Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Vi sitter i väntrummet på läkarmottagningen. Där sitter ett helt gäng ”halta och lytta”, snoriga och hostiga människor …..

Man hör en baby gallskrika en bit bort – hon gillade inte att bli stucken, förstår jag sedan, när hon kommer på sin mammas arm och petar på plåstret på fingret….

Mitt i allt detta tar en tjej i 25-30-årsålder upp sin mobil-telefon och ringer någon:

-”Jag sitter hos läkaren…..

……………….

-”…..ja, jag har ju haft magsjuka vet du….och fyyy vad jag spydde!!….

………………

-”…näe, det har ju inte riktigt gått över….magen kommer liksom inte igång…..”

Folk flyttar sej ”omärkligt” från stolarna intill…..

-”…..ja, då ja! Men jag har ju lämnat urinprov också…..för jag hade ju urinvägsinfektion…..”

……………..

-”….kan det smitta SÅÅÅ?? Jahaaa…….”

Nu är det helt tomt på stolarna kring Mobil-tjejen…..

……………………..

-”….ha ha ha! GJORDE du?? Men åkte ni hem till dej eller honom, dåra?!”

…………………………

-”….va?!? Kalle Göransson?!? Nähä!?! Han är ju helt……”

………………………..

-”Okey…men då kommer jag över senare med den….Vi ses!”

Hon trycker av mobilen, och jag förundras verkligen över att hon inte har någon som helst känsla för att hela väntrummet (ofrivilligt) har lyssnat på hennes samtal, och ALLA vet nu att hon haft urinvägsinfektion och att hon kräkts och att det inte gått över….

Uäck, liksom….

…..och VEM är Kalle Göransson?!?? Och hur ÄR han egentligen?

Jag har alltid sagt att det viktigaste är att man MÅR BRA och är en GOD och SNÄLL, men  framförallt en MEDMÄNSKLIG människa!

Pengar är inte så viktigt. Bara man har så det räcker….

Men om man inte har ”så det räcker” då?

Jag ”borde” ha ”så det räcker”…..

……men det är som om det är hål i plånboken…

….eller möjligtvis i Den Räknande Delen av min hjärna….

…..eller kanske är det någon slags ”felkoppling” i den Organisatoriska/Ekonomiska Delen av hjärnan…

Sladdtrassel, kanske….?

 Eller felkoppling ”där uppe”….?

Nåja.

Penga-bekymmer har jag haft av och till….i princip HELA LIVET!

Av och till har jag levt på nästan ingenting, och det har varit lika bekymmersamt som att ha en rätt bra lön, för hur mycket, eller lite pengar jag än haft,  har hamnat på MINUS noll i vilket fall som helst…

…….ba´fatt det är ett litet ”glapp” i den delen av hjärnan….

…eller nåt…

Kanske är det lite för ”Ointressant” med pengar….?

 För mej.

Grejen är bara att NÄR jag HAR pengar är det så SKÖNT, och jag mår så BRA!!!

Nyss hade jag NOLL, FINITO, INGA pengar alls!

 Det dammade när jag öppnade plånboken….

….och ut flög en liten mal….

Plast-VISA-kortet var också ”malätet”…med små hål i…..

….för ”Plastus malus” hade gottat sej!

Typ.

MEN! Så städade jag förrådet i helgen.

Och hittade Servisen!

Servisen som ”skulle bli värdefull”, hade jag tänkt.

Ful, men värdefull.

Servisen Berså, född på 60-70-talet med en pappa med ett känt namn: Stig (eller Sven? Namn-glapp är det också i hjärnan….)  Lindgren (eller om det var Lindberg….eller något ditåt….).

Ful, men värdefull!

Den servisen har legat i en låda sedan i början av 90-talet, och följt med från förråd till förråd.

I väntan på Godot….Närå! Men i väntan på att bli…… Värdefullare!

Nu tyckte jag att det räckte med värdefullhet …..

Plus att plånboken dammade, och kortet var ihåligt….

Så jag satte ut annons på Blocket. Och bad folk ”buda”.

Hela servisen är nu såld för 8100 kr!

Och jag är (tillfälligt) RIK!

Summa av kardemumma (och servisen Berså) =

Jag älskar har pengar!

Iallafall tillfälligt.

Och är det något jag kan, så är det att NJUTA av NUET:

Carpe Diem.

Typ.

Ett minne dyker upp:

Jag var med Grabbarna Grus´pappa (= min dåvarande man) … och våra tre små söner på Skansen…..

Vi skulle ha en Mysig Dag Tillsammans…och titta på djuren…

 Mannen bara GICK….Hej och hå!

Man skulle kunna tro att han trodde att han var där ensam…utan oss.

 Mannen tittade på djuren – njöt av dagen….

Detta är faktiskt en skottspole. Jag visste inte ens vad det var alldeles nyss…. 

Jag flängde runt som en skottspole……

..och huvudet snurrade runt som på en uggla, medan ögonen försökte hänga med….

… och såg till att ena sonen inte trillade ner till björnarna……

….. och att den andra inte blev stångad av en get……

….. medan den tredje sprang iväg…… och försvann bakom en krök….

….och då ropade jag: – ”MAAAANNNEEENNNNN!!!”…….

……men han hörde inte….. förstås!

….och mitt hjärta slog tredubbla panikslag….

….. samtidigt som det faktiskt satt i halsgropen….

…. eftersom jag då upptäckte att sonen, som precis försvunnit, just då gick balansgång på kanten till sälarnas pool….

-”MAAAANNNEEEENNNNN!!!!” skrek jag igen, och tryckte upp Minsting under armen, ryckte ner Mellan från björnarnas räcke, där han hängde i knävecken, och sprang fram mot Storing som stolt balanserade på sälarnas pool-kant:

-”Mamma! Kolla vad jag kan!!”

…och mannen kom långsamt gående och sa:

-”Va inte så hysterisk!”

…och jag fräste:

-”Vi måste HJÄLPAS ÅT att titta på killarna när vi är här! Du kan inte bara gå och titta på djuren SJÄLV och inte hålla koll på vad sönerna gör!! Nu höll Storing på att ramla ner i sälarnas pool!!”

-”Meh! Slappna aaaav!” sa Mannen….

-”Okey. Jag slappnar av om DU kollar på Storing och jag kollar Mellan och Minsting…okey?!”

-”Okey….”.

15 minuter senare ser jag Mannen stå vid vargarna och kolla:

-”Titta Erviluca! Vargarna är ute! Allihop!”

Jag ser mej omkring:

-”Var är Storing?!?”

-”Storing?!?”

-”Ja, du skulle ha koll på Storing!”

-”Eeeee….han var här nyss…..”.

Då hör man i högtalarna:

-”Blond liten pojke, ca 5 år gammal, söker efter sin mamma och pappa. Han väntar på er i receptionen!”

Då ger jag Mannen en rak höger, och sen kastar jag honom till Vargarna!

 Och hoppas att han smakar gott.

 Där kan han sen ligga och fråga varför dom har så stora munnar och tänder…..

Själv går jag med Minsting och Mellan och hämtar en rädd och ledsen Storing i receptionen.

 Så åker vi hem.

 Och åker Aldrig mer till Skansen!

Typ.

Jag väntar iallafall tills jag har någon vuxen att DELA ansvaret med. 

Jag förstår att du undrar vad du ska köpa i present till mej till min födelsedag (den 20 april!!)…

…..så här kommer en liten önskelista:

1. En bil. Gärna ovanstående.

Den ska vara max ”född” -00, ha gått max 15000 mil, ha en härlig färg (helst ej grå, vit eller svart) och vara automatväxlad. Det gör inget om den är helt ny! Jag har nämligen aldrig haft en ny bil.

2. En helgkryssning, en resa utomlands eller möjligen en SPA-vistelse (som inkluderar helkropps-massage). Helst för två, så att Stenis kan följa med…..

OJ! Nej!! Fel!

3. En trådlös mus till datorn.

4. En bäddsoffa (den jag köpte – jättebilligt! – går inte att fälla ihop, längre, så det har blivit mer en säng, än en soffa…).

JA TACK!

5. Pengar!

Jag skulle såååå gärna vilja köpa dom där söta skorna jag såg i sko-affären idag….och så vill jag fräscha upp min garderob….eller inte själva garderoben, utan innehållet…kläderna….

Nej, jag vill inte fräscha upp dom kläder jag har….Jag vill köpa nya kläder, och kanske slänga dom gamla!

Puh!

6. Sen är det så att jag faktiskt blir glad för ”vad-som-helst”! Bara att bli ihågkommen på min födelsedag är härligt! Ett ”grattis” duger rätt bra faktiskt….

Kanske jag skulle ha ett riktigt TJEJ-FÖDELSEDAGSKALAS för mej själv – med ballonger och tårta och allt!

Det vore mysigt.

Kommer du?

Idag var jag på föreläsning organiserad av Spädbarnsfonden. Rubriken var: Barn och sorg.

Mycket intressant!

Jutte, som arbetar med att stötta människor som sörjer, samt Björn Törnvall – pappa till Filip, som dog.

Först pratade en pappa som förlorade sin 8-årige son i en tragisk olycka kring hur det var när hans son dog, hur han reagerade, hur människor omkring honom, och hans familj, agerade/reagerade och hur han hade önskat att människor reagerat.

Mycket intressant!

Därefter fick vi höra den 8-årige killens bästa kompis berätta om hans upplevelser kring samma olycka. Bästisen (och också kusin med killen) hade nu hunnit bli 20 år gammal, och han berättade hur det varit att vara 8 år, och förlora sin bästis och hur folk omkring honom agerade och reagerade.

Mycket intressant!

Sen var det en proffs på sorgereaktioner som pratade. Det var intressant, men jag somnade nästan, för jag hade redan hört allt förut, så jag blev alldeles…sömnig….och ögonen föll ihop flera gånger….

….Förlåt! liksom….

Sist var det prästen/kaplanen Lars Björklund från Sigtunastiftelsen som berättade om sina upplevelser och tankar från att ha arbetat som sjukhuspräst med företrädesvis barn, på ett sjukhus, i 15 år!

Vilken karl! Han var så….VARM! Och go! Och vilken HUMOR! Han beskrev den ena tragiska historien efter den andra, med en sådan värme och kärlek till dom barn har pratat med och träffat, att vi var alldeles tagna! Min trötthet blåste bort, kan man säga…

När han sedan frågade:

-”Är det någon som vill fråga något?”……. var det alldeles tyst…..

….tills jag räckte upp handen och sa:

-”Vill du gifta dej med mej?”

….och han bah:

-”Javisst!”

Så om du vill komma på vårt bröllop så blir det den 12 juni kl. 15.00 i Sigtunastiftelsens kapell.

Välkommen!

………………………………………………………..

Not!

……………………………………………………….

…men det blev en dag att MINNAS!

Läs boken ”Armlös, benlös men inte hopplös” av Mikael Andersson.

Vilken kille!

Jag, som har både armar och ben, och inga värre sjukdomar….bygger upp fler hinder för mej själv, än vad jag behöver, och kanske fler hinder än vad Mikael gör!

Läs den boken och hämta kraft ifrån hans tankar/tänkande!

Några tänkvärda rader ur boken som jag vill dela med er:

”Vi människor är olika i många avseenden och vi står inför olikartade hinder och svårigheter i livet. Men jag tror att vi alla har samma möjligheter och förmåga att påverka vår mentala beredskap och inställning när vi ska ta oss an dessa problem i vår vardag. Jag menar att de nödvändiga resurserna finns hos varje enskild individ. Det handlar om att bli medveten om sina inneboende resurser och ta eget ansvar för att verkligen plocka fram och utnyttja den enorma kraft och potential som finns inom en.

Ibland behöver jag någon som ruskar om mig och hjälper mig att förstå det. Och vi andra tillfällen har jag förmånen att få vara den person som ger den insikten till människor jag möter i olika sammanhang.”

0-4 år- Mamma kan allt.

8 år- Mamma kan mycket

12 år- Min mamma kan faktiskt inte allt

14 år- Morsan fattar ingenting

16 år- Morsan är hopplös

18 år- Hon där? Hon har bäst före datum

25 år – Mamma kanske vet lite om detta

35 år- Innan vi bestämmer oss frågar vi mamma

45 år- Undra vad mamma skulle tänka om detta?

75 år – Jag önskar jag kunde prata med mamma om detta.

Näe, man ”ska” varken hota eller muta i barnuppfostran, om man är en Perfekt Förälder.

Men vem är det?

Och egentligen är ju den Perfekta Föräldern Imperfekt!

För så snurrigt är det. Barn lär sej genom hur föräldrarna beter sej, och det är rätt befriande med föräldrar som är ”normala” och ”lite tokiga” ibland och ”lite fel” ibland.

Att ha en förälder som ALLTID gör rätt och ALDRIG blir arg, och som ALLTID är glad och trevlig och lugn…kan ju skapa Värsta Prestationsångesten!

Så mina barn har  tur: Jag är INTE perfekt! Även om jag jobbat rätt hårt på att bli det…tills jag kom på att Den Perfekta Föräldern är INTE perfekt…..

Snurrigt? Jepp.

Nåja.

Hot eller mutor?

Jag har mutat så det stått härliga till! Speciellt när barnen var små.

OM vi tex skulle gå in i en affär, och jag hade med mej en baby, en 3-åring och en 4-åring….Då stoppade jag gärna en banan i handen på dom….

…..eller kanske t o m en tablett-ask ibland…

…..bara för att dom skulle vara tysta och koncentrerade och inte ”studsa runt och skrika”….

Fast helst hade jag inte med dom när jag handlade, kan jag säga….

Man är inte en speciellt stolt förälder när ens söner kör rally med småbarns-kundvagnar i affären…

……Snarare blir man lite sådär som Judas blev när soldaterna frågade om han kände Jesus – förnekande:

-”Nej, det är INTE mina barn!”

Ibland har jag nog hotat också, men då har jag varit noga med att hota med ”reella” saker, dvs OM jag hade varit tvungen att genomföra hotet (man ska ju vara konsekvent!) så har jag också kunnat göra det.

Jag har också varit noga med att inte hota med saker som ska ske ”om en vecka” el dyl, utan grejen jag hotat med har kommit direkt:

-”Om du inte slutar trycka upp glassen i din brors ansiktet, så tar jag den!” tex.

Enkelt att genomföra: Man tar helt enkelt glassen.

Men när jag tänker efter så har jag nog föredragit mutor.

På väg hem från dagis har jag stoppat i barnen allehanda frukter och kanske saft också, för att dom skulle sitta stilla i vagnen….tex….

Eller när vi skulle på 4-årskontroll av Äldste sonen:

-”OM du sköter dej fint nu så får du den där brandbilen som du önskade dej!” sa jag till honom när han betett sej som en Idiot vid varje läkarbesök…

….. och jag därför var livrädd att han skulle stämplas som Utvecklingsstörd genom att bete sej så på 4-årskontrollen….

Tror ni han skötte sej?!?

Nope!

Trots mutan.

Fick han brandbilen ändå?

Jepp.

Och han betedde sej verkligen som en Idiot, och la sej UNDER den stol jag satt på (mittemot läkaren) i fosterställning, och peeeep….varvid läkaren frågade:

-”Kan han prata?”

………………………………………………………….

Varför fick han då brandbilen ÄNDÅ?!

Jag minns inte. Jag minns bara det Dåliga Samvetet över:

1. ATT jag hade mutat

2. Att det inte funkade.

3. Att han fick brandbilen ÄNDÅ!

4. Att jag var en urusel mamma!

5. Att jag hade lust att lägga mej under stolen i fosterställning själv!

6. Att jag var en så dålig mamma som inte kunde få min fantastiska 4-åring att prata, rita och skriva på 4-årskontrollen! IG, liksom.

Han KUNDE ju prata och läsa och skriva!

Men han ville inte ”bli Kontrollerad”, sa han, när jag frågade efteråt…..

Vilken jäkla skitmorgon!

Fy bubblan!

Varför får man inte bara gå och lägga sej igen, ibland, och dra något gammalt över sej?

Och illaluktande….

Nej, förresten. Det kan få lukta gott.

Nåja.

Det är inte kul att BRÅKA upp Grabbarna Grus från sin skönhetssömn…men det var jag tvungen att göra i morse. Tjata, bråka, bli superarg!

Minsting satte sej alldeles på Tvären:

Allt var fel! Det första han sa när han vaknade var:

-”AJ, min TUMME!!” och sen gick det vidare med:

-”DOM byxorna kan jag inte ha, för knapparna gör ONT på dom!”

-”Smörgåsen smakar BAJS!!!”

-”Theet smakar också BAJS!!”

-”Jag kommer FÖR SENT! Och det är DITT FEL!! Du väckte mej FÖR SENT!!”

….och alla argument med att jag faktiskt väckte honom i tid, men han låg ju bara kvar!!, fanns inte.

Dessutom var ALLA byxor FEL!

Efter X antal utbrott – både från honom och mej – och vi stod flämtande utanför skolan – och han frågade:

-”Varför låter du så ARG?!?”

–  Ja, VARFÖR låter jag så arg, sur och stressad?!? –

– Dagens kluriga fråga. Verkligen. –

…..så kunde vi genom en blick på klockan konstatera att han skulle komma FÖR SENT:

Ca 15 minuter för sent!

Ögonen tårades på honom och han gick undan….

Jag blev sur, arg och stressad!

-”GÅ NU!!!” fräste jag. Och la sedan till:

-”Om du inte går NU så följer jag med och ställer mej i klassrumsdörren och säger HÄR KOMMER MINSTING!!”

Jag gick emot skolan med raska steg.

-”Neeeej!!!” skrek Minsting.

-”Men GÅ DÅ!!” frästejag.

Minsting gick i krokar och cirklar, och lät krokodiltårarna rinna, och tittade på mej med sin blå cockerspanielblick.

Jag var kall som is. Stenhård:

-”Gå NU!”

Jag VET att det är en Springerspaniel, men ögonen….Oemotståndliga!

Cockerspanielögonen lyckades pressa fram en tår.

Jävla utpressning!

-”Nu går JAG till jobbet! Hejdå!” sa jag till slut….

……och gick till jobbet.

Spännande fortsättning i nästa nummer…..

Dagarna rusar fram i värsta X2000-tågstakt!

Och då speciellt helg-dagarna!

Jag TÄNKER ”lördag-söndag”…så har dom redan gått!

Och jag står där, när X2000 swischar förbi, och undrar om tåget inte stannar på MIN station längre…..

Jag TÄNKER ”I helgen ska jag…..göra en massa saker….”

……. men så är helgen plötsligt förbi!

SWISH!

Vad hände?!?

Liksom.

Obs! Googlad bild, och INTE från min förrådsrensning….

Jag rensade faktiskt i förrådet, men nu står allt det Rensade UTANFÖR förrådet istället!

Jag hann nämligen inte köra iväg det till tippen….

….så snart säger det PLING PLÅNG på dörren och där står ”Fru Snusförnuftig” och säger:

-”Man får inte ställa skräp utanför!! Du måste ta bort det!”

Och jag bah:

-”Jag förståååååår att du blir döende av att SE skräpet i flera dagar innan jag tar bort det, men tror du att du kan stå ut ändå?!?”

-”Nej,  §§ 1-10 i Bostadsrättsföreningens Stadgar står det att man inte får ha saker utanför sin dörr och den har du skrivit under och….bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla….”.

Då gör jag FUCK YOU-tecknet – rakt av bah!

Och så lägger jag till:

-”Get a life!!”

Och så vill jag flytta ännu mer!!

Och skaffa ett Eget Liv. Som ingen lägger sej i.

Typ I MORGON!

Blä!

Nu ska jag gå ner och ta in påsarna med Lego, Duplo och Brio (för jag ska sälja detta)! Det regnar nämligen på dom!

*vinkar tjusigt*

………………………Paus…………………………..

Nu står påsarna i hallen.

…………………………………………………………………………….

”Klaffs! Klaffs! Klaffs! Klaffs!”

PS-tips: Gå inte ner för en trappa som är utomhus i bara strumporna (utan skor) när det regnar! Det kan löna sej att leta rätt på tofflor eller skor….DS.