Jag är lite knäpp, för jag har nästan längtat efter att få bli rejält sjuk eller förkyld!
Voffo-då-då? undrar du.
Jo, för att om man håller på att tramsar med migrän hit och dit, som inte känns ”riktigt”, och som känns som om jag måste förklara mej varje gång en attack kommer – speciellt om det håller i sej mer än 2 dygn (vilket dom ofta gör) – så är det så skönt att ha en rejäl förkylning eller influensa, som INGEN ifrågasätter.
Jag är sjuk. Punkt.
Ingen kommer att fråga ”vad som hänt” eller om det är ”något som gör att….”. Eller ”hur mår du EGENTLIGEN?” och alla andra frågor jag får när jag har eller har haft migrän.
Migrän är en sjukdom. Den har t o m ett diagnosnummer. Men när man har det, är det som om man måste ursäkta sej varje gång, iallafall: ”Är du stressad? Mår du bra? Är du bekymrad över något? Trivs du på jobbet?” osv.
Jag förstår att det är av OMTANKE frågorna ställs, men samtidigt är det som om migränen inte är en Riktigt Sjukdom, utan att den beror på Något, och så ska man luska i VAD.
Jag har haft migrän sedan jag var 12 år! Ibland mer, ibland mindre. Ibland korta anfall, ibland långa.
Jag har fått höra att ”det går säkert över när du blir gravid/när du fått barn/när du blir äldre/när du kommer i klimakteriet/när du slutar ha mens/när du…..”.
Och The Answer is: No.
It is not going over.
I have to live with it!
Och det är för jävligt att ha så ont att det känns som man ska dö, MEN det går ju över! Varje gång. Har man haft 10 543 migränattacker, så VET man; Det går över. Det värsta är att jag måste förklara VARFÖR jag har migrän, varje gång.
I förrgår började jag hosta. Igår blev det mer hosta, snor och allehanda förkylningssymtom. I natt vaknade jag med ont i hela kroppen och feber: ”Wohooooo! Jag är SJUK! PÅ RIKTIGT!” var min tanke/känsla när febertermometern visade på 38,5 C.
Ingen kommer nog att fråga VARFÖR jag blev sjuk, om jag trivs på jobbet, om jag har det jobbigt i livet eller VARFÖR jag blev förkyld – fick influensa (eller vad det är).
Jag är bara äkta sjuk.
På Riktigt.
Härligt!
