Allt som är Jag är bara Löjligt och Dumt.

Mesen har visar sin fula näbb igen.

Den som jag hatar. Och föraktar.

Mesen har klivit fram i sin fulla gestalt, sträcker på sej och kraxar nöjt, öppnar sina vingar och flaxar lite irriterat.

-”Ha haaaaa! Du släppte ut mej igen! *kraxskrattar* Du kunde inte låta bli?! Nu ska jag stanna här, och ingen kan få bort mej!  Ha ha haaaaa!” kraxar hon elakt.

Hon vill mej illa, Mesen, bor i mitt Innersta, och kommer fram när jag är som svagast.

Gör mej stum.

Orden försvinner – iallafall De Talade Orden.

INGEN – inte ens Mesen – har någonsin lyckats ta bort mina skriva ord……

…… men Mesen viskar i mitt öra att det är ”FEGT” att skriva.

-”Du är en FEGIS! Ha haaaaaa! En Jävla Mes!!!” kraxar hon.

Jag hatar Mesen.

Hatar hatar  hatar hatar hatar hatar hatar.

Mesen är nog Den Värsta inneboende jag har.

Jag tycker bättre om min Inre Italienare, som ändå har en massa Kraft i sej, som ändå gapar och skriker – och även om orden kommer ut Fel, eller stockar sej, eller blir Tokiga, så är det ändå bättre, än när Mesen kommer fram, och gör mej Stum.

Ja, jag vet, det låter som om jag är Schizofren – att jag har Tredubbla Personligheter……

Det har jag inte!

Jag bara beskriver min Känsla, för att Hjälpa mej själv….att förstå….mej själv.

Livet!

Lyckas jag?

Någorlunda, att förstå, men inte Göra Något Åt det.

Jag skulle vilja träffa mej själv, i ett Samtal. Och få hjälp med vad jag ska Göra…….

………..vad jag ska SÄGA, Plocka fram Orden, dom outsagda,  dom Talade orden……

………..eller inte………..

Jag kanske bara ska Gå Vidare.

Vandra iväg.

Leva Livet.

Sluta tänka.

Bara Vara.

Men……

SUCK!

Om jag bara inte kände mej så…..

…..STUM!

1. Jag vet inte hur jag ska logga in på min egen blogg!

2. Jag vet inte hur jag kommer till MINA inlägg (om jag inte vill skriva -bara läsa) när jag är på någon annans sida (hur jag kommer tillbaka alltså).

3. Jag vet inte hur jag skapar länkar till andras bloggar, så att jag kan klicka på dom på min sida och gå dit direkt.

4. Jag vet över huvud taget inte hur man hittar andra bloggar, om man inte går på ”mest populära/mest lästa” och DET VILL JAG INTE!

5. Jag vet inte hur man ändrar utseendet på min blogg.

6. Jag vet tamejfaan ingenting! Och det gör att jag morrar!

7: Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Jag tittar på ”Klassträffen” på TV – om en klass som träffas igen efter 15 år…och det sätter givetvis igång tankar och funderingar i mej.

Jag antar att jag var ”Populära tjejen” när jag gick i skolan… …..nästan hela min skoltid, tror jag…

Jag förstod det inte DÅ, men efteråt har jag förstått det…

Vem var du i skolan? Den Populära? Tönten? Plugghästen? Ensamvargen? Bråkstaken?

…………………………………………………………………………………..

PS. Plötsligt sätter funderingar in gällande mina söner också….Vilka är dom i sina respektive klasser? Jag vet inte. Jag vet inte heller om DOM själva vet…VET man själv när man är MITT I, tro? DS

…………………………………………………………………………………..

Det är så DÖTT här – jämfört med hur jag blivit van att det är på Aftonbladets blogg.

Jag kan inte följa alla inlägg, som sätts in i högermarginalen, som jag gjorde på Aftonbladets blogg.

 Där, i högermarginalen, såg jag en lite klurig rubrik, klickade på den och VIPS så var jag på någons blogg…ibland intressant och/eller rolig, och ibland tråkig. Bra bloggar sparade jag, för att klicka på lite då och då, och följa. Dom dåliga ”försvann” bara ut i periferin…för mej…

Åsså alla ”Blogg-vänner” som kommenterat och tyckt till hos mej, och jag hos dom….

Jag saknar dom…. 😦

Kan det bli lika bra här?

Kan man hitta ”nya vänner”, eller behålla dom gamla, HÄR?

 Allt är så annorlunda här….och jag får inte till min blogg som jag vill ha den….

Jag tycker om att SKRIVA!

 Och jag tycker om att LÄSA andras bloggar.

Jag tycker om att FÅ kommentarer och GE kommentarer.

Men jag tycker INTE om att trixa med bloggen:

….. klicka på ”subscribe” och inte veta vad det är och sen inte hitta tillbaka till ”sidan-man-ändrar-på” eller att leta mej fram till var man ändrar än det ena och än det andra…

…..för PLÖTSLIGT dyker ”den sidan” upp och jag fixar lite som jag tror man ska göra…och så plötsligt så går det att fixa till det…men jag vet inte hur jag gjorde (tills nästa gång)….

Eller så går det inte! Och jag tröttnar på att försöka ens….

Jag vill ha bilder ”där uppe”, men när jag försökte få till det…blev hela sidan SVART och man såg inte ens vad det stod!

 När jag sedan skulle försöka få bort det svarta…..*suckar*….

… Efter fem hjärnsläpp och fjorton utbrott….så fick jag bort det….

Men orka, liksom….

Det är inte kul!

Jag förstår inte dataspråket! Jag förstår inte ens när jag klickar på HELP, och jag får en engelsk förklaring…..

Förmodlingen skulle jag inte förstå förklaringen på svenska heller…känns det som….

Jag vill dessutom vara på en lite mindre ”grej” (KAN det heta ”domän”, tro??)  – helst svensk. Typ, som Aftonbladet.

Här på superstora ¨Wordpress” (som blandar svenska och engelska med dataspråket hejvilt)…..

…..  är jag som en liten gummibåt……

….. utan åror….

…. i Indiska Oceanen….

HELP!

Förut var vi grannar, men sedan ca 3 år är vi inte det längre.

Han gillar att prata, byter ämnen kors och tvärs och pratar mer än gärna om hur han tjänat på än det ena och än det andra – han är ju smålänning, gubevars!

Jag har inte sett honom på säkert 6 månader….och vi pratade tydligen om att min bil var trasig, och att jag skulle köpa en ny, sist, för det är det första han frågar när han kommer cyklande och ropar ”HEEEJ! VAD LÄNGE SEN JAG SÅG DEJ!!” och så stannar han cykeln.

Han pratar på om bilar, luftrenare, sin vikt, min vikt (!), sina bilar (3 st), sin hund, MINA hundar….

Han älskar verkligen att prata – är supersocial!

När jag nämner att jag har struma och därför ha väldigt svårt att gå ner i vikt, så har jag startat ämnet: Sjukdomar.

Att starta Ämnet Sjukdomar är att öppna en ”vattenfallslucka” (äsch, så heter det inte, men jag kommer inte på ordet nu….) för många ”lite äldre” människor (= pensionärer).

 Han startar med sin egen sjukdomshistoria, men den är rätt kort, men så kommer han in på sin frus sjukhistoria och jag får veta ALLT….

ALLT jag INTE vill veta….

….för nu kan min fantasi inte sluta SE bilderna av hur han byter omslag varje dag i hennes stjärt!

Hon hade en massa saker som ”….såg ut som hemorrojder, men det var inte det….det var små tumörer – en cancerogen – och så opererade dom bort dom, men så fick hon infektion i såren….” etc

Jag vill faktiskt inte veta!

Jag vet inte heller om hans fru vill att jag, och alla andra han träffar (?), ska veta om hennes bölder i stjärten (och att han byter om slag där, varje dag….).

Men nu får du kanske också ”bilder i huvudet” av hur en 67-årig man byter omslag i sin lika gamla frus rumpa?

Hon är dessutom tjock, och alkoholiserad (men det låtsas ”vi” inte om….).

Så Var Så God!!

 Slit dom (fantasi-bilderna) med  hälsan!

He he he!

(Ovan: Googlad chihuahua-kuk)

Har du sett en yorkshireterriers kuk? Eller en chihuahuas kuk? Det har jag.

Dom passar inte ihop. Hunden passar inte ihop med sitt organ. Hur är det tänkt, liksom?

Den är SKITÄCKLIG!

Iallafall dom två jag sett.

En liiiiiiten, näpen hund som studsar runt som en liiiiiten gullig studsboll…och så plötsligt kommer det ut en Stor, Fet, Röd-lila Monsterkuk!

Uäck!

Mellan suckar. Han har en ”OMÖJLIG!!!” läxa……. NU IGEN!

Jag fattar inte att dom (lärarna) ALLTID ger Mellan OMÖJLIGA läxor!

Har dom något emot honom, liksom?

DESSUTOM talar lärarna om för ALLA ANDRA i klassen EXAKT vad som förväntas av dom, UTOM för Mellan…..

……Jag vet inte om dom rynkar ögonbrynen och ser stränga ut, och pekar på Mellan och säger: ”GÅ UT UR KLASSRUMMET!!” och sen viskar dom lite (så att Mellan inte hör genom dörren) vad eleverna har i läxa och hur dom ska göra den.

Sen får Mellan komma in igen.

För så här låter det hemma:

-”Mamma! Jag har läxa i svenska!” suckar Mellan uppfodrande (som om det är MITT fel!).

-”Okey, vill du ha hjälp? Jag är jättebra på svenska!” svarar jag sådär ”töntigt glatt”….

-”Ja, men jag vet inte vad vi ska göra….” gnäller Mellan

-”Eh, va?! Hur vet du då att du har läxa?” undrar jag förvånat

-”Dom sa det…..”

-”VILKA sa det?”

-”Typ….dom andra….typ Robert och dom….”

-”Okey, så ROBERT visste att ni hade läxa? Frågade du Robert vad det var ni skulle göra då?”

-”Näe…..”

-”Men då är det ju ingen idé alls att du ens SÄGER att ni har läxa….om du inte har någon aning om VAD ni har i läxa…..”

-”Meh! Jag MÅSTE ju göra den, ikväll!!! Och skicka till läraren via mail! Annars får jag IG!!”

Plötsligt är det  K A T A S T R O F – L Ä G E ! ! !

-”Men RING Robert då, och fråga!” säger jag…

-”Men HAN vet ju inte!” fräser Mellan.

-”Du SA ju att han visste det nyss…???”

-”Näe….fast vi har typ att vi ska skriva två dikter….olika…..”

-”Kul! Då gör vi det! Vi hjälps åt!”

Nu är jag sådär jobbigt hurtig igen, märker jag.

Ju segare Mellan är desto hurtigare blir jag….

-”Men man ska ju skriva på datorn och vi har ju inget internet!”

-”Äsch, det viktiga måste ju vara ATT du gör läxan….Vi skriver på vanligt papper så tar du med det i morgon.”

-”Men ååååååh, jag kommer INTE att bli godkänd!!!”

-”För att du skriver på FEL papper?!?” frågar jag förvånat.

-”Typ…..”

-”Isåfall pratar jag allvar med läraren. Självklart är det viktigare ATT göra läxan, dvs skriva dikterna, än VAR man gör dom”……

Vi diskuterar detta faktum fram och tillbaka tills jag känner att jag börjar få hjärnsläpp…..men jag får till slut  stopp på på denna livsavgörande diskussion och sätter mej bredvid Mellan och startar ”hjälpen”:

-”Vad vill du skriva om?”

-”Vet´nte…..” *suckar*

-”Eeeee, våren?”

-”Nej”

-”Kärlek?”

-”Ååå, vad gay!”

-”Dataspel?”

-”Nej”

-”Vad du tycker om?”

-”Gay!”

-”En banan”

-”Nej”

…………..*säger 200 förslag till*…….

……………*får 200 NEJ/GAY till*…….

-”Näe, nu ger jag upp! Jag går ut i köket så kan du ropa när du kommit på något”, säger jag till slut.

-”Okey. Vi skriver om en banan då!” säger Mellan då.

Vi skriver tillsammans en dikt om en banan. På rim.

Sen ska vi skriva en dikt till…..

-”Det skulle nog handla om musik tror jag….” säger Mellan då lite vagt sådär….

Vi hittar på en dikt om musik.

-”Nu är det bara novellen kvar”, säger Mellan sedan.

-”Novellen?!?”

-”Ja, och den skulle vara om Renässansen…” säger Mellan som plötsligt tycks VETA vad dom har i läxa….

……han kanske slapp gå ut ur klassrummet denna gång iallafall..?..

Jag frågar vad den ska handla om, och han har faktiskt några ideer….Utifrån dessa ideer sätter vi ihop en novell….fast den kan inte skrivas ut på datorn, utan måste handskrivas. Mellan ”orkar inte”, så jag gör det åt honom…..

-”Men vad säger din lärare när det är MIN handstil på novellen som DU skulle skriva?” frågar jag.

-”Äh, jag kan säga att du skrev , och att jag sa vad du skulle skriva….” säger Mellan….

-”Om du vill kan jag skriva ett litet brev till läraren och förklara?” säger jag hjälpsamt.

-”Å fy vad piiiiinsamt! ALDRIG!” svarar Mellan och tittar på mej som om jag sagt att jag skulle mörda alla barn i hela skolan och spola skolgården med deras blod…..

Tonåringar!

(Det här är inte Beppe, men det är en yorkshireterrier som jag googlat fram…)

Beppe är ny i vår familj.

Han är vår nya familjemedlem. Jag tror han gillar det – att vara familjemedlem i vår familj, alltså.

Flisa/Bossen sover.

Flisa har tydligt ”talat om” att hon är ”Bossen” över hundarna, och Beppe har accepterat det. Han hyser någon slags Beundrande Respekt/rädsla för Flisa. Hon behöver bara ställa sej i ”rätt position” så får hon Beppe att flytta på sej, eller stanna, eller inte gå in i ett rum – precis som hon också lärt Milton. Hon har dom ”i sina tassar”, kan man säga.

Beppe kommer från Holland, och hans ex husse och matte har pratat franska med honom. Så han håller nu på att lära sej svenska. Det går jättebra!

Han är en liten stöddig typ. Dom första dagarna morrade han ”lite random” åt det mesta. Men han är så söt så det är sååå svårt att ta honom på allvar…

(Inte Beppe. Googlad bild).

Beppe HATAR att bli duschad och schamponerad. Han HATAR också att bli torkad när vi varit ute och han är blöt. Då morrar han ilsket och visar sina små risgryn till tänder. Om han tror att han kan få oss att sluta att torka/tvätta osv, så kan han glömma det! Det är svårt att ta en sån liten sötnos på allvar, faktiskt…

Beppe har blivit Minstings hund. Minsting har alltså blivit ”pappa”. Han bär runt honom invirad i en handduk, när han är blöt, och har honom i knät när han spelar TV-spel, går promenader med honom och jag riktigt ser hur ”pappa-känslorna” flödar.

Åh, vad jag tror det är nyttigt och utvecklande för barn att växa upp med, och ta ansvar för, djur (speciellt hundar!)!

REA!!

EXTRAPRIS JUST NU!

Billigt!

Passa på innan slutrean är över!

Lång, gänglig, tjurig 15-åring säljes.

 Svarar knappt på tilltal, retas och provocerar varje vaken minut….

Trevligast då han sover.

Snygg.

Liten i maten. Lite petig och negativ vad gäller mat.

Hans önskemål är att:  Spela på en dator som inte laggar.

Ljusskygg.

Tycker inte om frisk luft.

Lat. Trött.

Rör sig så lite som möjligt.

Kan vara enkel att sköta om man stänger in honom i ett rum med en Superdator (som aldrig laggar eller beter sig konstigt…), några liter cocacola och lite chips…

…..men behöver också lite mat då och då…

Varning:   Fråga INTE hur  han mår, eller klappa honom vänligt på håret – detta kan leda till Vansinnesanfall!

Ring:  +8945+394829084012893 för mer information och prata med Mamman.

Han vill BARA bo hos mej nu. Inte hos pappan. Det har han egentligen velat väldigt länge, men….det har inte blivit så. Nu ÄR det så.

När vi var nyskilda ”rymde” Mellan hem till mej ibland….varvid Pappan först blev ARG, men sedan lät honom vara kvar – alternativt hämtade honom.

Det är inte lätt att vara skilsmässobarn alla gånger….

Mitt hjärta gick nästan sönder av frustration (+ kärlek) av och till. Jag ville ju att han, och hans bröder, skulle ha det bra!

Min ”lilla pojke”……

Mellan är ”Värsta Tonåringen” nu….pendlar i mellan Mjuk-och-Känslig, och Stenhård, och Glatt Skojboxande förbyts i ilska inom loppet av någon minut.

Utseendet är Hyperviktigt och stunderna framför spegeln är så löjligt långa att jag igår ställde undan alla speglar, för att han skulle kunna ta sej genom hallen utan att ”fastna” (3 speglar i hallen….), och komma för sent till skolan.

När jag säger att han är snygg ”som du är”, suckar han och säger:

-”Äh, du fattar ju inte! Du är ju värsta 70-talsmänniska!”

-”Meh, 70-talet är ju inne nu ju! Då är jag ju INNE!”

-”Mäh! Ååååååå…..!”

Igår kväll var Mellan Störtirriterad. Han fräste och suckade, stönade och var allmänt negativ till ALLT.

Dessutom fungerade inte internet, och det var nog ”dödsstöten”.

Svordomarna ökade i antal och styrka, fräsandet kulminerade…Han dunkade i bordet, på min (!) lap top och boxade i väggen!

Jag Andades Djupt och intalade mej att Inte gå igång, att bibehålla mitt Lugn, att inte låta mej provoceras….om och om igen….

Provokationerna stegrades….gradvis….

Tiden gick. Jag ville sova….

Han dunkade i väggen, kastade sin mobil i golvet och kunde inte förklara varför han var så arg – annat än att internet inte fungerade!

-”Gå och lägg dej och sov då!” sa jag (för klockan var mycket).

-”Äh! Jag är inte trött. Kan ändå inte sova…”

-”Jag går och lägger mej iallafall…” sa jag.

”Dunk dunk dunk KRASCH bonk dunk ssssstrrrrrrstrrrrrrrrssssssss!”, lät det från hans rum.

-”VAD GÖR DU?!?” ropade jag.

Inget svar.

”Dunk dunk dunk KRASCH bonk dunk sssssstrrrrrrrrrsssssstrrrr!”, fortsatte ljudet….

Jag morrade.

-”Nä du JÄVLAR!”

Jag gick in i hans rum och slet upp dörren:

-”VAD FAAN GÖÖÖÖR DU?!?”

Alla sängkläder var utdragna ur sängen och låg i en hög på golvet.

Det blev TILT i mitt huvud och hela harangen av ilskna och korkade ord sprutade ur mej:

-” XXXXXXXXXXXXXXXX CENSUR XXXXXXXXXXXXXX!!!!”

JAG började gråta av frustration. Han började gråta.

 SEN kom Orden.

Orden som Förklarade VARFÖR….

Sen grät han. Och grät. Och grät.

Och det kändes skönt, att dom äntligen kom:

 Orden och Tårarna.

Sen var han trött. Och jag med.

Och vi kunde lägga oss.

 I tystnad.