Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag hatar att stressa på helger.

Jag hatar att ha olika saker uppbokade, där det gäller att ”passa en tid”….

Dessutom tror jag på något konstigt sätt att tiden går långsammare på helgen och att man liksom ”hinner”….

Tex:

Klockan 12 idag ska jag vara på stationen och hämta en kasse kläder. Alltså borde jag NU, exakt NU (!), duscha (om jag ska det…funderar på att strunta i det….ska ju cykla och då blir jag ju ändå svettig…) och sen göra mej i ordning, för det tar cirkus 1,5 timma att bli färdig, och så måste  jag ju gå ut med hundarna också….

Shit!

Jag kommer inte att hinna!!!

SÅ blir det varje helg eftersom jag tror att tiden går långsammare och att man hinner mer på den tid som finns till förfogande….

…och sen är det så att jag vill SLAPPA på helgerna.

JAG. VILL. SLAPPA.

GÖRA. INGENTING.

OM jag, däremot, gör något Vettigt på helgen som jag mår bra av….så njuuuuuter jag som sjutton och helgen känns längre och jag tänker: ”Så här/det här borde jag göra oftare!”

Typ.

Allt jag tycker och tänker krockar.

Tycker jag. 

….och riktigt känna hur härligt det känns att sova!

Och sen somna igen.

Givetvis.

Kom och tänka på det nu när jag ska gå och lägga mej….

Jag har klivit rätt ut i djup lera med mina stövlar….gått för långt och envist geggat runt runt i cirklar…..hit och dit….

Jag tar en servett ur fickan och torkar bort leran på skaften…

DET HJÄLPER JU INTE!

 Idiot!

Stövlarna sitter fast!

Där står jag och ”kan inget annat”….tror jag…

Fast för alltid i leran… for ever and ever, liksom…..”Uhuuuuuu!”….

Meh!

Äru dum, eller?!

Det är ju bara att kliva UR stövlarna – lämna dom kvar i sörjan – och kliva genom hela geggamojja-skiten, i strumplästen….

…”klaffs klaffs klaffs klaffs klaffs”….

…och väl på torra marken dra av sej dom leriga strumporna, och kasta dom åt helvete!

Springa barfota över stock och sten: 

 ”FREE AT LAST!”….liksom….

…och sen hugga tag i ett rep som hänger ner från en helikopter som åker förbi….

…så klart!

Och sen…..

…FLYGA IVÄG!

FÖRSTÅS!!!

Jag letar efter ny vinterjacka till Minsting….

……så att han slipper ”råka ta en snygg  jacka i hallen”…. (=storebrors) och därmed leva med ett dödshot över sej…

Jag kollar på olika sidor på nätet…med planen att köpa en SNYGG och BILLIG jacka….

Finns inte.

Snygg OCH billig finns inte.

Det finns knappt ens snygg, för jag vill inte att han ska ha en svart jacka…..

…..så jag klickar och klickar och klickar: Svart, svart, svart, svart, mörkgrå, svart, brun, svart, svart, svart, svart….

*suckar*

Killar ska alltså gå klädda i SVART i vinter.

Inte min son. Han ska vara Annorlunda. Har jag bestämt. Utan att fråga vad han tycker. Han brukar sätta på sej det jag lägger fram, utan knot (än så länge…).

Billiga nya jackor finns inte. Inte ens när jag söker på ”billig vinterjacka” på Google …

Då vandrar jag vidare till blocket. Där hittar jag tre jackor för 400 kr. Dom tar jag!

Nu ska vi se vad Minsting säger, när dom kommer…

…och om dom passar.

Han kommer förbi här varje morgon, på väg till skolan, när han bor hos sin pappa.

Han sticker in huvét –  faktiskt hela kroppen – hejar på mej och hundarna, sätter sej en stund och tittar på ”Vakna med the Voice”….

….. för att sedan vandra vidare till skolan.

I morse såg han Annorlunda ut.

-”Vad har du för jacka på dej?” frågade jag.

-”Jag vet inte…Jag hittade den i korridoren!” svarade han glatt.

-”I vilken korridor?!” frågade jag och tänkte att han snott den i skolan…

”Ah! Snygg jacka! Den tar jag!”…. liksom…

-”I den där…HALLEN!” svarar han då

-”Hittade du den i hallen hos pappa?” frågade jag.

-”Ja!” svarade han glatt.

-”Det ser ut som Storings jacka.” konstaterade jag.

-”Näe, han är ju STOR juh! Hans jacka skulle jag inte kunna ha”….

Nöjd, glad… och Snygg går Minsting iväg till skolan.

Jag ringer Storing:

-”Hej! Hänger din jacka i hallen?” frågar jag.

-”Ja, det gör den väl…” svarar Storing och låter förvånad över frågan….

-”Kolla!” uppmanar jag.

*tyst en stund*

-”Näe, jag hittar den inte!” säger Storing förvånat.

-”Minsting tog den. Han visste inte att det var din….” säger jag.

Sen följer en harang av ord som jag inte vill återge, men jag kan konstatera att Storing är inte glad….

Jag hoppas Minsting överlevde hemkomsten, efter skolan…..

….. med Storings jacka på sej….

Och så kan jag bara tillägga:

Tyyyyypiskt Minsting!

Om man är singel – eller snigel (?) –

blir man ifrågasatt

Synad

uppifrån och ner

inifrån och ut

av sej själv

av andra

av eventuellt blivande kärlek

och av Kärleken:

”Duger hon

har hon platt mage

stora eller små bröst….

Är hon glad, dum, korkad,

klok, gammal, ung, impulsiv,

tokig, rolig, galen, ekonomisk,

Röker hon? Dricker hon?

Tränar hon?”

– ”Men usch och fy vad hon är gammal!”

Det är nog för sent.

För sent för att  bli älskad…

…och förresten är hon lite väl…

…impulsiv

Det finns yngre, fräschare ”där ute”…

Mer ekonomiska, strukturerade, välplanerande…

Lugna, trevliga….

Med silikon-tuttar

som står rätt ut och ropar

”Ho ho! Här är jag! Ta mej! Jag är sexig!

Mina hänger rätt ner

eller snarare pekar det ena lite åt höger

….och det andra lite åt vänster…

Lite osexiga och lite använda…

Men, inuti, där bakom tuttarna

klappar ett varmt hjärta

som bara vill ha lite kärlek….

och ge lite kärlek….

…till en Snäll Klok Stark man

med humor

och tvättbrädemage

stor kuk

och liten rumpa…..

Alla hundar stoppades i badkaret efter skogspromenaden.

Nu är dom rena och fräscha.

Inte jag!

Jag luktar skunk…..

…… och är dyngblöt av svätt och stänk från både dusch och svett!

Så nu ska jag hoppa in i duschen:

”Åååå…HEJ!!”

Om ingen annan säger att man är bra, kan man väl få göra det själv?

För man behöver det. Jag gillar egentligen inte folk som ”fiskar” efter ”godkännande” (vilket jag givetvis gör själv ibland också….), men när jag själv ”fiskar” så brukar jag vara rätt så ”rätt på” – lite småklumpig sådär – så att folk reagerar genom att istället säga…. ingenting…

…… eller kanske t o m trycka ner mej lite….

”Komma här och komma!” ….liksom.

Jag sitter och läser mina gamla blogg-inlägg (jag började skriva 2006!) och tänker:

 ”Fy faan vad jag är bra!”

 Om jag inte hade skrivit dom själv, så hade jag absolut följt mej själv, som bloggläsare…

Och det är obegripligt att inget jävla förlag ännu givit ut någon av alla dom manuskript jag skickat in!

En vacker dag kommer dom att Skylla sej själva, och Ångra sej djupt!

När jag dör kommer mina söner att skicka in alla mina manuskript till Bonniers och alla manuskript kommer att bli ”Kioskvältare” och mina barn kommer att bli miljonärer och jag kommer att sitta i min himmel, på ett moln, och vifta med benen och ropa ner:

-”Haa haaaaaa! Tji fick ni!!”

Vem som ”fick”, vet jag inte…

…men ändå!!!

Känslostark är bara förnamnet. Efternamnet är Ensam.

*räcker fram handen*

”Godda´, godda´!”

Humor är mitt mittennamn….

ONT i huvudet sedan några dygn (ingen medicin hemma, och ingen Kärleksfull Man som genast åker till Apoteket och hämtar/köper…varvid Ensamheten blir så Påtaglig…precis som Alla Andra Dagar….)

ONT i vänster arm, nacken, axlarna….

ONT i hjärtat, tungt i bröstet (nej, det är inte hjärtinfarkt – det är vanliga jävla känslor!)

Vill fly, sticka iväg, upphöra att finnas….springa långt långt….men jag kan inte springa eftersom huvudet pulserar i ständig värk….

Man kan inte springa ifrån känslomässig smärta (inte fysisk heller för den delen…). Veeeeet! Men VILL ändå!

Det låg brev i brevlådan:

”Tyvärr kan vi inte anta ditt manuskript eftersom det inte passar in i vår utgivning just nu…” bla bla bla….

Och jag vill sparka hela förlaget, spotta på deras logga…..

…… (! Oj, nu blir det riktigt illa….:P  ) och be dom fara åt helvete!

Räkningar, räkningar, räkningar…..påminnelser….skit och elände….

Det finns ingen mat i kylskåpet…Jag är hungrig!

…..och ingen har dammsugit på flera dagar här…..”Aaaaatjo!!”

AJ AJ AJ vad ONT det gör!

Överallt!

…och hela världen kan Sticka och Brinna!

Jag klarar mej själv. Idag. I morgon. Igår. Och alla andra jävla dagar. JAG behöver ingen annan. JAG klarar mej själv! Och alla andra kan dra åt….fanders!

Jag vill inte vara här.

 Jag vill vara DÄR!

Långt borta. Ifrån ALLT! Helst långt borta ifrån mej själv också. Jag vill inte vara här. Jag vill vara Någon Annanstans!

Fuck you!

”Fy skam, fy skam, för ingen ville ha ´na!”

”Jobbiga människa! Försvinn! Gör om dej! Bli någon annan!….för ingen vill ha dej!”

Jag veeeet:

Man ska inte vara så öppen med sina känslor, man ska vara lite Hemlig och lite Svår och lite Oåtkomlig….och lite ”si och lite så”….och man ska inte häva ur sej sina känslor rätt ut så här….

…men jag bara MÅSTE får vara jag!

Här och Nu.

Och för evigt.

Amen.

Och så säger alla Kontrollerade, Duktiga, Återhållsamma, Effektiva, Strukturerade, Planerande, Känslojämna (känslokalla?) människor: ”Skyll dej själv!”

Då tar jag deras glasögon och kastar lååångt bort, så dom inte kan se! Ha!

….men det är väl det jag gör just nu:

Sitter här och skyller mej själv.….

….. och har ONT!

När livet kändes för jävligt – igår – fick jag en fin kommentar från ”vinkelslip”, som vanligt….

– hon är min egen lilla terapeut –

…där hon skrev att det kanske är meningen att man/jag ska bli älskad av många…

……och att det inte finns EN rätt person, utan flera….

Eftersom jag har en vansinnig huvudvärk sedan ca 2 dygn tillbaka, så går hjärnan extra låååångsamt och är Extra Seeeeeg…

Därför har det tagit ETT dygn för mej att förstå vad hon menade, EGENTLIGEN:

”Jahaaaaa! Jag är så fantastiskt underbar så jag bör `delas ut`på flera, liksom….

Jag ska inte bara bli älskad av EN person livet ut…utan älskas av FLERA…..

 Jag får då möjligheten och lyckan att vara förälskad MÅNGA GÅNGER, vilket inte är alla förunnade.

 JIPPI, liksom….”

Jahaaaaa!

Jag har haft Den Stora Lyckan i livet att få älska, och bli älskad av….*räknar*…..

 Censur många gånger har jag älskat någon och blivit älskad tillbaka.

Jag har haft 2 miljoner 3 hundra45tusen9hundra32 fjärilar i magen, i omgångar.

 Jag hade faktiskt kunnat bli fjärilsuppfödare, om man tänker efter (vilket man inte gör…)…

Jag har prövat att älska med censur antal män….vilket gjort att jag lärt mej en del…om mej själv!

 Och man är lite olika med olika killar….och stackars dom som inte får uppleva det jag upplevt….och utifrån detta vet vad som är bäst för mej själv….

Oj oj oj! Stackars er!

Och lyllos den som får mej till slut!

Och oj vad spännande att få uppleva VEM det blir som ger mej fjärilar i magen nästa gång!

Var det så du menade, Vinkelslip?