Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag blir tooookig! Jag s l i t e r   m i t t   h å r ! ! Har lust att Flytta Hemifrån! Eller bara springa ut – låååååååååångt bort! Eller ta en liten ”ränsel” (tror jag det heter…en liten stav över axeln med en liten påse längst ut med lite Viktiga Grejer i) och RYMMA!

Jag vill SKRIKA och ROPA och SLÅ!!!

Jag, som är så klok, psykologisk, terapeutiskt utbildad, lugn och sansad, klok, arbetar med ungdomar, pedagogisk, snäll, kärleksfull och Helt…Enkelt…Underbar….

…blir fullkomligt GAAAALEN!!!

GAAAHH!

Jag hittar inte ord!

Nu går jag!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6469330.ab

 I artikeln ovan står det att småbarnsmammor har sin värsta stressperiod strax innan kl. 8.00 på mornarna…

…och hemska minnen dyker upp i mej:

Två små barn ska iväg till dagis: Dom är 2 och 3 år (eller 3 och 4 år)… Mannen ”kan inte lämna, för då hinner jag inte till jobbet i tid” och vid ifrågasättande av detta, eller vid Hysteriskt Sammanbrott, frågar mannen irriterat om jag vill att han ska sluta på sitt jobb och ”kanske sitta i tunnelbanan och klippa biljetter istället?”.

Slutdiskuterat.

 Att jag håller på att bli ett Vrak räknas inte. Min ”hysteri” är ”ett spel” och inget att ta på allvar.

Mannen vaknar, går upp, duschar, äter sin frukost och åker iväg.

 Jag går upp, tvättar snabbt av ansiktet och under armar…På med lite mascara…kamma igenom håret. Barnen är vakna. Är hungriga. Fort fort ska det gå! Gör smörgås och mjölk, bråk om vem som ska sitta på vilken stol, 2-åringen blir knuffad av 3-åringen. Gråter. När jag säger ifrån, häller 3-åringen ut sin mjölk på golvet i ilska. Barn ska tvättas av, barn ska kläs…

Dom rör på sej, springer runt, skojar, blir osams, vill ”inte gå till dagis”, står i båge och vägrar, kastar en bil, vill ta med en bil till dagis (regel: Inga egna leksaker på dagis), vill och vill inte, hit och dit. Rörigt och skrikigt.

Jag är opsykologisk, opedagogisk och Ska senare under dagen anmäla mej till tävlingen ”Världens Sämsta Mamma”.

Klockan går: ”Tick tack tick tack”. Stressen sitter i magen och huvudet…

Står i hissen med båda barnen i tvillingvagn. Tittar i spegeln. Ser Konstig ut. Ser att jag bara har mascara på ETT öga! Orkar inte gå tillbaka…

 På väg till dagis. 3-åringen vill GÅ – INTE sitta i vagnen. Han får gå, men vill INTE hålla i vagnen. Vill GÅ ”FÄLV!”. ALLT ska undersökas! ALLT! Varje litet hål ska han stoppa fingret i, varje lite svart prick ska plockas upp. Promenaden tar lååång tid.

2-åringen ”vill åsså!” gå. Då stoppar jag 3-åringen i vagnen. Han står i en båge och gallskriker: Han vill ”GÅ FÄLV!”. Men klockan går ju – Tiden bryr sej inte om små pojkar som vill GÅ FÄLV! Han slår lillebror i sin ilska. Jag arg – har lust att gråta, lillebror gråter, storebror skriker!

 Väl på dagis lugnar sig alla, men inget barn vill vara på dagis. ”GÅ INTE MAAAMMMAAAA!!!” skriker båda i kör när jag går och glatt vinkar hejdå!

 Hela vägen till jobbet håller jag tårarna innanför kinderna. Ont i magen. Väl på jobbet, går jag raka vägen till toaletten, och sätter mej PÅ toalettlocket och gråååååter: Jag är helt slut! Vill inte vara mamma! Vill inte vara vuxen och inte jobba! När tårarna är slut, tvättar jag av ansiktet, och tvättar bort mascaran på ena ögat, så att det blir jämnt, och går ut och leeer och hugger tag i Dagens Uppgifter.

Ett år senare har jag ytterligare en son…och fortfarande en man som ”inte kan hjälpa till”….

Natti natti Mitt i Natten!

Sov gott alla bloggare, och Alla Andra!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6463100.ab

 Varför detta ständiga ”tjaffs” om ålder: ”Han är 8 år yngre än du – vad tänker du om det?”

 -”INTE NÅGONTING! INTE ETT JÄVLA NÅGE! INGENTING!!!”

 Hade ”dom” skrivit så om HAN varit 8 år äldre än henne? Tror inte det.

8 år när man är över 30 är väl INGENTING! Man växer ju ikapp, och när man är kring 30 så ska man väl anses ”vuxen”, och då bör man kunna vara ihop med en annan vuxen utan att räkna siffror.

 Jag gillar Verkligen Inte när ”yngre män” (upp till 25 år) säger till mej att dom är intresserade av mej, för att dom gillar ”äldre kvinnor”! Jag är ingen ”Äldre Kvinna”! Jag är JAG! Och jag är inte min ålder!

Att en 50-årig man blir ihop med en 25-årig kvinna, kan man väl tycka vad man vill om…men när en 50-årig kvinna blir ihop med en 25-årig man så är det ett ”jävla hallå”!

I och för sej förstår jag inte riktigt att man vill, kan och orkar vara ihop med någon som skulle kunna vara ens barn, MEN jag har aldrig heller befunnit mej i den situationen (och vill det inte heller – jag vill ha en ”mogen man” oavsett ålder, och jag har svårt att tro att en 25-åring är så mogen…), så jag ska inte uttala mej om ”rätt eller fel”, MEN det som retar mej är att tidningar MÅSTE fråga ”om åldern spelar roll”…

Egentligen skulle någon någon gång svara:

-”Ja, åldern spelar jättestor roll! Det är skitjobbigt! Jag har liksom blivit hans mamma, men det gör inget, för vi gillar dom rollerna…”.

Eller vad ska man svara, liksom bah?

(Lycka till, Tilde, förresten! Du är värd ALL KÄRLEK I VÄRLDEN!)

Josefine Craaford på ”Voice bla bla bla”, sa igår morse att ”Att inte ha gått i högklackat någon gång är som att inte ha fått leksak till Happy Meal….är som att inte ha levat”…Typ!

Enligt den teorin har jag alltså inte levat! Jag har nämligen aldrig klämt in mina små söta fötter i något som gjort ont eller skavt eller varit på något sätt ”elakt” mot mina små söta fötter.

Jag har alltid tyckt att mina fötter varit gulliga. Små och söta, med raka och nöjda tår. Dom gånger jag har försökt klämma in mina fötter i högklackat, har dom reagerat starkt och fullkomligt skrikit:

-”Släpp ut oss!!!!” och som straff har dom ibland krampat.

Så kanske har jag varit lite mesig, och inte sagt ifrån ordentligt…Kanske har jag skämt bort dom…men…det är ju ändå mina fötter…och jag ska gå på dom hela livet har jag tänkt…Så…dom har fått som dom velat:

…platta skor, breda där fram, så alla tår kan ”dansa fritt”…

Ibland har dom gått med på en kväll med lite trångt mellan tårna, men eftersom jag looovat dyrt och heligt innan att: ”… det bara är för en kväll och att SEN ska ni få fritt spelrum igen, och som tröst kan jag både fila hälen och ha fotbad efteråt” …så har dom sagt Okeyrå!

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6450318.ab

 Det är väl lite olika…men, som ovanstående undersökning visar, så tror jag också att i snitt mognar män senare…Eller jag tror att dom VÄLJER att vara ansvarslösa längre…i snitt alltså!

 För det är väl det som kallas att Vara Mogen? Att Kunna Ta Ansvar och Vara Ansvarsfull?

Många kvinnor Tvingas in i Ansvaret i och med att dom/vi blir gravida, och plötsligt TVINGAS vi att ta hänsyn till Någon Annan i första hand. I och med att vi har ett Nytt Liv i vår kropp, och det vi äter, känner och gör påverkar en ny människas liv. Ansvaret kommer som ett brev på Posten…(om nu brev kommer på Posten, nuförtiden…om ens posten finns…Nåja…)…

…och biologin (hormonerna) verkar vara starkare hos en kvinna, som börjar få mamma-längtan och vill bli gravid, vilket gör att hon vill ”stadga sej” oftare och tidigare än en man…

 Det tycks som om män mer väljer  att ”NU är det dags att mogna/växa upp/ta ansvar” och att det inte är lika Biologiskt…

Jag hade bestämt mej för att le mot ALLA i går…

Vad svårt det var!

För det första glömde jag bort det hela tiden, och för det andra var det svårt att le när man kände sej trött och sliten…och för det tredje var det svårt att le emot främlingar som stirrade trött igenom en…och mot folk som man känner pyttelitegrann och aldrig varken hejat eller lett emot förut…

Det var mycket svårare än jag trodde!

Men jag ska ha det i bakhuvudet, så ofta jag kan, och le mer, i vilket fall som helst….och ta en ny ”Le-mot-alla-dag” en dag när jag inte har så ont i huvudet och känner mej så trött…och alla andra ursäkter…

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6435465.ab

Puh! Vilken tur va, att Experter kommit fram att man kan ha sex utan kärlek, utan att skadas!

 Ibland blir man förundrad över att det behövs Undersökningar och Experter för att komma fram till saker som vi rätt vanliga människor redan vet!

Jag gissar att det finns en helt bunt människor av alla kön (!) som har sex utan att de har känslor för sexpartnern.

Förr trodde man att bara män kunde ha det, och därför ”uppfanns” prostituerade…

 Men i och med Den Kvinliga Frigörelsen/Jämlikheten etc har man kunnat lista ut att det också finns kvinnor som kan/vill ha sex utan att blanda in känslor.

 Det finns också människor på denna planet som bara har sex när dom är KÄRA – för att de vill älska med den de älskar, och som inte kan, eller vill, ha sex bara för sexets skull.

 Det finns alla sorters människor, och inget är mer ”fel” eller ”rätt”, och vi är alla rätt normala.

Det var som en kompis till mej sa: ”När jag blir kär, är det som om ”ON-knappen för sex trycks in, och jag är jättesugen på sex och blir kåt, men när jag inte är kär, trycks OFF-knappen in och det finns inte sex i min värld, och jag saknar det inte ens!” Bra sagt, tycker jag…

Så för oss som är ”såna”, låter det urlöljligt när det sägs att ”Sex är som att äta och dricka”….

…för i så fall skulle jag vara stendöd!

Jag tycker att ALLA människor ska bestämma sej för att LE mot ALLA dom träffar under EN dag.

 Bestäm på morgonen: Idag ska jag LE mot ALLA jag träffar, gammal som ung, ful som dum…

 Jag ska pröva i morgon, och sen sammanfatta hur dagen blev, efteråt…Blev den LIKADAN som alla andra dagar, eller hände något speciellt?

Komplimang

Jag tycker också man ska bestämma sej för att ge EN komplimang om dagen till Någon – vem som helst! Minst!

 För en komplimang kan någon minnas resten av livet, faktiskt, eller bara resten av dagen, men alla blir glada av en komplimang (nästan alla iallafall…).

På skolavslutningen var det en kille i nian som spelade trummor när hans klass sjöng en sång, och han var OTROOOLIGT duktig! Waow! Jag blev helt imponerad! Jag hittade honom inte efteråt, så jag kunde gå fram och säga vad jag tyckte, men två veckor senare såg jag honom och gick fram till honom och sa vad jag tyckte. Han blev jätteglad och tackade!

 Ytterligare två veckor senare stötte jag på hans mamma, som kom fram och sa att sonen blivit såååå glaaad över mitt beröm och han hade sagt efteråt: ”Fy Fan vad 2010 började bra! Det blir nog ett bra år det här!”.

Plötsligt dyker ett minne upp när jag läser en blogg, och jag vill skriva av mej minnet direkt:

Jag är 20 år gammal och kär/besatt/Galen i M…Vi är ihop… tror jag iallafall… Jag är inne i stan och shoppar, och ska åka hem igen, då jag får för mej att överraska M. Han bor nämligen på Drottninggatan i en liten lya, kallad ”Råtthålet”. Jag går fram till en telefonautomat och ringer till honom (det var före mobilernas tid):

-”Hallå!”

Fjärilarna börjar dansa i magen så fort jag hör hans röst…

-”Hej, det är E! Jag är vid Åhlens och tänkte jag skulle komma upp! Kan du komma ner och öppna?”

Jag tror han ska bli glad…

-”Näe…Jag står i duschen…Är inte påklädd…Måste duscha färdigt…”

Men det har aldrig hindrat honom förut…nakenheten alltså…

-” Jag kan vänta tills du duschat färdigt så kan du komma ner och öppna sen…”, säger jag medan modet sjunker…och fjärilarna börjar mörkna…

-”Nej men jag ska iväg…Sticka…. och jag har bråttom, så det är ingen ide…”

Han låter konstig på rösten…stressad… fast inte ”bråttom-stressad” utan ”nervös-stressad”…

-”Okey…Då hörs vi någon annan gång…” säger jag med gråten i halsen, för det känns verkligen inte bra…

-”Okey!” Han lägger på luren. Jag med.

Något gör att jag går till Drottninggatan och ställer mej mitt emot vid tobaksaffären, i dörren och stirrar mot Porten där Han bor…

Först tänker jag att jag ska ”fånga upp honom” på vägen – försöker tänka lite glatt att jag ska få en kyss på vägen…typ…

Jag står där en stund…Känner mej dum…inför mej själv…

DÅ kommer HON trippande! Ut genom porten i turkos slimmad klänning och höga klackar… Hon som är M:s ex flickvän, som han var ihop med när vi träffades, och som han aldrig riktigt släppt… Hon som ser ut som Caroline av Monaco – sååå SNYGG! Rik är hon också…eller hon kommer från en Rik Familj…

Det KOKAR i mej! Ett Monster har vaknat! En svart, slemmig gröt ligger i magtrakten och vill upp…Jag vill skrika, gapa, stampa, HATA!

Jag står där med skakiga ben! Jag ska FANIMEJ tala om för honom vad jag tycker när han kommer ut…Han hade ju bråttom…. Han, i sin Adamsdräkt…”direkt ur duschen”….Visst!!

Jag står där i 10 minuter, men han kommer inte…SÅ ”bråttom” hade han…

Tillbaka vid Telefonautomaten ringer jag upp och han får veta att han lever. Jag HATAR! Och jag är SVARTSJUK och jag är ILSKEN och LEDSEN och ARG!

Jag vill göra slut, men kan inte….

…………………………………………………………………………………………………………………….

Jag förlåter…den gången…och en gång till…och…..