Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Det är inte lätt att vara Lillebror – att vara Yngst av fyra pojkar….

Vi ska äta.

Lillebror: – ”Vaere för mat?!?”

Jag: -”Paj. Köttfärspaj!”

L: -”Åååååå, vad ÄCKLIGT!!”

Lillebror ligger i soffan och Supervägrar komma till matbordet, för att maten är så ”äcklig!”. Precis när jag andas in för att ”locka in honom”, börjar storebröderna:

-”ÅÅååå, vad du e BARNSLIG!!!”

-”Jävla böööög!”

-”Du e så jävla bortskämd!”

-”Du tror alltid du får som du vill!!”

Jag suckar: -”Du har också varit ”sån” och skrikit att du inte vill äta….” säger jag till mellansonen. Han väljer att ”inte höra”….

-”Hur kan du veta att det är äckligt om du inte ens SMAKAT?! Åååå vad du e barnslig!!!”

-”Om du kommer och smakar och SEDAN säger att du inte tycker om det så är det en annan sak”, klämmer jag in mellan alla suckar över att han är så ”bortskämd” och stööön över hur ”bögig” han är…(äter inte bögar paj?).

Lillebror kommer och tar en tugga: -”Ååååå, vad ÄCKLIGT!”…Han går ifrån bordet och FALLER ner i soffan och håller sej för magen och ropar Dramatiskt: -”Jag är HUUUNGRIG!!”

-”Fy faan vad han är bortskämd! Ligger i soffan och ropar när det FINNS mat här!!” utropar mellansonen som var så otroooligt jobbig med mat när han var yngre….

Mellansonen har ätit färdigt. Han går och sätter sej bredvid lillebror och fortsätter klaga:

-”Fyyy vad du är bortskämd!” Lillebror får en boll i huvet!

Lillebror blir ARG och dunkar fjärrkontrollen på mellanbror. Mellanbror kastar sin stora boll mot lillebror…

Jag suckar…..tar sats, skriker: – ”SLUUUUTAAAAA!!!”

-”Hur många mammor är vi här egentligen??? DET ÄR JAG SOM ÄR MAMMA OCH SKA FÅ HONOM ATT ÄTA – INGEN ANNAN! Uppfattat?!?”

Storebror kan inte låta bli: -”Du e en MAMMA! HA HA HA!” till mellanbrodern….

-”Hur var det med stenar och glashus nu då?” säger jag och tittar på storebrodern…

Mellansonen dryper av in i sitt rum och storebror tar fram sin laptop och börjar klicka….

PUST!

Det är INTE lätt att vara lillebror och provocera, och det är inte lätt att vara mamma till fyra söner och göra sin röst hörd i alla lägen!

…man blir till slut som en jävla Militärsnubbe:

 – ”Giiiiv AKT! ETT TVÅ ETT TVÅ!!!”

Sonen säger upprört att jag ju inte kan kommentera det han gör och säger på Facebook för det är ju ”urtöntigt”! Jag förstår ingenting! Jag trodde jag kunde skriva och kommentera ”som alla andra” på hans sida… Närå! Jag ska/får inte kommentera alls!

”-….för då vill ju ingen annan av mina kompisar kommentera, om ens MAMMA har kommenterat först!”

Jag måste fundera…. Ja, han har nog rätt i det…Det har jag inte tänkt på…Inte skulle jag vilja kommentera någons situation om jag var 14 år och dens MAMMA hade kommenterat först….Hm! Att jag inte tänkt på det! Knasig mamma!

Jag tänkte ju att jag skulle vara en ”aktiv mamma” även på nätet, och tycka till på facebook och skoja och så…men inser att jag bara ”lägger mej i” och inte alls är speciellt ”skojig”! Jag är bara en ”töntig mamma”…En ”Piiiinsam mamma”. En sån mamma som jag absolut inte skulle vara och som jag absolut inte trodde att jag skulle bli…En sån som Inte Fattar! En sån är jag just nu!

Vilken underlig känsla….

Han har varit hos sin pappa i en vecka, och så fort jag kommer innanför dörren hemma (han kom hem före mig), så bubblar han:  

– ”Jag och Markus och Johan är ju med i en guild på Wow, vettu, och när vi gick för att *obegripligt* så hade en kille som kallar sej ”boogieman” just *obegripligt* och då trodde Markus att Samuel skulle gå och *obegripligt* fast han ju vet att *obegripligt obegripligt*!”

– ”Oj!”

-”Ja….och då trodde Samuel att ”boogieman” *obegripligt*  fast man kan ju inte *obegripligt* när *obegripligt obegripligt*!!”

Han tittar upprört på mej! Jag förstår att Någon ”borde fatta” Något, och det är inte klokt, enligt sonen, att han Trots Att han spelat Wow lika länge som sonen, så fattar han inte att ”Någonting blir någonting om man gör Någonting”. Dessutom är det Någon som ljuger…tror jag….

-”Ojdå!”

Han fortsätter att upprört berätta med ord som är som kinesiska för mej….och jag kommenterar med mina ”Oj!” och ”Ojdå!”. Och jag säger t o m något liiiite klipskt, typ:

-”Är han också med i guilden?” (men vet inte om man KAN säga så…..)

och får svaret: -”Joo, HAN är med!”

och så har jag ”verkat fatta”, fast jag fattar NOLL! Men jag har iallafall Lyssnat!

”Nästa gång” kanske han berättar något som jag Fattar!!!

Jag brukar säga till andra att bara ”klicka bort”  taskiga och dumma kommentarer och ”strunta i dom”. ”Det är bara ord” brukar jag säga.

Åsså får jag elaka kommentarer själv och får nästan ont i magen av det! Och mår dåligt! Känner  hur irriterad jag blir och känner mej Dömd av Någon som inte vet ett skit om mej! Och jag BORDE verkligen strunta i det! Men går igång i 180!

Och så undrar jag hur såna där som ”Blondinbella” och såna, som folk fullkomligt ”avrättar” med kommentarer, orkar? Hur dom står ut!? DET förstår jag inte! Visserligen kan man sudda bort alla dumma kommentarer, men då har man ju redan läst dom, och så ligger dom där, inuti en (i några timmar kanske…) som små irriterande fästingar….Innan man lyckas ”knipsa bort dom” från magtrakten också…

Blättan blä!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5910275.ab

 Det är verkligen inte klokt att detta FÅR ske!!! Det är verkligen inte klokt att vissas liv verkar mindre värda än andras! Näe, man får inte sparka på en bil, men det är ju inte dödsstraff på det, vad jag vet! Och OM det var dödsstraff på det, så är det väl inte polisen som utdelar straff i detta land???

Inte behöver man trycka ner en människa, som har handklovar på sig, på marken?? Det räcker väl med handklovarna? Är det Adrenalinkickarna som gör att poliserna använder övervåld? De borde verkligen anmälas, och straffas, på något sätt, så att de inte gör om detta!

(Ovan: släktvapnet i färg…tänkte tatuera in det i svartvitt)….

Jag tänkte att när jag åker till Florida och hälsar på min syster den 25 oktober ska jag passa på att hälsa på hos Miami Ink och få mej en tatuering…

För några år sen tyckte jag det var knasigt att tatuera sej om man var över….39…men inte nu! Jag har ändrat mej helt! Kanske har jag alltid tyckt om tatueringar…lite i smyg sådär… Men jag tycker det är riktigt fascinerande med tatueringar nu, så att jag vill ha en (eller två!) själv!

Så sa jag till mina söner:

”Vi kan väl tatuera oss allihop!!”

Mina söner tittade upprört på mej och sa:

”Men vi är ju BARN! Barn får inte tatuera sej!”

”Jo, i FLORIDA får ni säkert det! Och JAG är ju med! Jag är ju eran mamma!!”

Men ÄNDÅ ville ingen tatuera sej… Dom tyckte inte att jag var klok! 😉

Jag tänkte tatuera vårt släktvapen på ena överarmen, och så skulle jag vilja ha som en kedja runt armen på den andra armen, och kedjan ska vara i form av mina barns namn…Ååååå så tjuuusigt! Om det inte gör för ont och är för dyrt förstås….

 SEN blir jag COOL! Äntligen!

För cool har jag nog aldrig varit…Söt, snäll, trevlig, glad, vacker, god, lugn, hygglig, bra….men inte cool!

Give me five!

Jag bestämmer mej för att städa (varje helg)…, men sen händer det hela tiden saker som gör att städandet skjuts upp….Tex lite bloggning, kommer på att det är viktigt att jag Vilar, något TV-program är spännande, hundarna ska ut….

Ibland tycker jag det är För Mycket Stök för att städa. Det är liksom, ingen idé… Stöket är ändå kvar…för det GÅR INTE att få bort allt stök, för jag har inga ställen att lägga Stöket på…Jag flyttar bara runt högarna med papper och ”sakerna-som-inte-har-något-hem” och så ser det nästan lika stökigt ut när jag har städat färdigt, som det gjorde från början… Så då kan jag ju lika gärna skita i att städa alls!

Skillnaden, OM jag städar, är att Dom Stora Dammråttorna är borta… Men dom kommer ju  ändå tillbaka några dagar senare!

Det är som om dom bara gömmer sej när jag tar fram dammsugaren…ligger och lurar på något Hemligt Ställe, för att krypa fram två dagar senare, när det verkar vara Fritt Fram…typ…

Så jag tror jag Vilar istället….

Jag har upptäckt ett skäggstrå på min haka! Nu fattas det bara en vårta där också! Brun! Urk!

Skäggstrået växer med en otrolig kraft och envishet! Jag funderade på att spara det och se hur långt det kan bli, men jag vågar inte! Det är så fult! Jag måste raka det varje dag, annars sticker det ut som en liten jävla TAGG!

Snart växer det ut en vårta under skäggstrået…så Hokus Pokus har jag förvandlats till en Häxa! Eller åtminstone en riktig Kärring!

Huvva!

Idag har Sally flyttat!

Hon blev ”godkänd” hos veterinären och vaccinerad.

På kvällen kom den nya matten och hussen och hämtade henne. Hennes ögonbryn for upp och ner, som dom brukar när hon ”pratar” med hela ansiktet. Hon förstod att det var något på gång och försökte ”fråga” med ansiktet vad det var, men jag kunde inte förklara.

Så stod dom här, i min lägenhet, och vi pratade. Han, nya hussen, verkade ”helt såld på” Sally. Rejält förälskad, faktiskt. Även nya matten verkade som om hon verkligen fallit för henne….

Om hon nu får ALL kärlek i sitt nya hem, så kommer hon snabbt att ”landa” och sluta sakna mej…

Men annars ÄR det faktiskt så att Sally och jag nästan satt ihop! Faktiskt! Vi brukade lite skojsigt kalla henne för ”Skuggan”, eller på ett löjligt baby-hundspråk: ”kuggan!”.  ”Där kommer Kuggan!” brukade vi säga. För Sally följde mej som en Skugga.

När jag skulle på toa, sa jag till Sally: ”Stanna där!” och om jag kissade, KUNDE hon möjligen stanna, men blev vistelsen på toan lite längre, så hade jag henne snart liggandes på mina fötter även när jag satt på toa.

Min älskade Sally!

Det är inte varje gång i Livet man finner sin själsfrände i en hund! Men det händer! Och denna gång var sonen allergisk mot min själsfrände…

…och idag flyttade hon till sin nya familj.