Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag undrar om jag Någon Gång i livet kommer att bli Kärleksfullt firad på Alla Hjärtans Dag? Någon Gång?

Själv har jag givit små kort med kärleksförklaringar, en ros, en liten ask choklad, en chokladkaka, en liten söt figur, ett litet mjukisdjur osv osv i ALLA ÅR till ALLA mina killar! Både makar och söner.

Sönerna har jag fått små teckningar av, sen efteråt…när jag suttit där med Tom Tallrik, och Alla Andra har fått (av mej)…för jag brukar lägga presenten/kortet på tallriken när vi ska äta middag…

Två makar….Den ena väldigt Tidigt i livet, och då var det väl inte så viktigt att fira Alla Hjärtans Dag…på den tiden…men visst hade jag blivit glad och rörd, om han Brytt sej…men icke!

Den andra maken förklarade att det bara var ”kommersiellt tjaffs” som butikerna tjänade pengar på…men jag sa att ”jag bryr mej inte! för JAG tycker det är en påminnelse om att visa att man älskar någon på den dagen!”….”Ja, men det kan man ju göra alla andra dagar också!” sa Maken…”Jovisst….”, men gjorde han det? Näe. Inte en enda gång en liten uppskattning, ett litet kärlekskort, en liten grej, en tanke…

EN gång kom första maken hem med en blombukett. Jag häpnade! och blev rörd och glad.

 Nu är jag inte så himla förtjust i att få blommor, för ”dom bara dör” och jag vet inte var jag ska ställa dom…för det är fullt överallt och dessutom slutar det nästan alltid med att dom far i golvet, eller ställs undan för att inte fara i golvet…men jag blir ändå GLAD för Gesten!

Sen visade det sej att HAN fått blommorna av någon som uppskattat honom i hans arbete på dagen, och så fick jag dom som han fått! Det kändes inte riktigt lika bra sen…Han hade ändå inte tänkt på mej lite extra….

Så:

I min Dröm och Fantasi sitter jag vid matbordet på Alla Hjärtans Dag och det ligger en liten gåva på ALLAS tallrikar, även min….Det är inget dyrt och inget stort – men det är en kärleksfull tanke som förmedlas till mej, för att jag är älskad!

I min lilla familj är vi känslostarka…Vi går omkring och ser ut som Svenska Milda Sommarvindar, allihop…och verkar så mjuka och lugna och Harmoniska…men inuti oss finns det Små Djävlar också…små vulkaner som – när de får utbrott – kan svämma över och SPRUTA VANSINNE!

 Mina Milda Fina Söner KAN bli Monster och kasta saker (men DET beteendet har dom ärvt av sin far – där är jag HELT oskyldig… typ…) och SKRIKA och dunka i väggarna (EFFEKTIVT för då börjar båda hundarna skälla och det blir verkligen Liv i Luckan!).

 Det händer inte dagligdags, men det händer…

För Ettan rann det ut i sanden redan i 4-5-årsåldern…Därefter har han varit mild som en sommarvind och GOD som jag-vet-inte-vad. Den pojken har ett hjärta av Guld!

 Nåja.

Tvåan Exploderade dagligdags hemma av olika anledningar (aldrig på dagis och aldrig i skolan) fram tills han kom i tonåren, då han lugnade ner sig otroooligt…Numera är det Väldigt Sällan. Nu är han 15 år och väldigt klok och lugn och kul att diskutera med.

Trean var som ett Solsken när han var liten, och log och strålade mot alla. Explosionerna kom i 10-årsåldern (då storebror precis lugnat ner sej…Det blev väl ”utrymme över” för honom då…), och pågick flera gånger i veckan av obegripliga anledningar, tills han kom i tonåren…Nu är han 14 år och fräser lite tonårigt åt mej, och åt alla andra (i familjen) då och då, men väldigt sällan Exploderar han…

 Nu är det Fyran: Vårt lilla Enkla Solsken, som alltid varit Glad och Lycklig och lite Lagom Busig. Vår Lillebror i Kubik. NU är det hans tur, och han gör det med besked: Exploderar alltså. Nu, när Trean lugnat ner sig, och jag pustar ut…DÅ sätter HAN igång….

Utbrotten är nu nästan varje dag och dom startar av Ingenting:

-”Nu ska du tvätta dej” – leder till Utbrott

 -”Snart läggdags!” – leder till Utbrott

-”Ikväll ska du duscha!” – leder till Utbrott

-”Sluta spela dator.” – leder till Utbrott

-”I morgon ska du till pappa” – leder till UTBROTT

 (Fotnot: Utbrott= GALLSKRIKA och GRINA och kasta saker och sparka på saker och dunka i väggen.)

 Om jag försöker säga något, AVBRYTER han ideligen (otroooligt irriterande) med sina skriiiiik!

Eller så håller han för öronen och skriker för att visa att han Verkligen Inte Lyssnar!

 Igår DUNDRADE han in i duschen, rev ner några handdukar som låg på tvättmaskinen på vägen, klev ILSKET in i duschen, och SKREEEEK rakt ut.

 Mitt i utbrottet, när han ändå höll på, frågade han om han skulle till sin pappa i morgon, och då jag sa JA, ökade SKRIKET i styrka och han började DUNKA i väggen i duschen (=hundarna börjar skälla)…

Jag skrev en lapp, som jag satte på väggen utanför huset:

” I DETTA HUS FINNS ETT BARN TILL SALU! BILLIGT!!”

 Not!

Jag är inte en sån ”kvinno-kvinna” med höga klackar och snäv kjol som trippar runt och skriker om en nagel går av.

Jag är inte heller en sån med kort, snaggat hår, stora breda stövlar på fötterna, som tycker att vi är alla ”exakt lika”, spottar i händerna och anser att jag kan allt själv… Nåja, jag kan faktiskt NÄSTAN allt själv…och även om jag inte kan det, så försöker jag för det mesta…

 Jag är Något Mittemellan….Lite av varje. Gott och Blandat, med förkärlek för salt lakrits… 😉

Men efter att ha fått uppleva några dagars kärleksfulla ord, Varma ord av kärlek, ”uppvaktning”…så känner jag hur jag törstar efter att vara älskad, omtyckt, att få uppmuntran, att Någon tycker att jag är Bäst…

Ååå, vad jag törstar…

 Men när jag går ut på dejting-siten och själv tar kontakt, är det så tröööögt och så seeegt så klockorna stannar…Det är ett ”smorgosbord” där ingen vågar bestämma sej för EN rätt, utan alla vill ha ”lite av varje” på bordet…och ”smakar lite här och lite där”… och…

 …”Om jag tar senapssill BARA, så blir jag kanske utan köttbullarna….”

…Hm… Jag kan nöja mej med BARA lax! Bara den är saftig och lagomt gjord….

… Men det är tråkigt att vara laxen på en tallrik som är fylld av allehanda gotter…och där jag bara blir ”en smakbit i raden”…

Suck!

Det står en liten hund mitt på vägen när jag är ute med mina två hundar på morgonpromenaden. Han ser pigg och glad ut, och verkar inte ett dugg bekymrad över att han stannat en hel rad med bilar, som nu försiktigt försöker ta sej förbi honom.

Jag går lockar lite på honom, och går fram till honom och räddar honom bort från gatan. Det är en liten svart dvärgschnauzer som kommit på villovägar. Jag pratar lite med honom, och han bestämmer sej för att gilla oss – mej och mina hundar.

Runt halsen har han en reflex med namn och adress. Han bor ca 2 km inåt skogen, ser jag. Jag går ditåt med mina hundar och lockar med honom. Han verkar tycka det är rätt kul att gå med vår ”flock”. Han skuttar och viftar på svansen och försöker leka med min ena hund.

 Fler bilar kommer körande, och eftersom jag inte har något koppel till honom, får jag ”håva in” honom varje gång, men det accepterar han.

När vi närmar oss hans hus, sätter han fart och ruuuuusar iväg!

-”Vad ska jag nu göra?” tänker jag.

-”Ska jag gå tillbaka hem och hoppas att hunden sprang hem till sej och hoppas att han aldrig rymmer hemifrån igen?”

Näe, jag bestämmer mej för att gå till hundens adress och berätta vad som hänt. Det är en bit till att gå, så det tar ca 7 minuter till. Så knackar jag på dörren. En kvinna öppnar. Hunden står bredvid henne och viftar på svansen och ”ser ut som om det regnar”.

-”Din hund sprang bort”, försöker jag….

Hon tittar på sin lilla hund, som står vid hennes ben och viftar glatt på svansen och Verkligen ser Oskyldig ut.

Hon tittar på mej…och bestämmer sej för att jag Talar Sanning.

-”Han var borta vid X-vägen då vi hittade honom!”

Jag berättar hela historien om hur han stoppat trafiken och allt! Hon är tacksam över att vi ”räddat” honom – samtidigt som han faktiskt verkar ha ”räddat sig själv” (ser jag att hon tänker….Är jag tankeläsare? Jepp!)…. och det känns lite fånigt…

Men jag var faktiskt en riktig scout i morse, och räddade en hund!

Så det så!

Ständigt dessa -”AAAAAAAAAAJ!!!”….

Ibland kan det vara helt tyst och lugnt och Full Harmoni råder…..då PLÖTSLIGT! Ett GALLSKRIK:

-”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!”

Man skulle kunna tro att någon håller på att döööö, att någon fått plötslig dödskramp, men icke!

När hjärtat hamnat på sina rätta slag igen efter Chocken, hör jag:

-”Jag har torra läppar!!! AAAAAAAJJJJJJ!!!!!”

eller

-”Mitt plåster åkte av!!!” (MINIskärsår på ett finger)

eller

-”Min tånagel åkte nästan av!”

Sen snackar dom med kompisar (när dom spelar dataspel):

-”Hö!Hö!Hö! Såg du?!? Värsta Sniperskottet! Huvet ba flög av!!”

-”Om det skulle komma en SÅN in här så skulle jag ba Headshot – Piu-piu-piu!!!”

-”Ååååå, va han e gay! Värsta fegisen! Vågar inte ens använda macheten i närkamp!”

Suck!

Hon vill hela tiden – uppmanar honom till att sätta på henne, igen och igen… Hon får aldrig nog…

Han förstår inte riktigt…För ett par veckor sen var hon inte alls intresserad. Han fick inte ens ligga bredvid henne i sängen…Men NU! Nu vill hon knulla hela tiden…

Han orkar inte…Han lägger sej i soffan och vill vara ifred…Hon har varit på honom hela dagen…Han hinner  knappt sluta ögonen förrän hon kommer fram till soffan….Hon bara står där, stirrar på honom – uppmanande. Han låtsas inte se henne, inte märka…Han blundar – låtsas sova.

Hon gnäller, piper….VILL! Igen!

Han gäspar stort, suckar och hoppar ner på golvet…

Han är så tapper, så snäll och så fylld av sina drifter…Hon med, men det är hon som bestämmer. Det är hon som styr.

Han vet inte att hon kommer att sluta älska honom om någon vecka…Men det vet jag…för när hon slutar löpa blir hanlika ointressant som han var innan, igen…

Det kan inte vara lätt att vara hanhund…. 

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6534766.ab

 Tycker NÅGON att det är snyggt med alla dessa PINNSMALA modeller? NÅGON?!?!

Gillar NÅGON Det Galna Idealet??? NÅGON!?!?

 Kan då dessa människor (som gillar det) ta ett steg fram, så ”buntar vi ihop dom” och skickar dom till Afrika där dom kan dela livet med andra som svälter…

Och vi ANDRA kan VÄGRA köpa tidningar med PINNSMALA modeller och KRÄVA Normala och ”tjocka” modeller (för när det står att en modell är ”Tjock” så är hon bara NORMAL – därav citationstecknen). Och så supertjocka modeller förstås!

VI VILL SE NORMALA MODELLER I TIDNINGARNA!!!!

Eller hur, Ni Andra!!??

Upprop:

Om ALLA skriver ett litet mail, eller brev till den tidning ni TÄNKTE köpa, där det står: ”Jag köper inte denna tidning, igen, förrän ni har NORMAL-tjocka modeller i den!”

Du som vet: Vad finns det för sexiga trosor när man har storlek 44-46 och uppåt?

Det sitter fyra otroooligt vackra kvinnor och pratar med (underbara!) Tilde de Paula i TV…Dom pratar om att dom har en ”teater-uppsättning” som dom åker runt med i Sverige där dom tar upp kvinnors negativa kroppsbild. Det sitter också en (vacker!) psykolog där också, som forskat kring detta….

Tilde frågar om någon utav dom känner igen sej i det här att känna att dom ”inte duger”…eller att inte vilja äta mycket framför andra (=en man) osv…

…Det är tyst i några sekunder och sen säger Mi Ridell att ”…när jag flyttade till Stockholm tyckte jag att jag var så tjock och då började jag banta…” etc…..

…men VET dom! Fyra otroooooligt vackra, SMALA kvinnor…VET dom verkligen? Dom tränar (?) och äter rätt (?) och kämpar på….men är framförallt otrooooligt vackra!

MÅSTE man vara lite tjock för att förstå? MÅSTE man ha jojo-bantat hela livet för att FÖRSTÅ? Måste man vara ful för att förstå?

Tilde – smal som en pinne – säger att hon minsann kan ”svulla” och ”äta hur mycket som helst” framför andra…

…och jag säger högt till TV-rutan:

-”Det är väl klart! Du är ju SMAL som en tråd! Men hur gör den som är tjock, eller bara lite överviktig??? Kan hon ”svulla” framför andra?”

Själv har jag vägt allt från 49 kg till 75 kg (t o m 85 kg under graviditeter, men det räknas ju inte…) och nästan ALLTID känt mej ”oduglig” och ”lite för tjock”. Inte ens när jag tränade dans 4 timmar/dag tyckte jag att jag var snygg i kroppen och ”dög”….

…så hur gör man för att känna att man duger?

Precis som dom sa på TV, så har min mamma ALLTID pratat om att HON inte duger…att hon väger för mycket (och då är hon världens vackraste mamma och har alltid varit smal!!!)….så visst ärver man osäkerheten över att duga…

Vad tänker du?

…och här kommer också en skitbra artikel från Lisa Magnusson som är värd att läsa, i samma ämne:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article5759080.ab

FLISA LÖPER. Hon är världens gulligaste cockerpoo, och har tidigare haft två kullar. Hon är en fantastisk mamma!

Hon är 25% pudel och 76% cockerspaniel och eftersom jag vill ha in mer pudel i valparna vill jag para henne med en pudel.

 I första kullen fick hon 5 valpar och i andra kullen 6 valpar – alla har blivit  helt fantastiska hundar som vuxna och ägarna är såå lyckliga över sina underbara familjemedlemmar!