jag kollar på termometern.
Jaaaaaaaaaaa!
Den visade 38.9C !!
Tjohoooo!
Nu går jag och lägger mej.
För jag är suk!
På riktigt!
🙂
