Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Skolavslutning x 3…(och första fyllan) /erviluca

 

 

….eller egentligen x 2, eftersom 2 har samma-likadan skolavslutning, eftersom dom gått i 8:an och 9:an i samma stadie…….

…………………………………………………………………………………………………………………….

En bakåt-titt:

 

Jag minns när vi hade barn i tre ”stadier” och därmed var det ”Skolavslutning x 3” – verkligen!

 Först ”lågstadiet” (som ju inte heter så längre) kl. 8-10 och sen var det ”mellanstadiet”  kl.10-12 och sen var det ”högstadiet”  kl. 12-14….

……..och ibland lite längre beroende på hur mycket 9:orna fixat och ordnat och hur mycket dom grät och sånt……

……. och när man INTE är förälder till någon i 9:an blir det otroooooligt segt att sitta och lyssna på en massa historier om ”åren som gick”……

……när luften dallrar av hetta och dessutom är slut……och man suttit och andats ”Inget Syre Alls” sedan klockan 8 på morgonen….Pust!

Därefter delades det ut Medaljer till De Föräldrar som tagit sej igenom HELA skolavslutningen genom alla stadier samma dag!

NOT!

SLUT, på bakåt-titt!

…………………………………………………………………………………………………………………………

DAGENS TITT!

 

Först var det Minstings skolavslutning i mellanstadiet. Minsting går i en klass där nästan alla är som små ”musikalartister” och älskar att stå på scenen! När dom sjunger, och dansar, är det en fröjd att se!

 

På Grabbarna Grus´ skola håller barnen i hela avslutningen. Dom har allt ifrån 1 till 3 konfrencierer och så får den som vill uppträda (givetvis repeterat i veckor i förväg!).

Idag var det flera solister, några duos och några trios, en som spelade keyboard, 7 stycken som spelade gitarr (kompade), en som spelade trummor, 3 som dansade magdans (!) och så visade 9:an ett bildspel på väggen från alla år som varit, med musik till. Alla klasser sjöng dessutom 2 låtar var.

 

Tre stycken ur nian höll ett tal till lärarna. Det var gripande. Speciellt som en av tjejerna bröt ihop i tårar och inte kunde säga ”sina ord”, utan det fick en kille göra istället….

Det är stort att ha klarat av hela grundskolan.

 Att ha gjort sin ”plikt” i skolan.

 Att ha gått 10 år i skolan (ja, det blir så när man startade som 6-åring).

 

 

Idag blev Storing STOR!

Och igår tog han sin första fylla….efter Avslutningsmiddagen för niorna.

Och vet ni:

 Jag tycker det är helt okey att ta en ”liten fylla” när man är 16 ½ år…..

….. och precis har gått ut nian!

 

OM jag skulle ta och råna en bank…./erviluca

Det var en dag när jag gick och tänkte på…

…… att jag skulle vilja Slippa ALLT Ansvar! Verkligen Super-slippa!

En sån där dag när det kändes som att jag var fastlåst till händer och fötter…

…… och ALLTID måste Ta Ansvar och se till att Andra mår bra…..

……. och en sån dag när jag kände att jag skapar Barnens Framtid NU NU NU!……

….. och det kändes så TUNGT….och Ansvarsfullt!

….och jag ville bara SLIPPA…..ett tag….

DÅ kom jag på det!

Det finns två sätt:

1. Vara löjligt rik, så man kan betala någon som fixar allt åt en….

2. Bo i fängelse.

Och när jag funderade vidare så kom jag fram till:

1. b) JAG kan inte bli ”löjligt rik”, om jag inte rånar en bank, och kommer undan….Å andra sidan OM jag rånar en bank och inte kommer undan, så hamnar jag i fängelse (= 2 b)):

2. b) Jag kan hamna i fängelse om jag gör något rejält brott (se ovan).

 

Hm….Jag kanske borde råna en bank…..

MEN! Då är jag en otroooligt dålig förebild för mina söner…..

 

 

Dessutom vågar jag inte…jag skulle tycka för synd om personalen, som skulle bli skrämd….

….och så skulle mitt Samvete äta upp mej…inifrån….

*suckar*

Jävlar!

Jag kommer inte undan Ansvaret!

När Minsting fyller 18 år (och myndig) har jag haft Ansvar för (omyndiga) barn i…..*räknar*…..

……..i 35 år – oavbrutet!

När Minsting fyller Myndig ska jag PARTA!!!

Och släppa loss!

 Och BETE MEJ!

Som en Idiot!

Ha ha ha ha ha ha!

Det är ”bara”……*räknar*…..6 år kvar!!!

Jiiiihaaaa!!!!

 

 

Har jag lunginflammation? /erviluca

Jag är sjuk.

Det började i helgen, med ”host host host host host!!!”…..och sen kom lite mer ”host host host host host!” och sen kom ”obehagskänsla-i- hela-kroppen”, trötthet, VÄRK i hela kroppen – speciellt i alla leder…som till sist kryddades med feber: Influensa.

Igår sov jag NÄSTAN hela dagen….Ååå, vad sköööööööönt!

 – förutom  x antal korta hundpromenader….och viss matlagning osv…

…..DESSUTOM lyckades Flisa rulla sej i bajs – troligen människobajs – på EN promenad, vilket innebar att jag, med feber och ont i hela kroppen, fick sitta halvböjd över badkaret och duscha och schamponera ”skitkorven till hund”…..Nåja….Shit happens!

När  jag hostar OCH andas in djupt gör det ont i lungorna….har jag lunginflammation då?

Hur ska ni ha det nu då?!?/erviluca

 

 

 Jag får såna där ”kloka ord” skickade till mej av och till….Speciellt kommer dom ifrån USA = min syster som bor där.

 

Min syster som ÄR Ordning och Reda, och som sist hon var här, rensade mitt förråd, tillsammans med sin man, och häpnade över min oordning och min stökighet…

 

Själv kliver jag över röran i hallen, slänger högen med kudddar åt sidan i soffan och slänger mej ner och stör mej inte en sekund på glas som inte plockats undan från bordet i vardagsrummet, eller smulor på skärbrädan i köket. Det kunde lika gärna vara MITT glas eller MINA smulor, tänker jag.

Ibland tar jag bort  glaset – ibland gör någon annan det. Ibland tar jag bort smulorna – ibland gör någon annan det…

Jag tänker inte låta min energi gå åt till så oviktiga saker som ”VEM har ställt glaset där?!?” och jag tänker inte uppröras över smulor på en skärbräda. Jag vägrar!

 Glömde diska

Och jag blir TOKIG när någon ställer en sån fråga på jobbet tex. Då vill jag bara gå ut i köket och superstäda så det SKINER – bara för att SLIPPA höra: ”VEM ställer sin kaffemugg i diskhon?!”.

 För jag känner:

 ”VEM BRYR SEJ!?! Stoppa in den jävla kaffemuggen i diskmaskinen och håll käften, du som stör dej så! Nästa gång är det DU som inte hinner/orkar/kan ställa in DIN mugg!”

Nåja.

Nedanstående text beskriver hur vi ska Fånga Dagen (Carpe Diem), Leva i Nuet, Ta tillvara Det Viktiga i Livet och göra det som är Viktigt, dvs älska våra medmänniskor, bry oss om dom som står oss nära, och inte skjuta upp Viktiga Saker (och då menar man INTE att städa!) till i morgon, för man kanske inte ens lever i morgon!

Det är en viktigt text och den går säkert varv på varv runt jorden….

 

MEN ÄNDÅ så stör sej ”folk” på stökighet! Jag får ständigt ursäkta min stökighet, att jag inte plockar undan grejer DIREKT, att jag hellre kliver över en hög skor i hallen än ropar: ”VEM har ställt skorna mitt i hallen?!?” och kräver att DEN PERSONEN ska ställa undan SINA skor osv osv.

Så det är inte lätt att ”Leva Idag” (Carpe Diem) och Rensa bort det Oviktiga!

MEN….:

JAG KAN DET!

Och när jag nu är fulländat duktig på att ”strunta i att städa” och ”Prioritera Viktiga Saker” istället, så får jag skit för det!

 Av Andra.

 Jämt.

 Att ha det Snyggt och Städat omkring sej, att ständigt Plocka Undan och ha det SKINANDE RENT omkring sej, står högre i kurs än att ha det lite stökigt och rörigt.

Punkt.

Liksom.

Det ÄR så.

Om jag inte stör mej på DIN superordning behöver väl inte DU störa dej på MIN stökighet, kan jag tycka…eller?

………………………………………………………………………………………………………………………..

Texten nedan fick mej att skriva det ovanför:

…………………………………………………………………………………………………………………………

”A friend of mine opened his wife’s underwear drawer and picked up a silk paper wrapped package.
 
”This,” he said,”isn’t any ordinary package.”
 
He unwrapped the box and stared at both the silk paper and the box.
 
”She got this the first time we went to   New York , 8 or 9 years ago. She has never put it on, was saving it for a special occasion.” 
 
Well, I guess this is it. 

He got near the bed and placed the gift box next to the other clothing he was taking to the funeral house.  His wife had just died. 
 
He turned to me and said,”Never save something for a special occasion. 
 
”Every day in your life is a special occasion…”
 
I still think those words changed my life.
 
Now I read more and clean less.
 
I sit on the porch without worrying about anything.
I spend more time with my family, and less at work.
 
I understood that life should be a source of experience to be lived up to, not survived through. 
 
I no longer keep anything locked up someplace.

I use crystal glasses every day… 
 
I wear new clothes to go to the supermarket, if I feel like it.
I don’t save my special perfume for special occasions.  I use it whenever I want to. 
 
The words ‘Someday…’ and ‘ One Day…’ are fading away from my vocabulary.
If it’s worth seeing, listening to or doing, I see, listen or do it now… 
 
I don’t know what my friend’s wife would have done if she knew she wouldn’t be there the next morning.  This nobody can tell. 
 
I think she might have called her relatives and closest friends.

She might have called old friends to make peace over past quarrels. 

I’d like to think she would have gone out for Chinese, her favorite food. 
It’s these small things that I would regret not doing, if I knew my time had come.

Each day, each hour, each minute, is special. 
 
Live for today, for tomorrow is promised to no one.
 
If you got this, it’s because someone cares for you and because, probably, there’s someone you care about.”

—

Din varma famn (dikt) /erviluca

Jag vill vara båten – du får vara Hamn

så vill jag  långsamt flyta – in i din varma famn

Känna din värme och höra din röst

luta mej mjukt emot ditt bröst

När du behöver prata eller gråta lite grann

så finns jag här för dej, du stora starka man

för även om man är stor och modig utanpå

så finns en Liten inuti som jag kan lyssna på

Inget blev som jag trodde…/erviluca

Jag trodde verkligen INTE det skulle kännas så här, att vara så här gammal.

Jag trodde verkligen INTE att livet skulle vara så här när jag blivit så här gammal.

ALLT känns väldigt annorlunda, mot vad jag trodde.

ALLT ÄR annorlunda mot vad jag trodde det skulle vara/bli.

INGET stämmer.

Jag är inte Lugn och Klok och Vettig och Kan Allt, och känner mej varken speciellt ”Färdig” eller ”Vuxen”.

Jag har inte Ordning och Reda på allt och har inte Tänkt igenom allt jag gör och har  inte Planerat mitt liv, och nu inte flyttat till Mitt Ideala boende, som jag trodde….

Jag lever inte med mannen jag gifte mej med, inte ens man nr 2 (!), utan jag är singel och lever ensam….

Mina barn är inte vuxna, och har inte flugit ur boet, och klarar inte sej själva och har inte fått egna barn…

Vissa dagar tycker jag det är KUL att Livet fortsätter på ett Spännande och Oförutsägbart sätt…

Andra dagar vill jag bara ha lugn och ro….och vill liksom nå ”mål”.

”Score!” liksom….

Vissa dagar tycker jag det känns bra att jag Vågat i livet – att jag kastat mej ut och satsat….

Andra dagar önskar jag att jag inte varit så Våghalsig, utan att jag stannat upp och väntat, avvaktat…

Bidat min tid, planerat…

Stannat upp.

Men nu är det som det är, och jag är den jag är, men inte den jag trodde jag skulle vara i den här åldern….

Det var bara det jag ville säga.

 

 

Dubbla budskap…/erviluca

 

Hans kropp säger: ”Rör mej inte! Ta inte i mej!”.

Men rösten säger…ingenting.

Hans kropp säger: ”Gå! Stick !Försvinn!”

Men rösten säger….ingenting.

Hon säger: ”Jag älskar dej!”

Han svarar: ”Jag älskar dej också!”

Förvirringen är total.

 

 

Självkritiken biter mej i baken /erviluca

 

Visserligen är det väl bra att vara liiite självkritisk, men att hela tiden ”banka sej själv i skallen” så fort det känns lite fel, är inte heller bra.

Självkritiken öser över mej:

Jag gör ”si” fel…och sen lite ”så” fel…

Om jag vänder mej åt vänster är det ”helt fel”, men om jag istället vänder mej åt höger…så är det också fel….

Inget jag gör duger.

Inget jag säger duger.

 ——————————————————————————————–

Så kommer lilla ”Hjälparen” till undsättning:

Glad, positiv, och framförallt SNÄLL:

-”Men du ÄR okey! Du duger! Det finns inga ”fel” och ”rätt”….Du ska bara VARA som du är!”

-”Ooookey….men hur ÄR jag då?”

= Självkritisk.

Åsså börjar jag om från början….

————————————————————————————————-

 

 

Jag borde våga FRÅGA:

-”Vad faan är det för FEL??”

Men jag är så jävla inihelvetes rädd för svaret.

Å andra sidan är det bättre med ett SKITSVAR, än inget svar alls….

För andra kan ju inte svara på frågor som inte ställts….och jag kan inte få svar på frågor jag inte ställt…

Jag lyssnar av ”signaler” för mycket….

…….Dom outtalade orden ”talar”och Kroppspråk som säger ”NEJ!”….

 

Musikens påverkan…/erviluca

Musiken påverkar mej….MYCKET!

Fyller hela bröstet….rinner ut i alla kroppsdelar och sätter igång ett enda PIRR i hela mej!

Jag vill krypa in i mej själv och BARA VARA ETT MED MUSIKEN!

Dansa!

 Sjunga!

 VARA!

 

”Från och med nu! Från och med du!” sjunger Oskar Linnros……

 

”Na na na na na na na….från och med du!” sjunger jag…….

 

…..och jag vill leva I musiken……

…..INTE i Verkligheten.

 

”Why does it rain?….” sjunger Darin

 

”Na na na na na na na na….please tell me why: Why does it rain?” sjunger jag.

 

…..och jag vill bara gråta!

Världens bästa gråtlåt!

 

Varför? /erviluca

Ingen fråga blir ju besvarad om man inte ställer den.

Men VISSA frågor är så svåra att formulera….Hjärnan vänder ut och in på sej för att formulera det ”rätt”. Och ändå vet jag att det är bättre att säga ”på fel sätt”, än att inte säga alls.

Been there – done that.

Varför lär jag mej inte av mina misstag?

Det är bara att ”bita ihop” och säga Orden – fellagda, snurriga, konstiga, obegripliga är bättre än Inga Alls. För annars bygger man murar av Outsagda Saker, som hindrar ALLA ord till slut – stoppar kommunikationen.

Och då är det inte bara jag som är STUM längre….

Hela Relationen – där Dom Viktiga Orden inte blir sagda – blir stum.