”Diamonds are a girls best friends!” sjunger någon på TV.
-”Mamma! Diamanter är tjejers bästa vän.” säger Minsting (som verkligen börjar bli STOR – lång! Skitlång! Numera tittar han NER på mej…min lilla ”minsting”…).
-”Ja, dom säger så…..” säger jag, och tänker att jag då inte har någon bästis…. 😦
-”Och hunden är mannens bästa vän”, konstaterar han sen.
-”Ja, faktiskt så sägs det så…..” svarar jag.
Jag tycker det är lite orättvist. Jag har hellre en HUND som bästa vän, än en diamant!
Faktiskt!
Jag hämtar nycklarna och får meddelande om att lägenheten inte är färdig, och att inflyttning kan ske först den 2 maj!
Då vill jag bara ta hissen upp högst upp i huset och gå ut på taket och hoppa!
För jag orkar inte mer!
Jag har bokat släp till den 30/4 då vi tänkte börja flytten, och sedan fortsätta, ”om det var något kvar”, den 1/5. Jag har tagit ledigt, killarna kan hjälpa till, Stenis kommer, Äldste sonen kan hjälpa till.
”Men nurå?!?”
Fastighetsskötaren ser min frustration, och säger att det inte är hans fel! Näe, det fattar jag väl! Men på kontraktet står det att lägenheten ska hyras från den 1 maj!
-”Du borde förstått att det var från 2 maj, eftersom 1 maj är en röd dag!” säger han, så hjälpsamt….
-”Passa´re så du inte får en tjottablängare mellan ögonen!” fräser jag och visar hotfullt upp min knutna näve.
Sen tar jag upp min lilla pimpade pistol ur handväskan, håller den mot hans huvud och frågar:
-”När sa du att jag skulle få flytta in sa du??”
-”Eeeeeh, den 2 maj???” viskar han oroligt.
Jag drar tillbaka hanen; ett härligt hotfullt klickande ljud.
-”Eeeeh, den 30 april?” viskar han sedan, och svettpärlor dyker upp i pannan.
-”Just det!” säger jag nöjt och stoppar tillbaka pistolen i handväskan.
-”Och du förstår väl att det här är vår alldeles egna lilla hemlighet?” frågar jag och stirrar på honom med iskalla ögon.
-”Absolut!” säger han.
Jag tittar på bilderna han har uppsatt på väggen i sitt lilla vaktmästarrum:
-”Är det där dina barn?” frågar jag vänligt.
-”Ja….” svarar han…. innan han biter sig i tungan, så det börjar blöda….
-”Fina barn….” säger jag och plockar upp pistolen igen och snurrar den lite i handen.
……………………………………………………
Sen går jag upp i lägenheten för att kolla hur långt dom kommit med renoveringen.
Hej och hå vad dom gjort den ful! Urful! Förut var den charmig med en fin glasvägg mot vardagsrummet. Nu är lägenheten kritvit och glasväggen är borttagen och det har blivit en Öppen Planlösning mellan vardagsrum och hall!
Usch vad jag inte tycker om Öppna Planlösningar. Dom är fina att titta på men otroooligt opraktiska, om man är fler än en i ett hushåll!
Jag kräks lite på golvet, tittar på arbetarkillarna och säger:
-”Oj! Det där torkar ju ni upp, eller hur?!”
Dom tittar förvånat på mej.
Jag går ut på balkongen, sätter mej på räcket och ropar in i lägenheten:
-”Det vore snyggare om ni satte tillbaka glasväggen mellan vardagsrum och hall! Typ nu! OJ, vad högt det är! Om man hoppar så dör man nog. Speciellt om man dyker med huvudet före!”
Jag tippar mej lite framåt, som för att pröva dyktekniken.
Nu står alla arbetare i köket och stirrar ut på mej på balkongen.
-”Jo, kanske vi kan sätta tillbaka glasväggen…” säger en utav dom med frågande ögon mot dom andra…
-”Ja, jo, visst!” säger dom oroligt allihop.
-”Typ NU!” säger jag och gungar lite fram och tillbaka på räcket.
-”Ja, jo, visst!” säger dom nervöst. ”Men kom in nu!”
-”Nja….Sen vill jag ju att allt ska vara färdigt till den 30/4 också…”, säger jag och tar upp pistolen ur handväskan och petar tänderna lite diskret med den…Jag riktar pistolen sådär lite smågalet emot arbetarkillarna och flera av dom, duckar och säger:
-”Jo, vi är absolut färdiga senast den 30 april! Men sen ska ju städarna in också!”
-”Jahaaa…men då får ni väl prata med städarna om hur viktigt det är att allt är färdig just den dagen…?” ler jag, vänder mej om igen och skjuter ett skott på balkongen mittemot så det tjongar i metallen.
Alla arbetare ser bleka och svettiga ut, men så har dom ju jobbat hårt också (!)……
……och så bedyrar dom att allt ska vara färdigt precis den dag jag vill!
Jag undrar om det är min charm som gör att alla planer blir ändrade och alla gör som jag vill i slutänden….?
Hör hur jag ropar
bakom Tystnaden
Se hur jag gråter
bakom leendet
Förstå när jag faller
stående på marken
Lyssna efter orden
som inte sägs
Se den rädsla
modet visar
Ta min hand
som oroligt plockar
Lägg mitt huvud
i ditt knä
Säg att jag slipper
iallafall för en stund
vara ansvarig
* * * * * * * *
Nu har jag slängt ut så många krokar hit och dit, så alla fiskelinor kommer nog att trassla ihop sej alldeles!
Så får jag försöka reda ut linorna, istället för att kolla om det fastnat något på krokarna!
Tyyypiskt mej!
Men det reder sej i slutänden.
Alltid.
Även om det trasslar till sej på vägen.
Och man kan väl inte bara sitta på sin (feta) rumpa och VÄNTA på att saker ska HÄNDA?!?
Och förresten har jag tackat ja till ett ”skit-bud” för min lägenhet, och ska skriva på papprerna på torsdag…..
Kanske jag spottar ”skitbudsgivaren” i ansiktet lite grann, för att få utlopp för min frustration.
Eller inte.
Troligen inte.
Alldeles bestämt NOT!
Men TÄNKA elaka tankar kan man göra iallafall……
….och göra fuck-you-tecken under bordet.
Ibland.
Nåja.
Nu MÅSTE jag packa!
MÅSTE MÅSTE MÅSTE MÅSTE!
*sparkar mej själv i baken* (skitsvårt!)
*draaaar tummen ur aschlet* : PLOPP! (skitenkelt)
Nu måste jag gå och tvätta….
….tummen!
😉
Jag gör saker i ”fel ordning”. Inte för att jag vet om det finns någon ”rätt ordning”, men jag gör saker ”som det faller sej”…..
….eller ”det blir som det blir”….
…eller ”OJ! Nu måste jag ta tag i DET DÄR!”…..
…och sen ”Titta! DET måste jag göra NU!”….
Istället för att skriva en lista och O R G A N I S E R A och göra saker i ”rätt ordning”. Och slutföra.
Göra saker från A till Ö.
Jag gör saker från F till L eller från S till X.
Typ.
Ibland från A till Z.
Hela livet har blivit sånt, när jag tänker efter.
För när man tänker på Hur Livet Ska Bli, som barn, så tänker väl dom flesta:
1. Gå färdigt skolan.
2. Bli kär och bli ihop med Någon.
(1 och 2 KAN kombineras).
3. Skaffa ett bra arbete.
4. Skaffa ett bra boende.
(3 och 4 kan kombineras)
5. Skaffa barn.
6. Skaffa hund/katt och övriga djur (om man är djurvän).
(5 och 6 kan kombineras).
OCH mellan varje punkt ska man TÄNKA EFTER ordentligt – TÄNKA EFTER FÖRE!
Typ.
Men har jag gjort det???
Nope.
Allt har ”blivit huller-om-buller” och lite hit och dit. Jag har blandat siffrorna så det står härliga till och INTE tänkt efter före!
Jo, i STUNDEN har jag nog känt att jag tänkt efter….
…iallafall lite grann….
…men jag har nog mest KÄNT!
KÄNT att det KÄNTS rätt! Inte velat MISSA TILLFÄLLENA!
”Passat på!”
För ”om jag ínte hoppar på tåget nu så missar jag det, och det kommer kanske inget annat!”.
Lite så.
Vet inte varför jag kom att tänka på det nu, men det gjorde jag iallafall.
Det är nog flytten, och allt inför den, som drar igång tankarna.
Fast tankarna är ju, i och för se,j igång alltid.
Men ändå!
Flytta IGEN?!?
Liksom.
Och nu när jag verkligen tror att det är en mellanlandning – nästa boende – så blir jag väl kvar där for ever änd ever….
…för så har jag (nästan) aldrig tänkt förut.
Flera gånger har jag tänkt: ”HÄR ska jag stanna tills jag blir pensionär!”….
….och så har det gått 3-4 år så är jag på väg igen…
Nästa gång jag flyttar får någon annan packa och städa och fixa och dona och göra ALLT!
För nästa gång får jag hjärtinfarkt om jag måste gå igenom det här IGEN!
Bara så ni vet.
Idag blev det några barn gjorda!
Typ.
Det är ju så man säger, fast tvärtom, när INGET blir gjort. Och nu blev det gjort! Så då borde man kunna säga tvärtom.
Jag och Stenis åkte till Selstor, för att det ingår 10 gratiskartonger när man har den mäklarfirman som jag har anlitat. Dom har ett Samarbete.
På Selstor träffade vi VÄRSTA SUPERTREVLIGA KILLEN! OJ, vad trevlig han var! Jag kände nästan att jag ville hyra fem förråd också bara för det! Bara för att han var så jävla trevlig! Det lyste om honom! Och så pratade han värmländska. Och loooog, sådär äkta. Och så var han SUPERDUPERTREVLIG. Man blev GLAD av att träffa honom! Och sugen på att hyra förråd. Men det gjorde jag inte. Jag fick dock 10 gratiskartonger, samt att man kunde låna släp GRATIS på Selstor.
Du som känner dej lite nere/deppig/låg: Besök Selstor i Åkersberga! Då blir du glad! Lovar!
Sen rensade vi i förrådet. Jag ville slänga MYCKET, men slängde lagom. Vi åkte nämligen till Tippen med ”grejer-jag-inte-behöver/använder” när vi rensat i förrådet. Stenis tyckte jag skulle slänga MER. Men det var svårt nog att slänga det jag slängde…
Inte mitt förråd...Googlad bild.
Jag är en ”sparare”. Tyvärr. Grejer blir ”minnen”, eller så blir dom ”grejer-jag-kan-göra-något-med-sparar-saker”: Små lådor från något skåp som kan bli ”titt-skåp”, eller grejer som kan sys, eller målas, om osv osv. Jag känner mej så KREATIV när jag har alla mina idéer om vad man kan göra med saker….
…sen gäller det att GENOMFÖRA dom kreativa sakerna också….
…och det är väl där…..
….på vägen dit….
…som processen kommer av sej.
Typ.
Och då biter jag ihop och SLÄNGER sakerna jag skulle vara kreativ med.
Sen glömmer jag bort dom.
Så i förlängningen gjorde det inget.
Idag har vi JOBBAT, Stenis och jag. Så barn har blivit gjorda.
Nu kan jag med gott samvete sätta mej ner och vänta på den Goda Middagen, som just nu tillverkas.
🙂
….idag?
Det vet du välan?!?
Tänk efter nu riktigt nooooga!
En VIKTIG händelse…..
Kanske årets viktigaste….
Det handlar om EN viktig person….
Värsaviktig!
Iallafall för vissa….
….tex mej!
Om du inte VET, kan du väl GISSA!?
*gissningar*
………………………..
………………………..
Den Viktigaste Dagen På Hela Året!!!
*tänker* (NI alltså!)
Jag sa:
-”Jag behöver hjälp!”
Det är ord som jag har mycket svårt att uttala , och som jag jobbar med att lära mej säga…..
…..och han svarade:
-”Jag hjälper dej!”
Då kände jag fem (eller fjorton?) ton lyfta från mina axlar! Jag visste inte att jag bar så tungt….
Jag slappnade också av, så att när jag somnade på kvällen, somnade jag så djupt och sov så hårt, att jag inte vaknade av mobilen som ringde på morgonen…
….och Storing tänkte ju inte på att väcka oss andra, när han själv skuttade runt och gjorde sej i ordning:
-”Man kan väl inte tänka på allt, heller!”
Näe, det kan man faktiskt inte.
Men jag bär iallafall fem, eller fjorton, ton mindre för tillfället.
Och det är skööööönt!
Här kommer den andra beklämdheten:
Jag bestämmer mej för att åka buss hem, och går därför till en busshållplats.
Så fort jag kommer dit kommer en liten flicka fram till mej och säger:
-”Har jag missat 621:an?”
Hon ser lite rädd och ledsen ut, och hon kan inte vara mer än….7-8 år (tänker jag).
-”Jag vet inte….jag kan kolla!” säger jag, och försöker förstå busstidtabellerna som sitter där….Det tar en stund, för jag begriper först inte logiken i tabellerna…och jag vill inte svara fel….eller svara att jag inte vet….Hon ser så rädd ut.
-”Om jag förstår det rätt kommer din buss om ganska lång tid”, säger jag till flickan.
Hon ser lättad ut:
-”Va bra att jag inte missat den! Det är bättre att vara mycket för tidig, än att missa den!” säger hon kavat, och sätter sej på bänken för att vänta.
-”Åker du buss alldeles själv?” frågar jag, för jag tycker hon ser så liten ut.
Hon nickar.
-”Hur många år är du?” frågar jag.
-”Gissa!” säger hon.
-”Har du tappat tänderna?” säger jag.
Hon gapar, och jag ser att hon fått två tjusiga stora framtänder, så jag säger:
-”Du är 8 år!”
Hon nickar.
-”Går du i ettan eller tvåan då?”
-”Ettan”, svarar hon.
-”Och åker buss alldeles själv?”
Hon nickar.
Det är då jag blir beklämd.
Det är ju ingen skolbuss bara för barn, som hon väntar på, utan en helt vanlig buss. Och det går inte EN buss från den stationen, utan en MASSA bussar….
….och vad gör hon den dag hon faktiskt missar bussen?? Eller åker med fel buss?? Eller den dagen när någon ”snäll farbror” vill att hon ska följa med någonstans? Han kanske har ”gulliga hundvalpar” hemma, eller godis?! Eller den dagen det kommer några ”dumma barn” och gör ”dumma saker” med henne, där hon står – alldeles ensam. Den lilla rosa tjejen med vita smutsiga kalasbyxor….
Näe, usch!
Hon var den här typen av barn som är ”helt orädd” för främmande människor och som lätt pratar med ”vem-som-helst” . Hon gav ett ”gränslöst” intryck…..
….. och jag kan inte låta bli att undra vad det är för föräldrar som låter denna lilla, rosaklädda flicka åka alldeles själv med bussen.
Idag är jag alltså dubbel-beklämd (se blogginlägget innan).
Idag har jag blivit beklämd två gånger.
Första beklämdheten:
Jag är i en kommunal skola, i högstadiets vindlande korridorer. Jag letar efter en lärare.
Jag, som kan gå vilse i en RAK korridor, snurrar runt en hel del i skolan innan jag till slut ”hittar” rätt rum, vilket gör att jag hinner se en stor del av skolan.
Googlad bild.
Först tänker jag att jag kommit in i den delen av skolan som är ”nedlagd”. Jag vet givetvis inte om det finns någon nedlagd del i skolan, men jag utgår ifrån det, eftersom det är så otroligt slitet och fult, tomt på väggarna – både i korridorer och vad jag ser på klassrumsväggar (där dörrar står öppna) – samt den röra som det är i vissa rum, med olika sorters bord och stolar som står hur som helst.
Googlad bild.
Dom kanske har den här delen av skolan som lagerlokal medan dom väntar på att den ska upprustas, tänker jag.
Plötsligt kommer två lärare (? antar jag) gående:
-”Kan jag hjälpa dej?” frågar den ena läraren.
-”Ja, jag ska till sal 31”, svarar jag.
-”Följ mej! Jag ska till sal 29”, svarar han, och så går vi några tiotal meter runt i korridorer, och plötsligt är jag framme!
Det är då jag blir så BEKLÄMD:
Jag har hela tiden varit i en ”den fungerande” skolan, där barn undervisas hela dagarna, där barn är på heltid under terminerna i 9 utav dom viktigaste åren av sina liv.
I den delen har jag vistats i ca 10 minuter, och trott att den delen av skolan är nedlagd….ur funktion, liksom.
Åh, vad jag blir beklämd. Jag kan knappt prata med läraren som jag skulle träffa! Jag tittar mej mest förundrat omkring (och är lycklig över att just mina barn inte går i den skolan)…..
….men 1000 andra barn går där!
Fy, vad dåligt ”vi” tar hand om våra barn!
Fy skäms kommunen!! Gå och lägg er i korgen och SKÄMS – allihop! Hela politikergänget som låter kommunala skolor förfalla på det här viset borde skämmas!
Alla föräldrar borde gå ihop i ett ENAT GÄNG och protestera!
SÅ illa kändes det att vara där i 1 timme!
Dessutom finns det ett gäng tappra lärare som vistas i dessa lokaler hela sin vakna tid. Frivilligt, och troligen underbetalt (?).
Ni är hjältar, men jag förstår verkligen inte hur ni orkar!?
Men varför sätter ni åtminstone inte upp lite härliga barnteckningar på väggarna? Eller något annat som piffar upp lite?
Jag blev lika beklämd 1997 då jag vandrade runt i Aspuddens skolas lokaler, där Äldste Sonen skulle vistas sina 3 sista år i grundskolan. Jag frågade en lärare varför korridorerna var så otroooligt kala och kyliga och varför det varken fanns gardiner eller blommor i fönstrerna.
Svaret jag fick var: -”Näe, eleverna bara förstör det!”
Och jag tänkte:
”Näe, så är det tamejfaan inte! Det kan inte vara så! Kanske NÅGON elev gör det, men inte alla, och kanske det händer ibland, men inte alltid, och varför ska ALLA straffas för att NÅGON gör tokiga saker ibland?”
DESSUTOM finns det skolor med tavlor/teckningar på väggarna, gardiner i fönstrerna och blommor i fönstrerna!
Mina söner går i en sån skola – en skola där man TRIVS innanför dörrarna – direkt! Där man känner att det sitter kreativitet, och framtidshopp, i väggarna……
…. och där man kan gå omkring och titta på alla fantastiska teckningar, som sitter på väggarna, och som är skapade av barn i olika åldrar (liiite kikar man efter sitt eget barns teckning också, givetvis…)….
….. så jag tycker inte att såna argument håller. För INGEN elev river ner dom!
Jag är BEKLÄMD!
