Jag såg ett program på TV för några månader sedan, som handlade om stökighet i olika länder. Alltså hur De Sociala Reglerna bestämmer om stökighet i olika länder. Då insåg jag att jag var född i Fel Land….

…eller kan det vara så att jag levde i Holland i mitt tidigare liv, och har kvar stökigheten därifrån?….hm….

Av dom länder som undersöktes i denna dokumentär var Sverige det Renligaste landet, och det land där befolkningen ansåg att Att ha Städat och Rent Hemma var Viktigast (jämfört med dom andra länderna i ”undersökningen”).

 Holland var det land där det var okey att ha det stökigast hemma, utan att anses ”knäpp”.

Jag bor alltså i fel land.

Jag är Holländare i själen.

Jag bara måste åka till Holland och känna om det känns som Hemma.

Men min fråga är:

Är det bara jag som tycker det är okey med STÖK – OCH är kvinna??

För det är som om ”folk” tycker att det är okey, och kanske t o m lite charmigt, när en singel-man har det lite rörigt och stökigt hemma….Kvinnor viskar till varandra: ”Han behöver en KVINNA i sitt liv” (inte mej då….).

Men när en Kvinna har det lite (?) rörigt och stökigt, så är det FEL.  Punkt.

 ”Rätta in dej i ledet”, liksom.

Eller?

                                                                                        *

Jaaaa, jaaaaa, jag VET att det är ”förtiosjunde gången” jag skriver om detta ämne, men skitsamma! Jag kände för det! Igen!

Hur många gånger orkar en människo-kropp med att sörja?

 Hur många gånger orkar man satsa, och öppna dörren till kärlek, när det sedan blir ett magplask?

Är det inte till slut Farligt – rent fysiskt – att ge sej hän, för att sedan rasa ihop igen….igen och igen…..

….igen och igen och igen…..

Blir man inte till slut ett vrak?

Eller är det inte så att hjärtat till slut ger upp/stannar pga all brusten kärlek?

Det gör fysiskt ont.

Jag vill ju uppleva kärlek, och jag vill ”bli två”, men risken finns ju alltid att det tar slut…..

För mej är det så.

ALLA förhållanden har (givetvis) slutat i sorg och elände….och tagit slut.

100 %

Statistiskt borde jag ge upp nu.

Inse att ”dom andra” får ta emot, och ge, kärlek……

….. men jag är inte ”dom andra”…..

Jag tillhör inte Dom Lyckliga som Får kärlek och Trygghet i en relation….

Antagligen för att jag är så DUM, FUL och ELAK och Eländig…..

Blä!

….och säg/skriv inget om ”…när du MINST ANAR det… bla bla bla”…för då åker du på en propp!

Det blir inte som man tror – det blir Helt Annorlunda!

Men det kan också vara bra.

Om man är som jag; snabb och orädd (i många situationer)….så kastar man sej ut på Nya Äventyr regelbundet i livet….

Vågar flytta, vågar Satsa på Kärleken för fullt, Vågar Byta Jobb, Vågar Ändra Allt, Vågar Tala om vad jag tycker – även när Alla Andra tycker Tvärtom/Helt Annorlunda….

Men är man sån får man också utstå en hel del smärta, mycket ”spring-in-i-väggar” och en hel del människor som tycker att man är ”jobbig” eller ”opraktisk” …..

….eller vad dom nu tycker; ”Dom-som-Inte-Vågar-Tala-om-vad-dom-tycker-och-tänker.”

Jag trodde livet skulle vara en ”Spännande” och Kärleksfull resa  genom Livet, där jag, tillsammans med Mr Right/Min själsfrände skulle möta både Gott och Ont…..

…… hand-i-hand med Honom…..

Men när jag avverkat över ”mer än mitten” av Livsresan….

…….och jag ännu inte träffat ”Min själsfrände”/Mr Right, känns det av och till så Sorgligt och Ensamt….

Ensam är stark….. MÅSTE jag intala mej, för annars blir jag så….ledsen…och tom.

”What´s the problem?!” liksom.

Ger jag upp för lätt, eller faller jag för ”knölar” (?) eller är jag Utsedd av Ödet och Ers Höghet Gud att leva Ensam…

……”för det är då du lär mej mest”….?

Eller nåt. …ibland….typ.

När jag hamnar i: ”Vad-är-det-för-fel-på-mej?” måste jag kämpa mej upp ur den Positionen, för den ger Ingenting annat än sorg och ältande och martyrskap….

…….och KANSKE lite lärdom, För jag SER ju med mina egna öron (ha ha ha, det var en så tokig felskrivning så jag lät den vara kvar…) ögon, och hör med mina egna öron (!) att ”VEMSOMHELST ”har en livskamrat:” The Good, the Bad and the Ugly”……liksom….

Hur ”folk” än ser ut och hur tjocka eller smala dom än är, och hur knäppa och elaka och dumma och knasiga och löjliga och töntiga och härliga och underbara och starka….så finns det en partner för dom.

Så det ÄR ju faktiskt inte så, att dom som har en Livspartner/Själsfrände/”en vanlig fru/man”, skulle vara Bättre på något sätt än oss singlar….

Kanske har dom haft Enorm Tur….eller så är dom helt enkelt Jävligt Envisa och uthålliga, för att dom håller ihop ”trots Elände och Skit”….

……..eller så tänker dom inte speciellt mycket: ”Dom” tog den som stod framför dom, och så fick han/hon ”duga”….så var det inget mer med det.

Men JAG vill ha en Livspartner/En själsfrände/En Mr Right!!!!

Jag VILL!

NU!

Jag vill älska åt höger och vänster, och bli älskad,  och inuti och utanpå! Jag vill vara nära, smeka, kramas, viska fina ord……

……. skicka och få kärleksfulla SMS….Ringa Honom när Livet Suger, och jag vill Våga vara JAG med Honom – den jag som jag är, med alla fel och brister!

Annars kan jag lika bra flytta till ett Barnhem i Thailand och rädda barn på heltid, eller något annat Viktigt.

Det jag jobbar med nu ÄR viktigt, och jag räddar faktiskt barn, men fritiden blir ett långt Längtande och Tankar som maaaal:

”MEN JAG DÅ!?!?!”

Med Stoltheten i ryggen,

Envisheten som bränsle

och Tystnaden som vapen,

blir Vinnaren en Förlorare.

När jag sätter mej vid datorn och kollar igenom lite i den nästan obegripliga WordPress-Kontrollpanel-sidan….så upptäcker jag plötsligt att jag har flera kommentarer som inte blivit ”godkända” av mej (!?)……

…… eftersom dom hamnat på ett ställe som heter ”skräppost”….

Detta upptäcker jag alltså efter……låååååååååååååång tid som bloggerska här!

Jag tittar på mej själv (inifrån?) och skakar långsamt på huvudet och suckar och tänker:

 ”Faan… (ja, jag svär faktiskt inuti…)…vad du är snabb på att fatta….NOT!”

Som försvar – eller förklaring –  inför mej själv, talar jag om för mej själv att jag tycker faktiskt det är skiiiiiit-tråkigt att hålla på och försöka sätt mej in i alla ord och grejer, på wordpress/datorn…

……och jag vet inte ens om jag skulle förstå om jag skulle få det förklarat för mej….

…för ibland tror jag – rätt ofta faktiskt – att det finns ett visst Förvaringsutrymme i hjärnan – jämförbart med ett dataminne, faktiskt – som efter X antal år är rätt fullt…..

….. iallafall om man hållit på och utbildat sej och varit intresserad och NYFIKEN  av sej…..

….. och tryckt in massor av information i hjärnan….

….så MÅSTE det ju bli fullt till slut….

Och DESSUTOM har jag –medan jag fyllde på med Allehanda Viktig Information – Levt Livet…..

…… med allt vad det innebär med kärlekar och barn och jobb och fester och stress och hämtapådagis och stressajättemycket och lagamat och betalaräkningar och allt annat som ingår i Livet…..

….så till slut blev det FULLT!

Och hur man ”rensar hjärnminnet” vet jag inte.

Jag vet ju faktiskt inte ens hur man rensar ett dataminne!

Eftersom det är fullt i hjärna, och denna kunskap inte fått plats….

JAG tror också att den del av hjärnan som var till för att fyllas med LOGIK och Ordning och Reda och Torr Fakta och Matematik och Lokalsinne och sånt…..

…istället har fyllts av Kunskap om Människors beteenden, psykologi, intuition, sociala grejer, svenska, skriva…..och såna grejer….

Så JAG tror att min HÖGRA hjärnhalva har INVADERAT, och liksom Tagit Över, den vänstra….

Så tror jag.

Det gäller att kunna SLAPPNA AV…..

Flisa har alltid haft en otroooligt förmåga att göra det.

 Hon lägger sej i princip varsomhelst – ibland mitt på golvet i köket (!) – på rygg (!)….

…..och så faller alla kroppsdelar ut i alla väderstreck, och hon sover såååå djupt – fullkomligt övertygad om att INGEN ska kliva på henne, eller sätta sej på henne….mitt i stök och bök och tjo och tjim….

Hon är verkligen COOL!

Och Relaxad!

Det roliga är också att OM någon hon känner kommer in i rummet – ELLER om man pratar med henne, – börjar svansen vifta, trots att hon tycks vara ”lååååååångt borta”…..Det ser såååå kul ut!

Familjeterapeutens Möten med Människor

Jag vill tipsa om två bra och viktiga blogg-inlägg, nämligen:

http://familjeterapeut.wordpress.com/2011/10/19/tonaringens-humor-med-tonaringens-ord/

      &

http://familjeterapeut.wordpress.com/2011/10/19/stackars-barn/

Vem som har skrivit dom?

Moi!

Ibland vill jag spotta och svära och skrika rätt ut – och då ÄR det faktiskt mest synd om mej i hela världen!

När jag fick jobba SENT och skithungrig skulle cykla hem i regnstorm, och ramlade precis när jag skulle starta, så att det gjorde så ont på benet så jag nästan trodde jag skulle svimma….och regnet piskade mot hela mej (mest i hela världen!!) och jag hade en kasse full med mat i hundsläpet som gjorde hela ekipaget jävligt tungt, och regnet piskade mot ansiktet så att jag knappt kunde se och förresten var det skitamörkt så jag såg ingenting bara för det….och jag hade ingen att ringa och med en gullig röst säga: ”Hämta mej, för det regnar ute!” och låta lite hjälplös på rösten (vet knappt hur man gör…)….utan jag fick cykla uppför backarna i regnet och blåsten alldeles själv och måste ta tag i hela jävla livet alldeles själv och gör ALLT alldeles själv, och när jag kom hem hade ingen gått ut med hundarna så det fick jag göra ALLDELES SJÄLV och sedan skulle jag laga mat ALLDELES SJÄLV och så hade jag fått ett blåmärke på benet för att jag ramlade och förresten började jag få ont i huvudet också och nu är jag så hungrig att jag svimmar snart….så NU är det…..

… mest synd om mej i heeeela världen!!!

Bara så du vet.

 

Det är bara att inse att:

Det är nog bara jag som ser Den lilla ledsna pojken, inuti Den Långa truliga tonåringen…..

Det är nog bara jag som ser Det gnistrande lilla leendet i ögonen, som flimrar förbi mitt i ”svordomsattacken”…..

Det är nog bara jag som mjukt vill smeka hans vax-inpackade hår och pussa hans finniga kinder….

Det är nog bara jag som ser Den Fina Känsliga Mjuka killen bakom det fräsiga tonårsskalet….

Det är nog bara jag som ser sorgen och rädslan i hans ögon när någon bemöter honom elakt och tror att han är så hård som han låtsas vara….

Det är nog bara jag som älskar honom precis som han är, igår, idag och i morgon….

….och troligen hans pappa också….

Nu tar jag Ugglorna i Mossen och stoppar ner dom i en låda och förflyttar dom till Bättre Marker.

Sen städar jag ur Skeletten ur Garderoben, varefter jag skrubbar den riktigt ren. Skeletten slänger jag i containern utanför.

Därefter måste Dom Begravda Hundarna få varsitt kors på sin grav där det ska stå både namn och adress datum för födseln och död.

Sen ska jag säga åt alla Indianer att sätta sej i kanoten……

…… och lägga alla Bestick i lådan…….

……. fånga  haren  (jag vill nämligen inte skjuta den) som skuttar förbi då och då, stoppa den i en bur och göra den tam.

Jag ska säga åt hissmontören att göra så att hissen går ända upp……

…….. och sen ska jag se till att det blir barn gjorda (dock inte av mej).

Sen kan jag pusta ut!

…………………………………………………………………………………………………

PS. Tack, O, för  ”the pep-talk” /”sparken i baken”……

……… som du kanske inte ens förstod att du utdelade….? DS

………………………………………………………………………………………………….