Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Våren kommer…i år också!

Det är jag rätt övertygad om.

När jag pulsar runt i snön på berget bakom vårt hus, kan jag se hur snön låååångsamt försvinner….lite mer här och lite mer där…Sjunker undan….

Varje år/vår blir människor upprörda över att:

– det snöar EN GÅNG TILL (!)….Huvva!

– det blir kallt EN GÅNG TILL (!)….Ååååå, neeeeej!!!

– man får ha på sej vantarna EN VECKA TILL (!)….Fy faaaan!!!

– man plockar undan täckjackan, men måste ta fram den EN GÅNG TILL (!)….Blääääää!!!

….och att det snöar YTTERLIGARE EN GÅNG (!)…..Jag står inte uuuuuut!!!!

Men, kära förvånade och upprörda människor:

Så här är det varje år!

Men plötsligt brister hela naturen ut i en symfoni av färger och bubblande liv igen,

och människor fullkomligt exploderar i lycka och hängivelse inför Livet och Kärleken och allt!

Och det gör vi bara för att vi väntat så lääääääääänge..

…..och av och till nästan givit upp….

Så även detta år. 

That´s Sweden, folks! 

 Jag försökte reblogga Epazote, men av någon underlig anledning lyckas jag aldrig göra det.

Vad är egentligen värst:

Att få något som är så himla FEL………Eller att inte få något alls?

Det är ju liksom ”mottagaren” som ”bestämmer” om det är fel eller inte…….

………  men ibland kan man VERKLIGEN fundera över hur ”sändaren/givaren” tänkte!

Exempel 1:

Jag var gift med Cyklisten och vi hade två söner ihop. Dom var 1 år och 2 år och jag hade varit mamma-ledig rätt länge (var rätt slut/sliten). Min äldsta son var då 13 år.

Jag fyllde år. Inget firande på morgonen, eftersom ”vi hann inte”….(enligt Cyklisten)…På kvällen, till middagen, fick jag två paket: Det ena innehöll en Schampo-flaska (den vanliga som vi brukade köpa) och den andra innehöll en Balsam (den vanliga som vi brukade köpa).

Cyklisten sa att han ”inte haft tid” att köpa något, och att vi ”ändå inte hade råd”, och jag, min idiot, bet ihop om Besvikelsen och tårarna som trängdes i ögonen, och jag kände mej FULLKOMLIGT OVIKTIG och värdelös! Cyklisten hade kunnat köpa något Speciellt på sin lunchtid, före och efter jobbet och alla andra timmar som han INTE var med familjen! Punkt!

Exempel 2

Jag var ihop med Fotbollsspelaren och var superförälskad/kär! Han frågade vad jag önskade mej och jag sa ”Något litet och hårt….” och trodde han skulle FÖRSTÅ…

Men icke sa nicke! Jag fick ett SKITFULT bajsbrunrandigt påslakan (UTAN örngott)! Och jag blev sååååååå besviken! Sa jag det? Nope.

Jag loooog, och låtsades att jag begrep hans tankar:

Jag = Idiot!

Exempel 3

Jag hade arbetat på en förskola som förskolelärare i 3 år och skulle nu sluta. Personalen hade samlat ihop till en ROSA the-mugg! Liten. Ful.

 Jag blev sååå förvånad! Och besviken! Jag är ingen ”rosa-tjej” och har aldrig gillat rosa. Kommer aldrig att gilla rosa och kommer aldrig att ”bli en rosa-tjej”. HUUUUUR kunde dom inte ha uppfattat det om mej efter 3 år??? Obegripligt.

Men, väluppfostrad som jag är, tackade jag så mycket och looooog.

Exempel 4

Kär i Stenis.

 Funderar: Undrar vad jag får i födelsedagspresent?

Får svaret på födelsedagen: Inget. Nada. Inte ens ett grattis…förrän jag BER om det! Då får jag ett ”Javisstja! Grattis!”

Reaktion: ARG och besviken. Uttrycker det.

 *lättad* (över mitt EGET beteende)

Funderar: ”Undrar vad jag får i julklapp? Han borde väl ha lärt sej?”

Svar: Inget.

Utvärdering: Han har inte lärt sej  något. Alternativt: Bryr sej inte.

Reaktion: Besvikelse.

Uttryck: Inget.

Utvärdering: Obegripligt beteende av Stenis. Obegripligt varför jag inte uttrycker min besvikelse.

………………………………………………………………….

Själv äääääääääääälskar jag att GE SAKER! Att köpa saker till människor jag tycker om! Jag älskar att göra andra glada och att överraska!

Min mamma sa till mej för några år sedan (då ekonomin var dålig, som den alltid är!): ”Du MÅSTE sluta köpa en massa presenter åt folk!”

Så det gjorde jag.

Men det ÄÄÄÄR kul! Och hade jag pengar skulle jag verkligen få utlopp för mina ”behov”:

* Att se en liten porslins-ko, och tänka på Pling och köpa den för att göra henne glad, för hon älskar kor.

* Att se en liten rolig gris och tänka på Stenis, och köpa den för att göra honom glad, för han älskar grisar.

* Att köpa en bukett gula tulpaner till mamma för att hon gillar gula tulpaner….

……………etc osv mm

….men jag har slutat med det, för att jag har inte råd och för att mottagarna inte blir lika glada som givaren…eller nåt….

….och för att jag blir så TOM av att bara ge och ge och ge……

 Du då? Hur är det med dina presenter?

När köket ser ut som ”hej-kom-och-hjälp-mej” (typ, nästan jämt)….och resten av lägenheten ser ut som ”efter-ett-bombnedslag”…….

 …… räkningarna inte är betalda, någon frågar om jag vill byta el-bolag……

 …..ytterligare någon vill att jag ska byta telefonbolag eller tv-bolag……

……skolan vill att jag ska läsa läxorna oftare med Grabbarna Grus….. och jag DESSUTOM vill ha FRITID på min fritid…..

DÅ önskar jag att det fanns en ”Köns- och Tidsmaskin”!

För då skulle jag åka tillbaka i tiden 60-70 år och vara en ”liten man/make”, som gick till jobbet varje morgon och arbetade med Viktiga Saker hela dagen…

…..för att sedan komma hem till mitt renstädade hem……

…… och få mina tofflor framlagda av min söta, lilla fru, som precis hade middagen färdig…..

Sen skulle jag klappa mina söta små barn (två stycken; en flicka och en pojke) på huvudet lite och fråga hur dagen varit, och kanske jag också skulle orka lyssna på svaret….

Min söta, lilla fru skulle fråga mig hur dagen på Arbetsplatsen varit, och jag skulle sucka lite och svara att den varit ”tuff” och att jag var ”väldigt trött”.

Efter middagen skulle jag slå mej ner i ”min fåtölj” med en tidning bok, tända min cigarett pipa (eftersom det inte var så farligt att röka inomhus….) och koppla av….

Jag skulle höra hur min fru hyschade på barnen, som fick smyga in i sina rum för att ”leka lugna lekar för att inte störa pappa som är trött”…………….

Ååååååååååååååå!

….fortsätter drömma….

Jag gillar verkligen ordet ”lagom”. Det är ett jättebra ”mittemellanord”. Ett ord som beskriver någon slags mellanläge…någon slags….”mittemellan” ….som känns bra….och….Lagom!

Men jag lyckas sällan själv vara Lagom! Fast jag tror att jag är det. Eller så vill jag det så gärna så att jag tror att jag är det.

Men ofta är jag För Mycket.

Bubblar över. Exploderar.

Eller imploderar.

Men jag gillar verkligen ordet ”Lagom”.

Kanske för att jag skulle vilja vara lite mer ”lagom”..

…eller så är jag helt lagomt lagom…

…eller nåt….

Jag var lite ledsen, och kanske lite sur….

….t o m arg!

Lite sådär:   -”Nä, nu jävlar!!!”

Jag ville att han skulle ringa, så att jag skulle kunna ”INTE-svara”. Det skulle kännas lite skönt att ”inte-svara”. Men han ringde inte. Då.

SEN ringde han. Jag svarade inte.

Skönt.

Så ringde han inte.

Sen gick det arga liksom över….och det sura också….

Då ringde han. Och jag svarade.

Det blev ett samtal där hjärtat tog ett skutt och även förhållandet

När man förklarar att ”sån här är jag” och han säger ”jag förstod det”.

Och det känns bra att det är okey att man får vara som man är – lite ledsen ibland, lite ”plötslig” ibland, sur och arg ibland….och sen Alldeles alldeles vanligt ovanlig…typ.

Hjärtat tog ett skutt, eller två, när jag pratade med Stenis sist.

Och det tar ett skutt till när jag tänker på honom.

Det känns bra.

Dunderbra.

Jag slänger på mej mina avklippta joggingbyxor och en grå t-shirt med vita prickar på, sätter upp håret, på med skorna och ska precis gå ut till gymmet, då jag slänger en blick på mej själv i den stora spegeln:

-”Meh! VA FAAN!!??” har jag lust att skrika.

Rätt ut, bah!

Jag känner mej ju rätt så snygg, och smal…..Dessutom lite smått sexig, faktiskt….och framförallt känner jag mej INTE gammal – absolut inte som en tant!

Men vad säger spegeln?

Spegeln säger: ”TANT med bula-mage. Punkt.”

Jag går närmare och tittar mej i ansiktet. Stirrar på mej….

Tänker: ”Njaaaa, rätt okey ändå…inte helt ful….” och så backar jag och fram kommer ”TANT med bula-mage. Punkt”

-”Va faan!?” liksom. ”Varifrån kom HON!?!?”

Jag går beslutsamt ut genom dörren, in i gym-salen.

Springer på bandet – länge. Svettas!

 Springer nog rätt snyggt

Faktiskt.

Håller in magen och känner mej smal och snygg.

 Hepp!

Går till vågen – väger mej:

 ”Jävla skitvåg!! Den och spegeln kan dra åt helvete!! Jag vet inte varför dom sammangaddat sej, men det har dom iallafall!”

Funderar på om jag måste byta gym……

…..med bättre speglar….

…………………………………………………………………………………..

Gymmar för magen och ryggen och armarna.

Riktigt KÄNNER hur fettet rinner av mej.

Streeeeeeeetchar.

 Fast bara lite. För det är tråkigt. Och segt.

Går in i omklädningsrummet.

 Jag vickar säkert lite extra på min snygga rumpa på vägen dit….

…men tappar nästan andan igen när SAMMA TANT med bula-mage dyker upp i speglarna i omklädningsrummet!!!

-”VA FAAN!?!?”

Duschar. Ser mej själv i spegeln från duschen: *Gråååååter inombords*

 Tar då beslutet: Upphäva livet. Sluta existera. Man får inte se ut som jag och fortsätta leva. Punkt.

Suck!

Kroppen suger!

Fett!

Uäck!

Vi går en kort bit tillsammans när Minsting ska gå till skolan. Han vill ta med sej en pistol som han hittade i hallen på morgonen. Jag säger

-”Nej, ni får inte ha vapen i skolan, och det blir så upprörda känslor!”

-”Men om jag bara har den i väskan och tar hem den till pappa då?”

-”Ja, om du lovar att inte ta fram den i skolan. Jag vill inte ha en massa upprörda samtal hit och dit…”

-”Varför blir dom så upprörda över en liten  plastpistol?” frågar Minsting

-”Det är många som är väldigt EMOT vapen och våld och sånt….kanske speciellt om man har en massa döttrar och inte har upplevt pistol-lekar hemma….” funderar jag…

-”Vad löjligt!” säger Minsting.

-”Nja…egentligen inte…för jag är ju  också helt emot våld och vapen och sånt…så jag förstår tänket, liksom….

…..och när Stora Storebror föddes hade jag bestämt att han inte skulle få ha några vapen alls. Jag var helt emot sånt. Han skulle bli en varm och kärleksfull människa, som inte gillade krig och våld och sånt, hade jag bestämt..

…..Men sen började han ta upp  pinnar från marken och skjuta med….och jag sa först ”nej”, men lät det sen ske…..

….sen började han bygga legopistoler…

….och så fick alla hans kompisar vattenpistoler….och då köpte jag också en…och en till…

….och sen ville han vara med och leka krig med sina kompisar, så då fick han EN pistol iallafall…..efter långa samtal om krigets fasor och våld och sånt….

Googlad bild. Jag vet inte vilka barnen är.

Sonen förklarade tröstande för mej: ‘Men det är ju inte På Riktigt, mamma! Vi bara LEKER!’…

….sen blev det ett vapen till, och ett till…..och sen blev det en kulspruta, några svärd och ett gevär….

…så blev det stridsgubbar av olika sorter och våldsgubbar…..

…så kom det fler söner….och ytterligare någon till….

…och NU är det en hel låda med vapen i garderoben, massor av våldsspel på datorer och allehanda spelmaskiner och inga begränsningar alls nästan!

…men jag är fortfarande EMOT våld och vapen och sånt….”

Minsting tittar på mej och ler förstående:

-”Men vi är ju också emot krig och våld och sånt…Vi FÖRSTÅR ju att det inte är på riktigt, att det bara är på låtsas! Vi kan skilja på Verklighet och Fantasi!”

Han säger det lite tröstande…som om han tänker att jag ”gav upp” och att jag nu tror att jag har ett gäng ”våldsmän” hemma….

-”Ja, jo, jag vet….Jag har förstått med åren att pojkar behöver leka dom här lekarna…För ni är ju fina och kärleksfulla killar allihop! Och ingen av er vill bli soldat eller slåss eller vill döda någon…..”

-”Vilken tur att du ändrade dej, för det är ju skitkul att skjuta ihjäl folk!” säger Minsting

….och lägger sedan förklarande till:

 ”….i spelet alltså!”

Jag är ju bara en mamma som inte riktigt förstår det där med våld och annan liknande njutning…

Jag bara tycker den här bilden var så….slående!

Ba´fatt vi har alla våra fel och brister…….. så väntar man på Den Perfekta Mannen/Kvinnan så……lär man få vänta…..

Oj oj oj!

Jag kanske skulle bli lärare när jag blir ”stor”….

Nu har jag förklarat vad ränta är för Mellan. Han fick ”låtsas-låna” pengar på en bank för att köpa en ny snygg dator…

Och……..DALAAAAAA!

Nu fattar han!

Så sjönk han ihop igen:

-”Jag vill inte gå till skolan i morgon!”

-”Varför?!?”

-”För vi har redovisning i svenska…”

-”Har du inte gjort svenskan heller?”

-”………jo, men…..jag vill inte prata inför hela klassen!”

Mellan är rätt blyg. För att inte säga v ä l d i g t  blyg.

-”Vad ska du prata om?”

-”PRAO:n”

-”Men det är ju KUL! Du hade ju skitkul på PRAO:n!”

-”Ja….men jag VILL INTE prata inför klassen! Jag hatar det! Jag är sjuk i morgon! Jag får hellre IG än pratar inför klassen!”

-”Men…..” 

-”Läraren är så himla knäpp! Hon är en jävla hora!”

 Mellan är irriterad och sur nu.

-”Va?! Extraknäcker hon som hora på kvällarna, eller?” frågar jag förvånat och leeer.

-”Men åååååååååååååå!”

 Han kan inte låta bli att skratta….

-”Du är så knäpp! Men jag vill inte redovisa. Det bara är så….Särbarnen får ju redovisa hur dom vill, för vem dom vill…Dom behöver inte redovisa för hela klassen…..”

-”Jag kan ringa din lärare och prata med henne, om att du är orolig och rädd?”

-”RINGA henne?!” *förskräckt*

-”Ja. Hon kanske är ledig från sitt hor-jobb ikväll…?” *ler*

Mellan skrattar:

-”Du är inte klok!”

-”Näe, jag vet. Jag har väl inte påstått det heller?!”

-”Näe….”.

PS. Sen räknar vi procent, och min hjärna slutar fungera helt….så jag ska nog inte bli lärare när jag blir stor………iallafall inte matte-lärare DS

Mellan är ARG!

SKIT-och PISSARG!! Han fräser och kastar hörlurarna i soffan, sparkar till på den jävla laptopen och fräser dom fulaste ord han kan….

…. så FULA ord att om jag skriver dom här så säger ni alla vuxna och förståndiga människor:

 -”FÅR han verkligen säga så?!?”

….. och då måste jag förklara att jag inte lagt orden i hans mun och sagt att han ”får” säga så, men han säger så ändå…

…och jag är inte mycket för straff, och är övertygad om att han om något år inte säger dom orden längre (eller, som min mamma sa: ”Det går över tills du gifter dej….”)….. så jag säger….ingenting!

 Skojar bara lite om Dom Fula Orden….

Varför är han så arg då?

Jo, för att hörluresladden trasslar in sej i laptopen när han ska lägga hörlurarna åt sidan!

Förstås!

Sen är han lite arg också för att han kommit efter i skolan, eftersom han fick influensa för några veckor sedan, och blev liggande i TVÅ VECKOR! Och det är ju så, med skolarbete, att INGEN jävel gör det åt en när man är borta från skolan!

Det är för jävligt!

Elever borde också få ha en vikarie när dom är borta.

Tänk att behöva ta igen ALLT när man kommer tillbaka!!

Ikväll ska han plugga matte. Ränta och sånt.

Min hjärna slår kullerbyttor, baklänges, när jag ska tänka på siffror och uträkningar och sånt….Jag tror jag lider av en lättare form av dyskalkyli…..

….ELLER så är det så att min emotionella och inkännande sida – ”relationssidan” i hjärnan – liksom har spritt sej över till den andra sidan av hjärnan och liksom tagit över delar av den..

…..så att ”matte-sidan” krympit till en liiiiiiten, liiiiiten pyttebit..

…liten som en baby-ärta! Nyfödd ärta. Om nu ärtor kan vara ”nyfödda”…..?

Nåja.

Nu ska alltså jag, med min lilla ärthjärna, hjälpa min ilskna tonåring att räkna matte!

Jiiihaaaa!

Om jag lever i morgon slog han iallafall inte ihjäl MEJ!