Kategoriarkiv: Uncategorized

Jamen FATTA vad dum i huvet jag är!

Helt ”bakom flötet”, men ”åååååh, vad töntigt och GAMMALDAGS att säga bakom flötet – DESSUTOM!”

Men ”Ååååååååååh!!!!”  jag fattar ju INGENTING och NADA. Och är Helt Korkad. Dessutom är jag ”rätt tjock och borde motionera”.

Igår var jag så hopplös att Mellan ”……tänker flytta till pappa och bo där på heltid och ALDRIG MER träffa dej!!”

-”Å, kära nån!” sa jag. ”ALDRIG MER??”

-”Aaaa…” fräste Mellan.

Jag fick lust att pussa honom på pannan, men vägde fördelar mot nackdelar med detta en stund, och beslutade mej för att inte göra det…..

-”Tänk om JAG vill träffa DEJ då?!” frågade jag vänligt.

-”De fåru inte!” fräste han.

-”Det får jag visste!” sa jag och kastade mej över honom och kittlade honom.

Men VARNING – jag hade glömt – OM man kastar sej över en son som är nästan 2 meter lång, och rätt så stark, så får man alltid igen tusenfalt! Oftast genom (hårda) boxar på övre delen av armen.

Nåja. Det var värt några små blåmärken på överdelen av ena armen….Jag fick iallafall ett leende.

Ett leende från en butter tonårskille är GULD värt!

…………………………………………………….

PS. När jag några timmar senare meddelade Mellan att han FÅR bo hos pappa heltid under en tid, hade han ångrat sej, och ville bo hos mej iallafall….

…..men sen ändrar han sej igen…och igen…och igen….

Det är inte lätt att vara en ”hormonstinn tonåring”… DS.

Om man är trött och sliten,  orkeslös och allmänt slöööö, så är det skönt att gå till doktorn som tar lite prover och säger:

”Järnbrist! Ta järntabletter!”

Klart. Liksom.

Eller om man har ont, ont, ont i armen och går till doktorn, och hon säger:

”Muskelinflammation! Här får du meducin!”

Det är inge kul att gå till doktorn och ha lite ont här och där, känna sej trött och sliten, och ”troligen ha allehanda sjukdomar” – iallafall i huvudet (!) – och så säger doktorn:

”Inga fel. Du är frisk”.

Då vill man säga: ”Leta mer! Jag har troligen….cancer! Eller nåt”.

Man vill inte höra att det ”kanske är psykiskt” heller, för då blir det ju jättesvårt! Hur tar man tag i det, liksom? Ska man ändra hela sitt liv, eller?

….skriver terapeuten…he he he!

Så igår när jag fick ett brev från min doktor: ”Du har järnbrist! Ät järntabletter!” så blev jag så LÄTTAD: ”Yesss! Det finns en FÖRKLARING till min orkeslöshet! Tjohoooo!”

Jag blev NÄSTAN pigg.

Not.

Men ändå.

Här ska tas järntabletter så det smäller om det!

Nu jävlar ska jag bli pigg!

….fast det tycker jag inte sådär RAKT AV, bah! Men IBLAND var det bättre förr.

När man flyttar tex.

FÖRR anmälde man att man skulle flytta och så ändrade Postverket (eller Skatteverket?) på ens adress. Klart.

Sen skulle man säga till Televerket och TV också. Klart.

(Googlad bild av ett Elverk).

Så bad man om flyttning av sin el-leverantör också, som var….(minns inte!), men det var EN el-leverantör. Klart.

När man kom till den nya adressen pluggade man in sladdarna i dom hål som fanns och så var det…KLART!

NU…..

Herre Gud!!!

Det är ju liksom FRITT VAL! Hallelujah, så dumt! Och knepigt och komplicerat för oss ”väljare”. Fifaan!

Hur faan ska man veta vem som gör vad i alla ledningar och sladdar, som ibland faktiskt ser ut som EN enda sladd/ledning. Nähädu! Så enkelt är det inte. Det är EN som levererar från ena hållet och en från andra, och så var det en i mitten också, och så ska man ha koll på vem man ska ringa när det går fel….(och när man ska flyttanmäla!)….

…fast då måste man veta VEM som ska föra mina samtal från punkt A till punkt B, för dom måste ju också passera punkt Q!

Typ.

Och självklart ska jag förstå och veta att ”Tokbolaget” bara för strömmen/orden/TV-grejset/internetet en liten bit, och att sedan ”Snurrbolaget” för sakerna vidare en liten bit, men bara till ”muddefjodden” och sen kommer det vidare med ”Snårbolaget”.

Och givetvis fattas det en sladd!

Fast det heter inte ”sladd”, förstås (fast det ser ut som en sladd)! Det heter givetvis ”kabel” eller ”internetanslutning” eller ”fjuddelången”. Och givetvis förstår killen i telefonen INGENTING när jag säger ordet ”sladd”.

-”Har du någon HDMI-blutteblatt??” frågar killen.

-”Eeeeeh?!? Hur ser den ut??” säger jag och vill bara lägga på luren, för jag VEEEET att han kommer att säga förton olika konstiga ord till som jag varken vet om jag har, eller vad det är.

Storing rycker in.

-”Vad är det här?? Det ser ju ut som en LUCKA!” säger han och griper tag om en fyrkantig sak på väggen och sliter.

”TJONG!” så lossnar halva grejen och fram tittar tre små ”hål”.

DÄR ska man tydligen stoppa något! Vi provar några olika varianter och får igång TV:n!  (efter en vecka utan TV….)

Jag tänker på alla som är ÄLDRE än jag (om det nu handlar om åldern…) och alla som är ÄNNU MER förvirrade och förstår ÄNNU MINDRE av alla moddefjonger och kantalonger, sladdar och grejer:

För visst finns såna?!

STACKARS DOM!!!

…..och ett gott råd:

FLYTTA ALDRIG!!!

Googlad bild (inte "mitt land")

Jag vill åka ut till landet  – till ”mitt land”.

Huset på kullen med liten swimmingpool intill, en liten bagarstuga med öppen spis och med en smutsig vind där vi lekte Ryska Posten som barn.

Googlad bild (inte "min lada").

Med en stor L-formad lada längst ner i backen, med spännande övervåning där man kunde klättra på stockar högt uppe vid taket, fast man inte fick…

…och en liten lucka, där höet kanske åkte in en gång i tiden, men där vi satt och dinglade med benen och spanade efter grannens söner.

Jag skulle vilja åka dit just nu, och gå ut tidigt på morgonen och sätta mej på förstutrappen med en kopp kaffe, lyssna på fågelkvitter, och höra syrsorna vakna i gräset omkring.

Jag skulle luta ryggen mot den vita stolpen  på förstubron, och spana över den stora gårdsplanen…och låta hundarna skutta runt i friheten på tomten. Jag skulle njuta åt deras lycka.

Efter en stund skulle jag blunda och även luta huvudet mot stolpen och bara försjunka i stillheten och tystnaden. Kanske skulle tankar komma, kanske inte. Förhoppningsvis inte. Jag skulle vilja att hjärnan för en stund blev tom. Helt tom.

Och jag skulle vilja slappna av i stunden och nuet.

Det längtar jag efter – MYCKET – just nu.

Men det finns inget ”landet” längre, och ingenstans att åka och ”coola ner sej”….

Så jag får nöja mej med att Drömma och Fantisera.

Jag har tappat farten.

Fast jag kanske inte hade någon fart in the first place. Ordet fart passar inte om man lägger till engelska ord efteråt, kom jag just på….men what the heck!

Jag är som en bil utan bensin, hackar och hostar mej fram…näe, inte framåt utan mer stillastående hoppande.

*host host host*

Både i Verkligheten och bildligt talat.

Kraften – the force – is gone!

”May the force be with you!” sa ”dom”….

…men inte till mej.

Eller så sa dom det till mej, men det blev inte så, iallafall. Man måste ju liksom tankas med Något för att bli tankad så att säga.

Whisky funkar inte, kan jag säga.

Vila? Kanske.

Men att försöka vila omgiven av kartonger på höjden och tvären, till hälften urplockade….eller inte….

…är inte lätt.

Fast det går, ”…with a little help from my friends…”..not! Men med hjälp av whisky går det.

Whiskeyn hjälper mot hostan också (jag är faktiskt superförkyld!).

Så två flugor går åt på en gång! Det är ju rätt bra.

Jag skulle vilja ha allt klart hemma. NU!

Jag vill vill vill vill!

Men det hjälps inte att bara vilja. Man måste göra också.

Men jag orkar inte. Eftersom jag är tom. I tanken. Inte i tänkartanken, utan i livstanken. Energitanken. Orkatanken.

Bara så du vet.

Jag har fått en blogg-award av Hemimamma (se hennes sida via min högerspalt) och blev jätteglad för det!!

TACK, kära Hemimamman!

Nu är det meningen att jag ska nominera 15 andra bloggare också, MEN problemet är att jag inte läser 15 andras bloggar! Jag läser i princip bara…två! Men dom två nominerar jag!

Dessa två är:

– Islin

– Pappanhasse

(….även deras bloggar kan ni ni klicka på här till höger)

GRATTIS till er två!

Ni äger!

FANFAR!
..................................

I denna award ingår också att skriva 7 saker om sej själv här, så då gör jag väl det:

– Är intresserad av, och nyfiken på, människor (speciellt barn!) och våra beteenden.

– Är intresserad av, och nyfiken på, hundar och deras beteenden.

– Flyttar ofta (nu nyinflyttad, så det kanske tar något år…innan nästa flytt…)

– Har fyra söner (fantastiska, vackra, underbara och snälla!).

– Älskar att skriva!

– Skulle vilja prova att måla i olja.

– Undrar när jag kommer att ”bli vuxen” (KÄNNA MEJ vuxen…liksom…inuti)…

Nedanstående skrev jag den 30 april 2012, men hann inte lägga in, för jag var tvungen att ”göra något”.

Jag hade nämligen en självutnämnd slavdrivare i mitt hem, vid detta tillfälle, vid namn Stenis…(…fast jag ska inte vara dum nu: Han slavade rätt bra själv också).

Det här skrev jag innan jag blev avbruten:

Sista dagen här.

Njuter vi? Firar att det är Sista Dagen i den här lägenheten?

Näe, vi sitter på olika ställen, med halva bohaget i Nästa Bostad, trötta och slitna….undrande ”VAR är sladden/internetuppkopplingen/kläderna/tallrikarna etc???” – irriterade över att det inte ”Funkar”, livet!

Livet funkar inte när man flyttar.

Livet funkar inte ”mittemellan”.

Men vi hoppas att I morgon är Första Dagen på Resten av Våra Liv!

Och att det bara kan bli bättre!

Eller??

Jag tittar på en intervju som härliga Tilde (Meh! Hjärnsläpp! Heter hon Tilde?? På TV4? Söndagmornar?) gör med Justin Bieber idag på morgonen. Eller hon gjorde ju inte intervjun IDAG, förstås, för den är ju gjord i London….men den sändes idag på morgonen…för en stund sen…

Nåja.

Jag börjar undra om jag inte EGENTLIGEN  är 18 år inuti – eller kanske 16-17 år – och inte 27, som jag trodde förut….

….fast ibland har jag tyckt att 37 känns bra också.

Nåja.

Idag blev jag 17-18 år inuti.

 Jag låter helt enkelt bli att titta mej i spegeln, och så blir jag så UNG igen, suckar djupt och sjunker in i Justin Biebers glittrande bruna ögon (jag, som föredrar BLÅ ögon!) och hans söta lilla hjärtformade mun, och lyssnar på hans ”kloka” ord och blir lite sådär ”tonårigt förälskad”….

Sen får man se pappan där i bakgrunden, och då blir jag plötsligt några år äldre (!), och tänker att jag ju kan ”ta” honom istället! Det är ju liksom mer okey….

…och så kan jag bli mamma åt Justin Bieber!

Men!

Jag undrar vad mina söner säger om att bli ”plast/styv-bröder” åt Justin Bieber? Inte värt att fråga. Killar i den åldern brukar ”hata” Justin Bieber….för dom är sååååååå AVUNDSJUKA!!!

Ha ha ha!

Nu måste jag verkligen tänka igenom det här: Vill jag bli styvmamma åt Justin, eller helt enkelt hans flickvän/fru?

Oj, nu kräktes jag helt spontant! Det betyder helt klart att jag inte kan bli hans flickvän/fru – jag fick kräkanfall av bara tanken! Inte för att det är något fel på HONOM, utan för att han i mina ögon är ett BARN! ”Lilla gubben…” och *klappar på håret* liksom….

Jag tittar lite till på pappan…Shit! Han ser ju ut att vara, typ, 28 år! Då kan jag ju vara mamma åt honom OCKSÅ!!

-”Ho hooo! Justin Biebers farfar!!! Where are you??”

Äh, jag ger upp! Inte kan jag väl bli ihop med någons FARFAR!! SÅÅÅ gammal är jag ju inte!

 Iallafall inte inuti!

Men för att återgå till Justin:

Han sjunger superbra!

Ja, jag gillar, typ, såna  ”smörsångare” som KAN sjunga PÅ RIKTIGT! Let me live anyway, liksom….. Okey, jag är inte den där ”cooola typen” som gillar Bruce Springsteen (”Hej Stefan!”) eller män (-nniskor) som SKRIKER hest i mikrofonen och misshandlar gitarrerna…Ursäkta mej! Jag gillar folk som sjunger så man hör vad dom säger, och så att man HÖR melodin, och takten. Så!

Han har glittrande vackra ögon (fast dom är bruna)!

Och otroligt söt hjärtformad mun!

Jag tror jag ska ladda ner lite låtar av Justin på Spotify, så får vi se hur mina söner reagerar…..

Gissar: ”Ååååååå! Vaeredär??? JUSTIN BIEBER?!? STÄNG AAAAV!!”

Det hade varit bra att ha en dotter att skylla på, som ääääälskade Justin Bieber så att  jag kunde sjunga och dansa till musiken, och skylla på henne!

Men eftersom inget blir som man tror (eller hoppas)…..

…så  OM jag hade fått en dotter hade hon äääääälskar Bruce Springsteen, och HATAT Justin Bieber!

Ha ha ha ha ha!

I´m sure of that!

Slut.

Coola Killen kommer hem hit vid 16-tiden på fredagen, slänger in några grejer i sitt rum, fixar håret lite grann, sätter på sej en tröja och ett par gröna solglasögon och meddelar därefter:

-”Jag går en promenad!”

Jag blir STUM först.

”En promenad????”

Jag har aldrig hört någon utav mina söner säga denna mening – eller knappt ens ORDET promenad – i heeeela mitt liv – och då har jag ju ändå FYRA söner och har varit mamma oavbrutet sedan 1983!

-”Eeeeee….? Vänta! Vad SA du? Ska du gå en PROMENAD???” frågar jag, MYCKET förvånat.

-”Ja, har du problem med det, eller??” svarar Coola Killen coolt.

-”Näe, det är bara det att du har aldrig gått en promenad, ingen av mina söner har gått en promenad (förutom med mej då jag tvingat ut dom) och jag har aldrig hört någon utav mina söner säga så, så jag undrar…SKA du verkligen GÅ EN  PROMENAD???”

-”Aaaa”, svarar han och går ut.

Jag brukar inte vara missänksam.

Dom ska ”till Centrum/ på bio/in till stan/sticka till Jocke/Anna/en-tjej-som-går-i-min-klass” och lite vadsomhelst, men dom går inte en promenad!

Plötsligt är jag Misstänksam:

”Hm………..VAD kan en promenad betyda? Tjuvröker han? Träffar han skumma typer i smyg? Har han en hemlig tjej? VAD???”

Konstig känsla. Jag litar ju på Storing (som är så himla cool så jag kallar honom Coola Killen här…).

 Jag bestämmer mej för att slänga bort misstänksamheten, och ler lite inåtvänt åt ”smygrökandet”….och tänker att han är ju ändå 17 år och då ska man ju vara lite hemlig….och kanske göra lite saker i smyg sådär….

Klockan 21.00 är han fortfarande ute ”på promenad”….

Jag SMS:ar: ”Lever du?”. Jag får ett svar att han lever, att promenaden blev lång, att han och Jocke träffade på fler kompisar och att dom nu sitter på Mc Donalds…..

 och att han kommer hem efter det.

Det VAR nog en promenad!

En helt vanligt promenad, som blev lång och som innebar att promenera från dens hus till dens hus och så hamna på McDonalds till slut. Det VAR nog inget hemligt. Det var väl en sån promenad som man har när man tonåring och när det ”händer saker” när man går en promenad….

…inte en sån  promenad som folk i min ålder går, dvs vi går och går och går och sen är vi hemma igen. Punkt.

Men skitsamma!

Han hade det kul och lever iallafall fortfarande….

…och är preciiiiiis lika cool som ”igår”.

Jag tycker att jag har rätt bra koll på packningen, men när jag tittar mej omkring så undrar jag: ”Har jag verkligen det?!? Det ser inte så ut…..”

….och ”SKA det bli som förra, och förra, och förrförra, och förrförrförra, och förrförrförrförra gången att det blir en MASSA pryttlar ”över” som inte passar i någon låda eller påse, och som inte går under någon kategori, som inte får plats och som jag till slut raffsar ner i en enda påse eller låda….

…eller två  eller sju påsar och lådor??

Jag vill inte det!

Jag vill ha ALLT på ”rätt plats” från början denna gång!

För EN GÅNGS skull.

Men….

När jag tittar mej omkring ser det lite….

….RÖRIGT ut, och det ligger ”saker-som-blev-över” ÖVERALLT!

Fan också!