Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Semestern är slut. Då ska man vända tillbaka dygnet. På två röda.

 Att lägga sej tidigare och tidigare dom sista dagarna på semester, och vakna detsamma, är….fusk!

Så när då kroppen säger:

-”Nääää! Jag vill inte sova!!” …….

…vad göra?

Snurra ett varv åt vänster och ett åt höger….

Svettas lite…

Kasta av sej täcket och vänta…

….frysa!

På med täcket.

Tänka ”Avslappnande Tankar” :

Jag KAN sova. Jag KAN slappna av. Jag KAN sova….

…och upptäcka att man är så spänd att det börjar surra i huvudet = Varningssignal på svimning!

Aaaandas djuuuupt.

Det är ju ingen idé att ligga i sängen och snurra som en jävla turbomotor, så jag går upp….

…tänder.

Hundarna tittar yrvaket på mej: ”Vaereom?!?” ser det ut som dom säger.

Jag går ut i köket, för det kurrar i magen….En macka slinker ner, och lite vatten. Såja. Nu ska det nog gå att sova.

 Men kanske jag ska titta lite på TV, och somna till den…..

Det är ett JÄTTEINTRESSANT program på 2:an om två familjer som går i Familjeterapi i England. Jag blir Klarvaken: Guuud, vad intressant!

Klockan 2 är programmet slut. Min hjärna går i 180: ”Tänk att vi jobbar och tänker så lika i England och i Sverige! Fascinerande!”

Men nu får jag ju bara sova….4 timmar! Shit! Hur ska det gå i morgon??

”Zzzzzzzzzzzzzzzzz!”

Plötsligt är klockan 5! Och jag är klarvaken igen. Jag borde kunna sova en timme till….

….slumrar lite…..

Och somnar in djupt!

Superdjupt!

”Tralalalalalallalallallaa!” (=väckningssignalen på mobilen)

Ååååå, bara liiiiite till!? Snäääälllaaaa mobilen?! Jag beeer!

”Okey”, säger den snälla mobilen och jag får snooza EN gång.

En. Gång.

Tack.

Gomorron!

Det är inte helt fel att vara skild.

Det är inte helt fel att ha barnen varannan vecka.

Det är inte helt fel att ha en intensiv vecka med sina barn och därefter glatt säga ”hejdå!” och veta att dom har det bra även kommande vecka….

….och jag kan bara vara JAG och göra vad jag vill….

…. och slippa laga mat….

…. och slå klackarna i taket….

….om jag vill….

….eller bara ligga och fisa….

Det är faktiskt inte helt fel….

Jag tittar på ”So you think you can dance” och KÄNNER danserna i min kropp – minns känslan som fanns i hela kroppen, ut i varje lem – som fick Lyckan att bubbla inuti och endorfinet att dansa salsa i den kokande blodet.

Det är en Enorm Njutning att se dom Fantastiska Dansarna röra sina kroppar på dom mest osannolika sätt. Dessutom ser det LÄTT ut!

Själv var jag inte i närheten av att vara så Duktig som dansarna i SYTYCD är, men man kan ju iallafall låtsas…

…..drömma sej iväg….

Och åh, vad jag njuuuuter!

Jag ÄR dom – dom är jag.

Sen går jag förbi spegeln, tar ett danssteg och ser bara…

….. en flodhäst!

Suck!

But in my dreams….

Ibland tänker jag att ”ALLT finns”, liksom…. Vilka knasiga tankar man än tänker, så finns det fler som tänker dom, och några som genomför dom….

ALLT finns, och lite till….

…..och det där ”lilla till” är allt det där som människor gör med varandra, och andra, och naturen och allt annat, som jag inte ens skulle kunna tänka ut!

Det där som man blir alldeles STUM av att få veta att dom gjorde.

 Alldeles TOM.

….som att bygga en källare bakom källaren, och låsa in sin dotter där, våldta henne med jämna mellanrum och hålla henne fången i MASSOR av år!

”Hur tänkte dom?” tänker man.

”Hur hamnade han/hon DÄR??”

”Hur kunde det bli så TOKIGT??”

Jag ser en film på TV där en kvinna var otroligt kär i en man. Han åkte ut i kriget, och dog. Hon gifte sej då med ” the second best man”…..

…..och han visste att han var ”second best” men stod ut med det, för att han tänkte att ”jag älskar henne så mycket att min kärlek räcker för oss båda….”

Vem ”offrar” sej? Båda? Kvinnan? Mannen?

Det är både romantiskt och fruktansvärt tragiskt.

Vi har ju bara ETT liv – iallafall som vi vet…..

Kunde inte hon ha väntat tills hon träffade ”Mr Right number 2”?

 Och kunde inte han ha ”sörjt ut” henne, och vänt ett blad i sin livsbok, vandrat vidare och därefter träffat en ”Annan kvinna att älska” som också älskade honom tillbaka?

Det är sorgligt. Hon ville bli älskad, men inte av honom (!) – och han behövde få bli älskad, men blev det inte av henne….

…..och så levde dom ihop hela livet!

Sen finns det ju dom som hatar varandra nästan hela livet också…..

Mamma berättade om en kvinna i min gamla hemstad (när jag var barn), som blev slagen och hånad av sin make….

….. och som pratade om det med sina ”väninnor, som stöttade och tröstade, stöttade och tröstade…..

Hon berättade att en del väninnor till Den Slagna Kvinnan försvann  under åren, för dom orkade inte höra klagandet och dom stod inte ut med att kvinnan inte tog tag i sin situation…..

Jag frågade mamma nyligen om hon visste hur dom hade det nuförtiden…

…..hon suckade och sa att han fortfarande hånar henne (men han orkar väl inte slå längre….)..

… och att hon fortfarande hatar honom…

…..och klagar och gnäller….

Dom är nu 80 och 82  år gamla….

”Det var det livet”, liksom….

Carpe Diem….

….eller hur var det nu?

Det är så kul att blogga!

Att skriva framförallt……

…… men OJ vad kul det är att få feed-back på inlägg också!

Och även om det inte öööööser in kommentarer på min sida precis……

…… så blir jag glad för det lilla!

…..som den otroooligt ödmjuka  lilla människa jag är….

*host host*

Ibland sådär så det bubblar i magen!

Inte ”jag-behöver-en-Novalucol-bubblar” – utan mer ”kärlekspirr-bubblar” eller ”kolsyre-lycko-bubblar”….

Ferstehe?!?

Vi åker kommunalt hem till Äldsta Brodern. Han bor i samma län men OJ vad långt det är när länet är så stooooort!

Och varför i helvete bosatte han sej Söder om Den Stora Staden när vi bor Norr om Den Stora Staden?!?

Vi åker och åker och åker:

Bil + Roslagsbanan + tunnelbanan + pendeltåget  = 2 timmar!

Det går tamejfaan fortare att åka bil från mej hem till Stenis, eller mamma, än att åka till min äldsta son, som bor i ”typ samma stad”!

Nåja.

När vi åker Alla Tesammans så är det ändå rätt  mysigt.

Mellan inleder, förstås, med Långa ”Jag-VÄGRAR-åka-med-haranger”, som jag sopar undan som lite skräp under mattan. Och han tänker INTE åka kommunalt!

Minsting försöker prata heeeela tiden, men avbryts av både mej och sina äldre bröder:

Alla vill berätta och prata!

 När man ÅKER med killar, vill dom prata – vare sej man åker bil eller andra färdemedel. Det tycks vara likhetstecken mellan ”Åka = Prata”.

Fiiifaan vad trevligt det är!

Till och med Mellan pratar och berättar och har olika minnen att dela med sej av.

Vi måste åka kommunalt oftare. Eller bara åka, kanske…..

Hundarna sköter sej GIVETVIS superbra! Det gör dom alltid när vi åker olika färdmedel.

Om man räknar bort att båda lägger STORA BAJSHÖGAR på tunnelbaneperrongen (men jag har bajspåsar med mej, så jag hinner plocka upp högarna innan någon skäller ut mej!…… och Mellan hinner bara bli liiiite röd om kinderna…).

Efter 2 timmar är vi framme.

Dödshungriga!

Vi har inte ätit lunch.

-”Var e tårtan?” frågar vi Äldsta brodern när vi kommer fram.

-”Eeeeeh….tårtan?” säger han och drar sej i skägget (det gör han alltid!)

-”Ja, vi skulle ju fira Minstings födelsedag!”

-”Eeeeeeh….jag tror jag måste gå och handla….” säger Äldsta brodern….”…hänger du med?” frågar han mej sen.

Vi går och handlar.

Under tiden spelar Grabbarna Grus allehanda TV- och dataspel (Äldsta brodern är ju TV-spelsrecensent på http://press2play.tv så han har ju alltid alla dom senaste spelen och alla boxar och datorer och tjolahej tjolahopp som man kan ha!).

Utanför Konsum träffar vi Allra Finaste Flickvännen! Hon kommer från jobbet. Vi går tillsammans tillbaka till lägenheten, efter inhandling av tårta och bullar och Cocacola.

Eftermiddagen tillbringas i olika soffor och framför olika apparater inmundigandes tårta och bullar och drickandes cocacola, pratandes gamla minnen och diskuterandes olika spel – allt i en salig röra.

Sen vill jag ha bilder på alla mina fina söner samtidigt:

Allra Finaste Flickvännen får ta bilderna, och det är nästintill omöjligt att få alla att stå upp och se ”normala” ut samtidigt – för att inte säga Omöjligt!

Och efteråt ser jag att vi ser ut som TVÅ KÖTTBULLAR  &  TRE FLAGGSTÄNGER.

Vem som är vem får du själv lista ut…..

(bildbevis kommer…)

*kikar upp ur naveln igen*

Nog med navelskåderi.

Det är tråkigt och instängt.

Och luktar illa.

Uäck!

Hit och dit och upp och ner

vänster höger fram och bak

snurrar runt och då jag ser

en krokig väg som verkar rak

Ingenting är som det ska

frågor på svar som inte finns

känslorna är inget att ha

prinsessan visar sig vara prins

Knyter upp och knyter nytt

snörar till och trasslar runt

reder ut och har nu sytt

någonting som verkar sunt

Jag öppnar ett paket flingor, då ett Minne slår till mej med full kraft:

”TJONG!” bah.

Grabbarna Grus är 2 år, 5 år och 6 år. Dom står spända vid mina ben och väntar på att jag ska öppna ett Flingpaket. Det innehåller nämligen En Figur!

Frågan är VEM som ska få figuren…..

Vems tur är det?

Jag minns inte vem som fick figur från flingpaket sist. Jag försöker köpa flingor utan figurer eftersom det blir sådant KAOS när denna lilla enstaka figur ska delas ut till ETT barn.

”Låt dom dela på den”, säger Den Gode Föräldern, som inte har MINA barn….

Svar direkt: NEJ, dom kan inte ”dela på den”.

 Punkt.

Storing är smart – han vill vänta med att säga OM han vill ha figuren tills han sett vad det är för figur.

När han sett den, och snabbt konstaterat att han inte vill ha den, erbjuder han generöst att Mellan kan få den….

-”Jag kan ta figuren i nästa paket”, säger Storing godhjärtat….och sen lägger han till:

-”Ska du köpa nytt flingpaket i morgon?”

-”Nej, det dröjer tills det här paketet är tomt”, svarar jag sanningsenligt.

-”VA?!?! Det tar ju flera åååååår!!” gnäller Storing ilsket.

-”Men jag kan väl inte köpa en  massa flingpaket bara för någon liten plastfigur!?!” säger jag irriterat.

-”Meh! Åååååå! Om jag vetat att jag ska få vänta sååååå länge skulle jag aldrig låtit Mellan få gubben!!” tjuter Storing och försöker ta Mellans gubbe.

Mellan har hittills tyckt att gubben är ”sådär lagom kul”, och jag har sett på honom att han är lite kluven i sin inställning till ”gubben-som-inte-duger-till-Storebror”……

…men nu blir den Superintressant och Jätterolig!

OJ, vad Mellan tycker om sin gubbe nu! Han älskar den faktiskt!

Han sjunger för sej själv och sneglar på Storing och  låter gubben ”gå, gå, gå” ganska nära Storing….

….som suktad tittar på den Fantastiska Gubben.

-”Åsså leka gubbe?” frågar Minsting glatt.

-”Du kan väl hämta den där Jerry-figuren så kan vi leka TILLSAMMANS?!” säger Mellan generöst till sin lillebror.

Han är Lycklig nu – när han blivit ägare till en Otroligt Attraktiv Gubbe!

-”Hämta Lelly, hämta Lelly!” sjunger Minsting och skuttar iväg till ”gubb-lådan”.

Mellan och Minsting är Mycket Nöjda och Glada. Dom leker med glada röster. Minsting är mest glad för att han Får Vara Med. Mellan vet vi varför han är glad….

Storing är ett Svart Moln av Ilska!

Han tjoar och gapar, kastar saker, hatar alla och skriker:

– ”…..ingen-älskar-mej!!” och….

– ”…Mellan-får-alltid-som-han-vill!!” och….

– ”…..Jag-får-aldrig-någonting!!!” och….

….. och och och och och och…..

Han får gå in på sitt rum och ”skrika färdigt där”…..

….men är man född som Den Envisaste Unge i Hela Universum, så ska ni inte tro att utbrottet/tjatet slutar där….

Närå!

Det pågår i……

….ca en vecka till!

……då  han av och till tjatar, bråkar och gnatar om samma sak om och om igen:

-”Nytt flingpaket!”

……och sen hela harangen med ”hat” och ”alla-är-dumma” och kasta grejer och tjura och gapa och skrika….

Tills jag helt enkelt kör honom till Världens Ände och ställer honom där.

Jag hittar en gammalt horoskop, som är skrivet Personligen för Moi (!) utefter det år, datum och den tid jag föddes, när jag rensar bland gamla papper.

Horoskopet är ställt av Franz Schwabe (tror jag han hette) och är daterat år 1984!

Jag läser igenom det, och oj oj oj vad det stämmer!

That´s me, liksom. Rakt igenom.

Alla mina Egenheter –  Min Personlighet –  är beskriven av Franz Schwabe 1984. 

Horoskopet läggs i ”Spara-högen”.