Författararkiv: Erica Leijonhufvud

(Jag, badandes i Barnbidraget!!!)

På Meddelande på Facebook i morse kunde jag läsa följande:

”Läs dina mail neger!!”

…och jag förstod direkt att det var från min älskade 14-åring som var irriterad på mej som tydligen inte svarat på ett Mycket Viktigt Mail.

Jag gick in på min hotmailsida och kollade. Mycket riktigt. Mail från sonen:

”Pappa kan väl inte köpa jacka åt mej, fattaruväl?!? Först blir han sur och sen köper han ju bara en FUL!”

Det blir spännande att se vad det blev. Om stackarn går omkring i en FUL jacka nu, för jag fick ju ett SMS från pappan igår att jacka var inhandlad, med tillägg om att jag inte borde spendera barnbidraget på att ”sanera min ekonomi”….

Har man en massa skulder, och Kronofogden hänger på låset, så tar man ju först barnbidraget och försöker ”sanera” med, eller HUUUR?!? Att det finns två barn till att handla vinterjackor, vantar, mössor och skor till mm finns inte. Nope. Klarade inte min ekonomi EN jacka denna gång, så måste det väl vara så att  jag ”sanerar mina skulder” med miljonerna jag får i barnbidrag…..

Ibland skulle jag vilja ha ett jobb där allt har en Tydlig Början och ett Tydligt Slut, och där det SYNS vad man gjort och att det är färdigt. Ett jobb som inte innehöll känslor, utan mer ”bank bank bank! – färdigt!” liksom. Och om man inte hann med att spika på en bräda, eller lägga färdigt en sten på onsdagen, så väntade arbetet på torsdagen, och ingen bröt ihop för det….

Ett jobb där man kunde peka och säga: ”Det där har jag gjort!” och se att det man gjort gör nytta och är viktigt. Ett jobb där man slapp GISSA om man gör rätt eller fel, och där folk inte ljög för en till höger och vänster, för att ”komma undan” och ”slippa”.

Visserligen har jag tummen mitt i handen och tycker det är jobbigt att vara FÖR noga och petig, och gillar inte att läsa bruksanvisningar och planera för mycket, men det skulle jag kanske fixa om jag gått den utbildningen, och jobbat med det jobbet. Tror jag.

Jag skulle vilja säga ”KLAR” när jag går hem och känna att jag gjort något BRA och veta att det är till nytta!

…och det är rätt skönt…

…för att inte säga….härligt!

Eller Mysigt. Eller Tryggt. Eller Bra, helt enkelt.

När JAG styrt har jag kört i 180…på motorcykel, och legat i kurvorna (fast jag aldrig åkt mc och aldrig legat i några kurvor…)….och snuddat med knäna i marken…aj aj aj!

Jag har haft Bråttom till Målet…eller till Något…En slags oro har styrt mej…en oro att det ska gå fel…eller inte funka…och då är det lika bra att det går FORT. Hellre fort och fel, än sakta och fel…typ.

Så det är sååå skönt att inte styra – att bara åka med, och att känna sej Trygg med Chauffören…

…för det är väl därför jag stått vid rodret förut….och styrt…för att jag inte känt mej riktigt trygg.

Men nu gör jag det.

Typ.

Och det är skönt, att inte vara Kaptenen på Skeppet. För jag har varit det alldeles för många gånger…och kört båtarna i sank…eller inte rundat bojen där jag skulle…. utan någon helt annanstans…och kanske har jag struntat i fyrarna och i alla varningsflaggor och sånt.. eller hur det nu är på Riktiga Havet…

Det känns tryggt att Stenis står vid Ratten.

SMS skickas:

”Varför har du inte köpt en vinterjacka till Mellan? Det är ju kallt!”

”JAG HAR INTE RÅD!”

-”Du får ju barnbidragen!!”

-”Ja, men dom räcker inte till ALLT!”

-”Då kan du ju ge mej barnbidragen!”

-”Varför då? Hur tänker du nu. Jag säger att jag inte har råd, och jag har köpt ALLT till barnen i alla år, och inte bara för barnbidraget….Och nu när jag inte har råd med EN jacka så ska DU ha barnbidraget! Kan inte du köpa jackan då? Barnbidraget räcker inte till ALLT!”

-”Det är väl inte mitt fel??!”

-”Näe, sa jag det? Men jag har inte råd med vinterjacka till Mellan just nu!”

-”Det är ditt eget fel!”

-”Ja, det är möjligt, men jag har inte råd iallafall!”

-”DU ska köpa kläder till barnen för DU har barnbidraget!”

-”Det räcker inte till ALLT!”

-”Stackars dej, men så är det! Det är ditt eget fel när pengarna inte räcker!”

-”Men barnen blir lidande…Just nu Mellan. Kan inte du köpa jacka till Mellan?”

-”Suck! Kanske!”

…………………………………………………………

SMS:

-”Mamma! PAPPA kan väl inte köpa jacka!!!”

-”Varför inte?”

-”Han KAN INTE!!”

-”Hurdå kan inte!”

-”Han säger: ”DEN jackan! Och om jag inte tycker om den, blir han sur!”

-”Nejdå! Försök i morgon. Om det inte funkar så får du ringa mej, okey?”

-”Okeyrå!”

-”Jo, du vet när du blev sådär….ARG! När du trodde att jag höll på med en massa andra….?!”

-”Jaaa?…..” *skäms lite*

-”Jo, då…förstod jag HUR MYCKET du älskar mej….och då förstod jag…ATT du älskar mej…PÅ RIKTIGT!”

-”???????”

-”Jo, för då, när du blev så ARG…förstod jag hur starka känslorna var…liksom…”  

-”Fast det var inge mysigt att vara svartsjuk….”

-”Näe, men ändå! Jag förstod först DÅ att du faktiskt älskar mej…på riktigt!”

Vi sitter på balkongen, och han skriver en inköpslista. Solen strålar, och jag sitter och smeker hans rygg…(kan inte låta bli att ta på honom, hela tiden)

-”Vad tänker du liksom…om oss?!?” Han vänder sej mot mej och ser frågande ut.

-”Jag tänker att jag vill bara vara med dej. Jag trivs med dej. Jag vill vara med dej så mycket som möjligt. Så tänker jag nu. Inget annat. Inga andra planer. Det är bra som det är nu…”

-”Näe, jag satte ju liksom ribban där förut, när du var så snabb, och tänkte flytta ihop och allt nästan direkt……”

-”Ja…ha ha ha…Jag är lite snabb ibland…men det var bra att du stoppade mej…”

-” Snabb ibland??”. Han ler.

-”Ja, ibland….eller rätt ofta…men….” ler

-”Men vill du bli gammal tillsammans med mej?” Han tittar på mej.

-”Ja”.

Han är här och han är lika knäpp som jag, så tillsammans är vi…Oslagbara!

Grillad kyckling, färdig potatisgratäng (att bara värma) och viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin!

-”Vet du varför jag älskar dej??”

-”??????”

-”För att du är lika knäpp som jag, knäppis!”

Vi mår bra!

Ikväll/natt är Stenis på en kryssning med sina arbetskompisar. I morgon kväll ska jag hämta honom och köra honom  hem till mej…Förmodligen en väldigt trött och sliten Stenis…troligen lite rund under fötterna….

-”Du kan väl laga maten i morgon?” sa han idag i telefonen…

-”Åååå, neeeeej!” sa jag så generöst….

Jag har verkligen ingen lust att laga mat EN ENDA KVÄLL till den här veckan! Jag har ju gjort det varje kväll den här veckan juh!

Så det blir väl grillad kyckling med strips och/eller sallad till, för då behöver ingen ”laga” maten…om den inte går sönder förstås…

Ha ha ha ha ha!

Jag längtar………….

EN STOR GULD-MEDALJ vill jag ge till ALLA ensamstående mammor, som kämpar och sliter med sina barn, med eller utan, avlösning.

Om man är mamma och ”blir ensam” får man nämligen ”skylla sej själv”. Är man pappa, och ”blir ensam” pappa, är man ”duktig” och tjejer alla åldrar erbjuder sej att ställa upp och hjälpa till närhelst det behövs. Och som ensamstående pappa Hyllas man, och Beundras.

Jag har träffat sååå många kvinnor som varit ensamma, och där papporna ”lyst med sin frånvaro”, släkten har bott långt bort och dom har inte haft någon som helst hjälp eller avlösning. Mammor i den situationen föräväntas klara av det. Inget snack om saken. Oavsett antal barn. ”Sätter man barn till världen får man också ta hand om dom”, tycker ”folk”. 

Men Ni är Hjältar!

Alla ni mammor, som sliter och släpar, stressar och gör ALLT själva, som tar hand om barnen och försöker, så gott ni kan, ge dom den kärlek och den omtanke och stimulans dom behöver, som knappt sover på nätterna, eftersom barnen ropar på dom, eller ligger bredvid och sparkar på dom, men ändå orkar upp och göra frukost på mornarna och sen stressa iväg till dagis och lämna barn, och vidare till sina jobb.

Ni är Hjältar!

Jag träffade en gång en mamma med FEM barn! F E M! Den yngsta var 8 månader och därefter var barnen i tur och ordning 2 år, 3 år, 5 år och 7 år. Två av barnen hade allergier och en hade astma. Pappan till barnen hade försvunnit mer och mer in i alkoholens värld, och med sitt dessutom ”dåliga ölsinne” blev han ARG när han drack, och till slut orkade inte mamman med detta längre och lämnade honom. Han blev deprimerad och tyckte synd om sej själv och gjorde så mycket han orkade för att ”sabba” för mamman till hans barn. Hon hade ju ”svikit” honom….

Men hon orkade ändå. Dag ut och dag in. Hon gav kärlek, mat och gjorde ALLT! När hon ansökte om hjälp på Socialkontoret (hon önskade en s k Kontaktfamilj, som avlösning) menade man att hon försatt sej själv i denna situation och också fick klara upp den själv. Det skulle hon ”växa” av, sa socialsekreteraren.

Jag undrar hur man hade bedömt en pappa i samma situation….?

Nåja.

EN STOR GULDIG MEDALJ TILL ALLA ENSAMSTÅENDE MAMMOR I HELA VÄRLDEN!!!!

Ni är beundransvärda!

Mellan har alltid haft stor utsöndring av vax i öronen. Tydligen har man olika mycket vax i sina öron. Det förstod jag inte innan jag fick fyra söner.

 Det var mycket jag inte förstod innan jag fick fyra söner….

Detta har gjort att han har haft X antal öronproppar genom åren. Vi måste hälla öron-vax-medel i öronen med jämna mellanrum, och spola rent. Om det går för länge emellan bildas det rejäla proppar.

Nu var det dags igen!

Jag hade sagt i några veckor, att jag tyckte det var dags, men han sa varje gång: ”Inte nu!” så jag avvaktade.

Igår kom ett ”NU!” och jag förstod att han kände att det började proppa igen där inne.

Sagt och gjort. Öronmedel (inhandlat i USA – det som finns i Sverige på ”Apoteket” är lite…”fjompigt”)  hälldes i örat, och sen väntade vi.

Sköljning 1. Inget resultat. Pust och stön och ”jävla-fitt-neger-bög!!!” + ”Det är DITT fel!!!!” (=mitt).

Nytt medel i örat. Ny väntan.

Sköljning 2. Inget resultat. Pust och stön och ”jävla-neger-bög-jävla-skit-fitt-kuk!!!” (fortfarande mitt fel…).

Nytt medel i örat. Ny väntan.

Sköljning 3:

-”Åh, Herre Guuuud! Titta Mellan! TITTA! VILKEN PROPP! KOLLA!! KÄNN PÅ DEN!! Den är alldeles hård! Och hjälp vad stor den är!!! KOLLA!!” tjöt jag överlycklig.

Mellan log som en ”lättad sol”, men sa:

-”Du är ju helt jävla Pervers!” och så vägrade han titta på Den Stora Hårda Proppen.

 ”Det är ju ÄCKLIGT!” la han till.

Synd att jag inte fotade den. Den var Fantastisk! 🙂