Kategoriarkiv: Uncategorized

(”Nästan-jag” läser igenom mina gamla manuskript…Bilden är tagen från google bilder)

Det liksom ”pirrar” inuti….Sådär lite förväntansfullt….Som kolsyra i magen….*piiiiirrrrrrrrrrr*

Jag har snart skrivit rent hela ungdomsboken och har börjat leta förlag på nätet….och det känns så BRA! Jag tycker att min bok är jävligt bra, faktiskt. Det känns så i hela mej, så jag tänkte att jag skickar den till ”Faan och hans moster ända tills Någon jävel ger ut den!!”

Så letade jag efter gamla manuskript igår, för att liksom inventera lite i det som jag skrivit förut….och så läste jag igenom mina småbarnsböckersmanuskript (puh, vilket långt ord det blev) och tänkte: ”Jävlars! Dom här är ju BRA ju!”….

….och så drog jag fram barnböckerna, och tänkte att ”dom renskriver jag, för jag VET att jag tyckte dom var lite omständiga när jag läste dom sist”, och så tittade jag på Vuxen-manuskriptet som låg där på köksbordet, och tänkte ”Det är nog inte så tokigt det heller”…

Så idag har jag googlat på ”Barnboksförlag” och ”Förlag” över huvud taget och känner:

”YES!!!! Den här gången går det vägen!!!”

Jag känner det i hela kroppen!

Därav pirret.

En sång jag skrev när jag var ca 18-19 år:

Kvällssolen lyser på gran och på tall

hela skogen slumrar

Fåglarna sjunger sin kvällsmelodi

sjunger för skogen

Visa mej vägen som leder till Sanning

Hjälp mej bort ifrån Falskhet

Ge mej ditt mod och din kraft och din styrka

Ge mej din kärlek

Ge mej din kärlek

Vägen är lång – det är lätt att gå fel

man snubblar och ramlar

Småsår som svider men läks snabbt igen

påminner mej om det hårda

En dag går man fel och  får slag efter slag

man faller och såren blir djupa

Ge mej ditt mod och din kraft och din styrka

Ge mej din kärlek

Ge mej din kärlek

Ett minne

(Det här är inte Kathy, men rätt likt faktiskt, utan det är en bild tagen på google bilder)

När jag var 18 år bodde jag 1 termin på ett elevhem i Eau Claire, Wisconsin i USA. Det var ett tjej-elevhem, där vi bodde två och två i rummen.

Jag hade blivit placerad med Kathy, som hade kryssat i att hon gärna bodde med en ”foreigner” på sin ansökan om boende och ”room-mate”. Jag var alltså ”The foreigner”.

Jag tror att Kathy trodde att hon skulle bli Populär om hon hade en ”exotisk person” boende med sej. Eller så trodde hon att hon skulle få en liten söt, tyst kines i sitt rum…Så kom jag!

Kathy hade mat utplacerat i hela sin del av rummet, i små lådor, som hennes lilla mamma skickade till henne så att hon inte skulle svälta ihjäl (antar jag). Lådorna var fulla av kakor, honungspopcorn och annat som är livsnödvändigt när man är döende i svältdöden…

Kathy var tråkig, ful, lite småelak, tjock och trist. Hon hade ingen humor och var allmänt NERDIG. Gissa om jag gillade henne?!

På alla lådor med godis och kakor, satte hon små lappar: ”Keep out!”, ”Do not touch!”, ”Private!” osv. Dessa lappar fanns också på hennes deodorant, insmörjningskrämer, schampo mm…

Hepp!

Nåja.

Jag trivdes INTE med Kathy, utan hittade andra vänner UTANFÖR rummet och UTANFÖR detta elevhem…som tur var. Jag vågade heller inte be om att få byta rum (FEGIS! Veeet!). Kände mej dum och tänkte att det var mitt fel….som inte kunde gilla en ful och tråkig nerd.

MEN!

Så började Kathy onanera!

Hon kan inte ha gjort något annat…

På natten, när det var kolmörkt i rummet, hörde jag: ”SCHLOFF, SCHLOFF, SCHLOFF!!!”  Slafsigt och geggigt en stund och sen ”Aaaaaa!” och så slut.

Jag blev så  Ä C K L A D ! ! !

Jag visste INTE vad jag skulle göra! Jag låg i mörkret, livrädd för att hon skulle komma över till min säng, och försökte hålla för öronen för att inte höra….

Till slut tog jag mod till mej och pratade med ”Dormatory boss” eller vad det hette…Jag försökte förklara vad det var jag inte gillade…men fick nog inte fram det riktigt…för inget hände…Och tjejen som var ”Dormatory boss” (och som förmodligen inte ens visste vad onani var…) övertalade mej att stanna i rummet, för att Kathy skulle bli såååå ledsen om jag flyttade.

Vi tog ett samtal tillsammans: Jag, Kathy och Dormatory boss där Kathy bara grääääät och baaaad mej stanna. Jag satt som en Isdrottning och sa ”Okey”.

Så jag stannade.

Och Kathy fortsatte onanera på nätterna. Tills jag flyttade hem. Till Sverige.

Uäck! Ett riktigt Äckel-minne, alltså.

Avsked är svårt.

Jag pratar med en tjej som varit särbo ett tag, vars pojkvän bor långt bort… Hon berättar om hur sista dagen ofta varit ett enda långt Avsked och hur han eller hon har reagerat….

-” Pelle brukar alltid ta avstånd från mej på ”avskedsdagen”….redan på morgonen faktiskt…och sen är han lite avvisande under hela dagen…och säger hejdå på ett ganska svalt sätt…Jag har förstått att det är hans sätt att bearbeta avskedet – innan det sker liksom – men den första tiden vi var tillsammans trodde jag, varje gång, att han tröttnat, och jag lämnade honom med stor oro och sorg i bröstet….Men med åren har jag förstått att han reagerar så…

….Själv behöver jag närhet och påfyllning hela den sista dagen ihop…så det här går inte riktigt ihop…och egentligen borde vi inte ens orka hålla ihop, med tanke på hur olika vi är…men jag älskar honom, och han älskar mej…och vi har väl insett att det är så här…kanske…Helst skulle jag vilja att vi slapp avskeds-dagarna…helt.”

Jag gillar verkligen inte avsked! Inte alls! Jag smiter helst förbi dom, om jag kan och får…Låtsas att dom inte finns (”fäller upp mitt paraply och låtsas som det regnar”…). När någon ska sluta på jobbet, så  ska man kramas och säga ”fina saker” och ”vi ses” och ”vi får höras” och bla bla bla….. Vi vet att det inte kommer att bli så, men när vi säger det, KANSKE vi ändå hoppas träffas någon gång… Men det blir ju inte så…

Med Kärleken skulle jag vilja vara nära, gosa, kramas, pussas och INTE prata avsked, och så plötsligt bara resa mej och gå (om det är jag som ska åka), UTAN hela ”hejdå-cermonin”.

Tjoff, bah!

Eller på jobbet, om någon ska sluta, så skulle jag vilja att han/hon bara går, och säger ”Hejdå! Ha ett bra liv!” och går, om ens det! Och ska jag ge ett paket så vill jag lägga det på hans/hennes skrivbord och så tar han/hon det i förbifarten när han/hon ska gå hem….

…bara i farten sådär…

…för jag gillar verkligen inte AVSKED!

Sen slår det mej hur varannan-veckas barnen har det, som tar avsked en gång i veckan av sin ena förälder, och går/åker till den andra… Jävlar vad bra dom borde bli på avsked! Eller så lär dom sej hata dom. Den ena föräldern ska ”avvecklas” och den andra strax därefter ”välkomnas”….

Vad utsätter vi våra barn för?

Eller inte….  

Dom sitter där nere som ett par…isbitar, för det mesta.

Men ibland är dom så heta så att det känns som om dom pulserar sådär ”rött och Kalle-Anka-aktigt”.

Inga mellanlägen här inte! Värsta bipolära fötter!

Det är svettigt och varmt ute, och jag ska krypa till sängs….Men längst nere ligger….mina kalla fötter…

Så helt naken, men med strumpor på fötterna, somnar jag sött….för är inte fötterna varma, kan jag inte sova!

Man kan få Kalla Fötter för mindre!

Eh?!

Idag är det ONSDAG…sen kommer TORSDAG och till sist FREDAG och DÅ jobbar jag sista dagen inför

S E M E S T E R igen! Jihaaaaaa!

Första veckan ska tillbringas med Kärleken! Utan hundar och barn! Shit bah! Det kan väl bara bli bra, oavsett vad vi gör?!?

Sen har jag ytterligare två veckor MED barn och hundar! Shit bah igen! Vad ska vi göra då? Bo i tält? Vi får låna ett, av Nikkala…som råkar bo i närheten av mej…DET ska bli spännande! OM det inte regnar ska vi pröva på det…. Vi kanske gillar det – vem vet?

KANSKE vi åker till Borlänge och badar i deras äventyrsbad, eller så åker vi någon annanstans och badar i något annat! Vi får välan se….Det beror på väder och vind och ork! Vind är dock lågprioriterat. Väder och ork, eller ork och väder är det som styr!

Bara det inte kommer en KNIV-mördare och hackar sej genom tältduken ba´fatt han kände för det…eller för att han trodde det bodde Aliens i tältet….vilket det i och för sej nästan gör…när vi bor där…men i allafall…Jag vill inte bli knivmördad i ett tält, tack!

Fast det händer väl inte sååå ofta på Campingplatser i Sverige…? Typ….en gång vart 100:e år? Eller? Typ, aldrig? Men någon gång KAN ju vara den första….

Å andra sidan kan man vara rädd för ALLT!

Så jag avstår. Från att vara rädd. För just det, alltså.

Tjenixen!

(”Nästan-jag”…bilden tagen på Google bilder)

”HÄR blir ju inga barn gjorda!”

Känner mej liiiite uttråkad, faktiskt…Rätt rejält uttråkad, för att vara ärlig….

-”Trollan! Jag har inget att gööööööööööööraaaaaaaaa!!!”

…Så jag tror jag tar en rejäl kvällspromenad!

Då blir hundarna glada iallafall.

Sen är det sovdags igen….

Jag tycker det är snyggt med små bröst. Har alltid tyckt. Tycker det är snyggt med en (någorlunda) vältränad kropp och små bröst, på en tjej/kvinna.

Jag tycker att Stora Bröst tar för mycket ”plats”…att man liksom fokuserar på brösten, istället för på människan bakom brösten….Dom är tunga och jobbiga, och skumpar när man springer och är rätt så opraktiska.

Nu kan man ju inte hjälpa om man föds med STORA eller SMÅ – det är som det är – precis som med snoppar: Man får liksom vara glad att man fick några!

Men det har ju blivit sån ”hysteri” kring bröst: Att dom SKA vara stora, att dom SKA synas först och mest och bäst…och nästan trilla ur sina kläder…

Men OM man har såna bröst, så får ju dom HELA fokuset!

T o m JAG, som är kvinna, kan tycka det är svårt att fokusera på Personen när jag pratar med någon med JÄTTEBRÖST, som ”nästan trillar ut”…Jag vill liksom påpeka att ”Snart trillar brösten ut” eller så tänker jag ”HerreGud, vad stora BRÖST!” hela tiden, fast jag inte blir sexuellt upphetsad, men dom FINNS i fokus hela tiden.

VILL tjejer, som vill ha STORA silikonbröst att deras bröst ska vara i FOKUS? Att brösten ska vara viktigast, så att man knappt ska höra vad dom säger, för att man fokuserar på brösten? VILL ”såna” tjejer vara enbart sexuella objekt?

DET är något jag funderat på…

Själv har jag väldigt ”lagom bröst” och har alltid varit rätt nöjd med dom. Dom duger, liksom. Och är inte i fokus. JAG är i fokus!

Hm!

Känner mej som en tjurig barnunge….

Jag VILL EGENTLIGEN behandla andra såsom jag vill att dom ska behandla mej, dvs vara mot andra som jag vill att dom ska vara mot mej….

MEN!

Om jag nu är rätt så snäll, och schysst och trevlig, och TYDLIG och rak och ärlig….och sen ÄNDÅ inte blir behandlad så TILLBAKA – ska jag då ”ge igen med samma mynt”??

Inte mot alla – bara Vissa Utvalda…- annars orkar jag inte….

Hm! När jag funderar vidare inser jag att det kallas för HÄMND! Och jag är ju INTE hämnd-lysten alls! Inte ett dugg! Nähäädå!

Men jag tror jag jag…….. *smider planer*….he he he….

Mohahahaha!

Okey: Hämnden ÄR ljuv!

Kanske.

Iallafall ibland.

Eller så får vi se.

 Efteråt.

Jag är rätt dålig på sånt här.

Och frågan är om ens Hämnden märks….den är lite ”ljummen”….syns knappt…

……pip………

…liksom…

 (IGÅR hittade jag skylten på internet, men inte idag…Buhuuuu! Vilken bild ska jag nuuu taaa??)

(bättre en rolig skylt, än ingen alls…tänkte jag och hittade den här på google bilder..MEN! sen hjälpte Musli mej så att jag fick den bild jag ville ha: TACK! Se nedan!)

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

 ”SVÄNG  VÄNSTER OM DU SKA TILL HÖGER

Det läste jag att en kille sett på en skylt i Göteborg. Jag tyckte det var lite…snillrikt! Det kändes som om den skylten var lite…MIN!

Det är inte säkert att höger är rätt ju! Men jag tror ju det, och därför envisas jag med att gå åt ”höger”, så därför behöver jag en sån skylt, uppstucken i ansiktet: ”Sväng vänster om du ska till höger”.

För mitt sätt att tänka och vara är inte alltid Rätt (AJ, vad svårt att erkänna!) men ibland KÄNNS DET väldigt RÄTT!

Väldigt väldigt Mycket Rätt! 

Och jag får lust att stampa i golvet och fräsa som en tjurig 3-åring när ”folk” inte fattar att det MÅSTE bli så! Eller att dom inte följer med! Eller att dom inte går före, bredvid eller efter…åt det håll JAG vill gå!

Därför behövs den skylten i mitt liv!

Tackar!