Kategoriarkiv: Uncategorized

Under middagen på den vackra Hälsingerestaurangen, med gäster vid tre bord (inklusive vårt), bestämmer att vi ska spela minigolf. Kärleken slår sej på bröstet och säger att ”oj oj oj!” vad han är bra på minigolf…Själv minns jag bara att jag tyckte det var kul sist – inte om jag vann eller förlorade. Så jag slår på inga bröst alls.

När minigolfmatchen startar är han väldigt….vinglig! Han vinglar mer upp och ner, än hit och dit. När han ska försöka måtta bollen med golfklubban ser det mer ut som om han ska falla huvudstupa på brädet (betongen) är att han ska träffa bollen. Jag föreslår hjälm – utifall att, liksom…. Han förstår inte – han siktar ju! Han får Hole in one, på första. Sen blir det en massa slag…för då har vingligheten kommit ikapp hjärnan, eller händerna…eller nåt…

Jag tror jag vinner. Jag har inga glasögon, och ser därför inte vad jag skrivit för poäng…Inte han heller…

Det blir ju så ”i en viss ålder”, men vi skrattar hela vägen tillbaka till campingen, och en vacker dag…

….ska jag räkna ut vem som vann…

….så man kan säga att vi åkte rätt.

Vi bara skrattar och sover – fast inte samtidigt – och har det härligt. Slappar, läser, myyyyyser….får sand mellan tårna, och skinkorna….spiller vin på shortsen, tvättar och skrubbar dom och spiller sen öl på dom….

Åker och handlar. Äter. Gör sånt man gör dagligen, fast ändå blir det Annorlunda – på en Annan Plats, på Ett Annat Sätt och Tillsammans med Kärleken. Då blir det….Speciellt!

Typ Bäst!

(Hälsinglands riviera: Orbaden, tror jag det hette där vi är…)

Vi kom på eftermiddagen. Jag var rätt trött efter att ha kört 20 mil…Han var också trött, efter att ha ”bromsat” hela vägen… Träningsvärk i låren, typ….

Han grillade. Jag drack vin. På tom mage. Dumt, men gott.

Sen gick jag balansgång på stenar i vattnet. Det är också rätt dumt när man druckit två glas – eller fler? – på tom mage….

I stugan breve dök det upp ett skrattande par i vår ålder…Dom spelade Yatzi och hade kul….Plötsligt stod dom vid vårt bord och undrade om vi ville va me…Det ville vi.

Snack, skratt, vin, cigaretter, whiskey och tärningsspel….tills vi rumlade in i varsin stuga….alltså dom ramlade in i sin och vi i vår…

Jäklars vad ont i huvet man kan ha ”Dagen Efter”!

Och idag gick jag ensam ner till Hälsinglands riviera och låg i vattnet och flöt alldeles E N S A M, och tittade på dom vackra bergen och kände att livet är rätt Underbart!

-”Vi tittar på kartan var solen är, och så åker vi dit!” sa han

Vi tittade och hittade solen på Åland!

-”Let´s go to Åland!”

Lättare sagt än gjort. Alla stugor bokade, och hotellen för dyra.

Vi började om.

-”Är det inte liiiite sol däääär, typ bakom molnen? Visst ser det ut som om solen kommer dit, åtminstone!”

-”Here we come, Göteborg!”

Men, va faan; Måste ALLA åka dit vi ska?!? Inte en liten sovplats att finna…

-”…men jag har ju ett tält i bagageluckan…nä…nä?….NÄE! Inte TÄLT!”

-”En kryssning kanske? Tallin eller Riga, eller varför inte Åbo?!?”

-”Jag åker vartsomhelst med dej!”

FULLT! FULLBOKAT!

-”Meh! Kan ”dom” inte hålla några platser kvar till oss Spontana?!?”

……………………………………..

Han hittade en Friggebod utanför Bollnäs, för oss Spontaningar! Jiiihaaaa!

Hold on Bollnäs! Here we come!

(here I am!  SÅ känns det!  Google bilder)

Jobbade sista dagen, dvs skrev färdigt manuskriptet och skickade in dom till förlag, gick på semester, tog en långpromenad i skogen…Köpte fågelfrö…..Kärleken ringde och var så gullig så jag blev tårögd…

….men nu gick luften ur mej…Pffffffffffffsssssssssssss! Lite så….Känner mej urpumpad….och….

…nu vill jag bara sova..ssssssssszzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………..

(Bilden är tagen från google bilder och från en site från USA)

Hon är 14 år och ”lite strulig” just nu. Hon är väldigt söt, men otroligt omogen/barnslig, men välutvecklad fysiskt. Hon bryr sej inte om tiderna pappa satt upp och mamma skiter hon fullkomligt i (dom är skilda). Hon berättar om en natt, som gör henne förvirrad:

”Jag hängde med Jessika, Sara och Jenny in till stan. Jenny kände en kille där, som bor där…typ, du vet…nära Fridhemsplan. Det var fest där….Killen som bor där är 18 år och han bor själv och han hade typ 3 kompisar där. Jag är kär i en utav dom, Krille. Vi drack drinkar, du vet såna där färdigblandade. Jag blev nog rätt full.

Sen ville Jessika, Sara och Jenny gå för dom hade lovat sina föräldrar att åka med sista tåget hem. Men jag ville verkligen inte gå, så jag stannade….

Sen skulle Krille gå och köpa cigaretter. Han frågade om jag ville hänga med…Det ville jag, så klart!

 När vi gick där började han säga att han ville ha sex med mej, men det ville jag ju inte då! Där! Ute! Och när han tjatade så mycket så kändes det inte bra.

”Kom igen´rå!” sa han hela tiden. ”Du vill knulla – jag ser det på dej!…Du ser ju kåt ut ju!” Så höll han på hela tiden. Jag ville bara gå hem då. Men jag sa inte så mycket…Bara ”nej”, liksom. ”Nej, jag vill inte”, sa jag.

Så plötsligt sa han: ”Kom ska du få se en sak!” och så drog han in mej i en port, eller en gränd eller nåt sånt. Och när vi kom dit drog han upp min kjol, och drog av mej trosorna jättefort och så bara hade han sex med mej! Jag sa ingenting. Jag bara liksom stod där. Sen gick vi och köpte cigaretter till honom, och sen ringde jag pappa och sa att jag ville åka hem men sista tåget hade gått. Då sa pappa att jag skulle ta en taxi så skulle han betala när jag kom hem. Nu känner jag mej liksom konstig bara, lite ledsen och så…”

Blev hon våldtagen?

Reklam för Viagra!

Det är alltså SÅ man ska använda den! Jahaaaaa…..  😉

DEN tycker jag var rolig! Och cool!

(Jag hittade inte reklamen när jag googlade, så jag tog en annan söt bild därifrån…)

IKEA har en underbar reklam nu, där dom gör reklam för sängar (tror jag), där en baby skriker och skriker, och pappan gör ALLT för att få babyn att somna…och mamman är också frustrerad (men det är kanske ”Pappans tur”). Så plötsligt somnar babyn, när pappan står i en tokig ställning…men så fort han rör sej vaknar babyn…så han får stå kvar i den tokiga ställningen…

…och oj vad jag skrattade igenkännande när jag såg den där! För oj, vad jag har kämpat med skrikande barn på nätterna, och OJ vad man som förälder kan slå knut på sej för att det ”ska bli bra” och barnen ska bli tysta…Ha ha ha! Vi är så tokiga!

Min kusins äldsta son åt bara om han fick sitta vid diskhon och skvätta/leka med vatten, och samtidigt skulle pappa stå och tända och släcka med en tändare, medan mamman matade sonen. Så fort dom inte gjorde så stängde sonen munnen och/eller skrek. Vilken MAKT!

SÅ gör man kanske med första barnet – man gör ALLT för att det ska vara tyst och ”må bra” (= inte skrika) – men SEN  (nästa barn och nästa….) orkar/hinner man inte…och man inser också att, att ”protestera” (=gråta/skrika) är inte farligt…för barnet! Och själv kan man skaffa öronproppar… *fniss*

Men jag älskar den där reklamen! Och dessutom är dom så snygga/söta  – allihop!

Nu har jag skickat in 4 småbarnsmanuskript och ett ungdomsmanuskript till tre barnboksförlag. Nu är det bara att VÄNTA ! TVÅ månader tar det innan dom säger ja eller nej. Så säger dom ”nej tack, vi har tillräckligt med böcker i den genren, men fortsätta skicka till andra förlag, eftersom du skriver bra”.  Sen får man börja om, med nästa förlag och nästa…och varje gång ska man vänta i 2 månader….Till slut ger man upp och lägger då  tillbaka manuskripten i lådan och så får dom ligga där och samla damm ett tag (typ ett par år eller så..)  till…Pust och sånt!

Jag kanske blir KÄND när jag dör! För då hittar ”ni” alla mina gamla manuskript i mitt skåp och så läser ”någon” det och säger ”Meh, fyfaan alltså! Dom här är ju BRA!” och så ges det ut och så blir mina barn rika! YES! Give me five!

Sen har jag ett vuxenmanuskript som jag funderar på om jag ska ge ut själv, på egen bekostnad, men då kostar det drygt 4000 kr, som jag visserligen får tillbaka, om boken säljer, men som jag inte har nu. För bara tanken på att skriva rent (200 sidor) igen, och sen skicka runt den till olika förlag och sen V Ä N T A  får mej att få lite halvt krupp, så VEM har 4000 kr att låna mej? Du får tillbaka dom när hela upplagan (100 böcker) av boken är såld. Och sen kommer den att bli skitkänd och då måste jag ge ut fler, men då har jag redan lite pengar över, och sen ”levde jag lycklig i alla mina dagar”.

I wish!

Nåja.

Jag kan ju berätta att boken handlar om en familj med tre barn, där den näst yngsta sonen råkar döda babyn i familjen, och sen följer man mammans ångest, frustration, sorg osv över det som hänt, genom boken. Ja, det är hemskt, men den heter också ”Det värsta som kan hända”.

Så, är du me?!? 

I kväll skrev jag färdigt ungdomsboken. Eller, rättare sagt, den var redan ”färdig” men inte renskriven, förrän ikväll. Vilken lättnad! Puh!

I morgon ska jag maila in småbarnsböckerna och ungdomsboken till ett förlag. Och sen ska jag skicka min kladdiga vuxenbok också någonstans…för det ORKAR JAG INTE renskriva också! Orkar inte! Det tar ju så jävla tid och jag får så ont i ryggen av att sitta och skriva rent.

Ungdomsboken hamnade på 173 sidor, men vad det blir när den är tryckt vet jag ju inte… Vuxenboken är ännu tjockare och jag har skrivit den ännu tätare…Pust! Och TYVÄRR finns den inte sparad i någon dator… Suck!

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

I morgon jobb.

Sen är det S E M E S T E R ! ! !

Det tråååkiga i ”kråksången” är att tiden går så fort…och att det plötsligt är SLUT på semestern och då är den ett ”minne blott”, och jag vill inte det. Vill inte!

Jag fattar inte att saker BLIR, fast jag inte VILL!  Allt bara maler på liksom…Rinner, rullar, mal…framåt, envetet…som en jävla…Bulldozer eller ångvält….Rullar tungt framåt, utan broms…. plattar till….Rullar rullar….

STOPPA TIDEN! Inte nu, men sen! Helst mitt i nästa vecka.

Tack på förhand.