Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Så lät det när jag lämnade hundarna hos en kvinna alldeles nyss! ”VOFF VOFF och YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYL! ” TROTS ATT jag ”pratade allvar” med båda två, och tittade dom i ögonen och ”förklarade”. Det såg ut som om dom förstod. Och så gick jag, och så: ”YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYL!!!”

Suck!

Så var det när jag lämnade Hugo på dagis när han var liten också….UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!! hörde jag låååång väg efteråt. Tårarna brände i ögonen och jag tänkte: ”Vad gör jag med vår stackars son!!?? Han kommer att få Svår Separationsångest som vuxen….”. Ibland ville jag bara lägga mej på marken och sparka och slå och tjuuuuuuuuuta!!!

…och nu ska jag gå igenom allt igen, med hundarna! Pust! Det TAR – känslomässigt!

Hundarna känner inte Daniela, och allt gick så fort!

1. Grannen klagade häromdagen

2. Jag mailade Daniela igår. Fick svar direkt: ”Jag kan ta hundarna”

3. Jag var hos Daniela och pratade idag. Åkte sen hem och hämtade hundarna och lämnade dom hos henne.

4. Slut.

Om dom har yyyyylat och skällt hela e m så kommer hon väl att säga ”tack och goodbye for ever!” till dom!

Vi får se…

Jag ska bara dricka två koppar kaffe om dagen, annars blir jag förvandlad till Speedy Gonzales!

PADONG!!!

Det hände nu! Jag var så trött så jag tog först en extrakopp kaffe på mötet på f m och sen TVÅ extrakoppar kaffe nu på e m.

Det bubblar i magen, i kroppen kryyyper det, det surrar och pirrar och durrar och mirrar och BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!! Nu åker jag!!!!!!!!!!!!!!

Jag är så trött! Vi kommer aldrig i säng på kvällarna…Först ”ska jag bara….”och sen när jag säger till Hugo så ”ska han bara….” och när han väl tvättat sej och krypit till kojs, så säger jag till Casper som ”bara ska…..”, och därefter är det Lucas´ tur, som ”bara ska….” och till sist är det jag….Och jag ”ska bara…..kolla mina mail, skriva lite på en blogg eller kolla andras bloggar” osv osv och så kommer jag i säng först vid 01! Och då vill jag ju ligga och läsa en stund….Det gör jag, med ögonen klippande och huvudet nickande…och nästa dag när jag slår upp boken igen, har jag ingen aaaaning om vad jag läste kvällen innan, och måste läsa om samma sidor, igen, och så håller jag på…. ”Never ending stooooryyyy”.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ ………..och nu somnar jag vid skrivbordet, men så länge jag inte somnar mitt i ett samtal så är det väl okey………..

Hjärnan arbetar på högvarv kring hur jag ska lösa det här med hundarna. Dom kan inte vara hemma och skälla på dagarna. Jag kommer ju alltid hem till lunch och går en långpromenad, men dom kan ju inte hålla på och störa omgivningarna resten av dagen…Jag tror det är Sally som är värst…

Mina tankar går så här:

– Sälja Sally. Då blir Flisa ensam, och det är ju synd om henne…men hon är cool som en filbunke och skäller nog inte i sin ensamhet, utan är rätt anpassningsbar…Men vi kommer att längta ihjäl oss efter Sally, som är så gosig! Pojkarna kommer att bli förtvivlade.

– Skaffa antiskällhalsband. Ett halsband som sprutar vatten på hunden som skäller…DET kanske hjälper…

– Ringa en kvinna jag känner som är sjukskriven och fråga om hon kan ha hundarna på dagarna – iallafall några dagar i veckan…

– Sälja båda hundarna tillsammans. Jag är väldigt LÅST med hundarna och måste rusa hem varje lunch och rusa hem efter jobbet och ägna all övrig tid MED hundarna. Och jag är väldigt ensam om att ta hand om dom. Jag älskar dom och Livet vore rätt trist utan dom. Jag får väldigt mycket kärlek av dom samt lååånga promenader (som skulle kännas värdelösa utan hundarna…).

Vad göra???

Vad gör jag? OM dom inte kan vara hemma och skälla hela dagarna, vilket dom givetvis inte får/kan/ska…men gör det ändå – vad gör jag då?

Dagmatte? VAR? Kostar vad?

Dagis är uteslutet! Det kostar för mycket!

Ge bort/sälja hundarna? Dom är som mina barn. Jag älskar dom… När jag är ensam är jag inte ensam…Att gå promenader UTAN hundar är helt värdelöst, och jag äääälskar att gå promenader! Jag älskar att gosa med dom! Älskar att dom FINNS!

”Om jag vaknar JÄTTETIDIGT – typ 5! – och går en låååångpromenad med dom, eller cyklar med dom lååångt, så är dom trötta när jag går hemifrån, och då kanske dom inte skäller….” tänkte jag…Men orkar JAG gå upp så tidigt och orkar JAG gå en långpromenad på morgonen och hinner jag med Allt Annat då???

Två personliga underbara ljuvliga härliga kloka cockerpoo…Vad ska jag göra?

Örondropparna rinner ut ur örat, ner för halsen och ner emot axlarna…

Hur är det tänkt? För jag fick ingen propp att sätta i när jag tagit örondroppar…. Det rinner och rinner…Man ska ta ”2-3 droppar 2 ggr dagligen” vilket jag antar är morgon och kväll….Kväll: Då kan man lägga sej på ”rätt sida” och låta dropparna vila i örat…Men morgon! Dropparna rinner hejvilt utefter hals och ner mot axlar! Hej och hå! Hur ska dom kunna stanna kvar??

…så står dom där…allihopa…och sjunger och hurrar…och jag känner mej överfallen av…kärlek och värme….glittrande ögon och varma kramar!

I talen säger dom att jag är jättemysig, och trevlig, och bra, och lite tokig, spontan, inte så ekonomiskt precis, har flyttat ca 16 gånger och hur många killar jag haft ska vi inte prata om…

…jag är huvudperson hela kvällen…en  hel kväll…och det är underbart! En Gång i Livet…

…och jag fick en flaska vin…och den dricker jag ikväll…ba´fatt jag har lust! Ba´fatt jag VILL det! Ba´fatt det är söndag och man ”ska inte” dricka ensam…på söndagar…Det är ju Arbete i morgon…Ba´fatt jag ”inte-är-som-Alla-Andra”…Ba´fatt jag är jag!

Och när jag ”vinglar ut” på ostadiga ben i natten för att ”kissa hundarna” en sista vända, så känner jag mej så ”Oslagbar” och ”Vacker” och ”Oemotståndligt Snygg” och ”Trevlig” och Helt Enkelt Bäst!

Känslan är underbar och jag önskar den fanns inuti mej varenda dag och jämt och altid…och är det Vinet som gör mej så Underbar så kanske jag ska dricka lite varje dag….typ….

….eller kanske inte….

Men jag är en sån som inte ”tål” vin egentligen, som alltid får huvudvärk och migrän av vin ”Egentligen” så det gäller att ”passa på” när jag mår bra….och dricka så inihelvete….innan migränen/huvudvärken slår till igen!

God natt!

Min kusin kom  på festen igår med en bunt brev som jag skrivit till henne i slutet av 70-talet, början av -80. Vi brevväxlade då. Jag var 19-20 år och hon var 8-9 år…

Jag fick bunten med brev och har suttit och läst dom idag….”VEM är Stefan som jag skriver om?” Jag var ihop med honom! Vi var på fest hos hans kompisar! Och jag visste att jag dansade jättemycket på den tiden, men visste inte att jag dansade VARJE KVÄLL i veckansom jag berättar i breven! Det  är mycket jag glömt, och jag blir sugen på att gå till förrådet och hämta upp gamla dagböcker från den tiden…Jag har en hel stor kista full med gamla dagböcker…och jag vet att när jag läst dom förut, blir jag helt förundrad över hur minnet fullkomligt suddar ut vissa minnen….”Känner jag HONOM??? Har jag varit hemma hos HENNE??? Vem är DET??” osv.. men guuud vad det är kul att jag skrivit så mycket…

Och nuförtiden är det i bloggen minnet finns….

….typ…   🙂

I födelsedagspresent av min äldsta son och hans flickvän fick jag en minilaptop! Den skriver jag på nu. Det är yttepyttelitet tangentbord och sån där ”mus” som inte är en mus utan mer en liten platta, och jag är sååå ovan än så länge att skriva på en sån…men snart så….

Nu kan jag sitta vid köksbordet och skriva…mitt i stök och röra!

Hundarna var hos hundvakt för första gången igår…och sov över! Och det hade gått jättebra! Puh! Då kan hon vara hundvakt igen ju! Grannen under har sagt att hundarna skäller och ylar ”hela dagarna” när vi inte är hemma och så kan vi ju inte ha det! Måste fundera på hur jag ska lösa det….suck!

Kompisar försökte övertala mej att hänga med till en bar igår kväll, men jag sa ”nej nej nej!”. Däremot sa en tjej att en ”viss kille” som var på samma fest som jag för något år sen, och som jag tyckte var snygg, är singel, och han skulle till den här baren, så jag slet av en bit från ett paketpapper och skrev: Vill du gå på date med mej? + tfn.   Så får vi väl se vad som händer…Han vet ju inte vem jag är, så han är väldigt modig om han ringer….

F ö snorar jag vidare och det tycks som om man kan ha flera ton snor inne i skallen….Hur mycket jag snyter så tar det aldrig slut….

…snörvel….

Mycket kärlek har förmedlats och mycket värme har spridits på Festen i kväll! Mina nära och kära stod där när jag ”blindfolded” kom till festen. Det blev sånger och tal och snack och kramar och värme och paket och viiiin och mat och lekar och dans och och och och….

Jag känner mej älskad och sedd och uppvaktad! Och det är underbart!

God natt!