Det höjs röster kring varför flyktingar behandlas OLIKA – DÅ (2015 och framåt) och NU. Människor blir sura och arga för att VI (i Sverige) behandlar dom som kommer till Sverige OLIKA. Då och nu.
Jag kan förklara varför:
DÅ
Det var flera krig som pågick. Det stora kriget – dom människor vi skulle hjälpa – var ifrån Syrien, men vi fick också höra att vi skulle ta emot dom från Eritrea, eftersom det också där pågick ett krig, som inte var lika omtalat här i Sverige. Samtidigt kom det en massa flyktingar från Afghanistan och många undrade ”Varför kommer dom??” Och så förstod vi att det kom en massa barn. Och ”är dom verkligen barn?” Och det verkade mest komma killar. Och vi förstod inte varför. Sen började vi gissa och förstå och ifrågasätta och tycka och tänka.
Många av oss västlänningar tänkte att flyktingarna från länder där det troligen pågått krig av och till i flera år, och där många levde på ett helt annat sätt än i västvärlden och dessutom hade annan religion (som skrämde) och en helt annan kultur, var liksom vana vid krig, elände och misär. I många länder behandlades både kvinnor och barn illa och många hade det svårt och var fattiga och/eller arbetslösa. Och så hade dom haft det i hela sina liv. ”Varför kommer dom?” tänkte många. ”Varför nu? Dom är väl vana vid att ha det fattigt och leva i krig? Vi kan inte rädda hela världen.”
Det kom folk från alla möjliga länder: Etiopien, Afghanistan, Belarus, Kongo, Sudan, Pakistan, Mongoliet – det vällde in människor. Dom kom från länder där dom hade helt annat sätt att leva och som vi inte kände igen oss i. Dom kom från fattigdom, svält och ingen, eller väldigt lite, skolgång, dom såg annorlunda ut och hade en bakgrund och kultur som vi inte kände igen oss i. Och som i många fall skrämde oss.
Flyktingarna blev ”DOM”, som ETT begrepp, fast det var så många olika folkslag, och man tyckte kanske att dom inte verkade förstå oss och vårt samhälle, man var oroliga för att dom kanske skulle försvåra för oss i vårt samhälle, kanske till och med stoppa upp vår utveckling, föra den bakåt i tiden, snarare än att dom följsamt skulle flyta in och bli en del av vårt samhälle och berika det, och många blev rädda, och är fortfarande rädda.
Speciellt knepigt blir det när dom ser annorlunda ut, beter sej annorlunda och klär sej annorlunda. Det bästa sättet att förstå och lära känna flyktingar är att ta kontakt och prata med dom och lära känna dom.
Men många vågar inte, vill inte och är rädda. Flyktingarna från 2015 och framåt är fortfarande DOM.
Det finns en rädsla hos många att ”Dom ska ta över vårt land och göra det muslimskt” och att kvinnor inte längre ska vara jämställda män och att framtidens svenska kvinnor ska tvingas bära slöja. Den här rädslan har gjort att SD fått så många väljare dom sista åren.
NU
Ukraina är ett västerländskt land. Vi känner igen oss i hur människor lever och har byggt upp sitt samhälle. Dom var förr-i-tiden under Sovjetiskt styre men tog sej ur det – ”HURRAAA!” tycker vi i Sverige – och Ukraina blev ett demokratiskt land. Människor lever på ett ungefär som vi och dom ser ut som vi. Dom har levt i fred och demokrati i flera år och även om dom också i Ukraina har fattiga människor så lever många bra liv som vi känner igen oss i.
Vi känner igen oss i deras kläder, i deras sorg och rädsla, i att ”dom tar med sej sina husdjur i burar” och ” titta, dom tar till och med sej sina hundar” när dom flyr för livet. Det tycker vi är ”mänskligt”. Det känner vi igen oss i. Ukraina ligger också närmare Sverige och vi förstår oss på dom. Dom skrämmer oss inte och vi tänker inte att dom vill ta över vårt land. Om dom stannar i Sverige tänker vi att ”dom kan bli som oss”. Det är viktigt för ett land, tror jag, att vi (svenskar) får behålla vårt ”svenska sätt”, precis som Ukrainarna i Ukraina vill vara ”ukrainiska” och syrierna i Syrien vill vara syrianska etc. Vi vill alla behålla det som är VI och vårt ursprung.
Vi vill fortsätta fira Lucia och julafton och födelsedagar. Vi vill fortsätta vara jämlika och vi vill fortsätta utvecklas på det sätt som vi gör.
Om dom människor som flyttar hit anpassar sej och/eller vi känner igen oss i dom, blir det lättare. Så enkelt är det. Dom får gärna tillföra saker, men inte ändra på oss eller på vilka vi är och hur vi tänker. Lite så.
”Varför tog ni inte emot oss DÅ som ni tar emot dom NU?”
”För att vi känner igen oss i Ukrainarna och vi tänker att dom inte kommer att förändra/förstöra vårt land. Dom är som vi. Jämlika (?) och med liknande demokratiska värderingar. Vi behöver inte vara rädda.”
Så enkelt och svårt är det.
Och jag tror att det är viktigt att sätta ord på det.
ALLA ÄR VI MÄNNISKOR på samma JORD och vid ett HOT från RYMDEN kanske vi skulle enas på annat sätt. DÅ kanske vi skulle bli Ett Enat Folk och sluta slåss och bråka om ”småsaker” (även om jämlikhet inte är en ”småsak”) sinsemellan och vara enade i ”hotet från rymden” (om det var ett hot), men så länge vi är Olika folk och Olika raser med Olika sätt att vara och leva kommer det Mest Annorlunda att vara skrämmande tills man lär känna varandra och inser att vi är ”bara människor” allihop, med samma värde.
DESSUTOM sker dessa OMFLYTTNINGAR av folk över jordklotet av och till genom historien. Antagligen behövs det en uppblandning och omrörning av jordens befolkning med jämna mellanrum. Det är kanske MENINGEN att det ska vara så – att vi ska blandas för att vi alla ska utvecklas och bli bättre människor.
Jag tror och hoppas att det är så.
erviluca #mammatillfyrakillar 