Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Grabbarna Grus sitter/ligger i sofforna framför TV:n och slötittar på Spy Kids 3 (som dom sett flera gånger förut – därav oengagemanget…).

-”Mamma! Kan du byta kanal!” ropar Minsting till mej, som står i köket och steker pannkakor.

Vår kanalväljare är trasig och man måste byta kanal PÅ TV:n (”..som på 1800-talet”).

-”Meh! Vad du är lat! Orkar du inte själv!?” fräser Mellan, som sitter närmast TV:n.

-”Du kommer att vara beroende av mamma hela livet!” säger Storing till Minsting.

-”Du kommer säkert att bo hemma med mamma när du är 40 år!” skrattar han sedan rått.

-”Då kan han hjälpa mej när jag struttar fram, 80 år gammal….” skrattar jag från köket

-”….ha ha ha! Då får han torka bajs på dej! Han får rulla dej i rullstolen till toaletten och…ha ha ha ha!!” nu är Storing i gasen.

-”DU´rå!” säger Mellan ”Du kommer att vara intagen på Mongolid-hemmet där bredvid skolan!” till Storing.

-”Näe, jag kommer att vara RIK!” säger Storing

-”Ha ha ha! Du kommer att vara intagen på Hemmet och TRO att du är rik!” skrattar Mellan

-”Du´rå! Du kommer att ARBETA på mongolid-hemmet, och vara tvungen att torka MEJ i aschlet!!” säger Storing till Mellan.

-”Det känns ju skönt att ni alla ska bo så nära mej!” säger jag och skrattar. ”Alla tre max 200 meter från sin mamma och EN hemma hos mej! Ha ha ha ha ha!”

Så av sönerna kommer det att bli en arbetslös (?),mamma-beroende son, en som jobbar som vårdare på ett ”mongolid-hem” och en som ÄR mongolid (?!) – hur man nu blir det när man inte är det från början….Men men….Man ska inte bry sej om såna petitesser….

Jag kom att fundera på sex och intimitet…och skillnaden på män och kvinnor…både fysiskt och psykiskt….när det gäller sex…

För mej hör sex och kärlek ihop och dessutom tycker jag att sex och intimitet går hand i hand. Call me old fashion, liksom…

Eller?

Att vara naken och nära, få någon IN i sej…Är inte det intimt? Är det inte att ”blotta sej”? Jag tycker det. Och det kan jag inte – och vill inte – dela med vem-som-helst.

Men många kan, och vill, det.

Mäns sexualitet är ju mer Utanpå. Könet hänger UTANPÅ och ska IN i henne. Orgasmen sker UTÅT och OM det blir ett barn av detta, så blir det verkligen UTANFÖR mannen.

Kvinnors sexualitet är mer Inuti. Könet är INUTI och mannen ska IN i henne. Orgasmen sker INUTI och OM det blir ett barn av ”akten”, så blir det INUTI kvinnan.

Visst måste det spela roll?

Mannen kan liksom ”tvätta av sitt kön” och så är han ”fit for fight” inför nästa ”inträngande” om han vill.

Kvinnan har mannens sperma INUTI sej och kan inte ”tvätta bort det” för det ligger inuti, så ska hon ha sex igen (snart efteråt) så är fortfarande sperman från den tidigare älskaren kvar (om han inte hade kondom förstås…). Så hon är inte lika ”fit for fight” kan man säga.

Därför funderar jag vidare om det är så att PSYKET är ihopkopplat med FYSIKEN och att kvinnor därför har svårare för ”one nigth stands” eftersom vi är skapta på annat sätt, ELLER är jag ute och cyklar helt?

För MEJ är den psykiska närheten och känslan ungefär lika viktig som den fysiska. OM den psykiska inte finns, kan jag vara utan den fysiska s a s….

I morse tänkte jag plötsligt på hur KONSTIGT det EGENTLIGEN är att vissa KAN ha sex med varandra utan att känna varandra….One Night Stands tex….och det var DÅ mina tankar om intimitet mm startade….

Att blotta sin kropp och hela sej själv, och ge sej hän till någon man inte känner….Är inte det lite konstigt?

Och med ”konstigt” menar jag inte ”fel”. Jag bara ”funderar högt” (fast inte högt alls…)….Jag bara…förstår inte….eller så är jag bara ”old fashion”….

Hur tänker du?

Först har jag ätit BARA ”bantningssoppan” i 4 veckor, sen har jag ätit BARA Nutrilette i 4 veckor…..Samtidigt har jag gått på gymmet minst två gånger i veckan…..och vad händer?

Nada.

What´s wrong, liksom?

Jag vägde mej inte FRÅN BÖRJAN – jag vågade helt enkelt inte. Jag var rädd för att jag skulle gå och dränka mej…för jag förstod att det var värre än jag anat….och det var det säkert….

Men efter 2 veckor med bantningssoppa och gym, så vågade jag väga mej på gymmet, och blev DJUPT besviken….för då vägde jag 5 kg mer än jag trodde att jag vägde ”in the first place”…..

Men sen dess har vågen inte rört på sej! Inte ett kilo!

Ja, man ska mäta sej och ”känna efter på kläderna” osv…och visst KÄNNS det, men man vill ju att det ska kunna synas på måttbandet och på vågen också!

Dessutom VILL jag gå ner i vikt! Jag VILL väga mindre!

Jag har bestämt att jag ska ha bort valkarna i midjan/sidan….SEN ska jag ”lugna mej”, men det kan ju ta Evigheters Evighet, om man utgår ifrån hur otroooooligt seg denna process varit….

”Suck”, är bara förnamnet!!

Ni som har läst min blogg ett tag minns kanske Den Modige Mannen som flirtade med mej på bussen för ca 1 år sedan…?

Nåja.

Idag, när jag stod på ”crosstrainern” och slet, gick en man förbi, som jag ”kände igen” men kunde inte placera honom alls….

”Han är kanske en pappa till någon som jag haft som ärende……Han kanske jobbar på ICA?…… Han kanske är kändis?…….Han kanske är pappa till någon av mina barns kompisar?….” , tänkte jag, men hjärnan hittade inte rätt, så jag visste inte om jag skulle heja eller inte…Men sen bestämde jag att ”det får väl han styra då, om han ser mej…sen”….

Jag svettades vidare på crosstrainern, och han försvann någonstans i gymmet, för att sedan dyka upp vid Den Stora Pappersrullen, när jag hämtade papper för att torka svett….

Nice!

-”Hej!” sa han och log.

-”Hej!” sa jag och visste fortfarande inte vem han var, så jag visste inte vad jag skulle säga vidare….

-”Minns du mej?” frågade han…

-”Ärligt talat…nej…eller ja…jag känner igen dej men jag minns inte från var….” svarade jag sanningsenligt.

-”Vi träffades på bussen för ungefär 1 år sedan, och jag frågade om du var singel….”

Då föll poletten ner: Den Modige Mannen. Fortfarande modig, tydligen.

-”Jahaaaa….Ja, det minns jag! Det var du som var så modig”, sa jag.

-”Jahahaha, det kan man väl säga…Har du tränat här länge?” frågade han sen

-”Näe, ett par månader….” svarade jag…”Själv då?”

-”Mitt andra hem…Närå, men jag har gått på det här gymmet i några år….” svarade han.

-”Näe, nu måste jag träna vidare innan svetten torkar…” sa jag sen, för jag känner mej lite stressad när jag tränar på lunchen….Har inte hur mycket tid som helst….

-”Okey….får jag bara fråga dej en sak innan du försvinner?” frågade han.

-”Javisst!” svarade jag.

-”Är du fortfarande inte singel?”

-”Näe, ha ha ha….men du är fortfarande modig!” sa jag…

-”Vi ses!” sa han och skrattade.

Skön typ!

Modig, vältränad och rätt snygg….. he he he!

He made my day!

Här kan du läsa om när jag träffade honom på bussen:

 http://blogg.aftonbladet.se/mammatillfyrakillar/2010/04/en-liten-flirt

Fy faan vad jobbigt det är med ”galna hundägare”! Såna som rycker och sliter i sina  hundar, så fort dom ser en annan hund, och vrålar och skriker: ”KOPPLA HUNDARNA!!” och stressar upp både sej själv till max, och sina hundar!

Googlad bild. Det här är inte Galna Tanten, men hon har en sån här hund – en Berner Senner.

Nu är det andra gången vi – Galna Tanten med hundarna – och jag möts, och det blir ”värsta krocken”.

Den andra hunden är en Australian sheppard, tror jag.

Jag brukar försöka ”smyga förbi henne och hennes hundar, utan att synas” och har lyckats rätt bra hittills – förutom den gången hon stod och GALLSKREK något om att jag skulle ”KOPPLA DIN HUND!!!” och sen en massa obegriplig och galen rappakalja!

Flisa går aldrig fram till någon. Hon är inte intresserad av andra hundar, och så är hon blyg för människor.

Igår möttes vi på gångvägen och jag hade BÅDA mina hundar lösa. Jag brukar koppla Milton när vi möter någon, eftersom han är så ”översocial” och vill glatt hälsa på alla, så jag ropade in honom och kopplade honom. Flisa fick gå lös. Hon går ALDRIG fram till NÅGON!

Milton älskar ALLA urskiljningslöst! Men kommer alltid när jag ropar.

Galna Tanten kom gående med sin Berner Senner och sin ”fårhund”, och hon ryckte och slet i deras koppel så det stod härliga till, och så skrek hon åt mej att ”DU SKA FAAN HA DINA HUNDAR KOPPLADE!!!” och så svor hon åt mej,  och hundarna skällde – och reagerade på hennes galenskap (av vad jag kunde se).

Mitt i eländet tappade hon sin mobil, och eftersom hon verkade ha det så bökigt med sina hundar, tog jag upp mobilen åt henne och räckte den åt henne. Hon tog emot den, men fortsatta fräsa och skrika åt mej – en massa”rappakalja”….

Jag var rätt tyst, för jag blir helt förstummad när jag träffar henne. Hon ser så Vettig och hundarna ser så välskötta ut, men hon beter sej Helt Galet!

Berner Senner.

När hon gått förbi, vände jag mej om för att se vad hon gjorde, och då ser jag hur hon MÅTTAR EN SPARK MOT ENA HUNDEN OCH SPARKAR HUNDEN HÅRT I SIDAN!

Jag skrek:

-”Hörrö du du!!! Vad gör du? Det där kan jag anmäla! Det kallas hundmisshandel!!”

Hundar har ju rätt tydligt kroppsspråk och man kan kommunicera med dem på detta sätt. Jag tror ju också på iden att tidigt låta ens hund träffar så många andra hundar som möjligt – i alla storlekar – så att de lär sej själva tolka andra hundars kroppspråk och beteende. Flisa är en hejjare på det!

Tilläggas bör att en gång om dagen går en annan kvinna ut med hundarna, och då beter dom sej Helt Annorlunda och är Lugna och Fina. Jag har frågat den kvinnan om mina hundar och dom hundarna kan få hälsa på varandra, för jag tror det skulle ”hjälpa” lite….men hon har sagt att ”den ena hunden är inte helt pålitlig så jag vågar inte”….men jag är övertygad om att hundarna skulle kunna träffas, lösa, och klara det jättebra! Hela deras kroppsspråk säger det!

Matten till hundarna är dock GALEN! Usch, det är obehagligt!

Hon bor rätt nära mej nämligen…

PS. Jag vill flytta! DS

Lycka är när Verktygslisten funkar på jobb-datorn!

…för hemma är inte internet-räkningen betald och jag kan inte skriva på bloggen där….

Idag vill jag helst gå och gömma mej…under en sten…bakom ett träd…i skogen….Eller som en struts sticka huvudet i sanden…och bara visa….ARSLET!

Jag tycker att nu när våren kommer (snart….) så ska vi alla hundägare ta en spade och en stor plastkasse och gå ut och plocka upp ALLT hundbajs som kommer fram när det tinar.

Ja, jag tycker vi kan hjälpas åt faktiskt! Även vi som brukar plocka upp bajset.

För visst har det hänt att jag, eller du (!), valt att INTE plocka upp det då och då i vinter…när snöhögarna varit för höga för att klättra upp i och hämta bajset, eller när det varit riktigt kallt ute, eller när vi tänkt att ”det syns ändå inte i snön och är borta tills snön smälter” (NOT!).

Så låt oss ALLA ta en dag då vi plockar upp ALLT bajs vi ser!

Då slipper alla ”Icke-hundägare” bli så sura och arga på oss!

Och dessutom ÄR det äckligt med allt bajs som dyker upp på våren!

”Plötsligt så händer det!” …och så trillar poletten ner.

Eller nåt.

Jag fylls av stor Lycka och Tacksamhet! Tacksamhet över att jag KAN känna så härliga och starka känslor. Lycka över att vara jag!

Människor är så fascinerande!

Ofta ofta tittar jag mej omkring och bara njuter av att det finns så många fascinerande människor med olika tankar och sätt och utseenden!

Människor jag träffar i jobbet är så spännande! Jag har verkligen ett fantastiskt jobb!

Men människor jag träffar när jag är ute med hundarna, sönerna, sönernas vänner, släktingar, arbetskompisar – alla människor! – har Något! Något fasciinerande och något…vackert i sej.

Något har gjort att just du blivit du, och jag jag. Att just han blivit som han blev och att vi alla är både så olika och lika.

Det är så fascinerande och härligt och jag är så glad över att jag fått förmågan att känna det. Att jag fått förmågan att njuta av det. Att jag fått förmågan att njuta. Att jag har förmågan att känna lycka i det lilla, att njuta av stunden.

I mitt arbete, där jag träffar olika slags människor varje dag, tycker jag verkligen om dom jag arbetar med. Mycket. Ibland vill jag nästan ta dom i handen och gå ut i Världen, visa upp dom för ”alla andra” och säga:

-”Titta vilken underbar personlighet! Se här vilken härlig människa hon/han är! Lyssna på hennes fantastiska tankar, och älska henne som hon är! Det är hon värd.”

Nästan alla jag träffar i jobbet har ju haft kriser och svackor och farit mer eller mindre illa på något sätt, men har vi inte alla det? På något sätt.

Och som kloka Islin skrev i sin chatt häromdagen: ”Man ska inte jämföra smärta eller sorg”.

Är man ledsen, eller mår dåligt, hjälper det inte ett skit att ”grannen” råkat mer illa ut, eller att barn svälter i andra länder. Man mår skit ändå, utifrån sej själv.

Men detsamma gäller ju åt andra hållet! Trots allt, så är livet rätt okey ändå!

För att inte säga helt jävla fantastiskt!

Och jag är så lycklig över att jag är jag!

Me love me.

And you.

Dom här uttrycken gillar jag:

– Han är inte den vassaste kniven i lådan.

– Han har inte alla sina hästar i stallet.

– Han har inte alla indianer i kanoten.

Kan du fler?