”Titta på din lilla storebror, Milton!”….liksom….
Jag går ut med babyn Fiona 8 månader, 60 cm i mankhöjd, X antal kg, och med lille Milton, 6 år, för att dom ska KISSA OCH BAJSA. Det är liksom Uppdraget.
”Man får inte kissa och bajsa INOMHUS!” har jag sagt till Fiona ungefär 184 ggr.
Hon svarar då: ”Voffödådå??”
Typ.
Sen kissar hon på handduken som ligger i en hög på golvet.
Typ.
Så vi går ut. Och går ut. OCH går ut. Och GÅR UT!
Och varje gång hon kissar eller bajsar UTOMHUS säger jag: ”BRAAAAAAAA!!!! DUKTIG Fiona!!!!”
….. för att hon ska förstå vad jag VILL att hon ska göra.
Så vi går och går och går…ute!
Men hon har ett MISSION i livet, tror jag. Och det är att BÄRA PÅ SAKER.
När man har Ett Mission så är det liksom JÄTTEVIKTIGT! Då är det lätt att glömma Andra Viktiga Saker.
Typ.
Fiona hittar en Pinne!
Det tycks vara Världens Viktigaste Pinne. Och den ska Föras Hem. That´s the Mission.
Hon ser så OERHÖRT STOLT ut så att jag får alldeles ont i hjärtat av Kärlek!
Hon sträcker upp halsen så högt att hon nästintill blir en giraff. Och hon studsar fram som värsta Lipizianarhästen (hur det nu stavas?!). Hon ser Verkligen ut att vara ute på Världens Viktigaste Uppdrag!
Jag kan bara inte ta bort pinnen bara för att hon ska bajsa och kissa.
För det glömmer hon nämligen.
I och med detta Viktiga Uppdrag, försvinner bajs- och kisstankarna, och allt som har med övriga kroppsfunktioner att göra.
Hon har inte ens tid att hälsa på andra hundar!
”Don´t touch my pinn!”
Hon ska Genomföra Uppdraget: Att föra Pinnen Hem!
Väl hemma tar jag pinnen och säger till henne: Uppdraget utfört!
Fast ändå inte.
För uppdraget var ju EGENTLIGEN att kissa och bajsa.
*suckar*
Jag är alldeles för blödig och varmhjärtad….
…för när vi kommer in, travar Fiona glatt in till handduken och kissar.
Sen tar hon en sväng till Storings rum och lägger en Stor Härlig Hög Fruktansvärt Illaluktande Bajs!
Mission Incompleted.
Eller nåt.
erviluca #mammatillfyrakillar 