Det var en del grejer killarna ville att vi skulle göra, tex fiska.
Vi har aldrig fiskat. Jag har inte riktigt förstått tjusningen i att sitta still i en båt, eller stå på en brygga, med en stång i handen, bli myggbiten och V ä n t a! Dessutom har jag inte mage att sätta en mask på en krok (-”AJ!”) eller att döda en sprattlande fisk.
Men! Nu skulle här fiskas! Och t o m jag tänkte att det kanske skulle bli kul! Man vet ju inte förrän man Prövat. Typ.
Båten, som vi skulle låna av en kompis till Kärleken, försvann, och alternativ två – hyra – gick inte heller, för vi var för sent ute….Nåja. Man får laga efter läge, så vi bestämde att stå vid sjökanten och fiska.
-”Det nappar som tusan!” sa gubben i Järnaffären. -”Du vet Stickans brors son, dom som hade gula huset vid fiskars….Hans kusin var ute och fiskade i dammen härommorgonen och han fick 22 abborrar o den minsta vägde 500 gr! Dom ligger vid ytan nu när det är varmt, serru, så titta efter små fiskstim -där är dom!” tipsade han.
Först skulle vi införskaffa mask. Iklädda sandaler, kortbyxor och t-shirt gav vi oss ut på kvällen i skogen, och Kärleken travade rakt igenom ett gäng bränn-nässlor för att gå till Rätt Ställe. Sen grävde han. Jag stod böjd mellan hans ben och fångade upp jorden och finfördelade den i jakt på maskar. 10 maskar hittade vi, och fick samtidigt 2 miljoner myggbett var! Varje slag efter myggor mot kroppen gjorde små leriga märken efter sej, plus då dom blodmärken som blev när man slår en mygga som redan sugit en stund… Mitt i detta började det spöregna! Det vräkte ner.
-”Fanimej att ett litet regn ska stoppa oss”, tänkte jag, och tittade på dom andra:. Näe, inget regn skulle stoppa oss. Här skulle fiskas!
Iväg till sjökanten. Myggorna kalasade på oss, men vi tänkte ju kalasa på all abborre vi skulle få upp!
Men först ska man ha på reven på pinnen, utan att kroken fastnar någonstans på vägen. Sen skulle hela härligheten, utom pinnen, kastas ut, och då blev Flisa LYCKLIG:
” Äntligen någon som vill leka med MEJ!!” såg hon ut att tänka, och kastade sej ut i vattnet, fångade flötet och kom lycklig och stolt upp på kanten igen, men flötet i munnen och kroken invirad i pälsen.
Straffet för detta brott blev: Fastbunden utan vatten och bröd resten av fiskestunden. Hon protesterade högljutt. Hon tyckte väl att det inte var klokt att vi kastade ut små roliga bollar i sjön, som hon INTE fick fånga! Obegripligt för en boll-och vattentokig hund.
Regnet hade uppehåll en stund så att myggorna riktigt fick grepp om oss, men sen började det igen.
Efter någon timme var vi sjöblöta, myggbitna, kalla och hade fått TVÅ fiskar: En miniabborre och en ”Snorbroms” (sa Kärleken att den hette, men jag vet inte….Ibland är han lite väl påhittig….). Snorbromsen var smetig och hal och kladdade av sej på Kärlekens tröja så han såg ut som om han nyst en jättesnorlobba på den!
Sen gick vi hem, och jag vet inte om någon av Grabbarna Grus blev sugen på att fortsätta med detta intresse: Att fiska. Vi får väl se…..
