Kategoriarkiv: Uncategorized

ETT MINNE:

Jag gick i tvåan. Vi hade friluftsdag och var ute i skogen och hade troligen någon slags undervisning där, om naturen och sånt… Hela klassen rusade runt i skogen och lekte eller halvlyssnade på någon fröken som förnumstigt försökte undervisa…

Då blev jag kissnödig. Jag gick fram till en fröken och sa det. Hon sa att jag kunde kissa varsomhelst i skogen.

Jag tittade mej omkring. Klasskompisar överallt! Ö v e r a l l t ! 

Jag gick iväg en bit, tittade mej omkring;

-”Tittut!” Thomas hade gömt sej bakom ett träd.

Jag gick en bit till. Tittade mej omkring: Hoppsan! Där var både Jocke och Bosse!

Lite till vänster lekte Ann och Eva, och ytterligare en bit in i skogen såg jag Mimmi och Anders…

Jag blev mer och mer kissnödig. Letade efter ett ”säkert ställe” men hittade inget…

Plötsligt var det för sent….Kisset rann utefter benen… Jag skämdes som en hund….visste inte hur jag skulle ta mej därifrån…

……………………………………………………………………………………………….

När jag gick i tvåan hade min mamma  precis börjat arbeta igen, efter att ha varit hemmafru under hela min uppväxt. Jag, och min lillasyster, fick gå till ”Tant Öhman” efter skolan, där vi gjorde ”klippdockor” på löpande band.

Tant Öhman var en bastant pensionär som bodde alldeles intill skolan. Hennes hem var ”gammeldags” och tyst. Och man hörde hela tiden ljudet av den stora klockan i vardagsrummet: ”Tick tack tick tack!”.

……………………………………………………………………………………………….

Jag gick hem till Tant Öhman, med kliande kallt kiss fastklistrat på benen, fast jag inte visste om jag ”fick” det, eftersom skolan ännu inte slutat…Men vart skulle jag gå?

Jag ringde på dörren, och stammande och, troligen, med mycket röda kinder, förklarade jag för Tant Öhman att jag kissat på mej i skolan. Tant Öhman, lät mej komma in och gav mej en handduk och ett utav hennes egna underbyxor och skickade in mej på toaletten. Där tvättade jag hjälpligt av mej själv och satte på mej Tant Öhmans underbyxor. Dom räckte mej till armhålorna och jag kände mej otroooligt dum när jag sedan satte mej för att klippa i Ellos-katalogen, som jag brukade.

Det kändes lite äckligt att ha på sej Tant Öhmans underbyxor…men jag kunde ju inte vara utan!

Vilken lättnad det var när mamma kom! Oj oj oj!

Oj oj oj!

ONT i revbenen efter fall i backe för drygt en vecka sedan och nu också Supersnorig, ont ”överallt” och 39,5 C i feber! Oj oj oj!

Jag nästan SER hur han njuuuter av att må så dåligt och vara så SUUUK! Han riktigt gosar in sej i sjukdomen.

Med halvslutna, vattniga ögon viskar han trött:

-”….kan jag få lite vatten?….pust pust pust…”….

Jag vet preciiiis hur det känns! Man mår SKITDÅLIGT, men mitt i det Dåliga, känns det härligt att få vara Riktigt Sjuk, och att ALLA tycker riktigt SYND om en! Man får liksom vara ”värst”!

Speciellt om man har storasyskon, som hela tiden säger:

-”Äh! Han bara hittar på!”

Aj, mitt huvud värker! Magen bubblar!

Varför på en fredag? Varför inte på en måndag?

(bilden är en identisk teckning på MIG, som jag ser ut när jag ligger över skrivbordet på mitt jobb…..)       

Gossip Girl menade att hon hade den Sötaste Hunden! Nope! Tyvärr. Den var jättesöt men här kommer Den Sötaste:

FLISA (en cockerpoo)

…och här är en av hennes valpar (och jag lyckas inte vrida på bilden, tyvärr…).

Jag ”vann” va?!?

😉

Att vara kvinna har sina fördelar, kanske, ibland…Speciellt i Sverige som är ett väldigt Kvinnovänligt land…jämfört med många andra…Detta land kommer säkert att bli det första som mer blir ett Matriarkatiskt än Patriarkatiskt land…

Nåja.

I Internet-dejting-världen ligger vi dock i lä s a s. Många män vill ha någon som är Yngre än dom själva. Det betyder att dom hela tiden ”sneglar nedåt” i åldrarna, och på Nätet har man som en Stämpel i Pannan (=”Gammal”), och man ÄR sin ålder. Så ”Peter 45” vill ha en kvinna som är ”30-44 år gammal”, ”Anders 50” vill ha en kvinna som är ”30-49 år gammal”…Alltså ska jag behöva ta en gubbe! Så enkelt är det! Och tråååkigt!

Nej, jag vill inte ha en 25-åring! Dom vill gärna ha mej, för dom kan tänka sej ”en mogen kvinna” (….att ha sex med under en period), men jag vill inte ha en ”omogen man/pojke” som ska träna sex på mej, och som inte har barn (än). Jag vill ha en Ungdomlig Vuxen man som är färdig med barn och sånt, och som har Levt och som är Mogen…men som ändå inte är gubbe eller gammal…

Med Stämpeln ”G A M M A L” i min panna (eller snarare i rubriken) på internetdejtingsiterna, kan jag titta mej i himlen efter en någorlunda ”ung och fräsch” jämnårig man…

Suck!

…kanske på Finlandsfärjan…? Där slipper jag Stämpeln…. 

Vad säger ni?

Jag har haft mellan 14 och 16 grader inomhus nu i flera veckor! Jag bara huttrar och fryyyyser och ligger nästan hela tiden under ett täcke + filt i soffan eller i sängen. I sängen har jag dessutom värmedyna…

Men IDAG – DALAAAA – får jag inmonterat en ny värmefläkt (eller vad det heter)!!! Så nu ska  jag kräma på med värme så det kokar om det!!! Gå omkring NAKEN och  bara njuta av värmen…om det går att få det så varmt med den där lilla saken….

Idag har jag varit på Datortomografi och fått skallen röntgad. Äntligen! Efter flera ååååårs nästan kronisk huvudvärk/migrän…och lite allehanda småkrämpor här och där….som kommit och gått… Kanske blir skallen ”friad” – kanske inte – men nu har den iallafall gåtts igenom lager för lager…Bara DET känns skönt!

Men så skulle dom sticka i mej. Jag borde vara van. Jag har blivit stucken i såååå många gånger. De första åren fick jag alltid lägga mej ner, eftersom jag ofta svimmade när någon stack i mej…Men nuförtiden klarar jag av det sittande.

Det jag INTE klarar av är när det är en ”nyutbildad” sköterska, eller en som håller på att lära sej…. Jag BRUKAR säga till att jag inte vill ha det, men idag gjorde jag inte det….

-”Nu ska vi se här….Jaha…. Nu ska vi se om jag hittar något….Kan du knyta din hand….”.

Hon verkar osäker….Ska hon LETA efter en åder? I mej? Jag klarar att bli stucken i EN gång, men letande och sticka om och om igen…klarar jag INTE!

-”Kan du pumpa med din hand….så….Jaha….Hm…BRUKAR dom sticka i den här armen? Hm…”

Hjälp vad hon är osäker!

Så sticker  hon och AJ AJ AJ vad ONT det gör! AJ AJ AJ!!! Ibland känns det ju ingenting, men idag: SHIT!

-”Näe, det gick inte…Den gled undan…Hm….Jag provar med andra armen….”.

-”Hm….Näe, här syns heller inget…Men jag prövar!”

Nu har hon gjort med RIKTIGT orolig! Hon verkar inte kunna det här alls!

Hon sticker igen: ”AJ AJ AJ AJ!!!”

-”Näe, den gled undan? Gjorde det så ont?”

-”Ja….det gjorde skitont! Jag brukar kunna bli stucken nuförtiden, men förr svimmade jag ofta…” konstaterar jag och känner mej lite snurrig…

-”Oj! ANNA! Kan du komma!!!”

Äntligen ropar hon in ett Proffs!

Hon sticker mej i första armen igen, och det gör ONT men funkar!

PUST!

Nu ligger den i magen och hånflinar åt mej!

-”Ha ha! Jag VANN!” bubblar den….

Jag är inne på min TREDJE vecka med Nutrilette, och det har gått så himla braaa! Kanske jag ändå KAN bli av med mina extrakilon, och få på mej mina vanliga byxor igen…

Det blev liksom lite Panik när jag upptäckte att jag inte fick igen mina byxor här i höstas, och blev tvungen att skaffa en massa nya, mjuka byxor…

Först tänkte jag att jag skulle ”skita i det”…och lära mej att älska mej som jag är… Men…sen ångrade jag mej och bestämde mej för att jag ska åtminstone kunna komma i mina gamla byxor!

TRE veckor med Nutrilette, och jag har känt mej rätt NÖJD, faktiskt…Det är inte många kilon som försvunnit men dom ramlar väl av mej i ett stort tjok (chok…stavning?) sen…antar/hoppas jag. Jag har ingen våg, utan kör med ”prova-byxor-metoden”….

MEN! Nyss kom en kollega med en STOR FET SEMLA. Shit! Magen SKREEEEK av hunger just NU och jag kände att jag ”döööööööööööör” (för jag hade glömt Nutriletten hemma!)…..och så var semlan där, i ögonhöjd….

…och SCHLURP!

Nu ligger den i min mage och tre veckors Nutrilette är åt helvete! Nästan iallafall…

Pust och suck! Det blir en extralång promenad med hundarna ikväll!

Jag såg Spårlöst igår…En kille som sökte sina föräldrar i Rumänien. Till slut hittade han sin pappa, och X antal bröder i alla möjliga åldrar…Jag tror jag räknade till 12, men jag är inte säker… Mamman hade dött några månader tidigare…Gissningsvis ca dryga 40 år gammal…

Det som slog mig, som ett knytnävsslag rätt in i Solar Plexus, var hur fruktansvärt Eländigt familjen hade det. Alla otroligt magra, smutsiga, med utslag i ansiktena, sorgsna ansikten…

Man fick följa kameran in i det PYTTELILLA huset, där det stod massor av sängar…och i sängarna satt någon deprimerad pojke här, och någon där…óch åtminstone EN handikappad pojke…Hur många som var mentalt störda, vet jag inte, men att dom led av olika brister var helt klart.

Killen, som sökte sin familj, pratade hela tiden om hur ”hålet” i hans hjärta hade nu fyllts, osv…Inte ett ord om hur fruktansvärt Eländigt familjen hade det…Kanske han sa det när kameran slutat filma, kanske det var bortklippt…men det gjorde ONT att se familjen i sin sorg och med sitt Eländiga liv.

Jag skulle vilja hjälpa! Men hur?

Via Facebook och Stay Friends har jag fått kontakt med några ”gamla godingar”…Vänner från Förr.

Och då börjar tankarna:

-”Hur var jag, DÅ? Hur upplevdes jag? Var jag DÅ som NU, eller har jag förändrats mycket, eller inget alls, eller lite? VEM är jag för Honom/Henne? Den Tysta? Den Busiga? Den Kloka? VEM?”

Så fortsätter tankarna:

”Vem är jag NU? Vem jag jag Utifrån? Hur upplevs jag? Hur går jag, hur står jag – vem ÄR jag? Anses jag blyg, utåtriktad, pratsam, rolig, tråkig, snäll, elak, ogenomtänkt, genomtänkt, lugn, vild, någon att lita på, någon konstig, en med stark integritet?”

En gammal granne dök upp på Facebook. Hon är ca 3-4 år yngre än jag, och var alltså JÄTTELITEN i mina ögon, när vi växte upp. Jag satt barnvakt då och då åt henne och hennes systrar…Jag äääälskade att sitta barnvakt när jag var ung!

Jag får ett mail från henne på Facebook:

-”Heeej! Kul att se DEJ här! Jag minns dej och din familj som så snälla och omtänksamma! Kram från C”.

”….snälla och omtänksamma……” ? Var vi? Allihop?

Jag blir glad och lite varm inuti…

Hur vet man VEM man är, utanpå? Upplevs? Hur vet man? VET man?