Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Lillebror är den enda som inte haft mobil. Vi har sagt att han får vänta tills han börjar 4:an – för det har hans äldre bröder fått göra. ”Och vad ska man med en mobil till när man är 9 år och ändå alltid hemma?…”.

Men efter åååår av tjat, så fick han igår köpa sin äldre brors gamla mobil för 100 kr och idag skulle jag fixa ”kontaktkort”, men ”Den är låst i tre”, sa grabbarnas pappa…. Jag, som är ett Under av Teknisk ”Kan-och-förstår-ingenting”, förstod inte riktigt vad det betydde, men tänkte att dom säkert vet det i affären.

Jag gick till affären, la upp mobilen på disken och sa att jag skulle ”ha ett sånt där kort, eller vad det heter för att få mobilen att fungera, men den är låst i tre, skulle jag säga”. Då sa killen bakom disken att då ska jag alltså ha ett 3-abonnemang. ”Jaha!” sa jag. ”Är det ett sånt jag ska ha som gör att telefonen ska fungera…och så är det ett sånt där kort man stoppar i mobilen?” frågade jag, för att vara riktigt säker. ”Ja”, sa han. Så då skrev jag på lite papper och så hade jag ett mobilabonnemang….Då sa en annan kille att ”om man skaffar ett mobilabonnemang så ingår det en mobil också!” och så tog han fram en skitsnygg ny mobil och sa att den var gratis!

”Shit!”, tänkte jag. ”Nu blir det ju som en Riktig Ny Mobiltelefon och bröderna- kommer- att- bli- Svartsjuka- och- det- där- att- han- skulle- vänta- till -4:an- slås- i- spillror! Men- jag- kan- ju- inte- tacka- nej- till- en- gratis- telefon- som- är -värd- drygt- 2000- kr- pga- DET..”… Så jag tog emot den skitsnygga mobilen och tackade.

…när vi sen ringde sonens pappa och berättade detta sa han ”Men du skulle ju köpa ett Kontantkort!!!”….och jag förstår ingenting….Jag sa ju ”..ett sånt där kort som gör att telefonen fungerar!”

Suck!

Nåja! Nu ska jag betala 99 kr/månad och lillebror är jätteglad och lycklig och storebröderna är sura!

Nyss ropade lillebror: ”Jag klickade på ”OK” när det stod ”Buy” – skulle jag det?!?!” så det var bara för mej att ringa TRE och avbeställa TV:n som han beställt för 69 kr/månad (på mobilen)….

HUR ska det här sluta???

Idag när jag och 14-åriga sonen var på väg till ett utvecklingssamtal började jag räkna högt vad det innebär att ha fyra barn som går i skolan vad gäller föräldramöten respektive utvecklingssamtal. Detta blev summa av kardemumma:

4 barn x 9 år = 36 år

Det blir 2 utvecklingssamtal per barn och år =  2X9=18  x 4 = 72 utvecklingssamtal.

Dessutom blir det 2 föräldramöten per barn och år= 72 föräldramöten.

Om man tar dessa förhatliga läxor, så kan vi i snitt säga att varje barn har 3 läxor/vecka varje dag i 9 år…Äsch! Det kan jag inte räkna ut eftersom det är sommarlov och andra lov osv…En jävla massa läxor blir det iallafall….

När jag hade ETT barn satt jag som ett litet ljus på alla utvecklingssamtal och föräldramöten och var Superengagerad och tyckte det var Superviktigt….Och jag missade inte ett enda möte som gällde Mitt Barn!

Numera….*gäsp*…”Va? Är det föräldramöte idag??! Oj! Har det varit redan? Shit!”…eller så somnar jag medan upprörda föräldrar diskuterar var skogränsen ska gå eller  vilka barn som tål paprika i maten eller inte och om mellanmålet innehåller för mycket socker….

…och på utvecklingssamtalet får jag höra att barnens kläder ska märkas (brukar gå över när de börjar mellanstadiet), att mitt barn ”pratar lite för mycket” på lektionerna, men att han i övrigt ligger i övre medelvärdet på olika ämnen och att han är trevlig och glad, men lite blyg för vuxna…

…och ofta  tycker jag det verkar som om många lärare saknar humor och att de har ett fastvuxet  osynligt ”ajjabajjafinger” som står upp ”stridsberedd” hela tiden, och ögonbryn som kroniskt är lite rynkade och bekymrade, och så ”undervisar” dom även på utvecklingssamtalen…”ränderna går inte ur”…och när jag skämtsamt säger ”Vem pratade inte på lektionerna i skolan??” så blir rynkan i pannan lite djupare och (det osynliga) pekfingret lite rakare….Ajjabajja!

Det droppar från träden och på marken är det plaskigt och slaskigt. Solen skiner…Några fåglar kvittrar lite osäkert: ”Kvidde…vitt? Kvidde…vitt?”

Jag ska lägga ut Flisas päls i skogen så att dom små djuren kan bygga bo av den. Jag klippte henne med rakmaskin i förrgår så nu är hon ”alldeles naken”, men jag tror hon tycker det är rätt skönt ändå! Nu ser man plötsligt hennes ögon, som är stora och svarta. Förut var ögonen gömda under ett lager av hår och hon kikade fram då och då…ur hårsvallet….

Jag har ”legat hemma” nu i snart två veckor med huvudet värkande…Visserligen kommer jag ut på promenader i skogen varje dag, tack vare hundarna, men ändå känns det som om jag ”kurar i mitt ide” här hemma, med målarfärgsfläckiga mjukisbyxor och gamla utslitna t-shirts. Jag har stängt av telefonen, för jag ORKAR INTE med ”omvärlden” och ”alla dess krav”.

Så dök min kompis-kollega Ingela upp igår! ”Det går ju inte att ringa dej!” konstaterade hon. Hon drog in som en fläkt utifrån Den Stora Världen och sa åt mej att jag måste rensa altanen från allehanda ”Saker-som-blev-över”. Motvilligt hjälptes vi åt; Jag, sönerna och Ingela, att lasta bilen full med grejer och köra till Tippen. Men Åh vad skönt att ha det gjort äntligen!

Ingela kvittrade något om ”vårkänslor!”, så jag blev tvungen att ”öppna mina ögon/mina sinnen” och släppa in lite vår…och försiktigt gör jag det även idag…

…försiktigt försiktigt…. 

Hur ska jag stå ut med läxor varje vardag i 6-9 år till! Jag blir TOKIG!!! VARFÖR måste barnen ha läxor??? Jag känner att jag exploderar snart! Jag orkar inte tjaffsa om läxor varje dag, varje kväll i 9 år till! Jag flyttar till Söderhavet!!! Själv!

Jag orkar inte låta kväll efterkväll gå åt till att först tjata om OM dom har läxor, ATT dom har läxor, ATT läxorna måste göras och sen bråka om NÄR läxorna ska göras, HUR läxorna ska göras och OM läxorna ska göras! Jag kan göra dom SJÄLV – bara jag slipper höra ”Det gåååår inte!!! Jag kaaaan inte!! Jag vet inte vad man ska gööööra?!!! Det är omööööjligt!!!”.

Jag är ingen pedagog! Jag är en ”vanlig” mamma som bara vill att barnen ska ”göra rätt för sej” och göra sina läxor om det nu är så jävla viktigt!! Men jag vill fanimej inte att livet ska gå ut på att tjaffsa om läxor varenda eviga jävla skitdag! Jag är så trött på det!!!!

Först ska jag hjälpa 9-åringen med hans läxor…och det inleds med ”Jag ooooorkar inte!!! Uuuuhäääääää!!!” och sen lägger han sej över skrivbordet och stöööönar. Jag blir arg och fräser: ”Sätt dej upp och gör det du ska! Det tar 15 minuter om du skärper dej!” Inget gehör. Han börjar räkna och ”slarvskriver” provocerande…Jag biter ihop…Han räknar låååååångsamt…Jag blir tooookig men försöker inte säga något. Plötsligt kan han inte! Det går inte. Jag läser igenom uppgiften och förstår inte heller. Suck! Jag är ingen lärare! Jag vill inte mer!

…Sen ska jag hjälpa 13-åringen. Han vet, som vanligt, inte vad han ska göra…Vi försöker lista ut det tillsammans…men han säger att ”det är ingen ide” och en massa andra ursäkter….Till slut gör han någon slags ”halvhjärtat  läxförsök” och, precis som sin bror, skriver han låååångsamt för han ” är så trött”. ”ORKA!”.

…Sen är det 14-åringens tur. Han har gjort jättemycket läxa redan. Han  har redan gått igenom ”provokations-ramla-över-bordet-fasen-skrika-rätt-ut-och-gråta-fasen” för några år sedan, och brukar starta alldeles själv. Men nu har han kört fast! Men jag måste ju lägga 9-åringen nu! ”Åååååå, du hjälper ALDRIG mej – BARA dom andra!!” tjuter han, och så ska dom ”ha prov i morgon!!!” och ”Jag kommer aaaaldrig att klara det!!!” och ”Jag vill vara hemma i morgon!!!”.

Suck!

Jävla läx-skit-helvete!!! Hade jag vetat det här hade jag inte skaffat så många barn! SÅ illa känns det! Läx-skit-helvetet förstör mina vardagar! Barnens med!

…dessutom säger en Professor i Pedagogik som studerat läxors vara eller icke vara att barn som INTE får läxor lär sej PRECIS LIKA MYCKET som barn får läxor! Dessutom blir barn som INTE får läxor mer positivt inställda till skolan!

Jag ska leta reda på en läxfri skola och flytta dit! Byta jobb, bostad och allt bara för att slippa detta läxhelvete!!!! GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!

Vi blev helt bestörta – jag och grabbarna Grus – när La Voix vann! VA?!?! Vi var superförvånade över att hon över huvud taget gick vidare med sin ”skriklåt” och nu VANN hon! Mina grabbar blev så arga så dom hotade med att inte titta på Europaschlagerfestivalen! Oj oj oj!

Dom hejjade på ”HEAT” för dom var så ”cooooola”! Och jag hejjade på EMD för dom var både snygga och sjunger skitbra! Snälla snälla passar inte heller i en melodifestival och helst ska man inte se henne när hon sjunger. Om man blundar blir sången bättre… Vi skrattade högt varje gång hon ”ryckte till” vid taktslagen.

Om Malena vinner i Ryssland äter jag upp….min hatt!

Jag hör mina killars höga, glada skrik låååångt innan jag kommer nära backen där de åker på rumpan mellan träden, i full fart. Dom verkar ha jättekul!

Tyvärr har Flisa rymt iväg från mej, och satte full fart mot Ljuden av småhussarna, så fårt jag släppte henne, fast jag tittade stint på henne och sa: ”Du får INTE springa dit!”. Hon ääääälskar att leka med Grabbarna Grus utomhus! Men dom vill inte alltid ha henne med…Idag ville dom inte det.

Jag blir alltså tvungen att gå till backen och hämta ”fis-lisa”. Suck! Jag vet preciiiis vad som kommer att hända: Så fort dom får syn på mej kommer någon att ramla, någon kommer att slå sej, någon kommer att slå någon annan eller så kommer jag att få veta ”han-slog-mej-fast-jag-inte-hade-gjort-något-uuuuhääääääää!” eller så slår någon någon annan när jag dyker upp.

Precis så blir det. Och så en lång harang om ”HAN-kastade-snöboll-på-mej-Han-åkte-på-mej-jag-har-jätteont-uhääääääää!”. Alltid är det så!

Mammasyndromet.

Jag tröstar lite halvhjärtat och säger lite ”kloka ord” om att vara snäll emot varandra osv och sen går jag.

Det är ingen ide att vara i närheten när dom leker, för dom kan inte leka ”normalt” när dom ser mej…För jag är Mamma och med mammor grååååter man och skadar sej och ”skvallrar”….

Synd. Men så är det……..

Huvudvärk, dag ut och dag in. Vaknar med huvudvärk, somnar med huvudvärk…Ibland är jag huvudvärksfri några timmar och då känns livet Helt Underbart! Och så kommer värken smygande igen.

Just nu är det migrän-huvudvärk – halvsidig och med ljusskygghet och illamående. Det enda som hjälper är Zomic nasal – puffar. Man ska ta ”en per dygn, möjligen två” och har det inte gått över sen ska man kontakta läkare. Suck! Jag tar en puff och väntar…ibland hjälper det, ibland inte…Ibland tar jag en puff till efter några timmar, ibland försöker jag stå ut så länge som möjligt….upp till 6 timmar, och så tar jag en puff till…som kanske hjälper liiiite….och som gör att jag kan gå och stå…och slipper ligga och kvida i sängen….

Min läkare säger att jag ”inte får ta så många puffar”….Men vad ska jag göra då? frågar jag. När värken inte tar slut. För det gör den ALDRIG! Jag har ALDRIG migrän i ETT dygn! Aldrig! Jag har huvudvärk i flera dagar som toppas med migrän som räcker i 4 dygn upp till en vecka…och sen dalar ut i huvudvärk, som kan fortsätta och fortsätta och fortsätta dag ut och dag in, tills jag är beredd att hugga av huvudet och ge det till forskningen…eller nåt!

Ibland fantiserar jag om sprutor som sticks in där det gör som mest ont, och känslan av när det släpper och så njuuuter jag av att tänka på att värken går över…

Det gör också fruktansvärt ont i axlarna och det strålar ut i armarna… Och i nacken…och i bakhuvudet…Dom där knölarna längst ner på huvudet gör jätteont!

Och jag har gått till läkare efter läkare…efter läkare…Den läkare jag hade innan den jag har nu SUCKADE tungt när jag kom IGEN och sa att det inte gått över: ”Ååååå!” och så blev hon jätteirriterad på MEJ! ”Vad vill du egentligen?!?!” fräste hon. ”BLI HUVUDVÄRKSFRI för i helvete!!” vrålade jag …..inte, tyvärr.

Jag får medicinen Ditt och medicinen Datt och medicinen Dutt….”Är du deprimerad?” frågar dom, och jag svarar: ”Jag har huvudvärk dygnet runt, hela tiden och denna värk gör att jag inte orkar med Livet som jag vill, blir dränerad, trött, slut, irriterad” osv ”Självklart blir jag deprimerad/ledsen över att alltid alltid har ONT!!!”.

Läkare skriver: Diagnos: Depression.

Suck!

Jag vill bara vara som ”Alla Andra” – fri från värk!

Jag har funderat en del på Ensamhet. Det finns olika slags ensamheter – både bra och dåliga.

Självvald ensamhet. Det är ensamhet där man själv valt den – för en längre tid (att leva ensam) eller korta stunder (där man ”går ifrån gemenskap/familjeliv” el dyl för att få vara ifred/göra egna saker).

Icke självvald ensamhet: Det är ensamhet som bara finns där. Man lever ensam och det är svårt att ”hitta någon”…Man mår dåligt och vill inte vara ensam, och hela ens vakna tid (nästan) kan gå åt till att längta och vänta och tänka på hur jobbigt det är att vara ensam.

Självvald ensamhet som blir icke självvald ensamhet: Om man tex skiljer sig, för att man inte står ut i sin relation, så man BLIR ensam, men det är egentligen inte det man vill. ”Men du har ju valt det själv!” säger ”folk” när man klagar.

Ensamhet i en relation: Man kan känna sej väldigt ensam i en relation, om man inte känner sej sedd och hörd. Det kan göra väldigt ont.

Ensamhet i en folkmängd: Att gå ensam på stan, eller gå ensam på en fest när man egentligen inte känner någon (annan än värden). Det kan både vara roligt, om man ”orkar” engagera sej i att ”lära känna nya människor” och det finns folk där som är nyfikna och intresserade av att lära känna någon ny. Men det kan också göra så att man känner sej otroligt  mycket mer ensam än man var när man satt hemma ensam framför TV:n…..”Alla har någon utom jag”… är så tydligt.

Ensamhet pga handikapp (fysiskt eller psykiskt): Man vill inte vara ensam, men har svårt att ta sej ut pga sitt handikapp. Och om man tar sej ut ”ser” människor en inte. Man är ”osynlig”. Om man tex sitter i rullstol. Det är som om ”folk tror att jag är Annorlunda bara för att mina ben inte funkar”, sa en kille jag kände en gång…

…det var lite ensamhetstankar i ensamheten….

När jag var ute med Flisa och Sally i skogen idag, och pulsade runt i snön och ”gjorde nya stigar”, upptäckte plötsligt Flisa en groda. Hon älskar grodor, och det gör jag med! Jag tog upp grodan och höll den i handen. Hundarna hoppade ”jämfota” mot mina ben och skällde: ”vill-ha-vill-ha-vill-ha!!!!!”. Jag tittade mej omkring för att hitta någonstans där jag kunde lägga grodan. Jag tänkte att den skulle behöva lite barmark, där det var lite ”varmare” än mitt i snön. Jag spanade in en liten gran med täta grenar längst ner och under den var det barmark. Hundarna var helvilda och skuttade som vildar runt mej, ivrigt skällande. Jag låtsas-kastade grodan lååångt bort, och dom lättlurade hundarna skuttade iväg för att ”fånga grodan”. Snabbt la jag grodan under trädet och började gå därifrån.

Flisa insåg dock snabbt att hon blivit lurad och kom tillbakaskuttande i snön. Hennes nos är fantastisk och hon vädrade i luften: ”Sniff-sniff” = ”Var är grodan?”.

Jag gick vidare och upptäckte efter en kort stund att jag var ensam… Jag visslade på hundarna och Sally kom skuttande. Hon tycker inte att grodor är så märkvärdiga egentligen. Det är Flisa som är ”grod-älskare”. Och jag. Jag fortsatte ropa och vissla på Flisa.

…till slut kom hon skuttande och såg så nöjd ut, slickandes sej om nosen….

Man kan säga att Flisa och jag älskar grodor på olika sätt….

Snyft!

Varför varför blir jag medlem igen på en dejting-site när jag VET att jag bara blir besviken!

Varför varför? Jag vet ju inte ens om jag vill ha någon, nu och jag har sagt till mej själv och till ”alla andra” att jag trivs bra med att vara ensam och ”skrota runt” ensam hemma med hundarna, och barnen varannan vecka.

Är det för att jag ibland längtar efter kroppskontakt – att bli tagen på – så att jag nästan kryper ur skinnet? Jag ber någon av sönerna att klia mej på ryggen, för att få lite kroppskontakt (att någon ska TA I MEJ), men då säger dom för det mesta ”Näe! Va äckligt!!”….Suck!

Ibland kan jag få lillebror att kamma mitt hår…men då säger dom två äldre tonårsbröderna att han ”fjäskar”…Dumma dom! 😦  Ibland kan jag också få honom att klia mej på ryggen med en borste, utanpå tröjan….

Människor har behov av att bli tagna på, smekta, klappade, uppmuntrade! Det är  som att tanka en bil! Den skär sej till slut om den inte bli tankad ju! Snart ”skär jag mej”….

Jag är lite otålig och när jag kliver in på en dejtingsite letar jag upp ett gäng män alldeles själv och tar kontakt och sen väntar jag….och väntar….och sen slutar jag vänta.

Män som är 50, typ, vill ha kvinnor som är ”35-49″….så då ska jag alltså få en man som är ”51-65”. Suck!

När jag tittar mej omkring och tänker ”Han ser trevlig ut! Han är nog i min ålder….” och då är han 35…När jag ser en ”gammal gubbe” (tänker jag) på TV…så står det sedan under bilden ”Sven 46”. Dubbelsuck!

Jag tror jag kryper under täcket en stund…Huvet värker igen….