Solen strålar på mitt fönster
av smutsen bildas randigt mönster
snö som rinner
smutsen finner
gör en randig vårkostym
När solen värmer snö på marken
vattenpölar blir till i parken
barnen hoppar
mammor stoppar
arga barn vill stänka mer
När solen strålar på mitt hus
vaknar liten sömnig mus
undrar vart
är den katt
som bodde här förut?
När våren rister i mitt sinne
vaknar också mysigt minne
gör så att
mitt i ett skratt
jag finner ro i nuet
Blyga människor gör mej…blyg. Eller så kan jag slå över och bli alldeles För Mycket, för blygheten blir så…pressande.
En människas blyghet gör ju att det ställs högre krav på den ”oblyge”.
Som blyg borde man ”bita ihop” och försöka utvecklas – försöka lära sej ”tala ur skägget”, för människor som inte säger vad dom tänker/tycker/känner gör andra människor – iallafall mej – osäker.
Tysta/blyga människor gör mej osäker.
Inte i jobbet, men privat.
Man undrar: ”Vad tänker han? Vad känner hon? Tycker han att jag är helt dum i huvet nu, när jag sa så? Blev hon arg nu? Irriterad? Eller tyckte han att det var roligt? Eller: VAD TYCKER HON FÖR I HELVETE?!?”
Det borde vara vars och ens jävla skyldighet att uttrycka vad han/hon känner och tänker, och det borde vara en rättighet att få höra det, så att man VET, och kan förhålla sej till den andres tyckande och tänkande – och kanske t o m ändra sin egen åsikt.
En tyst människa i ett sällskap, där dom flesta uttrycker något, lägger lite sordin på allt – gör att det blir en viss ”undran” i hela församlingen.
Jag VET att det är jobbigt att vara blyg! Jag har varit, och är det, i vissa sammanhang, men jag jobbar på våga! Jag kämpar emot det när jag blir blyg. Och det borde alla andra göra också.
Så det så!
För blyga lägger liksom över ansvaret på ”Dom Andra”!
Tänk om alla vore blyga! Då skulle vi stå där som idioter och stirra på varandra och inte säga någonting. Och inget skulle bli gjort, och vi skulle inte veta vad dom andra tänkte och tyckte. Det skulle bli en massa ”gissningar” och missförstånd.
Det finns också dom som sitter tysta igenom hela sittningar av Tyckanden, och sen kommer dom Efteråt och är sura eller arga över det som sagts eller bestämts. Det borde vara olagligt. Antingen säger man: ”Jag behöver tänka på det här i ett par dagar, innan jag vet vad jag tycker” eller så säger man ifrån. Man är inte tyst och kommer med åsikterna EFTERÅT!
”Säg din åsikt nu….or forever hold your piece (?)…peace (?)…”(vad ska man hold:a?)
Nu kastar jag mej verkligen ut på djupt vatten, och jag är beredd på att ta tillbaka allt, och vända kappan efter vinden, om någon Blyging skriver att jag är helt dum i huvet när jag skriver så här….
…men för nu tycker jag precis så här!
😛
Jag menar givetvis inte att alla ska vara ”värsta utåtriktade” och prata så dom slår knut på tungan….
….utan bara säga vad dom tänker och tycker, lite grann sådär.
Jag blir så fascinerad av….människor.
Eller, jag ÄR fascinerad av människor i det stora hela. Så ÄR det ju! Det är ju därför jag jobbar med det jag gör.
Men jag menar inte det nu…jag menar fascinerad på ett sätt som inte handlar så mycket om Nyfiken och Intresserad….
…utan mer fascinerad med en liten avmätt känsla….eller kanske mer en känsla av avsmak…sådär lite avståndstagande och lite….
…uppgiven-besviken-fascinerad.
Har jag förklarat det nog nu, tro?
”Ja! Ja! Men varför? Varför!?”, ropar ni ju nu – fyllda av Nyfikenhet och Intresse.
Jo, detta penga-ekonomi-petimeter-intresse som Alla tycks ha – utom jag! Huuuuur kan det komma sej att JAG är så ointresserad av att räkna varje krona och öre som jag vinner/förlorar på än det ena och än det andra, när ALLA ANDRA, räknar och tänker och funderar på procent hit och ören dit.
Jag tycker både det är tråkigt och ointressant och ”vad-gör-det-när-halva-jordens-befolkning-svälter”??
Om ni förstår.
Jag känner verkligen så.
Och EGENTLIGEN borde VERKLIGEN just JAG bry mej om vartenda litet öre, och hålla hårt i varenda liten krona, räkna varje liten procent hit och ränta dit, eftersom jag faktiskt inte har pengar så det räcker, eftersom jag ”tänkt fel” (för att vara snäll mot mej själv) och ”planerat åt helvete” (eller snarare ”inte-planerat-alls”)…
…men, förlåt mej, men jag gör inte det.
Jag hörde flera människor prata om att vi människor ”jobbade gratis” den 29/2, och så suckade dom djupt och frågade sej själva NÄR dom skulle få igen dom pengarna och ”bla bla bla bla….”
Kanske dom skojade. Kanske inte.
Men jag blir verkligen ohyggligt TRÖTT på människor när dom börjar prata om att dom ”vinner 25 kr/år på min nya försäkring” eller ”sparar 2 öre per liter när jag tankar på Shell” etc….
…eller hur mycket tid ”dom” lägger ner på att ta reda på vilket el-bolag som är billigast, vilken försäkring som ger mest….
….. och bla bla bla….i tid och evighet – Amen.
Visst vill jag också ha ”Allt-det-billigaste-och-bästa”….(fast kanske inte ändå, för jag skiter faktiskt i om jag har en gammal mobil-telefon som ser urtöntig ut, bara den fungerar…)…
…..men jag tänker: ”Va faan gör det om hundra år!”´…..
….. och: ”Vi svenskar har det ju rätt så jävla bra iallafall”…
….. och: ”Hur kan man klaga när man bor i en villa med sin fru, som har en Seat, och själv har man en Volvo och ett bra jobb och sommarstuga i Skärgården och liten stuga i Åre, LCD-TV och åker på semesterresor till Thailand och Peru….bla bla bla”…
…… och och och….
”…när halva jordens befolkning svälter, oskyldiga barn dör i krig och av sexidioter som utnyttjar dom…..
……så sitter vi här på våra feta arslen (som vi lägger ner pengar på för att försöka banta bort)…. och letar efter sparade kronor och ören i vårt överflöd….”
SÅ tänker jag.
Och sen irriterar jag mej lite över dessa ”petimeter-människor”.
Och det tycks som om jag är den enda som INTE är ”petimeter-människa”.
Fast jag kanske borde vara det.
Men det är ju så trååååååååååååkigt att peta i ören hit och ören dit….
Bara att TÄNKA på det, få ögonlocken att bli tyngre och jag gäääspar stort……
”Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………….”
Jag skulle så gärna vilja hjälpa utsatta barn (sådana som nu är vuxna eller barn som ÄR barn) med att bli av med sina äckliga/hemska/sorgliga minnen som stör i Livet.
Tänk om jag kunde gå in i hjärnan, med en liiiiten liiiiten tång, och bara knipsa bort ”övergrepps-minnet” och så fanns det inte mer!
Tänk om jag, i och med detta kunde få min unga internet-vän, att plötsligt bara ha Goda Minnen och därmed plötsligt Må Bra!
”Idag” är ju övergreppen över, ”idag” är hon en härlig och fin tjej som är på väg ut i livet…
…men ”idag” mår hon skit, för att ”övergreppen” sitter som berget inuti, och förstör och geggar ner själen.
Det är för jävligt!
Det vore ju rätt enkelt egentligen, att knipsa av en hundradels millimeter, eller vad det kan vara, av hjärnan, och VIPS har man bara bra minnen kvar….
…. och kan FÅNGA DAGEN med ett leende på läpparna. Och vågar tro på Livet, Framtiden och Kärleken.
Jag hoppas Någon uppfinner en ”Minnesknipsare” i framtiden.
En ”sago-dikt”…..
….med ingen relation till Verkligheten.
Jag tog en kopp Gevalia och fick oväntat besök
med historiens vingslag stod han plötsligt i mitt kök
”Du finns i mina tankar och vi är av samma sort”
sa han, och allt var som förgjort
Vi börja kommunicera om allt och ingenting
då jag såg på hans finger att där satt en gyllene ring
”Den ska jag snart ta av mig och gömma i ett berg
när solen går ner bak bergen och himlen byter färg”
Jag väntar på en morgondag då luften blivit klar
känslor kan släppas fria och frågan har ett svar
Då våren släpper loss tusen fåglar i en sång
och bojorna har lossats ifrån en längtan som varit lång
När Äntligen är ordet, och ordet är just nu
När Jorden slutar snurra är vi jag och du
När alla blommor blomma och doftar sommaräng
ska jag ligga nära tättintill med dig i samma säng
Vi ska långsamt älska med känslor utanpå
fyllda av varandra i nuet – inte då
Vara riktigt nära och inuti varann
Vi två blir ett tillsammans bara för att vi kan
En sån dikt kan bli till av Gevalias reklam….
😉
…till Aftonbladets blogg.
http://blogg.aftonbladet.se/familjeterapeut
http://blogg.aftonbladet.se/mammatillfyrakillar
Bloggarna finns kvar där, men går inte att uppdatera. Det ligger där som på en kyrkogård för bloggar…
Det var enklare där.
Jag förstod alla ord bättre, kunde göra bloggen snyggare, ändra lättare, och det bästa var alla blogg-kompisar!
Vi hoppade in och ut i varandras bloggar och tyckte och tänkte lite hit och dit.
Det var så mysigt!
Det var som en Småstad där ”alla kände alla”. Sen bestämde sej Aftonbladet för att vräka alla ”små-bloggare” – och bara ”kändisarna” fick vara kvar – och vi försvann en efter en. Ut i Stora Världen. En del hamnade här: På wordpress, som känns som en jättestor anonym stad i jämförelse med hur det var på Af-bloggen…
…och så är den svår att sköta, eftersom jag inte förstår alla ord som står till höger och vänster när jag skriver….
Så…idag letade jag efter ett gammal blogg-inlägg i min gamla blogg på AF och blev alldeles sentimental.
Jag längtar tillbaka!
Uhuuuuuuuu! 😦
Känslorna bor i samma ”hus” (kropp).
Därför är det viktigt att alla känslor får plats. Och kan samsas.
Vissa känslor får man tidigt lära sej ”hantera”….eller kanske dom flesta känslor:
Man kan inte skrika av skratt rätt ut när som helst.
Ej heller SKRIKA av ilska bara för att man känner det.
Eller bryta ut i grååååt när som helst.
Det får man lära sej som barn.
På olika sätt.
Det gäller att lära sina barn att känslor är okey, men att det finns olika tillfällen att uttrycka dom på, och olika sätt att uttrycka dom på…
”Du FÅR hata din bror när du tycker att han är dum i huvet, men du får inte slå honom!”
”Du FÅR vara ledsen och gråta när din kanin har dött. Jag finns här för dej, men du behöver få gråta färdigt”.
”Det är okey att skrika att din bror är dum i huvet hemma, men inte på ICA!”
”Man får tycka att ens lärare är helt störd – man behöver inte ens tycka om henne – men du måste behandla henne med respekt ändå, och så måste du stå ut!”
”Om du tycker att jag är helt dum i huvet och vill uttrycka det så skulle du kunna skriva det i en ”hata-bok” där du skriver bara ARGA SAKER, och jag lovar att aldrig läsa den. Där kan du skriva det fulaste fula….” sa jag till Storing vid något tillfälle. Det gjorde han. 🙂
osv osv osv osv
OM man tidigt får lära sej att det INTE är okey att gråta och vara ledsen, så stänger man in sorgen.
OM man tidigt får lära sej att det INTE är okey att bli arg, så stänger man av ilskan.
Om man stänger av delar av känslorna i Det Inre, stänger man även av Dom Andra känslorna.
Det är svårt att skratta högt av lycka, när sorgen låsts in, och ilskan gömts.
Vi behöver bara lära våra barn att man kan uttrycka dom på olika sätt.
Utan tårar – inget skratt.
Utan ilska – ingen lycka.
Kontroll
låter tråkigt
men behövs
i mig
Vill blomma ut
i ett sammelsurium
av färger
och bubblor
vill sjunga
skrika
dansa
älska
Helst igår
😉
Förstår
att det inte går
Jag vill
blomma ut
i Livet
i Kärlek!
Måste hålla
i mig
Måste vara vuxen
återhållsam
klok
Vill inte
men ska
Det gäller att ha
kontroll
på sig själv
sina känslor
😦
Tråkig kontroll
Han sitter vid bordet där i ”Efter 10” och jag står knappt ut ens med att se honom! Precis när jag ska byta kanal säger han att han hatar förföljelsen på alla pedofiler. Han menar att alla män mår dåligt av det och att anledningen till att det finns så få män som arbetar på dagis, handlar helt om den hetska förföljelsen av pedofiler. Han säger ”voine voine, stackars alla barn som har för få män i sina liv” (som om han brydde sej!?!).
Jag får ett vansinnesutbrott och tar tag i första hårda sak i närheten där jag sitter – ett gammaldags labyrintspel (!) – och drämmer rakt in i TV-rutan, så att det spräcks i tusen bitar och exploderar. Och Alexander Bards skägg faller sönder och regnar över hela studion, hans kortbyxor ramlar av och eftersom han inte har några kalsonger blottas ”hela härligheten”, som inte är ett dugg härlig (!), utan där hänger en liiiiten röd rädd sak…
Jag tror dessutom den slet sej och sprang iväg alldeles för sej själv...med skägget!
…och Alexander slänger händerna framför organet och springer iväg, ut ur Studion, springer springer tills han tappar andan och luften och kvävs, och ramlar ihop i en hög…inte så levande längre.
Näe, så var det ju inte.
Nu ljög jag igen.
😉
Men jag kan tala om för Alexander Bard, och alla andra, att om det är så att det är få män på dagis pga pedofilförföljelserna (som inte ens finns!), skulle heller inga män heller vilja vara Idrottsledare, Präster, Katolska Präster mm etc osv.
Att det finns för få män som är förskollärare på dagis handlar nog helt enkelt om lönen. Höj lönen, och statusen, så kommer dom!
Fuck you, Alexander Bard!
Och snälla Media: Låt inte Alexander Bard Ta Plats och tycka till om saker. Det skadar mer än något annat….
…. PLUS att jag kräks….
…och DET vill ni väl inte!?!
NU jävlar ska jag renskriva ”Det värsta som kan hända”! Jag ska fixa och trixa och skriva och göra hela boken skitsnygg….
….och SEN jävlar-i-min-låda ska här bli en Snygg och Välskriven Roman!
Just nu är det ”fel typsnitt” och ”fel radavstånd”…
147 sidor tätt skrivna rader ska skrivas om, från början, eftersom jag inte har boken i datorn.
Den, precis som romanen Sveket, försvann ut i Cyberspace, och troligen flyger dom omkring där nu…
…om inte någon liten Alien hittat dom och nu sitter och studerar Det Jordiska Språket och Hur Jordlingarna Lever.
Man vet aldrig.
😉
Men hej och hå, här kan jag inte sitta och blogga!
Nu ska här Skapas!
I ord.
