Gissa vad jag tycker om min bil!? /erviluca

Postat den

Mercedes A190

Svar:

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jag tycker faktiskt att jag var rätt modig som startade en resa till Norrköping med en bil som kändes…osäker. Minst sagt. Men när jag startade var den iallafall ”framvagnstillrättad”. Och det kändes. Jag behövde inte hålla hårt i ratten för att hålla den kvar på vägen, liksom…

Men ändå, för det blåste. Hela vägen. Mycket. Och då fick jag hålla hårt i ratten för det kändes som om den skulle åka av vägen. Men det var bara en liten petitess jämfört med ”det andra”.

Vid Bergshamra var det en buss som blinkade och blinkade och blinkade till mej (? eller inte!) och jag förstod inte varför. Jag försökte titta runt bilen, när jag satt inuti, men såg inget som verkade konstigt….

…men när det blev lite kö, tyckte jag att det verkade bolma rök ifrån avgasröret…

Men vafaan ska man göra när man rullar mitt i en lååååååååång kö?! Så jag ignorerade det. Och höll tummarna för att det ”inte var något”. Fast det kändes lite olustigt i magen.

”Det andra” var att bilen plötsligt, när jag körde i 110 km i timmen, ”hoppade till” – liksom ”hostade”; ”ÖHÖ!” – tände en lampa, som det stod någon bokstavskombination på – typ BSC eller GHR eller RYT eller UBX eller nåt…och sen la den av. Det vara bara att låta den rulla av vägen och stanna.

Och det är inte såååå mysigt på en motorväg, där bilar fräser förbi i 120 km i timmen, så att bilen ruskar till vid varje förbifarande bil!

Så jag satt där i bilen, kände viss ”bränd-gummi-lukt”, och FUNDERADE. På livet. Eller nåt.

Vad annars göra?

Jag visste ju tamejfaan inte ens hur man öppnade motorhuven! Och vad skulle jag gjort om jag hade kunnat öppna den? Stirra ner! Och sen då?

Givetvis stannade bil efter bil, och ur klev fantastiska män och frågade: ”Kan jag hjälpa dej?”

In my dreams!

När jag suttit där i bilen en stund och FUNDERAT, på Livet – eller snarare Ingenting! – startade jag bilen, som gick igång (!) och körde vidare.

Sen började vi om, bilen och jag: ”HOST!” *hoppa till* STANNA. Om och om igen.

Till slut åkte jag in på en parkeringsplats, letade efter handtaget till hur man öppnar motorhuven, HITTADE DET (! ”Tjohooo, vad jag är DUKTIG!!”), öppnade motorhuven och stirrade ner där: ”Eeeeeh??? Jaha.” Sen tänkte jag att det nog var bra för motorn och alla andra grejer där inne att ”svalna” så jag lät luckan stå öppen en stund. Man kan säga att det var mitt sätt att ”laga” den.

Alla sätt är bra utom dom dåliga. Har jag hört.

Jag tog mej ända fram till Målet.

Hämtade Bebisen och så startade jag HEMRESAN.

Nu hade jag bestämt att bilen inte ville åka över 90 km/timmen. Punkt. Jag KÄNDE det i hela mej. Intuitivt. Så jag körde strax under 90 km/timme hela vägen hem, UTAN ATT BILEN HOPPADE TILL ELLER STANNADE EN ENDA GÅNG!!!

Så min känsla var alltså rätt!

Jag har alltså en bil som inte vill köra över 90 km/timme.

Knäppare än knäppast.

Och ”jag” måste fortsätta ”smålaga” den för att kunna sälja den, för man kan ju inte sälja en bil som inte funkar ordentligt. Visserligen köpte jag den sån, och värre, men jag har inte MAGE att lura någon till detta. Tyvärr.

Så det är bara att fortsätta laga.

Inte jag alltså, utan Någon Annan typ.

För jag är ju glad bara över att kunna öppna motorhuven…..

… och liiiite mer bör man nog kunna.

Eller?

Jävla bilhelvetesjävel!

😉

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Stackars dig, sicken otur..vi skulle behöva en till bil, men har inte råd att köpa ny och köpa begagnad verkar ju vara ett lotteri..Vinna eller förlora liksom..Samtidigt känns det som om man det är tryggare att köpa via firma.Köper man bil vi firma så måste man väl ha någon garanti..eller?

    Gilla

    Svara
    • Ja, ny bil har jag aldrig haft eller fått uppleva, och lär väl aldrig få det heller, men jag har haft bilar som fungerat bra och som jag tyckt om! Jag ska se om jag kan ha den här bilen som ”inbyte” vid köp av annan bil på firma…Ska höra med en bilfirma i morgon, vad den kan vara värd i inbyte…

      Gilla

      Svara
  2. Det känns som du köpt sonen eller dottern till min första bil i slutet av 70-talet. Jag ber om ursäkt. Måste vara något i generna.

    Gilla

    Svara
    • Den är verkligen…skit! Hela den! Men idag pratade jag snällt med den och baaad den att ”rätta till sig” – åtminstone tills jag ”sålt” den vidare…. Men den lyssnade inte. 😦

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Pappan Hasse Avbryt svar