Författararkiv: Erica Leijonhufvud

MINA söner ”leker” med sina röster (som förändrats från ljusa till mörka). Dom ”låter” av och till och hela tiden….

Igår satt jag och funderade på hur det skulle KÄNNAS att få en ”ny röst” och hur jag skulle reagera/agera på det…och så kom jag fram till att jag troligen också skulle ”leka med rösten” jättemycket, för att testa den, och för att det bara vore KUL!

Det LÅTER verkligen om dom:

-”Uiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” skriker plötsligt Mellan…..

-”OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ! OÄ!” kommer det ett svar från Storing….

-”Nnnnngggggggooooooouuuuuuuuiiiiiiiiiiäääääääääää!!!” tjuter Mellan….

-”VRRRRROOOOOOOOiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” kommer det från Storing….

-”YEYEYEYEYEYEYEYEYEYEYEYEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!” skriker Minsting med sin ljusa röst, för han vill väl inte höras minst…antar jag….

Då skriker jag:

-”SLUTA SKRIKA! Jag blir TOKIG på alla ljud!!!”

-”Oiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!” skriker Mellan, för han bara MÅSTE ha ”sista ordet”….

Puh!

Kan du bli liksom Anfallen av en Enorm Känsla av Lycka plötsligt – bara sådär?

Det kan jag. Och I love it!

Idag, när jag kom hem från jobbet, och välkomnades hem av Super-duperglada hundar (som nästan alltid skriker av glädje när jag kommer) och fann att Storing gick omkring och försökte få sina småbröder att ”Ta Ansvar” (tex gå ut med hundarna), kände jag att jag blev så GLAD! Glad över att han Försöker!

Jag såg Mellan sitta vid datorn och ”inte höra”, och Minsting ligga utslagen i soffan, efter en Friluftsdag med Frisk Höstluft…och ha ”ont i fötterna”, och där stod Storing och såg uppgiven ut och suckade: ”Jaaag gick ju ut med dom sist!”

Jag kramade om, och tackade Storing, för att han ”iallafall Försöker”, och sen sa jag att ”Jag går ut med dom!”.

Jag gick ut, bakom huset, där det är skog, och lät hundarna springa lösa. Dom skuttade och rusade runt, runt av ren och skär lycka, och där och då överfölls jag av en Stark Lyckokänsla och plötsligt kände jag mej så TACKSAM över ALLT och över Livet!

Jag lutade mej mot ett träd och blundade och bara FANNS i LYCKOKÄNSLAN en stund…och sa ”TACK! TACK! TACK!” inom mej själv….

Känner du någonsin så?

(Bilden tagen från Google bilder…Föreställer min bild av en schizofren pedofil – iallafall idag!)

Han fixar håret. Med vax. Varje hårstrå ska ligga EXAKT på RÄTT PLATS. Jag förundras över att han inte får kramp i armarna med tanke på hur länge han står och petar på varje hårstrå…

Han står i hallen, framför spegeln. Fixar fixar…

Jag går förbi:

-”Jag undrar om jag hade något möte på morgonen idag?….Bäst jag tittar efter i almanackan…Hm hm hm…tralalalalaaa….” *tar upp almanackan och kollar*…”näe, det hade jag inte! Vad skönt! Det är så stressigt att ha möten tidigt på morgonen…Då kan jag ta det lugnt….”, säger jag.

-”Vem pratar du med?” frågar Mellan (tonåringen).

-”Mej själv!” säger jag.

-”Du e ju helt jävla schizofren!” säger Mellan och fortsätter lägga hårstråna rätt.

När jag går förbi honom, ställer jag mej snabbt på tå och ger honom en snabb puss på kinden, innan han hinner reagera och putta undan mej…

-”Hi hiii!” säger jag retfullt.

-”Jävla peddo!” säger han och ler i mjugg…

Jag är alltså en schizofren pedofil.

(Det här är Google bilders filmjölkslimpa – inte min. Min är snyggare! 😛  )

Dom stod på jobbet och pratade om ”filmjölksbröd” och hur gott det är, och hur LÄTT det är att göra, och att ”man borde göra det oftare”….bla bla bla…

Jag lyssnade med ett halvt öra.

Sen blev jag liksom lite ”smittad” och googlade ”filmjölkslimpa”, skrev ut ett recept som såg enkelt ut, köpte ingredienser på hemvägen och nu….har jag bakat!

Det är verkligen ”kors i taket”, för jag bakar A L D R I G ! !

När degen var ihopgeggad och färdig började jag leta efter bakformar.

-”Men hallåååå, Erviluca! Varför tror du att du har bakformar, när du faktiskt aldrig bakar?!?” sa en liten röst i mitt huvud….

Självklart har jag inga bakformar. Varför skulle jag ha det? Men grejen är att jag har ett litet ”bakformsbildminne” där i bakhuvudet…att det faktiskt FANNS bakformar i något skåp en gång i tiden….

Men icke då! Det minnet var säkert från något annat hus…eller Någon Annans kök….

Men jag är påhittig och löser ALLTID såna här små triviala problem….

”Hm! Vaaad ska jag taaaaa?”  

Jag kollade runt i skåpen…. Enkelt: Lergryta, förstås! Den har hängt med sedan 1980, då jag gifte mej för första gången…och vi fick den i bröllopspresent…och den är nästintill oanvänd….Om man delar den i två, så blir det ju två bakformar. Typ.

……………………………………………………………………………………..

Nu är bröden färdiga och dom ser JÄTTEFINA ut! Superduperfina!

Hoppas dom smakar lika gott som dom ser ut!

Spännande!

Jag är stolt som en tupp …..höna!!!

Näe, jag tror jag ska gå och äta lite hembakat bröd…*mallig*

Skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skrivaskriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skrivaskriva, skriva, skriva, skrivaskriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva,skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skrivaskriva, skriva, skriva, skrivaskriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva, skriva……

Jag vill fanimej inte göra något annat än skriva!

Jag vill skriva FÄRDIGT; Skriva av mej alla historier och romaner som trängs i huvudet! Jag vill skriva! Jag behöver skriva! Jag har behov av att skriva, men Livet kommer emellan! Vardagen, jobbet, barnen, hundarna…Livet!

När FAAN ska jag SKRIVA!

Jag vill skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva skriva….

Fatta att det är ett behov! Fatta att det är underbart skönt! Fatta att det är som en kick! Fatta att berättelserna ligger och Tar Plats! Fatta att historierna vill ut!

NnnnnnngggggaaaaaaaaaaaaaH!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/sverigedemokraterna/article7902089.ab

Biskopen säger rätt självklara ord i sitt tal till politikerna i Storkyrkan; att vi alla är lika och att det mest handlar om tur eller otur i vilken familj vi råkat födas och i vilken del av världen. Att gå samman och stå upp för detta självklara är bra. Säger biskopen. Typ.

Då blir SverigeDemokraterna arga – lika arga som 3-åringar i trotsåldern – men istället för att stampa i golvet och säga ”Jag vill inte!!!” så reser dom sej upp, och går ut ur storkyrkan, för …”Fröken…oj!….jag menar Biskopen, sa en dum sak, och då går vi! Te´sammans! ”

…. alla SD:are hand-i-hand…sjungandes ”We shall overcooome!”…Not!

Jag älskar hösten!

Att det blir lite kallare, lite svalare och att man få klä på sej och krypa in i sitt ”bo”…Tända ett ljus och förbanna mörkret…eller hur var det nu?! 🙂

 Igår, när jag gick en sväng med hundarna, blåste det rejält ute, och blåsten kändes så härligt frisk och ren och fick mej nästan att tappa andan, men mitt i allt blev jag bara så…lycklig!

Hösten tog liksom andan ur mej – på ett bra sätt!

VARNING FÖR FULA ORD!!!

(bilden föreställer inte sonen, utan är tagen från Google bilder med sökord: teenage boy)

Han är på dåligt humör redan när jag stiger innanför dörren:

-”Va faan!” skriker han till TV-spelet han spelar….

Jag bryr mej inte speciellt eftersom han för det mesta sprider såna ord och stönande omkring sej…emellan allehanda andra provocerande uttryck och suckar och småboxar och retsticke-ord.

Jag gör middag och vi äter.

Sen har han ”en jävla bögfittläxa”….och idag är det ”negerkukmatte”.

-”Negerkukmatte?” säger jag, ”…jag undrar vad det är för matte? Sån hade vi inte när jag gick i skolan!”

-”Ååååååååååååååååå!” suckar han.

Iallafall så ”suger” matten, som ”man ändå inte har någon jävla nytta av i framtiden”….och han ”fattar ingenting av den jävla bögmatten!”….

Det det finns dessutom ”ingen jävla fittpenna i hela huset” och det är ”DITT FEL!” fräser han och stirrar på mej. Jag ler och låter orden rinna av mej som vattten på en gås, samtidigt som jag tar fram burken med pennor i, vässar en utav dom och ger till honom.

Han suckar, högt.

Lillebror stör med sitt TV-spelande så att tonåringen fräser: ”Sänk ljudet din jävla ADHD-unge! Ärú döv eller?!?”

-”Näe, nu räcker det!!” säger jag och tittar argt på tonåringen.

Han suckar och lägger sej över bordet:

-”Ååååååååååååå! Jag orkar inte!!!”

Han räknar tre tal och kollar sen i facit:

-”Åååååå! Det är nåt fel i den här jävla fittboken!!!” fräser han när svaren han skrivit är fel.

Det är inte lätt att vara en hormonstinn 14-åring som är fylld till bredden av irritation och ilska.

Han gör några tal till.

Plötsligt tittar han på mej med vänliga ögon (”ojdå! Vad hände?” liksom) och säger:

-”Mamma, vi ska göra ett forskningsarbete om eko-system och jag ligger efter, eftersom jag var sjuk en vecka förut…så jag har bara en vecka på mej, och dom andra har haft mycket längre tid på sej..typ FEM veckor!”.

Egentligen förstår jag inte hur hans enda frånvarovecka gör att han plötsligt ligger fyra veckor efter med detta arbete, men men, man ska inte argumentar om såna petitesser med en hormonstinn tonåring, så jag säger:

-”Ta hem det arbetet i morgon, så hjälper jag dej. Vi fixar det tillsammans!”

-”Okey!” säger han, gör färdigt matten, slänger ifrån sej pennan och går in i sitt rum. Han verkar nöjd nu.

”Utbrottet” är över.

För den här gången.

När jag går bakom Grabbarna Grus, från Äldste Sonens lägenhet, slås jag av hur mycket jag älskar dessa killar. Det är nästan som ett box-slag mitt i hjärt-trakten! Jag är så STOLT jag över mina söner: Dom är så FINA och goa och härliga, alla fyra!

Lycka är att vara mamma till Grabbarna Grus och Äldste Storebror!

Jag gillar Lugna Helger. Helger då man gör Ingenting, utan mest bara slappar och låter dagen gå i sin egen takt…

Jag minns när vi bodde mittemot Familjen Energisk, som varje helg packade bilen med skidutrustning, golfbagar, väskor, skridskor, skateboardar, tennisraketar etc och sen åkte iväg, och sen hann dom knappt komma hem, förrän dom skulle iväg igen….Om någon av deras barn kom in till oss och skulle leka, så pågick leken max 30 minuter, innan någon av föräldrarna kom och ringde på och sa att dom ”skulle iväg”.

När dom var hemma en helg grävde och krattade dom i trädgården, eller byggde om något i, eller utanför huset, heeeela tiden.

Jag blev trött av att bara titta på dom och undrade när dom hann städa, tvätta, laga mat och allt Vanligt, men det kanske dom gjorde på natten, när vi andra sov….eller ”med vänsterhanden” emellan Allt Annat.

Jag kan tycka att det är mysigt att göra Något IBLAND….någon gång då och då….men däremellan gillar jag verkligen att göra Ingenting…Slappa…..

Fast ingenting blir alltid Någonting….eftersom hundarna ska ut, mat ska lagas, tvätt ska tvättas och golv ska dammsugas…men ÄNDÅ!