Jag har varit på landhockeyturnering för min 9-åring. Han har gått på, typ 2 träningar, och slutar spela, stup i kvarten, men nu var han peppad till tänderna av några kompisar och dom skulle spela flera matcher under dagen. Döm om min förvåning när han var riktigt duktig på att spela och hans lag vann hela turneringen (eller vad det heter)! Sonen är lycklig som bara den, och gjorde dessutom 2 mål! Jag sa till honom att han skulle få en guldtia per mål han gjorde, för att peppa honom… och antingen var det det som gjorde att han satsade lite extra, eller också var det inte det…Han är absolut ingen dålig förlorare, utan snarare en utav dom bästa förlorare jag upplevt. Han är PRECIS LIKA GLAD när han förlorar, som när han vinner.
Han spelade basket ett tag, och när dom förlorade, bröt halva laget ihop i tårar och förtvivlan. ”Hugge” skuttade runt och tyckte att det var ”skitkul att spela ju”! Ingen, som inte visste om det, kunde ana att han var i det förlorande laget.
I pauserna mellan matcherna tog alla killarna fram sina mobiler och spelade spel, jämförde foton dom tagit mm mm…Det såg så kul ut!
Nu är ”Hugge” trött och har ont i fötterna. Han ska halta ut i duschen och duscha av sej. Sen har han lovat storebrorsan att spela dator med honom.
Jag ska ta en liten hundpromenad, tror jag….
Baj baj!
