Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Idag, när jag skulle sälja grejer på Loppis, vaknade jag med Värsta migränen. Faan, att jag inte kan styra den bättre! Det var bara att ligga kvar och vänta, och vänta och vänta……Det är inget annat att göra…Sova går inte, röra sej går inte, äta går inte – INGET går…BARA vänta……..

Det som är bra med Värstingattackerna är att dom går fortare över än dom mildare attackerna. Värstingattackerna tar max ett dygn. Dom mildare attackerna kan mala på i upp till en vecka……

Nåja. Någon loppis blev det inte idag iallafall.  Jag låg hemma hos Stenis och migränade medan han jobbade. Hundarna låg tättintill mej och väääääääääntade. Ibland är dom så tappra. Dom väntade till 12.30 innan dom fick gå ut och lätta på trycket. Dom borde få medalj.

Solen strålade på min onda migrän och jag fick hålla för ena ögat när jag var på den lilla korta kissturen. Ruffsigt hår och blundande med ett öga: Jag ser inte klok ut när jag har migrän! Men men….”who cares?” liksom…

Nåja.

Till slut tog jag mej hem, och då såg jag med båda ögonen….(efter 2 puffar Zomig nasal)….

Direkt ner i soffan där jag satt en stund och funderade på om jag skulle orka lägga mej ner (i soffan!). Ibland är man bra trött….

(Här är han! David, som fick mej att gråta…)

INNAN jag slumrade till såg jag slutet på ”America got talent” på TV, och där var en liiiiiten kille på 9 år (fast han såg ut som 6 år) som sjöng ”Ben” (av Michael Jackson) och var så goooo och charmig så jag började storgråta….så jag passade på att släppa ut lite tårar över Livets all skit….eller nåt….och sen somnade jag till där i soffan….Åh, vad skönt det var!

Nu har jag ätit en påse ”Salt och blandat” och några ”skumsvampar”, druckit lite cola och mår helt okey. Hjärnan pulserar inte längre – det bara småvärker nu…så i morgon blir det Loppis!!

Räknar med att bli rik!

Not!

Men ändå! 🙂

INGEN har kommenterar mer sedan jag skrev senaste inlägget, och jag ”som inte bryr mej”, bryr mej!

Hallååååå!

Jag bryr mej mer än jag vill erkänna….Shit! Vill inte!

———————————————

Nu e jag hos Stenis och vi har varit nere i tunneln….

VEEET ni att Stockholm är full av tunnlar under jorden!? VET  ni det? Lååååååååååånga tunnlar med en massa ”jox” i?

Jag fick åka (bil) med i en tunnel som skulle innehålla el-kablar, eftersom alla el-kablar, som tidigare varit ovanför jord, nu ska få bo i tunnlar under jord. Lååååååååånga tunnlar under jord.

Värsta grottorna finns under våra fötter!

VET ni det!

Fascinerande!

Om 1000 år kommer folk att gå i dessa tunnlar och prata om OSS – vi som levde nu….

Men dom kommer inte ett skit att bry sej om oss som kämpade med alla som mår dåligt…alla vi som jobbar med människor som har ADHD och Asberger och alla andra diagnoser…Vi som jobbade med att familjer ska ha det bra….Vi som jobbade med att barn ska få ett drägligt liv….

Konstig känsla…..

En sång som jag skrev ”för hundra år sen”…om att våga, i kärlek…

Från djupet av mitt hjärta kommer denna sång

Jag vill att du ska veta att vägen kan bli lång

Tillsammans ska vi kämpa – möta faror  hand i hand

Skratta, gråta med varandra –  in i okänt land

Jag vill att du ska veta att kärleken är stark

och att vi måste våga att möta okänd mark

Jag vill så gärna vara den bästa som du mött

men vissa dagar är jag båd´ ledsen arg och trött

I mina ögon är du den finaste som finns

Jag lovar finnas hos dig, du är min egen Prins

Våga släppa taget, våga ge dig hän

jag finns här alltid för dig – jag är en evig vän

UNDER marken finns massor av ”grejer”. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare…kanske någon lätt fundering då och då, då man sett uppgrävna gropar med allehanda rör och ledningar i…Då kanske tanken har slagit mej att det finns ”saker och ting därunder”. Vi går liksom på en massa grejer som vi inte vet om…

Men nu har jag då träffat Stenis. Han vet hur saker är uppbyggda, eftersom han alltid jobbat med såna saker. Jag vet mer om människor kanske – hur psyket funkar – men ingenting om hur hus/vägar/saker är uppbyggda och funkar. Så jag har funderat på det lite grann, sen jag träffade Stenis. Och frågat lite.

Men det är svårt att fråga när man knappt vet vad man ska fråga, och det är svårt när han ibland beskrivit så självklart, att ändå förstå. För honom är det så Självklart, men för mej är det Helt Nytt och nästintill obegripligt…

-”Du måste hänga med ner under jorden någon gång, så får jag visa dej!” sa han för ett tag sen.

Och nu är det dags: Jag ska få hänga med ner under jorden!

Idag ska jag få åka (gå?) ner i en tunnel/grotta som är 4 km lång…där det finns ”grejer och saker”. Jag har inte riktigt förstått än vad för grejer som finns där….bara att den är viktig, och att det finns såna grottor och tunnlar lite här och där, som innehåller Viktiga Grejer. Hur djup den är vet jag inte….

Jag återkommer med mer fakta när jag varit i tunneln…men framförallt återkommer jag med hur det var att vara där – upplevelsen!

Det ska bli spännande!

Och jag lääääääääääängtar efter Stenis!

Om du har en relation:

Har du och din partner några (gulliga) smeknamn på varandra? Vilka i så fall?

Om du inte har en relation, men har haft:

HADE du några smeknamn på din partner och hade han/hon några på dej?

En annan fråga:

Tycker DU att du är snygg/fin/söt/vacker?

Om du har en partner: ÄR din partner snygg/fin/söt/vacker (eller är det ”bara” i dina ögon)?

Det var bara lite nyfikna  torsdagsfunderingar…..

Varje gång jag går in i ett mörkt rum, genom en korridor, eller bara in på toaletten så tänds det lampor…Går man i en korridor tänds lampa efter lampa vartefter jag går….och då vill jag alltid sjunga:

-”Bereeeeeden väääääg för Heeerraaaan. Berg sjuuuunken djuuuuup ståååååån uuuuuuupp!…” för jag känner mej verkligen som Jesus när jag går fram och det liksom Bara Händer….

Vattnet delade sej…Vilket mäktig känsla det måste ha varit: Att gå där och allt bara Händer!

Så känns det att gå in i ett rum, gå i en korridor eller in på toaletten…på mitt jobb…när lamporna tänds i rum efter rum…och släcks när jag går….

-”Mamma! Det finns flera olika saker som heter mus, eller hur?!” frågar Minsting med glimten i ögat.

Han VET redan, men vill få mej att bekräfta – säga det rakt ut. Och det är jag bra på.

-”Ja det finns vanlig mus, som springer runt och äter ost och säger ”pip pip”….”

….och så finns det dator-mus, som man klickar med på datorn….

….och så finns det fitta=mus, dvs att man kallar ibland snippan/fittan för mus också!”

-”Det var väl det jag visste!” säger Minsting stolt.

Min syster fick ett mail ifrån en kompis, som varit älskarinna åt en gift man i fyra år. Hon (kompisen – vi kan kalla henne Anna) var upprörd över att hon fått veta att mannen (vi kallar honom Kalle) varit otrogen (!) mot henne!

Jag blir snurrig i huvudet.

Om man är ihop med en gift man, så får man anta att han har en fru. I dom flesta äktenskap pågår någon slags sexuell aktivitet – iallafall då och då – oavsett vad Mannen säger. Tror jag. Nåja. Är det ”otrohet mot älskarinnan” då?

 Någonstans kan jag tycka att älskarinnan får ”skylla sej själv”: Kliver man in i en relation med en Upptagen man så vet man liksom förutsättningarna.

Jaaaa, jaaaa, ”dom” säger alltid att dom ska lämna sin fru (som inte förstår dom, och som dom inte haft sex med på X antal månader…ja ja ja…same same….), men dom kan inte…

-…….för ”baaaarnens skull” (för barn tycker ju det är såååå härligt när pappor har älskarinnor istället…. och när pappor sviker deras mammor…. *harkel*) eller

-…….för ”Företagets” skull (för frun är deras revisor eller annan anställd, och då ”gååår det inte”…men att svika sin fru/revisor/medanställt med 200 lögner går väldigt bra….*harkel*)….eller

-…….för att någon blivit sjuk, eller håller på att dö….eller

-…….någon annan ursäkt…. (jag träffade en kille gång, som visade sej vara gift, och han sa att han gärna ville ha en relation med mej, men att han inte kunde skilja sej eftersom hans fru hade alkoholproblem och hon skulle supa ner sej om han skilde sej….*harkel*….Nej, jag satsade inte på honom. Alls.).

Nåja.

Men i det här fallet, med Anna och Kalle, visade det sej – efter 4 års ”av-och-på-förhållande” – att Kalle även haft andra tillfälliga älskarinnor, samt en och annan hora. Hej och hå! ”Överraskningarnas tid är inte förbi”.

Anna blir GALEN över att han är ”otrogen”…. och jag bara måste få tänka ”som man bäddar får man ligga”…och så tänker jag att ”NU borde hon VERKLIGEN förstå Kalles fru, Ingrid, för nu sitter dom VERKLIGEN i samma båt.”

Men det gör hon inte. Hon är ännu argare på Ingrid! Jag förstår inte varför hon är arg på Ingrid från början…Jo, för att Ingrid ”snokar”, och för att Ingrid varit arg, och för att Ingrid….. bla bla bla….

Vad tycker hon Ingrid ska göra då (när hennes man tycks vara otrogen)? Ropa: ”Tjohej, vad roligt! Och SNYGG är hon också!”, eller??? Klart att Ingrid snokar, klart att Ingrid är arg och ledsen, klart att Ingrid ”hatar” älskarinnan…..

Men varför ”hatar” Anna Ingrid? DET förstår jag inte. Ingrid har ju liksom bara varit kär i Kalle en gång i tiden och stått och lovat Evig Trohet med honom i kyrkan vid ett tillfälle. Inget annat. Jo, kanske fött hans barn också. Och tagit hand om dom. Men det var ju inget jämfört med vad ÄLSKARINNAN givit honom (”heta nätter”)……eller nåt….

Näe.

Kan det stämma: ”En gång otrogen -alltid otrogen”?

Jag tror inte riktigt det, eftersom jag själv varit otrogen en gång, och aldrig mer (!). Men då tar jag en annan  mening som passar bättre i detta sammanhang:

”En gång är ingen gång, men två gånger är en vana”

Eller?

…och man ska aldrig säga aldrig….och det känns lite som om jag står och kastar sten utanför glashuset, men inte emot det…och kanske jag går in i glashuset….och kastar sten….

Men ”den dagen – den sorgen”.

Återkommer då.

Jag mådde lite illa igår e m  och kväll, och mår illa nu. Ibland är det som om jag får en yttepytteliten bacill i mej som härjar runt i magen och gör hela magen alldeles bubblig och äcklig….och jag blir lite matt…i ett par dagar…och sen är det över!

Hoppas det räcker även denna gång.

Jag mår illa, känner mej lite svag, har ont i leder, ont i huvudet (men det har jag ju så ofta, så att det orkar jag knappt bry mej om…)….

Egentligen vill jag bli sjuk.

På Riktigt. Hög feber, frossa, krypa under två täcken i soffan och bara fryyyysa av feber….och så ska det vara jättesuperdupersynd om mej….i några dagar…Det räcker så.

Men helst när jag inte har barnen, och helst när jag inte ska träffa Stenis….Eeeeeh? NÄR blir det då?

Brev till Ödet/Gud/Den-som-styr:

…………………………………………………………………………………………………………………………..

”Hej Ödet/Gud/Den-som-Styr!

Jag skulle vilja bli sjuk den 9-12 november, med feber: ca 38,9-39,2 C (tror jag räcker), lite feberfrossa, som släpper då och då….Tappad matlust, liiiite ont i lederna…Helst ingen huvudvärk, men OM jag måste ha det – bara lite, tack. När jag tar Alvedon ska febern gå ner tillfälligt så att jag orkar gå ut med hundarna en kort sväng. F ö räcker det med att jag är sjuk 2-3 dagar. Inget halsont, tack. Kanske liiite snorig kan jag vara.

 Tack på förhand!”

………………………………………………………………………………………………………

Mööööööööööööööööörkt ute.

Jobba.

Möööööööööööööööööörkt ute.

Handla.

Hem.

Hundpromenad.

Pyttipanna med stekt ägg och inlagda rödbetor.

Mums mums! Eller glass.

Dataspel och TV-tittande.

Klippa lite på Milton…som gick från att ha varit svart till att bli grå….

Många ”borden” finns kvar… men dom går ingenstans…dom tar jag ”manjana”………