Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Jag läste Islandsmammans blogginlägg, och häpnade över att det händer igen och igen och igen….VARFÖR?

VARFÖR ”glömmer” män bort sina fruars/flickvänners (barns?) födelsedagar? Är dom inte viktiga alls? För det är ju det man signalerar när man glömmer bort sin älskades födelsedag. Det är så det känns.

 ……………………………………………………………………………

Att den man älskar uppmärksammar en på ens födelsedag är Viktigast Av Allt!

-”Vad fick du av din man när du fyllde år?”

-”Inget……”

……………………………………………………………………………………..

Min systers man har glömt hennes födelsedag i alla år….och hon laddar inför varje födelsedag med frågan: ”Kommer han att minnas den i år?” och sen sköljer samma besvikelse över henne år efter år, eftersom svaret blir ”JA, han glömde det i år också!”,  TROTS ATT hon berättat hur det känns inuti när han ”glömmer”. Hans svar bli alltså: ”Vem bryr sej? Inte jag iallafall!” – outtalat.

Min pappa glömde mammas födelsedag i alla år, och vi döttrar lärde oss med åren hur ledsen mamma skulle bli…så vi påminde och påminde och påminde….och jag minns hur nervösa vi var inför mammas 50-årsdag….Trots att vi påminde! För risken fanns ändå att han skulle ”glömma”…och mamma bli ledsen….

MEN händer det NÅGONSIN att kvinnor glömmer bort sina mäns födelsedagar? Någonsin???

Och VARFÖR lär sej inte männen, TROTS att man säger till och påminner och berättar hur ledsen man blivit?!? Jag skulle ju ”gå under” av skam om jag glömde bort min älskades födelsedag! Gå under! Och sen skulle jag slå knut på mej för att kompensera det, och aldrig glömma igen! Någonsin!

Men männen glömmer år ut och år in, och verkar inte bry sej ett smack när deras kvinnor ser ledsna ut…utan ”dom” säger bara ”….men det är väl inte så viktigt”…..

En födelsedag slog min (ex-) man in en schampoflaska i present till mej, för han ”hann inte” köpa något till mej….

Om jag kände mej värdefull då?!? A b s o l u t    i n t e  ! ! !

 ….kände mej som något katten släpat in…

OVIKTIG!

(Det här är inte ”Lisa” utan det här är en bild som dök upp när jag googlade: ”girl 4 years old”)

Jag tror nog inte det undgått någon, som läst min blogg, att jag gillar barn! Jag gillar VERKLIGEN barn! Jag gillar att umgås med dom, att titta på dom, att ”studera” dom (titta när dom pratar och leker)….Ja, det mesta med barn faktiskt. Jag gillar verkligen barn. Så är det. Så jag tycker det är underbart när jag får chansen att träffa ett, som jag fick igår.

Jag var hemma hos dom igår, för första gången. Mor och dotter, 4 år. Vi kan kalla henne Lisa. Jag hade aldrig träffat Lisa förut.

Lisa satt i soffan och tittade på TV.

-”Hej!” sa jag.

Hon svarade inte.

-”Säg HEJ då!” sa mamman, sådär lite uppfostrande.

Jag sa att det spelade ingen roll om hon hejade eller inte – ”….en vacker dag kommer hon att heja på folk – jag lovar!” sa jag till mamman som bekymrade sej över sin ”ouppfostrade dotter”.

Vi satte oss i köket och pratade, mamman och jag. Efter en stund kom Lisa in i köket och satte sej på en stol bredvid mej. Mamman sa något på polska till Lisa, och hon svarade på samma språk.

Imponerad sa jag:

-”Oj, vad du är duktig som kan prata TVÅ språk! Både svenska och polska!”

Lisa nickade stolt, och sa sen:

-”Jag kan ännu fler språk!”

-”Oj! Vilka språk då?” frågade jag imponerat

-”Eeeee…….?”

Jag märkte att hon att hon inte visste själv….så jag sa:

-”Du kanske kan engelska??”

-”Ja, just de!” sa hon och la sen till: ”Yes! No!”

-”Waow!” sa jag

-”Como ésta?” sa hon sen….

-”Oj! Du kan spanska också?!? Då kan du ju FYRA språk!” utbrast jag.

Hon nickade stolt, och jag hade fått en ny kompis!

Vi satt i solen i somras och pratade om förhållanden och kärlek och sånt….Hoppsan, vad ovanligt…. eh?

Hon berättade om när hon träffade Markus….att dom först hade träffats på samma fest, och hon tyckte att han var gullig, så hon pratade lite extra med honom och så….Sen ”råkade” dom hamna på samma fest ytterligare en gång och då kom dom att prata om midsommaren. Han sa att han skulle vara med två vänner i deras sommarstuga i Falun.  Hon sa att hon hade inget speciellt för sej på midsommarafton, och sen bjöd hon i princip in sej själv…

Jag, som är modig, på ett helt annat sätt, förundrades över hennes mod:

-”Men tänk om han inte VILLE och bara var artig och inte kunde säga nej! Tänkte du inte så?” frågade jag…

-”Äh, man får väl chansa lite!” svarade hon så glatt.

Så åkte hon till Falun för att fira midsommar med en kille, som hon träffat två gånger, och inte ens kysst (!), och hans två kompisar.

Det var lite pinsamt först, berättar hon…fast bara lite….Hon pratade på, och hon gillade hans kompisar! Jag vet att hon verkligen kan ”prata på om ingenting”….. Hans vänner var jättetrevliga – det var ett par, som tur var!

När dom på natten skulle gå och lägga sej, skulle dom sova i Friggeboden tillsammans.

Själv kände jag att det måste ha känts jättejobbigt att krypa in i en Friggebod med en man man knappt känner och varken har kramat eller pussat eller ”gått vidare” med på något sätt….

-”Amen, på något sätt förstod jag ju att han var intresserad, fast blyg, för annars hade han väl inte låtit mej komma dit, och sova i samma Friggebod!” berättade hon så självklart.

-”Så jag bah frågade om jag fick sova i hans säng, fast det fanns två sängar, och han öppnade sitt täcke och släppte in mej…..Sen blev det ju som det blev…. Men så hade han inga kondomer, så jag sa åt honom att springa till sin kompis och fråga om han hade….Det hade han!” berättar hon vidare glatt.

Jag lyssnar Imponerat. Vilket mod!

 Hon berättar vidare hur hon då och då under deras förhållande sedan sa att hon älskade honom, men att han i början väldigt sällan sa det tillbaka.

-”Kändes inte det lite….övergivet….eller blev du inte orolig och rädd att han faktiskt inte älskade dej?” frågade jag.

-”Nej, varför skulle jag oroa mej över det?” frågade hon och såg förvånad ut. ”Vi var ju tillsammans och träffades varannan helg. Jag tänkte att han bara hade svårt att säga orden, liksom”.

Och jag undrar hur man blir så trygg i sej själv. Hur man får så god självkänsla, att man liksom bara vågar utgå från sej själv – ”jag älskar honom” – och så leva utifrån det. Inte ifrågasätta om man själv är älskad, om man duger, om man är bra nog, om det kommer att hålla osv osv.

Så härligt att bara tänka: ”Jag älskar honom/henne!” och så utgå från det. Inte undra om han älskar mej, varför hon inte ringer, att det gått fem dagar sedan man hördes…och vad betyder det osv osv, utan bara ”Jaha! Jag älskar honom och då gör jag så här.” Punkt, liksom.

Nej, hon är inte ovanligt snygg eller något! Hon ser rätt alldaglig ut och är ganska överviktig. Så det har inget med utseendet att göra.

Jag funderar vidare….

Är det viktigt att man i en relation älskar ”lika mycket”….att det liksom väger jämnt på vågen….?

Kan man liksom hälla en massa kärlek över någon som ”håller igen”, eller blir det ”tvärtom-effekt” då?

Och hur känns det när man ”hällt färdigt”? Om man har en stor röd hink full av kärlek som man häller….och så blir hinken tom…. och inget händer….Vad händer sen?

Är det bättre att vänta med att hälla, fast hinken håller på att svämma över, tills man märker om den andra också öser?

-”Om du tar 1 dl så tar jag 1 dl….Va! Tog du bara ½ dl? Då tar jag tillbaka ½.”

Eller?

Brukar det ”väga jämnt” i kärlek, eller turas man om?

Hur är det för dej/er? Hur har det varit för dej/er?

-”VOFF VOFF VOFF VOFF!” + Flisa stirrar uppfodrande på snön =

– ”Gör en snöboll och kasta den!!!”

Flisa ”fångar” snöbollen som begravdes djupt ner i snön….

Lycka!!!

Milton är tyst när han leker, men visar med  hela kroppen vad han vill:

 -”Jag vill också fånga! Jag vill också fånga!!”

Flisa ”säger” till Milton:

– ”ALL SNÖ ÄR MIN SNÖ och  ALLA SNÖBOLLAR SOM KASTAS ÄR MINA!…..Förresten ÄGER jag typ HELA VÄRLDEN!!”

Ja, hon är rätt högljudd när hon säger det….

Milton svarar snällt: 

 -”Okey…. You´re the boss!” (Jorå, han pratar lite engelska också… ).

-”Kasta igen´rå! Kom igen!!!! Vad väntar du på??!?”

IVÄG på NYA härliga äventyr i snön!!!!

Du går till vägens ände och vänder dej om

du kan inte gå tillbaka samma väg som du kom

Vägen dit var krokig och du snubblade ibland

över haven du tog båt, men du nådde alltid i land

Du fokuserade på målet, och ej på vägen dit

Nu står du där och tänker: ”Nu har jag kommit hit –

och allt känns lika vanligt och simpelt som igår

Jag glömde leva Livet på vägen som jag går”,

och du vill gå tillbaka och göra allt igen

men livet går bara framåt och då är faktiskt sen….

Så när du står vid vägens slut och undrar vad som hände

 börja leva här och nu, istället för att vänta, vid vägens ände

men vägen var också rolig och härlig och glad

och fick dej att springa framåt varje härlig dag

Fortsätt framåt på krokiga stigar, men upplev varje dag

inse att det är människor omkring dig som gör att du blir glad

Se varje litet ögonblick och njut av varje stund

 det gråa och svarta är också värt att ses i varje liten sekund

Du väljer att leva ett rikt, och kärleksfullt, liv

eller att slösa bort det i bitterhet och kiv

Det är ditt val i nuet och du gör det just idag

och om igen i morgon och därefter varje dag 

Ibland är jag lite överdriven och lite ”för mycket”….sometimes I am a little overdriven and too much….

Ibland är jag lite underdriven och lite ”för lite”….sometimes I am a little underdriven and a little too little…

Ibland är jag nog rätt lagom ändå…..Sometimes I am pretty in between….

Det bästa som finns är att fokusera på Annat och Andra, och inte skåda ner i naveln to bloody much!

The best there is, is to focus on other things and Other people and not look down into your own bellybutton, för jävla mycket!

Men hur faan gör man när huvet värker och suger musten ur en, och gör en till en liten jävla disktrasa i både lukt och utseende??

But how do you do it when your head is aceing and take the must out of you and make you to a fucking dishtowel in both smell and look?

Och fråga mej inte varför jag både skriver på svenska och engelska, för jag har ingen aaaaaning! Hjärnan har väl fått kortslutning av all värk, helt enkelt….

And don´t ask me why I am writing in both swedish and english, because I have no clue! The brain must simply had freeked out by all the pain…..

 PS. Jag har ALDRIG haft navel-ludd – har du? I have never had bellybutton-dust – did you? DS.

Ibland vill jag bara vara ifred….

Gå till Världens Ände och sätta mej där på kanten och dingla med benen, och tänka…

….ifred…

….eller…..

…..krypa under en sten och ligga och blunda och fundera…..

…. alldeles ensam….

…..eller….

….cykla en mil, i nedförsbackar, med håret vispande i vinden….utan att få ont i rumpan…

…..och låta den vispande vinden blåsa min hjärna TOM på tankar och funderingar….

….och ibland vill jag inte vara jag….

Jag låg nästan hela lördagen pga migränattack av Värsta sorten…Lyckades till slut få den att ”backa” lite (med hjälp av dubbla doser puffar i näsan = medicin) …för att sedan långsamt ”försvinna”…fast ändå inte….

 Sålde grejer på Loppis hela dagen idag, med ”vinsten” 200 kr (för bordet kostade 450 kr att hyra i 2 dgr, och jag kunde ju bara använda det EN dag, eftersom jag hade migrän ena dagen….) och sen sålde jag för 650 kr så vinsten blev alltså 200 kr + ny migrän-attack.

Man SKA INTE kånka runt på väskor och lådor, sitta i en lokal full av folk och sälja sina gamla grejer, när man haft en migrän-attack dagen innan….(man ska behandla sej själv försiktigt – som om man var gjord av glas….)

…speciellt om man inte äter och dricker ”som folk”, för jag är som en ”jävla diabetiker” (ursäkta alla diabetiker!) och får migränattacker när jag inte äter eller dricker eller sover ordentligt….

….och efter en höstlovsvecka (för barnen) med barnen hemma på dagarna och vakna på nätterna (dvs för lite sömn för mej), så kom en migränattack….

….och nu kommer en jävla skitmigränattack till!

Och nu vill jag bara dööööööööööööööö! För jag har INGEN medicin hemma så den här Värstingattacken ska jag utkämpa helt medicinfri….så det är bara att lägga sej ner och dööööööööööööööööö!

Jag dör hellre än går igenom den här smärtan i natt igen…och kanske fortsätter det i morgon också….jag vet ju aldrig innan….Men det gör SÅÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄVLAAAAA OOOONT!!!!

FAN FAN FAN FAN FAN!!!!

Nu hatar jag ALLA! Och jag är Världens mest utsatta och ensamma människa, och fortsätter attacken i morgon så kommer jag inte att kunna jobba ELLER gå ut med hundarna, så dom för förbereda sej på att HÅLLA SEJ eller kissa/bajsa inne!

Mobilen är urladdad, och laddaren tog grabbarna med sej hem till sin pappa i fredags, och vanliga telefonen funkar inte….

….så Goodbye Everyone! Nu döööör jag. Av smärta. I natt. Sova kan man inte när man har så ont! Det är bara att ligga och kviiiida….Det går inte ens att gråta, för det gör för ont!!!

TYCK SYND OM MEJ! SKITMYCKET!!!!

S U C K ! !

Fakta om migrän nedan (PS. alla mediciner de talar om har jag fått och tagit och inget har hjälpt så att jag sluppit attackerna någonsin! DS)

http://www.google.se/imgres?imgurl=http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9903/16/migran2.gif&imgrefurl=http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9903/16/migran.html&usg=__hZy_WpMkiRLluS7iaPcqWOWAvEQ=&h=164&w=220&sz=15&hl=sv&start=9&zoom=1&itbs=1&tbnid=JC2fUgMw9KZN6M:&tbnh=80&tbnw=107&prev=/images%3Fq%3Dmigr%25C3%25A4n%26hl%3Dsv%26sa%3DG%26gbv%3D2%26tbs%3Disch:1

Det hoppar och skuttar, dunkar och pirrar:

                     Jag älskar dej!