Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Näe, vi åkte inte och köpte några NYA jeans-shorts….

….för i Mellans garderob låg X antal jeans, som inte används….

-”Jag klipper av ett par! Prova vilka som passar bra upptill, så klipper jag av dom!” sa jag till Mellan.

Han himlade med ögonen och tyckte att jag var helknäpp:

-”Man kan väl inte KLIPPA AV Vanliga Jeans! Det ska vara FÄRDIGA jeans-shorts, som man köper!” förklarar Mellan för sin Töntiga mamma.

-”Johorå! Dom i affären är ju också avklippta jeans”, slänger jag ur mej så där lite hafsigt och har ingen aaaning om det jag säger stämmer eller inte….men WTF!

Mellan provar ETT par (dom JAG minst tror passar att klippa av, men jag är glad att han åtminstone provar…) och vi bestämmer att dom ska jag klippa av.

”Klipp klipp!”

-”Dom känns konstiga….”, säger Mellan bekymrat när han satt på sej dom….

-”Ja, men det tar ju ett tag att gå in kläder och så….” säger jag.

-”Vaddå GÅ IN?” frågar Mellan…

-”Ja, att man har dom på sej, att dom liksom formar sej efter ens kropp, att dom känns som ens egna….typ”. förklarar jag.

Mellan köper min förklaring! Utan att argumentera emot!

Hepp!

Och nu sitter han vid datorn….

…… i nyklippta ”värsta 70-tals jeans-shorts”!

Hepp!

-”Du vet INGET om vad som är modernt nu!” suckar Mellan när jag säger att det är coolare att inte ha strumporna helt uppdragna  när man har shorts på sej….

-”Förresten ska jag ändå inte gå ut, så ingen kommer att SE mej…..”, lägger han sen till…

Jag sätter nästan i halsen!

*hostar*

Han stod nyss och gastade att han inte hade några byxor att sätta på sej, för dom enda han använder hänger på tork (och är fortfarande blöta). Jag sa då att han kunde väl ta ”vilka byxor som helst” (som ligger i hans skåp) eftersom han ändå bara tänkte vara inne, och ”inte visa sej för någon”….

Han himlade med ögonen och suckade:

-”DU kan ha på dej vad-som-helst – inte jag!”

…………………………………………………………………………….

Vi hade lite  problem i början av sommaren, eftersom han inte kunde hitta några shorts som var ”coola nog”….

….eller nåt….

För det första hatar han att gå i affärer och kolla, för han är hela tiden så upptagen att ”Se Rätt Ut” så han har inte tid att titta på Kläder!

 Och när jag tycker, tänker, hörs och syns så är jag så piiiiinsam, så att han nästan vill sjunka under jorden….

….när han är på väg ner i underjorden ropar jag:

-”Ho ho! Dom HÄR shortsen då?!? Dom är ju snygga!”

-”Meh! INTE jeans-shorts! Du är inte klok! Det är ju Värsta Sjuttital juh! Du hänger ju inte med alls!”

 Han suckar uppgivet åt sin Helt Körda Mamma….

Men ärligt talat tror jag inte han själv vet vad som är ”inne” och vad som är ”rätt”….

…han tycker bara allt är ”fel”…

Till slut blir det ett par gråa, rätt så anonyma, shorts, och dom har han sedan dag ut och dag in…..

….dag ut och dag in….

….tills dom måste tvättas!

Och då blir det panik:

-”Du får tvätta dom när jag sover” säger han,”….men dom måste vara torra och färdiga tills jag vaknar!”

 Han rynkar ögonbrynen…..

……. så att jag är tvungen att pussa honom i pannan: ”Uäck!”

…………………………………………………………………………………..

Vi har under sommaren haft en av- och till-diskussion om jeans-shorts´ vara eller icke vara, och jag anser att man kan ha jeans-shorts JÄMT, och att det är INNE och att det är SNYGGT.

 Jag ger mej inte på den punkten.

 Mellan har envist hävdat att det är ”värsta 70-tal” och att jag inte fattar något!

Så häromdagen:

-”Jag behöver ett par shorts till”, konstaterar Mellan och tittar lite generat på mej….

-”Ja?….” svarar jag, för jag hör att det är något mer som ska komma.

-”Jag skulle vilja  ha ett par jeans-shorts”, säger han sen och flinar lite….

Jag vill så gärna säga:

 ”VAD VAR DET JAG SA!”

 JAG VILL SÅ GÄRNA SÄGA DET!  JAG VILL SÅ GÄRNA SÄGA DET!

-”Mrpffffphhhhffffrrmmmm….Okey!” säger jag som den stoiska mamma jag är:

-”Let´s go and get a pair!”

När jag rensar bland alla gamla papper och sånt, hittar jag ett brev från en grupp killar jag jobbade med för några år sedan….

Dom skrev det till mej vid ett tillfälle då jag var sjuk och inte kunde komma till vår ”lektion”.

Jag läser det för Minsting:

****************************

”Hej käraste Erviluca

tråkigt att du inte är här

vi saknar dig oerhört mycket

hoppas du kryar på dig

puss kram

från Sammy, Ralle, Nicko, Piffen”

*******************************

….och så har dom ritat ett stort hjärta på brevet, och en liten streck-gubbe som ska föreställa mej….

********************************************************************************

Jag berättar för Minsting att det var ett gäng Värstingar, som varit väldigt aggressiva, och som jag och min kompis jobbade med i 1 år och träffade dom en gång i veckan, och snackade och hade övningar med, för att få dom att lära sej hantera sin ilska.

Åh, vad jag gillade dessa möten, OCH dessa grabbar!

Minsting skrattar:

-”Ha ha ha! Så ni gjorde dom till Värsta Fiiiina Killarna som började gilla roooosa themuggar, och drack vitt viiiiin med fingret så här”: *visar med lillfingret rätt upp i taket*

 ”……och som blev Värsta Meesarna, och skrev löjliga brev:

 *låtsas-läser med fånig röst*:

 ” Käääääära Erviluuuuca! Jag äääälskar diiiiig sååååå! Ooooooo!”

Jag himlar med ögonen och säger:

-”Äh!”

Vi har blivit nattvarelser….

Vi vaknar sent på dagen och är vakna halva nätterna….

Med lysande ögon smyger vi runt mitt i natten och äter lite, tittar lite på TV, men mest sitter vi vid datorn….

Nja, JAG sitter inte mest vid datorn, utan jag rensar!

Jag rensar ut allt Gammalt och Onödigt!

Och oj, vilken tid det tar! Jag fastnar hela tiden i gamla brev och allt annat, och blir lite nostalgiskt…

….och jag funderar på när jag ska hinna läsa alla mina brev, som jag skrivit till min syster (som bor i USA sedan 30 år)….

….för varje brev är som en liten novell, och alla brev tillsammans är som en Roman i 5 delar (!)….

….och jag skriver om allt!

ALLT!

Någon gång under vår brevväxling bestämde vi tydligen att vi skulle ge tillbaka alla brev vi skickat, till avsändaren.

 Detta gör att man sedan har som en dagbok själv, om sitt eget liv…..

….och jag fastnar hela tiden, när jag ska sortera….

….och blir fascinerad:

 ”Tänkte jag SÅ – DÅ?!” och  ”Gjorde jag DET – med HONOM?!?” och ”Sa jag SÅ – till HENNE?!?” osv…

Mitt liv från ca 10 års ålder till nu finns nedskrivet i dagböcker och brev…..

…… så Forskare i Framtiden:

Var så god!

Konstigt!

Jag sätter mej vid datorn vid tex 11-tiden…

……skriver lite, kollar lite på facebook, läser och skriver lite mail….

….bloggar lite….

S W I S C H ! ! !

Slänger en slö blick på klockan….

Klockan är 14!!

-”HerreGud! Klockan är 14!! Varför sa ingen något!?”

-”Vem faan skruvade fram klockan??”

Jag måste kolla på flera klockor!

*springer runt och tittar på klockor*

Vad hände??

Jag satt ju bara vid datorn en kvart!

 Hur kunde en kvart bli tre timmar?!?

Scary!

Ibland skulle jag verkligen vilja kunna ”rewind time”. Spola tillbaka tiden, som på en gammal rullbandspelare.

 Backa tiden till….

….jag vet inte!

Kanske jag först måste bestämma Datum för när jag vill starta min ”göra-om-i-historien-grej”?….

….och så måste jag givetvis bestämma VAD jag ska göra om!

VAD som jag tycker borde förbättras, eller Göras på Annat Sätt…..

Hm….

Det här var lite mer komplicerat än jag först tänkte….

För jag tänker att jag ”Borde ha gjort Annorlunda” i vissa sammanhang….

…och Fattat Andra Beslut i vissa Livsavgörande frågor…

Men INNAN jag skruvar/spolar tillbaka tiden måste jag alltså gå igenom:

– Vilka beslut ska jag ändra?

– Vad ska jag ändra dom till? Istället, liksom.

– Och när jag har ändrat ett Livsavgörande Beslut, så kommer ju Allt att Förändras, och då måste jag att fatta Helt NYA Livsavgörande Beslut, som leder till helt Nya Situationer….

Shit, vad svårt!

—————————————————————————————————

Egentligen är jag ju skitbra* på livsavgörande beslut, på det sätt att jag inte ser dom som livsavgörande, utan mer som ”hej och hå – vi kör så det ryker och tar Problemen OM och NÄR dom dyker upp…..”

= Jag Planerar inte så mycket, Funderar inte så mycket, väger inte för-och nackdelar så mycket….osv….

Jag har mest bara Känt Efter och Kört! Iallafall när det gällt beslut som mest rör bara mej….

*Näe, inte skitbra* – snarare ”skitsnabb”. Jag har inte tyckt att såna beslut varit så svåra, helt enkelt (! ha ha ha!).

————————————————————————————————

Så det är DET jag måste bli bättre på:

Att Förstå att dom är Livsavgörande och Svåra.

 Typ.

 Eller inte.

För på grund av att  jag alltid varit så snabb…

…..har jag också fått uppleva mer än många andra….

Å andra sidan har jag fått uppleva mer sorg och elände, och sprungit in i fler väggar, än dom som varit mer avvaktande och planerande och funderande osv…

……tror jag….

….eller bara MER….

Ju högre Lycko-kurva – desto lägre Olycko-kurva.

Eller?

Äsch, jag väntar med att spola tillbaka tiden.

Ibland låter och pratar och ÄR han så mycket så jag har lust att bara skrika rätt ut:

-”TYYYYYST! Var bara TYST och STILL!!!”

Dom äldre bröderna gör det.

Men jag har svårt för det. Men MÅSTE ibland.

I morse sa jag:

-”HerreGud! Du sprutar ju så mycket energi så att man skulle kunna ladda ett bilbatteri med auran runt dej…Du borde springa spåret varje dag, för att få ur dej lite energi!”

-”Nä, jag PRATAR av mej energin istället!” säger Minsting glatt och pratar vidare:

 ”…..lukta på den här den luktar jordgubb….titta på Flisa hon har the på nosen…kolla dom har fastnat igen…ha ha ha!…hon draaar och han bah! *visar*….ha ha ha! ….vet du?! sen ska jag spela xxxxx och då har dom inga xxxx och sen ska jag xxxxx och vet du att jag skulle vilja ha en sån där kinetict….fast det var bra att du inte köpte det förut för då ville jag inte  ha det fast nu vill jag det ska vi åka till Gotland sen? ska vi det eller inte? är det för att du inte vet om du har pengar eller inte? har du pengar? eller inte? ska vi vara hos pappa nästa vecka? ska du  jobba då? titta det är ingen sol idag då kan vi vara inne och spela hela dan! ha ha ha! då kan du inte säga att vi ska ut i solen!…bla bla bla bla bla…..”

Ofta ställer har flera frågor efter varandra och lyssnar inte på svaret, om jag försöker svara. Då stoppar jag honom, och frågar om han vill ha något svar eller inte. Då bara skrattar han för det mesta…

Han har sån ENERGI!

Och skämtar hela tiden! Med kroppen och grimaser och ljud!

Vad månne det bliva av detta barn?

En Minsting. En Evig Lillebror….

Dom blir väl ofta skådespelare och sånt va?

Eller så blir han…..

…..revisor!

Ha ha ha ha ha!

PS. Han måtte ha ärvt sin mors underbara humor! 😛  DS

Gud, vad han pratar och låter, och är, och sprutar energi omkring sej!

Jag funderar på om man kan koppla någon sladd till honom och så kan man liksom använda sej av all den energi som alstras i honom….

Det är ju lite slöseri att bara låta det förgås.

Exempel på det han säger:

-”Vad ägg är envisa!”….när han stoppar ett ägg i en äggklyvare.

-”Du föddes liksom med ett gammalt utseende!”….när han tittar på bilder på mej när jag var liten…

-”Det borde ju finnas en massa som finns fast vi inte vet att det finns eftersom det finns ställen som vi inte kan nå till….tex jättelångt ner under havsytan….ända nere på botten….Där kanske det finns hela städer! Eller andra arter! Eller konstiga djur!”

-”Jag tror att det finns som en guldstad ovanför molnen….Jag VILL iallafall att det ska finnas en sån….”

-”Tänk om det redan bor en massa figurer från andra planeter här fast vi inte vet det för vi har inte dom sinnena som gör att vi kan se eller höra dom….För oss är dom liksom osynliga!”

……………………………………………………………………………………

Vi går en promenad, och för att fokusera hans tankar lite, ber jag honom hitta på en historia – helst läskig.

Han berättar och berättar och berättar och historien blir så läskig att han själv blir skrämd (!)  och säger:

-”Berätta aldrig mer den här för mej! Nu vill jag helst försöka glömma den.”

Jag tycker det är synd, för historien är så bra, att jag skulle vilja skriva ner den…..

….å andra sidan skulle jag vilja skriva ner ännu mer av allt det som Minsting säger och gör…

…för det är så fascinerande saker…

….och det tycks som om det än så länge inte finns några stopp och hinder på vägen från hjärnan till munnen….

….och ibland undrar jag/vi om tankarna ens går via hjärnan….

Flisa höglöper. Hon är som Värsta Hyndan. Hon är PÅ Milton heeeeela tiden och puttar på honom med nosen, trycker upp sitt underliv i hans ansikte och manar, manar, manar honom:

”Sätt på mej! Knulla mej! Kom igen! Nu! Nu! Nu!”

Han är lite förvånad först. Hon brukar ju inte ens vilja LIGGA bredvid honom i vanliga fall.

Han ser ut att tänka:

”Jag får ju inte ens NOSA på din f**a!”

”Äh! Skit i ”igår” – nu är NU!” svarar hon troligen och puffar och puttar på honom, om och om igen.

(Bilden föreställer INTE Flisa och Milton)

Till slut kör han igång. Rider henne. Han rider tills han är helt SLUT och flämtande står bredvid och ser ut att säga:

”Är vi färdiga nu?!”

”Nä nä nä….Vänta nu….Kom igen! Igen!! Igen!!” manar hon.

Skickliga som dom börjar bli på det här, fastnar dom nu-för-tiden ganska omgående i varandra om inte byxan är på.

 MEN (!) nyss lyckades han putta hennes byxa åt sidan….och FLOFF (!) så satt dom ihop!

Flisa blir SUR! Hon vill inte sitta ihop! 

”Sluta!” säger hon med kroppsspråket.

”Det är inte jag som håller fast!” säger han…

”Johooooo!” säger Flisa och drar lite, för att komma loss…

”AJJ!” säger Milton. ”SLUTA!! Det gör ont!”

”Så går det när du ska  hålla på och fastna sådär!” gnäller Flisa.

”Men det är ju du som håller i min k*k!” säger Milton.

”Ärejuinte!!” suckar Flisa.

Så står dom där. Tysta. Flämtande. Väntande. Med rumporna mot varandra.

”PLOPP!” så släpper det plötsligt, och man kan se den otroooligt äckliga k*ken som slaffsar ner, som en röd äcklig slang,  i golvet och därefter låååångsamt kryper tillbaka in i sitt ”bo”….

Båda sätter sej tillrätta och slickar av sina egna kön….

”Slaffs! Slaffs! Slaffs!”   :// Fine

Sen då?

Sen börjar dom om igen!

Da capo al fine.

Det duggade bara lite när jag gick till mamma, men väl där började det spö-regna. Vi satt inne i godan ro och fikade.

Sen skulle jag ”hem” igen…..

-”Ring Stenis så får han väl hämta dej, när det regnar så här!” sa mamma uppfodrande.

Åsså satte Envisheten in…

…..eller Trotsen:

”Jag SA att jag skulle GÅ till mamma och hem, så då SKA jag GÅ tillbaka också!”

Eller så var det den där jävla sidan av mej som Inte Kan Be om Hjälp, som gjorde sej påmind:

 Den sidan som är helt låst, och där nyckeln ligger i botten på en brunn 43 mil härifrån, under en gammal hink som ruttnat och ligger ovanpå nyckeln på botten i brunnen.

Så jag sa till mamma:

-”Men NU regnar det inte!” åsså gick jag.

När jag gått ca 200 meter hör jag ett DÅN bakom mej, och vänder mej om:

Det är en MATTA av STÖRTREGN som är på väg mot mej. ”Regnmattan” hinner ifatt mej, och det tar ca 2-3 sekunder så leker jag ”Wet t-shirt contest” med min vita top! Tur att jag har en blå bh under!

Först är det iskallt att bli dyngsur – och jag fryser – men efter en stund – när vattnet värmts upp av min kropp – är det faktiskt rätt behagligt….

Men någon som INTE är behagligt är Åskan och Blixtrarna.

Hur var det nu? Skulle jag vara under dom Höga Träden eller skulle jag INTE det? Skulle jag gå på en Öppen Plats eller inte? Skulle jag vara nära stängsel, staket, häckar, träd, tak – vad???

Det smäller och blixtrar och jag ångrar det jag så kaxigt sa till mamma:

-”Risken att bli träffad av en blixt är ungefär lika stor som om jag skulle vinna på Lotto!”.

Jag blir inte träffad av blixten – jag är bara GENOMBLÖT när jag kommer hem.

——————————————————————-

-”Du kunde ju ha ringt, så hade jag hämtat dej!” säger Stenis när han ser mej.

-”Äh, lite vatten dör man inte av!” svarar jag tappert….