Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Besvikna SMS /erviluca

 

Igår åkte Mellan till konfirmationsläger. Idag har jag fått flera besvikna SMS nu på kvällen:

”Robert och Peter (hans kompisar hemifrån) vill bara sitta och glo i rummet…” sms-ar han.

”Vad tråkigt”, svarar jag.

”Alla andra killar kommer från samma klass och hänger ihop.” skriver han vidare

”Har ni inte haft några aktiviteter?” frågar jag

”Ledarna har bara gjort några barnsliga grejer och lektionerna suger”, skriver han.

”Kan du inte låna en boll och tvinga ut Robert och Peter så kan ni sparka lite boll?” skriver jag.

”Det finns bara en plastboll med lite luft i….” svarar Mellan.

”Nåja, om det suger idag, kan det väl bara bli bättre sen….” försöker jag…

Vi fortsätter SMS:a fram och tillbaka. Tydligen sitter grabbarna på rummet och har tråkigt, och hans kompisar är två blyga och försynta (lite negativa) killar..

…..utan något ”GO” i….

Så där sitter tre blyga killar i ett litet rum, och längtar hem….

Ibland blir jag så trött på ”oss”….

Ibland blir jag bara så TRÖTT på hur ”vi” inom Socialtjänsten behandlar människor….

…hur ”kort-tänkta” en del är….

…hur svårt många har att sätta sej in i hur andra människor har det….

Ibland tycker jag det är så SJÄLVKLART att tänka ” ett varv till”, men ändå så gör ”dom” (=vi) inte det!

Och då skäms jag.

För att jag är en del av Socialtjänsten.

För att jag jobbar inom den organisation där människor är så….korttänkta…ibland.

Faktiskt.

Det är inte så svårt att ”tänka ett varv till” och stå upp för dom som är minst och svagast.

Det är inte så svårt att vrida hjärnan ett varv och ”bli” den som är utsatt….

Gör ett tanke-experiment och gå i Den Andres Skor….

….så kanske Känslan når Hjärtat.

 

Egoistiska tankar/erviluca

JAG älskar mitt jobb, för att jag älskar att få människor att Förändras och Tänka Vidare!

JAG älskar mitt jobb för att jag älskar Förändring!

JAG älskar mitt jobb för att jag älskar när människor släpper ut sina känslor, för att sedan Må Bättre!

JAG älskar att vara mamma, för att jag mår så bra när mina söner mår Bra!

Jag älskar att vara mamma, för att jag Älskar mina barn!

JAG älskar att vara mamma, för att det är en så stor Tillfredsställelse att se Mina Barn Växa och Bli Vuxna och Kliva ut i Livet!

JAG älskar mina hundar, för att jag älskar att gosa med dom och för att jag älskar att dom Aldrig blir ”Vuxna”…dom är som små Eviga Bebisar!

JAG älskar att gå i skogen för att det är så vackra färger och en så härlig doft!

Jag älskar att göra det JAG känner för, och Vill, och skita i Alla Andra!

Och ibland vill jag skita i att ”det” är farligt, ”det” innehåller gifter och bör därför inte inandas/ätas/drickas…..så jag inandas/äter/dricker det ÄNDÅ!

För vi lever (kanske) bara EN gång, och den Enda gången vill jag Må Bra!

 I nuet.

Inte i Dået.

Kan du förstå det?

Jag vill Njuta!

…..så mycket jag kan…..

……av det JAG tycker om…..

 

 

Kanske dom har en giljotin på lägret…./erviluca

 

Mellan har åkt på konfirmationsläger….Jag vet inte vem som tycker det är mest spännande – Han eller Jag?

Jag hoppas han utvecklas. Att han tar ett Skutt i utvecklingen. Att han upptäcker att det finns FLER människor/kompisar på denna jord. Att han får X antal nya kompisar, som öppnar nya ”dörrar” i honom och i hans liv.

Jag hoppas att han lyssnar och engagerar sej i konfirmationsundervisningen, som ju handlar om relationer, kärlek, närhet, våld, omtanke, Gud och hela fadderittan.

Risken är att han sitter och tänker på hur hans hår ligger….

….. eller om han tagit på sej ”rätt” t-shirt…..

Det fanns en utrustningslista med brevet från Prästen & comp. Den följde jag slaviskt:

”Inneskor”….

Jo, jag vet att när Storing var på sitt läger behövde dom skor som var lätta att ta på och av, eftersom dom sprang från sovhuset till undervisningshuset till kapellet,  och tillaka, så flip-floparna kom till stor användning.  Jag hade köpt ett par till Mellan också….

….men när jag stoppade dom i väskan sa han misstänksamt:

-”Vaeredär?!?”

-”Inneskor, som är jättebra att ha för att….bla bla bla….” pratade jag på.

-”Meh! Jag kommer att vara den ENDA som har såna! Fy, vad pinsamt! Näe, jag vill inte ha med dom!”

-”Jo, du kommer att behöva dom. Alla kommer att ha såna eller liknande. Det står ju på utrustningslistan!”

-”Näe! Då åker jag inte!”

-”Men du behöver ju inte ta upp dom ur väskan. Om ingen annan har såna, behöver du inte visa dom….”

-”Nej!!!”

….och så pratar vi om dessa skor fram och tillbaka….fram och tillbaka….

….. tills jag har slagit knut på tungan…

….. och Mellan har slagit knut på sina argument…

….och knutna argument håller ju inte..

…..så tofflorna åker ner i väskan och stannar där.

1-0 till mej.

Jag går till ICA och handlar och kommer på att det stod att man fick ta med ”läger-godis”…..

….så jag köper några cola-burkar, en liten påse chips, en stor chokladkaka och en påse surisar till Mellan, och tänker att ”han blir nog jätteglad!”….

ATT jag aldrig lär mej!

-”Vaeredär?!” frågar han misstänksamt när jag plockar ner Överraskningsgodiset i väskan.

Jag visar.

-”VA?!? DET kan jag väl inte ha med! INGEN ANNAN kommer att ha med sånt! Fyyyy vad pinsamt! Ta bort det!”

Jag visar på utrustningslistan att det står att man kan ta med godis, och så säger jag att jag tror att ALLA kommer att ta med sej godis.

-”Men tänk om det bara är jag som tagit med godis då?!?” frågar Mellan upprört.

-”Då får du väl låta bli att ta upp det.” svarar jag.

-”Men tänk om Någon SER det då?!?”

-”Tja….då hamnar du väl i stupstocken som dom har där….” suckar jag.

-”VA?!?” säger Mellan förvånat.

Jag tittar lite bortåt och funderar högt:

-”Jag har för mej att dom  har en giljotin också….så om du har med dej godis, och ingen annan har det, så är ju risken stor för att du blir av med huvudet…..”

En ganska hård box på armen avbryter mina djupa tankar…..

Förändring på G /erviluca

 

 

Det är rätt häftigt att följa Nya Människor genom livet – från början…

…….till slutet, tänkte jag skriva…men så kom jag på att jag antagligen inte får följa dom till ”slutet”…..

….så då skriver jag:

…”från början” till Färdig…

……människa, tänkte jag skriva….men så kom jag på att man liksom aldrig blir ”färdig”….

 

….så då skriver jag:

….”från början” till Vuxen.

Såja.

Det är en Ynnest att få följa FYRA människor, från befruktningsögonblicket, utvecklingen i magen, födseln, lära sej sitta, stå och gå….och allt (!) genom livet.

Och uppleva hur dessa fyra olika människor är just så….olika! Med helt olika personligheter!

Just nu följer jag nyfiket Storings plötsliga Hopp i utvecklingen, och det gäller att ”utvecklas MED”honom, och varsamt stötta den Förändring som nu sker.

Storing har varit en sån som är inne, inne, inne….efter skolan. Hemma, hemma, hemma….efter skolan.

 Han har haft många kompisar i skolan, men väldigt sällan umgåtts med dom EFTER skolan eller varit hemma hos dom.

Inget disco, inget ”ute och ränna” = inga vakna nätter för mej. Ingen oro alls.

 Hans eftermiddagar och kvällar har gått åt till att plugga och/eller vara på internet. Det senaste året har han tränat också….på Friskis och Svettis.

Så slutade han 9:an i fredags, och Plötsligt hände det!

 

Han drack en kopp Gevalia Kaffe!

Närå.

Skoja bara.

 

Han var på avslutningsfest, och spontanfest och ”utefest”…

 

…och var det inte lite poolparty också…..?

 

……och sen kom han hem, och vände i princip, och sa:

-”Jag sticker till Jocke!” och så försvann han iväg.

 Jag känner Jocke och jag känner Jockes föräldrar så jag var inte orolig alls.

Dessutom litar jag på Storing.

Verkligen.

Han är att lita på.

 

Så kom han inte hem….och jag tänkte att jag kanske skulle ha givit honom någon  ”komma-hem-TID”, men VILKEN tid i så fall? Så jag SMS:ade: ”När kommer du hem?” och fick svar: ”Jag sover hos Jocke”.

 Och jag tänkte, och svarade: ”Ok!”.

När jag kom hem från jobbet idag frågade han:

-”Är det okey om jag åker med Jocke till deras lantställe? Mattias och Oskar ska också me!”

-”Javisst!” sa jag spontant.

Och det känns jättebra!

Men också OVANT!

(Min fina Storing!)

Hemma-killen har blivit en Borta-kille!

Storing är på väg ut i Stora Världen!

 

Det luktar bajs! /erviluca

Beppe är dålig i magen.

Igår hade han sprut-lackerat:

– Storings (nya) skor

– Hallmattan och delar av hallgolvet

– Minstings ”kick-bike”

– Delar av Minstings golv

– Under köksbordet (inkl. två av köksbordets ben)

Trots att jag skurade Storings skor, stoppade hallmattan i tvättmaskinen och tvättade den, torkade av utsatta golv och kick-biken och sprayade med doft-spray….känner jag fortfarande Lukten av bajs i min näsa!

Urk!

PS. I morse hade han sprutlackerat hörnet, i hörnsoffan….men säg inget till Mellan, för får han veta det….sitter han Aldrig Mer (!) i soffan…..DS

 

Varför skäller dom på mej? /erviluca

 

Det är så konstigt…

…för jag hör lite dåligt…

…speciellt när det är mycket ljud omkring…

Då hör jag JÄTTEDÅLIGT vad någon säger, och ser jag inte personen i fråga, så kan man nästan säga att jag är döv!

Typ.

Jag HÖR INTE!

Och vad händer?

”Folk” (läs: sönerna, och ex-maken på den ”gamla goda tiden”) blir sura och arga!

För att jag inte hör vad dom säger!

Jag har sagt att jag hör lite dåligt – speciellt då det är mycket ljud omkring – och att jag vill att dom talar TYDLIGT och HÖGT….

Gör dom det?

Nope!

Utan dom skäller och fräser:

-”Du hör ju Ingenting!!”

……………………………….

 

Visst är det knäppt?!?

 

 

 

Tillfällig nejsägare…/erviluca

Jag är ”allergisk” mot ”nej-sägare” (läs föregående blogginlägg)….

….men klarar ändå en ”Tillfällig Nej-sägare” i form av en tonåring….

….men att både träffa en Äkta Nej-sägare och tampas med en tonåring KAN bli för mycket…..

…..så när Mellans standardsvar är ”NEJ!” till allt….står jag ut…

……och står ut……

……och står ut…

….för jag veeet ju att det är en ”tonårsgrej”…

….hormonerna som ”talar”…

…..och att det går över…..så jag…

…står ut lite till…

….och lite till….

Men sen (!) :

EXPLODERAR JAG!!!!

…i en KASKAD av:

Arga Ord

Ilskna Uttryck

Hög, skrikande röst

Stampande fötter

…….och allehanda andra ilskna uttryck…

….som HÖRS!

Så går ni förbi vår balkong idag/ikväll…

…..så vet ni vad som händer/låter….

Det är mitt Tålamod som är SLUT!

….och vet ni vad Mellan gör?

…………………….

……………………

…………………..

……………………

Svar:

Lyfter på lojt på ena ögonbrynet….

Att leva med/nära ”nej-sägare”…./erviluca

Jag har, med åren, blivit allergisk mot ”nej-sägare”, och jag måste kämpa som en idiot för att inte förkasta ALLT dom säger och tycker och tänker DIREKT, när ”dom” uttalar sej.

Jag måste vänja mej vid att ”nej-sägare” FINNS och faktiskt…..(det gör ont att erkänna…)…. behövs….

…..ibland…

….kanske……

……ELLER?

Jag växte upp med en ”nej-sägare” som mamma. Hon var lite mer ”finkänslig” med sina ”nej” , och ofta dolde hon dom med ”vad-ska-grannarna/folk/människor-säga?” eller ”så-kan-man-väl-inte-göra?”…

Hon gav också ett väldigt positivt intryck –  ett ”JA-sägare-intryck”.

Min pappa var en ”ja-sägare” som dolde sej under en ”negativ och inåtvänd energi”….och man trodde att han egentligen sa ”NEJ” fast han inuti troligen sa ”ja”…till det mesta!

Snacka om att jag blev….kluven!

 Inuti, förstås.

Sen valde jag en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 1…

..och en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 2…

….. för ”skenet bedrog” och jag förstod inte…

…..förrän jag var där….

…..mitt i Äktenskapet, som var kantat av ”NEJ!” :

-”Kan vi inte gå till……..?

…avbröts av…

-”NEJ!”

-”Vi kan väl….?”

….avbröts av ….

-”NEJ!”

-”Jag tänkte att jag skulle…..”

…avbröts av….

-”NEJ!”

-”Jag ska……”

…avbröts av…..

-”NEJ!”

……………………………………………………………………………………………………………………..

Faktaruta

Vad händer med en människa som ständigt stoppas? Som inte ens får prata till punkt, och/eller uttrycka sin vilja och/eller få den igenom?

1. Människan krymper och försvinner och blir en ”medföljare” istället…en som inte tar initiativ och blir ett ”ingenting”…..frustrationen kanske växer, men dock inuti….och blir kanske lite magont, huvudvärk och kanske en skopa ångest också….

2. Människan tystnar. Slutar berätta om sina tankar och åsikter och ideer. Håller allt för sej själv.

3. Människan lär sej olika knep för att ”komma förbi nej-sägarna”: Luras, ljuger, kör över, blir dominant, lyssnar inte tillbaka, kör sitt eget race.

4. Människan säger ”Tack och hej!” till ”nej-sägarna” och kliver iväg på en Egen Väg i livet. Går kanske t o m ihop med andra ”ja-sägare”….

……………………………………………………………………………………………………………….

Själv blev jag en blandning av alltihop, tror jag, men nr 2 och 3 har dominerat i mitt liv.

Jag är så jävla less på ”nej-sägare”.

SÅ.

JÄVLA.

LESS.

Fr o m NU ska jag omge mej enbart med JA-sägare!

Alltså, inte såna som säger ”ja” till allt:

-”Vill du ha mjölk?”

-”JA.”

-”Vill du följa med mej till…..?”

-”JA.”

Inte såna!

Men såna som lyssnar FÖRST, funderar sen och tycker till…..

Såna som tar mej på allvar och inte stoppar mej innan jag ens pratat färdigt.

Såna som är POSITIVA och som sänder ut positiv energi.

SÅNA ska jag umgås med.

Resten får FINNAS…..

….. men inte nära mej…..

Jag vill inte bli smittad!

Och dessutom är jag ALLERGISK!

Tyvärr finns dom ju på jobbet…..

…… men jag kan välja bort dom på fritiden…..

……och försöka låta deras negativa ”Nej-sägar-energi” rinna av mej som ”vatten på en gås”….

…….iallafall ibland…

Beundrar Blondinbella /erviluca

Hon skulle kunna vara min dotter…

…..och vore hon det skulle jag vara stolt som en…tupp!

Jag hade rejäla fördomar inledningsvis. Bestämde mej för att hon var ytlig, fånig, korkad, materialistisk osv…

……utan att egentligen läsa bloggen…

…..och inuti mej själv tyckte jag rätt illa om mej själv för att jag bestämde mej för detta utan att VETA! Jag kan dock ge mej själv lite kredit eftersom jag inte pratade med någon om vad jag tänkte, för Blondinbella har för mej aldrig varit ett samtalsämne av vikt….

…men tänk om någon frågat – vad hade jag då svarat: ”Jag tycker hon är ytlig” eller ”Jag kan inte svara för jag är inte tillräckligt insatt”?

Ärligt talat vet jag inte.

 

 

Nu har jag sett denna ”lilla skrutta” i ”Let´s dance” och så har jag sett henne i några intervjuver på TV. Och jag häpnar över hennes styrka!

 Hon är en förebild för många unga tjejer!

 Faktiskt.

 Och på många sätt.

All kritik som hon måste ha utstått genom åren, har kanske runnit av henne som vatten på en gås (?), för kritik är något man får ta när man blir ”stor”. Kanske är det enklare att ”ta kritik” om det man skriver inte är sant? Jag vet inte.

Men hon är 20 år och får svara på frågor man som 20-åring knappt ska behöva ha svar på!

Det krävs mycket av UNGA kändisar: Dom ska kunna veta hur Hela Sveriges Ungdomar mår och vad dom behöver, och när dom säger ”fel” skrivs det om det i veckor (!) i tidningar, Dom ska kunna veta hur politiken ska utvecklas i Sverige, Dom ska kunna svara på Stora frågor som många 50-åringar inte ens tänkt på!

 Det ställs stora krav på en liten skrutta som är 20 år!

Å andra sidan har hon visat sina framfötter så man häpnar! Och hon tycks ha mod för en hel generation!

Hoppas hon orkar. Hoppas hon har stöd.

Hon har väl tunga dagar som alla andra….antar jag. Och då  hoppas jag det finns folk som bryr sej om Henne.

Som bryr sej om Den lilla ”Skruttan” inuti…