Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Jag ser fram emot dom helger jag ska träffa Stenis….Jag tänker på måndagen att ”snart är det tisdag…” och på tisdagen ”kommer snart onsdag”….och sen blir det onsdag ”och snart kommer helgen” ….och så blir det torsdag….och så är det ”FREEEEDAG!!!!: Jipppiiiii!”

Men inför den här fredagen kändes det både som jag beskrivit ovan, OCH Något Annat….Något Odefinierbart….Något Konstigt….Något….Underligt…En magkänsla som sa: ”Hm….det är något som inte stämmer”….

EN anledning kan ju vara att Stenis inte ringde varje kväll. Det brukar han göra….. och då satte oron och funderingarna igång….

Jävla oro och jävla funderingar! Hate them!

Oro och funderingar ”utan ord” liksom….sån oro som man inte kan förklara:

-”Jag känner mej orolig för att…..??????? …..för att…..bah liksom att…..för att…..????”

Jag visste inte om jag skulle åka till honom eller inte! Han hade ju inte hört av sej! Och jag gick där som en fåne och trodde att jag skulle åka dit.

Så jag SMS:ade: ”Ska jag komma till dej i helgen?” på onsdagen, eller om det var torsdagen….Inget svar.

Så ringde jag på fredagen, med en en klump i magen, och med tankarna: ”Vad har hänt, liksom? Varför får jag inget veta? Jag måste ju också kunna planera mitt liv!”

-”Jag är sjuk!” sa en ynklig röst, ”Jag blev sjuk i tisdags…Hög feber, ont i kroppen…Influensa. Mår skitdåligt!”

-”Jahaaaaa!” sa jag och blev både lättad och besviken, och tänkte bara på att det var synd om MEJ!

Det är synd om mej för att jag inte får träffa Stenis! Så enkelt är det. Och så blir jag lite sur för att jag inte fick veta, i tid…

….och så känns det som ett MAGPLASK, liksom….

Jag hoppade (-s) och ”PLASK!” Och ”AJ!!!”

….och nu svider det på…magen….

Och jag, hemska människa (!), tycker inte synd om Stenis  som är sjuk! Bara om mej själv, som en stor jävla egoist!

Vad är det för fel på mej???

I morse när jag gick till jobbet träffade jag Käte och Bosse, drygt 80 år. Jag gillar dom!

Dom var ute och gick med Zlatan. Zlatan tittade sej omkring och gnällde och voffade till, som om han sa:

-”Var har du mina kompisar?” så jag sa till honom att ”dom är hemma!” och det förstod han direkt och började nosa omkring sej….Klok hund!

Käte visade mej att hon frös om händerna. Hon hade glömt sina vantar hemma. Jag konstaterade att Bosse hade ett par vantar i korgen där bak på sin Permobil:

-”Javisstja!” sa Bosse. ”Jag brukar ju ta med ett par extravantar till Käte eftersom hon så ofta glömmer att ta med vantar!”

Jag tog vantarna och gav dom till Käte som skrattade glatt.

-”På Homeshop sa dom i telefon häromdagen att jag är en väldigt omtänksam man, för jag beställde några bh-ar till Käte, och när dom ringde och frågade om storleken så visste jag inte riktigt, så Käte fick mäta….Men hon behövde verkligen nya bh:ar….”

-”Jaa!” säger Käte och skrattar igen. ”Det känns jätteskönt att ha allt på plats igen!”

Jag verkligen älskar dessa två! Dom är helt underbara och ger Hopp om Framtiden och Ålderdomen!

Hur känns det att vara ”icke godkänd”. Jag har aldrig varit det. Jag fick 1:a eller 2:a eller 3:a osv….men aldrig att jag blev ICKE godkänd!

Dumpad, bortkastad, oduglig – du är ICKE GODKÄND!

Igår stod Storing i hallen och sa:

-”Mamma! Jag blev icke godkänd på sista matteprovet……”.

Han såg ledsen ut.

-”Jag hatar skolan!” utbrast han sedan och dundrade in på sitt rum….

….och jag tänkte att det kan INTE kännas gott för själen att bli ICKE GODKÄND!

Nu skriver jag ut en av mina böcker/manuskript här:

http://blogg.aftonbladet.se/detvarsta

Läs och tyck till, eller skit i det! 😛

Jag får tre helt olika reaktioner på uppmaningen:

-”Idag ska vi städa! Alla får städa sitt rum, så städar jag resten!”:

* 15-åringen plockar undan grejer i sitt rum, drar fram dammsugaren och städar sitt rum: Färdig!

* 14-åringen gör…ingenting!

* 11-åringen börjar planera:

-”Mamma, då kan ju vi städa TILLSAMMANS och HJÄLPAS ÅT. Jag kan städa hyllan i hallen som jag gjorde sist….och så kan jag hjälpa till att plocka in alla gubbar i lådorna….och så kan jag hjälpa dej med allt du säger till om!”

11-åringen är en riktig ”Tillsammans-kille” – han älskar att göra saker TILLSAMMANS!

Summa av kardemumma:

* 15-åringens rum är städat.

* Resten är fortfarande på Planeringsstadiet.

* 14-åringen har fortfarande inte ”tagit in” att vi ska städa….

Det verkar som om det suttit ett gäng Gubbar och funderat och klurat hur dom på bästa sätt kan sätta ihop grejerna i motorhuven på så komplicerat sätt som möjligt…

Dom har klurat och lurat fram och tillbaka:

-”INGEN ska kunna byta lysena på sin bil själva!”

-”Näe, tycker inte jag heller…men hur ska vi få till det då??”

-”Vi sätter en stenhård huva av METALL över dom olika lysena – olika för varje lampa – och så gör vi en öppningsanordning som är helt omöjlig att öppna….”

-”Ja! Fast jag tycker vi ska ha höljet av stenhård plast, för metallen kan man ju bränna sej på….”

-”Aaaaa……och sen gör vi en öppningsanordning som SER UT som om den är lätt att öppna, men den är i själva verket helt omöjlig, för annars kanske dom inte köper bilen….”

-”Bra tänkt! Sen får vi lite bonus från alla bilverkstäder….eftersom bilägarna måste åka dit för att byta lyse….” *skrattar belåtet*

-”Ja, och på mackar ska dom INTE byta lysen alls. Vi gör öppningarna olika på alla modeller så att man aldrig kan lära sej hur det fungerar liksom….”

-”Mmmmm…..Jag klurar på hur höljet och öppningen ska se ut, så kan vi gå vidare till nästa grej nu…..”

-”Okey….ööööö…..Bensinstickan!”

-”Ja!”…..

….och så fortsätter dom så och hittar på Idiotlösningar på saker för att vi Vanliga inte ska kunna fixa i våra bilar själva!

Skitgubbar!

Blä!

Jag har ju tänkt att jag en vacker dag ska ge ut böcker. Fast mina ”inre planer” har helt gått i krasch, för jag tänkte ge ut min första bok ”innan 40” och sen blev det inte så, för det kom lite barn emellan där, men då blev det ”innan 50”, men åren där emellan gick för fort och det hände lite för mycket (skilsmässa, byte av jobb, singel-mamma…) så det blev inte så heller, men nu känner jag att jag FANIMEJ SKA GE UT EN JÄVLA BOK INNAN JAG DÖR IALLAFALL!

Helvete, att det ska vara så segt ibland!

Varför har jag ingen skrivare direkt till huvudet??? Det tar ju TID att sitta och skriva, och det är liksom den tiden som inte riktigt FINNS!

Jag har – *räknar* – 5 (FEM) riktigt bra roman-historier, som bara är att ”skriva ut”….

Jag har 2 (TVÅ) romaner som är färdigskrivna, varav jag nu skickar den ena till olika förlag, medan den andra ligger för att renskrivas (=trååååkigt), och den måste skrivas om  helt i datorn, eftersom den försvann I datorn och nu bara finns i pappersform.

Jag har 6 (SEX) barn- och småbarnsböcker som är färdigskrivna, som jag skickat till lite olika förlag, men alltid fått tillbaka med orden: ”Du skriver bra och påhittigt, men vi har just nu fullt i den ”genren”. Ungefär.

Jag har 1 (EN) ungdomsbok som just nu väntar på att bli läst på två olika förlag. Det manuskriptet blev godkänt av Bonniers för flera år sedan. Sen hände inget, och sen ångrade dom sej, och jag vet fortfarande inte varför.

Och idag, när jag var ute och gick med hundarna, dök det upp en ny idé om en barnbok, som jag tror blir rätt ”lätt” att skriva, så den tar jag tag i, typ, nu….eller lite senare….

Pust!

-”Mamma! När man tar fram gamla mjukdjur och tittar på dom, så får man liksom flash-backs från när man var liten….Fast det är inte som på TV, när man liksom SER allting som en film, utan mer som en Mysig Upplevelse inuti!”

-”Ja, precis så är det!”

…………………………………………………………………………………………….

Inför förra helgens Loppmarknad, kollade vi igenom en påse med gamla mjukdjur, och för varje djur som kom upp reagerade någon med:

-”Ååååå! Deeeen!” och så såg man hur Minnena radades upp inuti huvudet medan ögonen glittrade….

Det var fantastiskt att i huvudet se Storing, 2 år, tulta runt med sin lilla bruna hund, som tappat ett öga, eller att se Minsting springa runt och försöka hinna med sina storebröder med ”Grisen” i sin lilla hand, hela tiden….Eller när Mellan skulle sova och hade en napp i munnen, och en napp i varje hand samt en prickig hund under hakan….

Ja, så kände jag när jag bytte däck på bilen SJÄLV:

”Jävla alla män som INTE byter däck på bilen åt mej!” (ursäkta mej, Stenis, men du halkar också in här, tyvärr…).

För jag ÄR INTE stark. Och jag är INTE ”teknisk”….och jag bryter nästan både rygg och armar och händer när jag ska pula upp däcken på den lilla ”rullen” som det ska hänga på….och då passar jag på att HATA lite till….

…och så HATAR jag alla män som inte förstår att dom (flesta) HAR starkare muskler, ÄR duktigare på såna här saker och så hatar jag dom för att dom inte säger:

”LÅT MEJ BYTA DÄCK ÅT DEJ!”

HATAR!

….i och för sej är jag liiiiite stolt över mej själv att jag gjorde det själv…..men stoltheten över mej är inte starkare än HATET till alla män som INTE bytte däck åt mej…..

….och jag ser INTE fram emot våren, då dom jävla skitdäcken ska bytas igen!!!

Jag HATAR dessutom………..DÄCK!

(Googlat fram bilden med sökord ”tonårskille med mobil”)

Jag ”lägger på” luren (eller vad heter det när det gäller en mobil…”viker ihop”?) och suckar djupt och tänker:

HerreGud, vilka fullkomliga Idioter! Man skulle ju kunna tro att dom är helt förståndshandikappade!

Och då undrar förstås du vilka jag menar….Tja….Helt enkelt….Mina Söner.

Jag ringer upp och så här låter det:

-”. (*tystnad*)…………….allå?…………”….trött röst….

-”Eeeee….Är det Mellan??”

-”……eeee……..Va?”

-”Är det mellan???”

-”….eeeee….aaa….”

-”Svarar du sådär i telefonen när folk ringer, eller visste du att det var jag?”

-”….eeeeee…..Va?”

-”SVARAR DU SÅDÄR I TELEFONEN ELLER VISSTE DU ATT DET VAR JAG???”

-”……..eeeeee…….Va?”

-”Meh!!! Hör du inte eller har du fel på mottagningen?!?”

-”…..eeeee…..jag visste att det var du…..Vet du….såna där möss…..du vet….?”

-”Möss?? Vaddå för möss? Levande eller datormöss?” (förstår inte kopplingen….)

-”Jo, jag kollade på nätet på olika möss……och det finns dom som ser ut som kukar…hö, hö!”

-”Eeeee? Jaha? Vill du ha en sån, eller?” (förstår inte varför har pratar om det nu)

-”Näe, eru tokig! Vill du?? Hö hö hö! Du vill det va?!?”

-”Näe, det vill jag inte, men jag undrar var du är någonstans?”

-”….eeeeee…..Va?”

-”VAR ÄR DU????”

-”Hemma…..”

-”Okey. Jag skulle bara säga att jag snart kommer hem…men att jag åker och handlar först….”

-”….eeeeee…..Va???” *klick klick klick klick*

-”Men HerreGud! Måste jag upprepa allt?!?!”

-”….mätaren går upp men det blir inget ljud ändå!”

-”JAG ÅKER OCH HANDLAR INNAN JAG KOMMER HEM!” säger jag övertydligt

-”…..eeeeee…..aaaha….” (det låter som om han inte lyssnar)

-”Högtalarna på datorn har ju inte fungerat på flera år. Hörde du vad jag sa?!?”

-”……eeeeee….Va?!?” *klick klick klick klick*

-”Äsch, det går ju inte att prata med dej! Får jag prata med Minsting!”

-”Hallå! Det är Minsting!”

-”Hej, det är mamma! Jag ska åka och handla nu efter jobbet. Jag vill att ni går ut med hundarna!”

-”DOBIDIBOBISODISLISODODODOOOOOOOOOOOO!”

-”Sluta göra ljud och lyssna på vad jag säger!”

-”Okey! DRRRRRRRRAAKKKKKIIIKLOLLLSSKSIOOOVBOBOBOBOBOBOBOOOOOOSSSRRRR!!!”

-”SLUTA! Lyssna på mej!”

-”Okey! DODODODODODODODODODODODODODODODODODODO!”

-”Nu lägger jag på!”

-”Okey! LALALALALALALALDOBISDOBODIBOLSDIODODODOBODOOBOD!!!!”

*KLICK!*