Kategoriarkiv: Uncategorized

Tre söner vid köksbordet. Alla gör läxan. Alla vill att jag ska sitta med och ”hjälpa”/stötta.

-”Mamma, hur räknar man ut det här?” *visar boken*

-”Mamma, hur stavar man åt?” Tittar i boken, läser matte-uppgiften och säger samtidigt:

 -”Åt? Å T ”.

 -”Nej på engelska!”

 -”Men se här! Du tar ju den och gångrar med den!*pekar*

-”Menar du ÄTA, alltså eat, eller ate?”

-”Jahaaa! Ska jag gångra den som står där, före, med den där efter??”

-”Nej, jag menar BORDE på svenska!”

-”Ja. Jasså! O U G H T.”

-”Mamma, vet du vilken kung som var före Gustav Wasa??”

-”Gick det bra? Jag vet inte vilken kung som var före – står det inte i boken?”

 -”Äsch! Jag hatar matte!!!”

-”Mamma, Hur stavar man nice?”

-”Varför hatar du matte nu plötsligt? N I C E. Har du hittat vilken kung som var före Gustav Wasa?”

-”…för jag fattar inte! Titta här!” *visar i boken*

 -”Mamma, hur säger man styra på engelska?”

-”Men ska man inte ta DET talet och DET och plussa med DET? *pekar* ” Jag vet inte hur man säger styra…Manage?”

Snacka om att ha många bollar i luften huvudet.

Det är inge kul att laga mat….

…men nu är jag hungrig, och skulle vilja bli BJUDEN på något gott – typ grillad kyckling….

…men ORKAR inte laga mat… och slipper, för jag är ensam hemma…så det blir kanske havregrynsgröt med lingonsylt till middag…för det går på 3 min i micron…

HUUUR många här skriver: ”HUUUR blir man en toppbloggare? HUUUR få man många läsare??? HUUUR gör dom som har många läsare???” och sen allt Skitkastande:

”Det är bara dom som skriver om SEX, som får många läsare” eller ”Det är bara dom som skriver KORT som får många läsare”…eller ”Får vilka korkskallar som helst skriva bloggar????” eller ”HUUUR kan XX och NN och PP och AA ha så många läsare???”

Jag blir så trött på TJATET!!

Å andra sidan behöver jag inte läsa deras bloggar!

Jiiihaaaa!!!

Skriver du för att få läsare, bara, eller för att det är kul att skriva? Vill du blir känd eller vill du tjäna pengar såsmåningom? ELLER?

Skitsamma!

Den som har många läsare får många Avundsjuka människor på sej: ”Du skriver ju inge bra! Varför har DU så många läsare?” osv…

…och självklart får VEM SOM HELST skriva en blogg!!! Självklart! Både idioter och såna som inte kan skriva. Du behöver inte läsa. Inte jag heller!

Ja ja ja…Vem bryr sej?

 Jag, tydligen…

Här kastas sten i glashus så det skräller om det!!!

Och jag skriver för att jag äääälskar att skriva!!!

Love it!

Han är 10 år och han vill BARA vara hos mamma – alltid! Alltid alltid alltid alltid alltid alltid!

När någon vill ha en förklaring till detta, säger han:

 -”Pappa har så fult hus…”

 -”Där pappa bor är det inge bra!”

-”Det är så långt till skolan från pappa.”

-”Sängen är inge skön…”.

 -”Det är inge bra med två våningar…”.

-”Pappas TV är inge bra…Vissa kanaler funkar inte…”.

 -”Pappa blir så ARG när jag ska göra läxan…”.

-”Pappa vet inte hur man tröstar..”.

-”Pappa blir så sur…”.

-”Det är inge kul hos pappa…”.

-”Jag har inget att göra hos pappa.”

Storebröderna suckar och stönar:

 -”Men åååååååååååååååååååååå!” och så kommenterar dom hans kommentarer…och 15-åringen tycker att det blir synd om pappa, vilket jag försöker stoppa direkt, för något ”Tycka-synd-om-pappa” vill jag inte veta av…

 Barnen bor varannan vecka hos oss, för att dom behöver både mamma och pappa – inte pga några rättviseskäl för oss vuxna…

…men det är svårt att hålla fast vid ”varannan vecka” när 10-åringen hela tiden tjatar om att han BARA vill vara hos mej och BARA bo hos mej HELA TIDEN…och helst ”aldrig hos pappa”…

När han är hos sin pappa ringer han mej, i smyg från sin mobil sittande på toaletten och gråtande viskande:

-”Mammaaaaaa! Uhäääää! Jaag lääängtaaar eeefteeer deeej!!! Uhäääääää!” Han gråter så det skvaaalar.

-”Men det är okey att längta, gubben. Då vet du att du älskar mej, och vi ses ju snart igen. Jag kan längta jättemycket ibland också. Prata med pappa så ska du se att han tröstar och förstår…”, säger jag och hoppas att han gör det…

När sonen lugnat sej lite lägger vi på luren…

Så ringer det igen…eller så kommer ett SMS, med en bild på en ledsen gubbe och orden:

”Jag lengtar efter dej”.

Jag lider av huvudvärk och migrän sedan jag var barn.

Av och till är det helt hopplöst, och av och till är det bättre…Men jag är aldrig huvudvärkfri mer än max två veckor i sträck, och dom två veckorna brukar kännas som Superlyft! Om någon frågar mej DÅ hur det är med värken, blir jag som ett ???? för då har jag nästan glömt det! För jag lever i NUET, då.

Nu är jag i en huvudvärk-migrän-period och hela jag bryts lååångsamt neeer…

Det tar på krafterna och orken och livsglädjen och allt, så att jag bara vill lägga mej ner, i soffan, framför TV:n…tittandes på ”So you think you can dance”, och döööööö…

Varje rörelse gör ONT ONT ONT!!! Varje förflyttning DUNKAR i huvudet…Det går inte att beskriva vad ONT det gör…

Men jag HATAR att klaga, hatar att vara svag, så jag kryper in i min grotta och lägger mej i soffan och känner mej liten och svag, alldeles ensam.

Hundarna måste ut i alla väder, och hur jag än mår… Så med ögonen hängande i knävecken, och håret på ända, går jag ut ändå…lufsar runt… …så möter jag ”Någon” (en granne, en kollega…Någon…):

 -”Hej! Hur är det?” säger dom glatt och leeer.

-”Hej! Det är bra….”, säger jag (för man vill ju liksom inte berätta HUR man mår EGENTLIGEN!), men lägger till: -”….men inte så bra just nu för jag har migrän…och måste hem och lägga mej igen…”.

-”Okey…” säger ”dom” och går vidare…eller så säger dom:

-”Oj, vad jobbigt! Krya på dej..”, eller nåt…

…men jag HATAR att ”tjata” om mitt huvud….ORKAR INTE prata om det… Min huvudvärk är en Svaghet som är…Hemlig…nästan…typ… När jag INTE har ont vill jag inte prata om det…och när jag har ont…vill jag inte tjata om det…

”Hellre rik och frisk än fattig och sjuk”…typ.

När jag var barn och vi skulle åka bil någonstans i min familj, allihop, så sjöng vi alltid. Vi hade ingen radio eller kasettbandspelare i bilen, så vår underhållning stod vi för själva. Vi satt där tillsammans i vår turkosa Ford Taunus sjöng för full hals!

Det var så mysigt att sitta i bilen tillsammans och sjunga, och vi var alla musikaliska och sjöng i olika stämmor, eller i kanon. Det var jag, pappa, mamma, och min äldre och yngre syster. När vi sjöng tillsammans, och var på väg Någonstans, så kändes det som om vi hade sådan Härlig Gemenskap.

Det var så självklart för mej att man sjunger när man åker bil, att jag nog tänkte att ALLA människor sjöng när dom åkte bil…

Han har sagt till sin bror att han haft en flickvän, och brodern frågar mej förvånat:

-”Har han verkligen haft en tjej? Närdå??”.

Jag vet inte…

… så när jag frågar 15-åringen :

 -”Har du haft en flickvän? När hade du det?” (förvånat, för det har jag – hans engagerade mamma! – missat) så får jag ganska svävande svar…. av en något generad kille:

 -”När jag gick på dagis…typ…och någon gång i typ…3:an…”

-”Jahaaa…Vad trevligt! Vem var det då?”

-”Eeeee….jag kommer inte ihåg…”….*flackar generat med blicken*

 -”…då var det inte Den Stora Kärleken då, för dom brukar man iallafall minnas namnen på…” säger jag och skrattar.  Sonen skrattar lite och säger:

 -”Mmmmm…..”.

Jag lämnar sonen och tänker hur viktigt det är att Höra Till – att Vara som Alla Andra…Att vara Cool…Att Ha Upplevt…

 …och har man inte Upplevt, så får man väl helt enkelt Ändra Historien…

Jag VILL att Godheten ska finnas!

 Jag VILL att människor ska vilja vara snälla och goda mot varandra!

 Jag VILL att utgångspunkten för alla ska vara att Göra Gott mot Andra!

 Jag VILL att man ska kunna lita på sin medmänniska!

 Jag VILL VILL VILL!

Jag vill inte att människor ska vara beräknande!

Jag vill inte att man ska misstänka varandra!

 Jag vill inte att utgångspunkten ska vara ”Luras!”!

JAG VILL ATT GODHETEN SKA FINNAS!

Jag bodde i Östersund. Det var kallt! Skitkallt! -25-30 grader!

 Han stod vid busshållplatsen i en tunn skinn-jacka, jeans och gympaskor…men med nakna händer! Han frös! Oj, vad han frös! Han stod och hoppade jämfota och ångan stod som ett moln från hans mun.

Jag såg honom på håll. Och jag visste vem han var. ”Alla” visste vem han var – den enda svarta personen i hela Östersund.

Jag visste att han hette Makaka och att han var skickad av sin byhövding att Utbilda sig i Sverige, för att sedan komma tillbaka och Göra Nytta.

När jag kom fram till busshållplatsen, gick jag fram till honom och pekade på händerna och sa:

-”Kallt??”

Han log och nickade. Jag tog av mej mina stora fårskinnsvantar och sa:

– ”Här får du! Jag har fler hemma!”

 Först  skakade han på huvudet, och pekade på mina händer och sa:

-”Du kall!” men jag öppnade min ryggsäck och tog fram ett par fingervantar och satte på mej och log.

 Så vinkade jag och gick!

 Jag undrar om mina fårskinnsvantar numera bor i mörkaste Afrika…..

Jag har nog aldrig hånglat* med någon utan att vara Intresserad/”pirrig”/förälskad, men tydligen finns det folk som hånglar bara för att hångla…Och jag undrar: Hur är det?

 *Hångla= kyssas, smeka varandra, kramas osv.

 Kan du hångla med ”vem som helst”, eller VEM utser man som ”hångel-offer” om man inte är Intresserad på ”Det Sättet” (=typ förälskad)?

Är det som att hångla med sin kompis, fast ändå inte, för man känner ju inte ens typen?

 För mej är det obegripligt varför man gör det… Men som, Någon skrev här på bloggen: ”Om jag skulle vara intresserad/förälskad i dom jag hånglar med skulle det gå flera åååår mellan hånglen”….

…och jag säger då: Ja.

Men jag hånglar ju för att jag är förälskad. Jag hånglar inte för att hångla…