Kategoriarkiv: Uncategorized

Vart tog Dagen vägen liksom?

Så känner jag nu, när det är natt och jag ska sova.

Dagen bara försvann! Morgon-kväll-slut!

Vad hände, liksom?

Visserligen sov jag rätt länge…till 10.30…men ändå!

Vi fortsatte städa idag….så nu står halva ”stöket” på trappen, utanför….Det ska vidare till Förrådet. Han tyckte förrådet var ”lika illa som resten”…så han ville inte ”fylla på”….Men det vill jag!

Det finns så många grejer som är ”Bra att ha!” tycker jag! Och så många grejer som man ”kan sälja på Loppis” eller som man kan ”laga” eller ”fixa iordning”….och även om vi har slängt mycket idag, så är det mycket Såna Grejer, som jag vill Spara.

Han bara suckar, skakar på huvudet och tycker att jag är Helknäpp.

Men sen säger han:

-”Du är skitknäpp, men jag älskar dej ändå….eller just därför!”

Jag tänkte städa innan han kom….men sen bestämde vi att han skulle komma tidigare, och så skulle vi städa TILLSAMMANS istället…

Hej och hå!

Städa och skura!

Lite här och lite där.

-”Näe!” säger han. ”Du måste PLANERA din städning….Berätta hur du ska planera din städning?”

-”Eeeeh? Planera städningen?!? Det är väl bara att städa!!” säger jag och skuttar i väg med den lånade dammsugaren, som senare på natten blir min egen.

-”Hupp, hupp, hupp! Kom tillbaka! HUR ska vi planera städningen?”

Han låter sträng, så jag får lufsa tillbaka med ”svansen mellan benen”….*lufs lufs lufs*

Jag tänker att jag kanske inte är så bra på att samarbeta…Det har jag tänkt på i flera dagar nu….Även på jobbet…Jag är bra på att umgås och att prata och skratta, men att samarbeta….Jag vill nog helst göra allt själv….eller så är det så att jag är så VAN att alltid göra allt själv, så jag bara ”far iväg och GÖR” och har inte tid att vänta in…den som undrar: ”Hur ska vi lägga upp det?”

-”Eeeeh…Du tar köket och jag börjar med vardagsrummet?” säger jag och funderar på om det är en Planering…. Det är det, för han säger: ”Näe, du måste rensa på balkongen först så att vi kan grilla där!”

Balkongen är full av grejer som ”ska någonstans” (dom flesta ska till förrådet) och kuddar som ”skulle vädras” men fastnade där….Det går fort att rensa undan.

Han städar köket och sen börjar han med middagen….

Vi tar pauser på balkongen med lite vin och snack och cigarettrökning (”Fy!” och ”Usch!” och ”AJJABAJJA!”) och ju fler glas vin det blir desto fler och längre blir pauserna på balkongen…

Till slut blir  hela kvällen en enda låååååååååång paus……

….men vi städar vidare ”manjana!”….

Han sitter bredvid mej på balkongen. Vi dricker vin och äter mandlar, och pratar både allvar och skämtar…

Vi skrattar åt dom tokigheter vi säger, men vem som är tokigast är svårt att bestämma….och vem som börjar, eller slutar…

-”Jag älskar dej!” säger han och skrattar, och lägger sen till: ”Oj! Har jag sagt det för många gånger?”

-”Nej! Det kan man inte säga för många gånger!” säger jag…

Han tittar intensivt på mej, med frågetecken i ögonen…

-”Jag älskar dej också!” säger jag…och skrattar…och han pustar ut…

Då säger han:

-”Vi är liksom helt olika i grunden, men det blir så himla bra ändå…eller just därför!” säger  han …

Och sen säger han det fina:

-”Jag vill inte ändra på något hos dej. Absolut ingenting! Du är bäst som du är!”

Jag pratade med honom i förrgår. Då kände han sej sjuk; hade ont i kroppen och halsen…influensasymtom…

Vi bestämde att han skulle komma till mej, idag.

Men igår var min telefon urladdad och vi kunde inte prata….orkade inte heller….var så TRÖTT!

….och nu funderar jag på om han är frisk och om han kommer idag, eller inte….?

Mitt favoritgodis är:

1. Salt lakrits

2. Mintkyssar (typ) – alltså mintgodis

3. Skumgodis

4. Sega råttor och sånt onyttigt…

”Alla andra” gillar ju choklad, och visst tycker jag om det, men det kommer lååååångt ner på listan ändå….

Vad gillar du för godis? Är du en godisgris?

Ibland är jag så godis-sugen att jag går i cirklar, lyfter på alla grejer för att se om Någon tappat en godisgrej någonstans (”Jaaaa! En dammig gammal seg råtta! MUMS!” *slurp*) eller om jag lagt något godis i ett skåp och gömt det för att ingen ska hitta det….el dyl…

Sen funderar jag en stund på om jag ORKAR åka eller gå till närmsta affär och köpa godis, och sen måste jag dessutom tänka på att Grabbarna Grus INTE får äta godis på vardagar, så OM jag ska äta godis måste jag göra det i smyg…Vill jag det?

Sugen övergår nästan i ett SKRIK ibland….Ett skrik inuti kroppen, som kryper ut i armarna, i benen, får mej att vilja TUGGA….så det nästan blir fradga i munnen….går oroligt hit och dit….börjar klättra uppåt väggarna, runt på taket…i strävan efter att hitta en godis, alternativt få ur mej godis-suget genom att röra på mej.

Det har hänt att jag tagit fram sirapsflaskan och tagit X antal teskedar med sirap! Mums, liksom…. Fast det är ju inte GODIS!

…och mitt i allt det här Suget känner jag att jag kan få en VISS förståelse för hur det skulle kunna kännas att vara drogmissbrukare….Godis-sug är väl antagligen en Yttepytteliten promillebit, om ens det (!), till hur det känns med ett drog-sug….och ändå är godis-suget jobbigt!

Och det hela slutar med en Empatisk känsla för drogmissbrukaren: Stackars dom!

Båda tonårssönerna har PROV idag. På ämnet POLITIK!

Igår förhörde jag båda.

Oj oj oj!

Varför är böckerna skrivna som om det var superavancerade vuxna som skulle lära sej? Varför använder man ett språk som gör att när man läst tre rader faller man över boken och somnar, av tristess? Till vilka är böckerna riktade? Till barn? Till vuxna? Till politiker? Till Akademiker?

Jag tänker att JAG ska passa på att lära mej lite grann, när jag läser och förhör….Så jag lägger ner hela min själ och hela min hjärnverksamhet i detta och försöker rita ”mind maps” och figurer och gubbar och blommor, ”att hänga upp minnet på”, som jag så hurtfriskt förklarar för sönerna.

Pust!

Hur jag än vänder och vrider på vissa meningar i boken, så förstår jag inte! JAG förstår inte. Och jag är inte HELT pantad. Faktiskt.

Jag frågar sönerna om dom förstår.

-”Näe”, säger dom.

‘-”Men vore det inte roligare och enklare om ni FÖRSTÅR det ni ska lära er, för då fastnar det ju i hjärnan?!” frågar jag så entusiastiskt.

-”Jo, men….”, säger dom och tystnar sen….

….och jag förstååååår….: INGET har hänt sedan jag gick i skolan. Böckerna är lika tråkiga. Lärarna lika oförstående till när ungdomar/barn inte förstår, och allt bara är Status Quo.

Ho ho Skolan!!!! Vakna! Här utanför pågår Livet! Här utanför vill vi VETA vad saker betyder!!

Mellan säger:

-”Men Anders (lärare) förklarar jättebra! Sådär så man förstår…..”

-”Vad BRA!” , säger jag. ”Det är ju liksom det som är MENINGEN med skolan – att man ska lära sej och FÖRSTÅ!”

-”Men det gör han bara för att det är några tjejer i klassen som hela tiden frågar vidare: Varför då? säger dom. Eller Hur då? Eller Jag förstår inte! Dom säger så typ hela tiden!”

-”Åh, vad bra!” säger  jag. ”Man SKA fråga tills man får en förklaring som man förstår!”

Men i mitt förhör fastnar vi i Svåra meningar som Ingen av oss förstår, på riktigt, trots att jag ritar cirklar och gubbar och streck, så då säger jag:

-”Lär dej rabbla meningen i boken utantill så klarar du iallafall provet – även om du inte förstår. Så gjorde jag när jag gick i skolan och det är rätt meningslöst egentligen, men men….”

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article7747596.ab

Låt barn slippa läxor!

Låt barn vara barn!

Låt föräldrar bara vara föräldrar (och inte pedagoger)!

Låt skolan ta slut när skoldagen är slut!

Låt barnen vara lediga på fritiden!

Låt föräldrarna vara lediga på fritiden!

Låt oss slippa läxor hemma!

TACK PÅ FÖRHAND!

(bilden tagen från google bilder….men jag tror faktiskt min inneboende 3-åring ser ut ungefär så här…)

Det bor en trotsig liten 3-åring i mej….

…. en sån som stampar i golvet och skriker: ”VILL INTE!”

…en sån som kastar sej på marken och sparkar och skriker, och VÄGRAR !

….en sån som är Tvärtom, fast hon ibland inte vill…en sån som går åt Vänster, när någon säger ”du måste gå åt Höger” ( det magiska ordet är måste)…..

…en sån som fräser ”Kan själv!” fast hon inte kan….

…en sån som inte vill fråga om hjälp…

Men utanpå är det en Stark och Självständig Quinna, som ler och är God och Klok, Lugn och Samlad.

Ibland är 3-åringen helt försvunnen, eller kanske hon bara vilar en stund….

…tills hon tittar fram och skriker:

-”HA HAAAA! HÄR E JA´!!!”

Har du en sån Inneboende 3-åring?

Jag minns….

…hur härligt det var att vara kär i Omöjliga Killar, som jag DÅ trodde var Möjliga….

…för i Fantasin skulle Han älska mej så fort Han fick syn på mej, och Han skulle häpna över att jag var så Underbar…och jag skulle liksom ”slå ut” Alla Andra tjejer som skrek efter Honom….

…och jag skulle Aldrig skrika mej hes efter Honom, för JAG skulle förstå att han var Vanlig (mitt i allt det Ovanliga) och att han hade Känslor och Tankar som Alla Andra….

…och hos mej skulle han finna lugn och ro…och bli älskad för den han VAR och inte för Bilden av Honom…som Alla Andra Fåniga Tjejer gjorde….

(tredje killen från vänster….)

Ååååå…Östen Warnebring….(min första idolkärlek)….Donny Osmond…..Ted Gärdestad…..”Killen-som-såg-ut-som-en-apa-i-The Monkeys”…..!!!!

 I loved them all!

”They tried to tell us we´re to young – to young to really be in love. They said that love´s a word, a word we only heard….” Uuuuoooooooo! *sjunger och minns*