Författararkiv: Erica Leijonhufvud

 

 

 

 Call me Uppfinnar-Jocke!

Jag kommer på så många bra idéer jämt och ständigt.

Att jag sen inte genomför dom, handlar mest om tid och pengar…

….och kanske lite om lust och vilja…

….eller nåt….

Nåja.

Idag fick jag en Snilleblixt när jag och Stenis åkte förbi en cyklist.

Jag konstaterade, som jag gjort så många gånger förr, att cyklisterna borde få jätteont i sina ryggar och nackar, när dom HÄNGER över styret framåt, och ändå måste titta framåt, dvs vicka huvudet uppåt/bakåt, eftersom ryggen ligger framåt….

Då kom jag på den Otroooligt Smarta Idéen att jag skulle uppfinna ett par slags glasögon som cyklisterna har på sej som gör att dom kan ha huvudet i en rät linje med kroppen, men ändå se vägen.

Glasögonen skulle nämligen vara några slags periskopglasögon, som trots att huvudet och ögonen är vända nedåt, så sitter det ett periskop-öga på hjälmen (i pannan, liksom) som gör att man ändå ser framåt – vägen.

Jag tyckte idén var så Lysande att jag nästan hurrade på mej själv där i bilen.

Då frågade Stenis lugnt:

-”Men vad händer när dom sträcker på ryggen då? Ramlar dom inte då – när dom liksom får himlen över sej….?”

 

Om jag var en ko

skulle jag tugga och glo

i lugn och ro

 

Om jag var en ko

skulle jag tugga och glo

och skita i lugn och ro

 

Om jag var en ko

skulle jag tugga och glo

och mjölkas i lugn och ro

 

Sist – men inte minst – actionversen:

 

Om jag var en ko

skulle jag tugga och glo

och vifta i väg en fluga med svansen (!) – i lugn och ro

 

 

En promenad längs Gröna Gången är en Upplevelse!

Både för att det hos mej sätter igång en massa Minnen från när jag var ung, men också för att Gröna Gången är så Fantastisk!

Så Grön.

Så Spännande!

Manar till Fantasifulla tankar.

 

Vi travar på, alla tre. Gången är vackert inramad. Jag njuter.

Flisa till vänster i bild.

Milton till vänster i bild.

Flisa vill fort iväg till nästa lilla ”strand” där hon kan hoppa i och ”fånga flugor”. Milton tycker bara det är kul att gå, men å andra sidan tycker han det mesta är rätt kul!

Ett spännande träd till höger. ”Hur gick det av? Vad hände?”

Och ”vad väntar bakom nästa krök?”

 

Blommor och växter i mängder, som inte mobilkameran gör någon rättvisa till alls, men i min hjärna är allt noga lagrat. Som en njutning.

”Äntligen framme vid vatten igen!!”

Svansen går som en ”metronom-på-ecstasy”….

 

 

”Pinnar är kul!”

På SIDAN av vattnet.

 

”Ta den om du kan, klumpiga matte! Ha haaaa!”

 

Vi går tillbaka.

Gröna Gången svänger hit och dit…

…till Tomma Intet…

…och vad väntar där, tro?

 

…en sväng till…

 

En häftig rot till vänster som värsta ”häx-käften”….

Fantasin flödar….

 

Vad är det för prick längst där borta?

Jo, det är Flisa som ropar:

”Kommer ni aldrig!?! Det är ju VATTEN här borta! Skynda er!!”

…fast på hundspråket…

Jag kan det.

 

En båt har kastats upp och ner till vänster….

Varfördå, tro?

 

En trappa går ner i Tomma Intet…..

….och leder kanske vidare till ett litet Pepparkakshus långt där inne i skogen….

Vem vet?

 

Och när jag tittar till höger ser jag sjön Måns Ols.

Där åker några högljudda tonårskillar omkring i en roddbåt med segel (!) och försöker antagligen imponera på ett gäng tonårstjejer på stranden….

*fnissar lite*

 

Vi går förbi en liten brygga med en båt intill….

”Får vi låna?”

 

Vägen slingrar vidare…..

Spännande!

 

Härliga dofter dras in i nosar, och andra dofter läggs vänligt ut från andra änden….

….till nästa gäng hundar….

Bussigt!

 

En mysig liten brygga mitt i allt.

Där sätter vi oss och njuuuter en stund i solen….

Mmmmmm….

 

En annan brygga – nästan överbelamrad med roddbåtar…

”Har ni fest, eller?!”

 

 

Vid nästa brygga är det också en liten strand. Där parkerar Flisa sej.

Hon hugger efter inbillade flugor och viftar på sin metronom-svans!

Hon tittar på mej och förmedlar med ögonen: ”Detta är LYCKA!”

 

”En, två, fyra, nitton, titton flugor!!”

 

Prickarna till höger är några små änder som nöjssamt guppar på vågorna meda Flisa hugger efter sina offer…

 

Lycka är att gå Gröna Gången med Milton och Flisa!

 

 

 

 

Jag vill TYCKA TILL.

Verkligen TYCKA TILL!

Om MÄNNISKOR.

”DOM”, som är kända, får ju tycka till, som om dom innehade Sanningen! Då vill ju jag också det.

Förstås.

Jag börjar med Peter Wahlbeck, men så fort jag bara skriver hans namn, kommer det över mej en stor SUCK. 

 Ha ha ha! Sen ser jag ju att SUCK är väl en förkortning för någon Stand Up Comedy Klub grej…typ

…. och då blir jag ju genast lite…fyndig.

1-0 till mej.

Nåja.

Peter Wahlbeck: Suck! Hur ORKAR man/han?! Han har en ”bakomliggande aggressivitet”, precis under humorn – om man nu kan kalla det humor – i allt han gör.

 Jag undrar ofta NÄR han ska Explodera…inte OM.

 Och jag tänker att han behöver Terapi.

Men å andra sidan är det kanske inte så konstigt att jag tänker så – jag är ju ändå terapeut….(kallas arbetsskada…)

*fnissar mitt i sucken*

Hur orkar han? Hur kan man säga att ”Alla Andra är FEL!” – underförstått: ”JAG är rätt!”

Vad jag har förstått, genom livet, är att ändan är delad.

 Om du förstår?

 

Sen tänkte jag tycka till om Zandra Lundberg:  Jag älskar henne.

Hon skriver fyndigt, mitt i prick och får till den där knorren på slutet. Så verkar hon ha huvudet på skaft också.

 Jag kanske inte alltid tycker som hon, men ändå….Jo, jag tycker nog ofta som hon…Men även när jag inte tycker som hon, får hon till den där Respektfulla svängen.

DET är intellligent!

Punkt.

Därefter tar vi Att föda barn – eller snarare Hetsen på Kvinnor som föder barn:

Det är för jävligt! Vi ska inte bara ta emot säden och låta Den Nya Människan växa och frodas inuti oss, föda barnet under ”värsta smärtan” och därefter amma babyn….

 

Vi ska också vara en God Mamma i Resten av Livet efter det…..

….. och dessutom ska vi vara Yyyybersnygga DIREKT efter förlossningen, gå ner all vikt pronto (!)

 – mitt i Värsta Hormonsvallet!

 

 Helst ska vi också vara sexiga och återgå till Aktivt Sexliv fortare än kvickt, vara utåtriktade, slänga oss upp på sadeln på den ”speedo-cykel” vi cyklade på till förlossningen, EFTER förlossningen, och cykla hem igen, med ungen i någon snygg bärselegrej (med inbyggd hjälm – för babyn!)…..

….. för ”Att Vänta och Föda barn är ju ingen sjukdom”! 

Pust!

Det är tur att allt det där är Över för min del. Och att magen redan är ”körd”, och att jag inte har några pengar för att ”skära lite här och höja lite där och sänka lite här”….

…..för risken är ju att jag hade gjort det…

…..”ba´fatt!”……

Ba´fatt vaddå?

Ba´fatt ”Höra Till”?

Näe, ba´fatt DUGA!

 

 

Och ba´fatt jag VILL det, just nu, ska jag tycka till om Staffan Heimersson också –  sådär helt random:

Jag läser just nu ”Sarajevo och tusen platser till”, och summa av kardemumma är:

Välj Staffan Heimersson till statsminister!

Eller iallafall Utrikesminister….

……eller varför inte Invandrarminister?!

Herreje, vilken människa!

Här har vi en som ”been there – done that” – i V Ä R L D E N ! !

 Som SETT och HÖRT och UPPLEVT, och som sätter ord på det, och förstår det….

…..och och och….

….och om han inte blir någon minister….

……så läs iallafall hans bok!

—————————————————————————–

Nog med Tyckande för nu.

The End.

 

Vi går en lite längre promenad idag. Utefter Gröna Gången, som är en Uuuunderbaaar promenadväg, utefter en å, lång och verkligen GRÖN gång – inramat grön, hela vägen!

Jag njuuuuter!

Jag gick den som barn, med min älskade tax Netta, och nu går jag där –  35 år senare – med mina älskade hundar Flisa och Milton. Hjärnan går på högvarv: Varvar Minnen med Nutid, i en salig blandning.

 Och mitt i Blandningen hinner jag också fundera på om allas hjärnor arbetar så hårt med minnen och allehanda Andra Tankar som min…..

Vi går och går och gåååår…Milton nosar lite, skuttar lite, kissar 200 ggr…Flisa hoppar i ån, skuttar upp igen, skuttar i ån, skuttar upp igen….och jag riktigt SER hur Lyckan bubblar i dom – också!

Så kommer vi till Världens Ände.

Jahapp! Det är sant. Vägen tar slut, och där står vi, vid en superstenbelagd ”strand”, och en liten brygga, och tittar oss omkring.

Näe, så enkelt är det inte. Ad notum (eller vad det heter? NOTERA på latin): STENbelagd STRAND.

Kan lyckan bli högre för en hund som ÄÄÄLSKAR STENAR OCH VATTEN?!?

Hon får nästan fnatt!

Lyckan är gjord!

Hon DYKER  ner i vattnet efter Precis Lagom Stora Stenar. D Y K E R.

Om och om igen: ”Blubb blubb blubb blubb”……”fräääääs” och så kommer hon upp med en Lagom Stor Sten i munnen – ”yberlycklich!”.

Svansen går som en metronom på ecstasy!

Sen ställer hon sej och vrålglor på en Snygg Pinne,  och klok som jag är förstår jag DIREKT att hon vill att jag ska kasta den, så det gör jag – om och om igen – och hon hämtar den lyckligt; simmar, simmar, simmar….Och så fort hon lagt pinnen vid mina fötter, ”säger” hon: ”IGEN!!!”

Milton står på strand-stenkanten och tittar sådär lite tålmodigt överseende: ”Vad faan sysslar hon med?!?” ser han ut att tänka.

När Flisa simmat och hämtat pinnen 37 ggr, och dykt efter Lagom Stora Stenar 24 ggr, bestämmer jag att det är ”färdigt” och vi vänder och går tillbaka på Gröna Gången.

Flisa springer låååååååååångt i förväg, ivrig att hitta nästa lilla ”strandbit” där hon kan hoppa ner i sjön (som vi då passerar) och ”fånga flugor” (för det gör hon också: Hugger i vattnet efter inbillade flugor, om och om igen…).

Jag tänker på alla ARGA människor, som jag blir utskälld av då och då, för att mina hundar (som varken går nära främmande människor eller djur) är okopplade….

…….så jag ropar tillbaka Flisa, som kommer springande tillbaka och tittar förvånat på mej:

”Vad vill du nurå?” ser hon ut att fråga när hon kommer.

 -”Inget”, säger jag. ”Ville bara kolla var du var!” säger jag som svar, på hennes frågande ögon, varefter hon springer iväg igen.

Vid en liten brygga skuttar hon ut på bryggan, eftersom den pyttelilla stranden bredvid är Upptagen av en Man med en Schnauzer som står i vattnet. Dom vill hon INTE gå nära, ser jag.

Mannen ser ARG ut och Sprutar Ilska omkring sej, i form av energi, och jag tänker:

”Här kommer Dagens Första Utskällning”, men innan han hinner skälla ut mej, säger jag:

-”Mina hundar går inte fram till främmande hundar eller människor och det är därför jag kan ha dom okopplade.”

Han muttrar något, samtidigt som en kvinna kommer fram till mej och säger något vänligt om mina hundar. Hon ler som solen själv, och verkar otroooligt intresserad av mina hundar.

Den Arga Mannen fräser något om att hans tik inte tycker om andra tikar, och jag säger igen:

-”Och min tik bryr sej inte om andra hundar alls!”..

…..och pekar på henne, som har fullt upp med att ”hugga efter inbillade flugor” i vattnet igen…

”-…och min hanhund är mest trött efter den långa promenaden”, lägger jag till och pekar på Milton som lagt sej tillrätta på bryggan, -”…. och dessutom är han världens snällaste!”

Gubben muttrar något igen, och drar surt iväg sin ilskna hund med sej ifrån badandet.

Jag tänker, som jag ofta gör, att Hunden hade nog kunnat hälsa på  mina hundar om inte hussen spridit sådan Ilsken Energi omkring sej….

Sen sätter jag mej på bryggan, och Kvinnan och jag pratar om hundar, om energier och ilska osv, och hon är riktigt trevlig, och tycker att jag ska lägga ut en klipp på Youtube när Flisa DYKER efter stenar, eftersom hon aldrig sett något liknande.

Och det kanske jag gör. När jag har filmat det med en Vettig Kamera. Nu har jag bara min gamla mobil, som ger ett enda SUDD som resultat (se ovanstående bilder på Flisa….).

Tänk va: Jag var ute med hundarna i 2 timmar och blev inte utskälld En Enda Gång!

…. men lite fusk var det, för Snälla Kvinnan ”hjälpte mej”…

….det sa hon efteråt:

-”Jag ville inte att du skulle bli utskälld. Han skäller jämt, den där gubben!….och hunden med för den delen…Jag hade precis tänkt gå…men när jag såg dej och hundarna tänkte jag: Nu blir hon utskälld, så jag bestämde mej för att stanna, för att hjälpa dej….”

Tackar och bockar!

 

Efter fyra söner – och fullkomligt ha vänt på hela hjärnan i mina åsikter om kvinnors och mäns likhet/olikhet.

Jag har  bestämt mej:

Vi är olika.

Lika, men olika.

Vi kan säkert göra samma saker, ungefär likadant och är ungefär lika duktiga, beroende på vilka vi ÄR, och inte  beroende på vilket kön vi har. Vi är lika kloka, eller okloka, smarta eller osmarta. Det handlar inte om könet.

…..OCH jag tror på JÄMLIKHET.

Det vill jag bara förkunna först.

Så att ingen missuppfattar och tror att jag vill tillbaka till 1800-talet.

Men vi är ändå inte lika.

Vi är skapta för Olika Ändamål vad gäller att föra vår släkt vidare.

Vi kvinnor ska ”ta emot säden”, förvara den inom oss, och låta det växa och gro, inuti.

 Vara en helt ny människas Skapare (med viss hjälp av en man, förstås) – och det måste vi klara av helt själva!

Vi ska dessutom, under smärta och vånda, föda fram detta Nya Liv till denna jord. Därefter ska vi se till att Den Nya Människan Överlever, genom att mata den och ge den en massa kärlek och omtanke.

En del utav detta är rent fysiskt, men mycket utav det är psykiskt och hormonellt, men det sprutas ut i stora doser när vi blir gravida, när vi ”höglöper” (har ägglossning) och lite däremellan i form av PMS och allehanda andra hormonella saker vi utsätts för, mer eller mindre.

Efter förlossningen utsätts vi för en svallvåg av hormoner som gör oss både extra känsliga, och extra starka. Plötsligt kan vi slåss mot tigrar (om dom hotar vårt barn), men vi gråter när någon säger att babysens näsa är lite sned...

Så när jag ser alla dessa små flickor vandra runt med sina dockvagnar, mata sina små ”babysar”, och låta dom ”sitta på cykeln/sitta i sandlådan/bada” och allt vad dom små babysarna får göra, så tänker jag att vi säkert måste träna hela livet på att ”bli mammor”, eftersom det är en så STOR omställning senare i livet….

….och att dom som INTE tränat får det jobbigare och svårare, och att killarna ofta är på ”efterkälken” lite från början, och att dom måste få vara det, för många av dagens pappor kommer ändå igång rätt snabbt….

…verkar det som….

Men OJ vad flickorna tränar och tränar och tränar!

Docko….Oj! –  Babysarna ska matas, bytas blöja på, köras i barnvagnar, ”bannas!” och kläs på och kläs av osv osv…tills dom plötsligt är ”ointressanta”, för en förälder (till den lilla ”mamman”) ropar:

-”Kom och ät pannkakor!!!” och då kastas babysen in i ett hörn och babysens mamma springer iväg….för hon äääälskar pannkakor!

Och då är det tur att babysen bara är en docka….

 

Jag tycker till om saker – snabbt och effektivt!

”TJONG” bah! så slänger jag ur mej en åsikt.

Ibland är den grundad av ”tusen års erfarenhet och genomtänkta tankar”, men ibland dyker den upp i samma stund jag skriver/säger den!

Tjohej!

Och oj, vad jag blir förvånad, när människor reagerar STARKT på vad jag sagt eller skrivit, som om det jag skrivit/sagt är SANNINGEN eller som jag på något sätt sitter på någon slags Allvetande Grundlag som är inskriven i berget, och inte kan ändras.

Det gör jag inte.

Jag tycker bara.

Lite hit och lite dit.

Och om någon tycker Något Annat, eller blir stött, eller jag upptäcker att jag sårat någon, så tar jag tillbaka min åsikt DIREKT – lika snabbt som den kom, kan jag ta tillbaka den.

Nema problema.

Problemet kan dock vara att den som hört/läst min åsikt, har i sin hjärna skrivit in den i blod – för EVIGT inristad. Och hur jag än försöker säga att ”äsch, det vara bara något dumt jag slängde ur mej!” så finns det där.

Och hur Oviktig jag än är, och hur otroligt dum och ogenomtänkt åsikten än är, så sitter den som Berget.

DET är lite läskigt.

Jag HAR åsikter som jag är övertygad om, men med åren struntar jag för det mesta i att övertyga andra, som inte tror på samma sak, eller inte är mogna för att ta emot mina oerhört intelligenta och genomtänkta Livssanningar.

Dessutom kan dom nog också ändras….

För ju längre man lever desto mer inser man att livet och åsikterna är förändringsbara

Och att man aldrig ska säga aldrig.

 Eller alltid.

 

 

 

Kopiera och svara själv!

1. Hur länge har du bloggat?

Hm….Jag började nog blogga ungefär 2006, tror jag, men då såg jag BARA bloggandet som ”att skriva dagbok på nätet” och hade inte en tanke på att man kunde få kontakt med andra bloggare osv. Jag kom inte igång riktigt heller, eftersom jag inte klarade av det rent ”tekniskt” i början, så varje inlägg tog så lång tid….

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?

Ingen bild alls. Jag tänkte att ”dom andra” tänkte som jag, kanske; Att istället för att skriva dagbok och lägga undan den i nattduksbordet varje kväll, så skulle man skriva dagbok på ”nätet”.

 3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Minns inte  riktigt….Men det kan ha varit ”Tärningen är kastad” eller möjligen ”Varför är det så omöjligt att backa in bilen” (Mysan), som försvann vid flytten från AB-bloggen och hit.

 4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Jag känner nog bara ”Jaha”. Inte så mycket faktiskt: ”Så var det då” liksom.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? 

Det beror på vad man menar med ”regelbundet”? Nästan varje gång jag går ut på bloggen numera kollar jag om ”Pappanhasse” skrivit något, och ofta också ”Christel (Under min hud)” och hos Islin. Sarahmara brukar jag också titta in hos då och då.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)? 

Jag läser i princip bara dagboksbloggar.

 7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. 

C4 hette en tjej som jag tittade in hos förr rätt mycket. Hon skrev så ”bländande” på något vis, men hon tror jag var väldigt olik mej. Jag vet inte om hennes blogg finns kvar.

 8. Nämn en bloggare (obs: läka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. 

V-slip verkar väldigt lik mej. Men hon skriver ju knappt själv nu…Jag vet inte om hon lärt sej den här bloggen än…

 9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? 

Dom tycker ingenting, tror jag. Jag har alltid skrivit mycket på olika sätt. Dom tycker nog bara att ”jaha, nu skriver hon DÄR också!” tror jag. Dom är inte förvånade, men dom förstår inte hur jag hinner med att skriva alla dessa bloggar, för jag har ju den här och ”Familjeterapeut” och en blogg på ”alltforforaldrar” också, men DEN (sistnämda) hinner jag INTE med.

 10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Vet inte riktigt. Jag har skickat en länk ibland, till någon jag skrivit om, och då har dom mest tyckt att det är ”typiskt mej” eller skrattat och tyckt att jag skriver bra, och att dom känner igen mej, så…Ja.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Tvärtom. Jag var nog mer ”öppen” i början. Tills jag insåg att mina söner (tex) läser bloggen av och till, och att jag måste censurera och ”skriva mer hemligt” för att ingen ska behöva ”fara illa” av det jag skriver. Jag tog också för givet från början att allt som folk skriver på bloggen är ”sant”! Hur kunde jag vara så korkad, och blåögd, kan jag tänka nu. Självklart hittar ”folk” på jättemycket. Hela Blondinbellas blogg tex var ju tydligen bara påhitt, hörde jag att hon sa i någon intervju….

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

Sex. Bara för att jag är Mamma till fyra söner, som kan läsa. 🙂 OCH för att jag tycker att sex är väldigt privat.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? 

I början var det ingenting. Men nu tycker jag det är LYCKA när folk kommenterar, och läser, min blogg. Och jag antar att det är en bekräftelse. Men jag kommer nog att fortsätta att skriva, som jag gör, oavsett bekräftelser.

Jag gillar när folk tycker och tänker om det jag skriver. Och ibland har jag VERKLIGEN velat ha andra människors åsikter om saker och ting! För man lär sej ju av det. Och ibland behöver jag en ”spark i baken” eller så behöver jag kanske ”stoppas” eller ”förstå bättre”…

 14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Jag skulle vilja att det var så. Men visst måste det finnas superblyga och asociala typer som verkligen KAN SKRIVA och uttrycka sej här, och IRL är dom helt ”udda” och konstiga. Många författare är ju såna….

Min pappa, tex, skrev böcker, som var otroligt härliga och spännande, men själv var han rätt tyst och blyg…

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Nej.

 16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Ja, om man får fel sorts bekräftelse, eller om man blir ”nedtryckt” av ”galna troll” och tar åt sej för mycket osv.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?

Ja. När jag blivit missuppfattad.

 18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Ja, är jag tyckt till för snabbt i någons blogg om något den skrivit. Eller om jag läst för slarvigt och kommenterat utan att egentligen satt mej in tillräckligt. Jag har också skrivit blogginlägg då jag varit upprörd över något eller någon, och som jag sedan tagit bort, för det har inte känts bra i magen att jag lagt ut det (även om jag inte satt ut namn eller bilder) och ibland då jag skrivit något och senare ändrat åsikt….Då har jag ångrat mej och tagit bort mitt inlägg efteråt.

 19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Det är nog inte så många nackdelar….Annat än då jag känner mej nästan ”Beroende” av att gå in och skriva…eller läsa… Att vissa bloggar ”försvinner” är tråkigt, och att det finns s k ”galningar/troll” som bara går in för att förstöra och medvetet sätter igång bråk….är tråkigt…men har än så länge inte drabbat mej speciellt…kanske för att jag direkt tar bort såna elaka kommentarer och kommenterar dom själv absolut inte. Dom vill ha ”krig” och det ska dom inte få! Såna bloggtroll finns ju och kommer alltid att finnas, så det gäller bara att lära sej hantera dom…

 20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

Ja. Varför skulle jag sluta? Jag äääälskar ju att skriva!!!  Det är ett BEHOV och här får jag verkligen uttryck för det!

21. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

V-slip, Islin, Pappanhasse, Christel, Tärningen.

 

Mamma fyller år idag.

För några år sedan var vi bjudna  av henne till Cypern, allihop:  alla hennes döttrar med familjer.

Det var nog Den Bästa Semstern ever!

Och jag höll Världens bästa tal.

Det talet fick jag hålla en gång till, några år senare, när hon hade fest igen.

Hon ringde mej innan och vädjade:

-”Kaaan du inte hålla samma tal igen? Det var så FINT!”

Så då gjorde jag det.

En man kom fram till mej efteråt och sa att det var det Finaste och Bästa tal han någonsin hört! Det glömmer jag aldrig. Det värmde mitt hjärta. Och mammas också, troligen.

Nu fyllde hon år igen. Idag.

-”Kom över och fika med mej och tanterna!” sa hon.

Det gjorde jag. Jag var ju liksom redan ”i stan”….hos Stenis.

Det var tant Märta och tant Berit och tant Ulla. Den ena äldre än den andra.

En med gåstol, en med supervitt hår och en med grått hår. Och mamma.

Samtalet handlade om hur gamla människor blivit, vilka sjukdomar dom drabbats av och vilka som fortfarande levde och vilka begravningar dom gått på….

Sen kom Samtalet om Baaarnen och barnbarnen. Det var också viktigt. Mamma satt mest tyst. Men kanske hon ÄR sådan. Nuförtiden. Eller så har hon alltid varit sådan…eller så vet hon inget om sina barnbarn.

Jag tänkte att tiden/åren går fort. Och att det går fortare och fortare, ju äldre man blir.

 Tanterna förundrades över sina åldrar (allt ifrån 77 år till 87 år….)….och över alla andras åldrar ….och att ”tiden går så fort”….

….och att dom som var barn ”igår”, var vuxna ”idag” och hade egna barn (!)….som hade egna barn…

….och jag tänkte att vi borde FATTA det – vi ”unga” (eller dom ”ännu yngre”) – att Tiden går så fort, och att vi måste ta tillvara den IDAG och NU, för ”i morgon är det för sent”….

Typ.

Och när jag några timmar senare sitter på en restaurang, med mamma, och äter GOTT och dricker vin, och det kommer in ett gäng föräldrar, med babysar i barnvagnar…..

….och babysarna vaknar (fast föräldrarna troligen tänkt att dom skulle sova), och skriker….

….och papporna (Bra pappor!) går runt, runt med irriterade babysar på armarna (för att lugna dom)….

….så tänker jag i mitt stilla sinne:

”Det går över! Och plötsligt är dom 16 år, och vill inte ens följa med till restaurangen…

……och fort går det! Så stå ut och inse det! Och njuuut – även när dom trilskas”….

Men sen tänker jag att jag blivit ”gammal”, som tänker allt det, som Dom Gamla sa till mej när jag frustrerad gick runt runt med MINA söner gnällande och hängande på mina armar….

 

 

 

När natten blir till morgon

och morgon blir till dag

så vill jag inte längre

 bara vara jag

 

Jag vill vara Någon Annan

eller kanske ingen alls

kanske sluta existera

med oket om min hals

 

Bli en vacker älva

såsom en dimma  vid en sjö

som en ensam liten ängel

på en öde ö