Författararkiv: Erica Leijonhufvud

http://www.tv4.se/1.2559385

http://www.metro.se/metro-teknik/forskare-facebook-ger-barn-hjarnskador/Objici!82498/

”Facebook är vanebildande = superfarligt!

Att spela TV- och dataspel är farligt och vanebildande = superfarligt!”

Suck!

Återigen är den äldre generationen livrädd för det nya.

Återigen målar dom faan på väggen!

Den äldre generationen, som undersöker och forskar och lägger sina pannor i veck och blir/är gråhåriga av detta…..

….. säger ”voine voine, farligt med tv- och dataspel! Farligt med facebook! Farligt farligt!”…..

….. fast dom har aldrig själva varken spelat TV-spel, dataspel eller är medlemmar på Facebook.

Jag vet inte hur dom gör när dom undersöker oss som håller på att rasa i fördärvet, men säkert är det otroligt genomtänkt och klokt, och efter konstens alla regler.

Men ursäkta mej då om jag inte tror på dom!

Ursäkta mej om jag tror att den här nya generationen kommer att klara både TV-spel och data-spel och Facebook alldeles ypperligt. Och t o m sätta egna gränser, även om det alltid i alla sammanhang kommer att finnas folk som ”spårar ur”.

Var inte bilen lite farlig när den kom? Radion? TV:n? ”Hjääälp!”

Mobilen är farlig. Jag minns att microvågsugnen var farlig också…Uj uj uj! Den fick man inte stå nära när man var gravid tex….

Det kommer alltid att finnas ett gäng ”av den gamla generationen” som ujjar och mujjar sej för Det Nya…..

….. varefter det sen kommer att visa sej att Den Nya Generationen fixade det alldeles ypperligt.

Själv har jag inte haft några restriktioner alls för mina barn vad gäller TV- och dataspel…

”Uj uj uj! Ring 112!”

Vi får väl se om dom blir seriemördare hela bunten, om dom blir psykiskt sjuka, deprimerade eller bara vanliga nördar.

Jag har ofta tänkt att dom varit rätt duktiga på att avgränsa sej själva: Jättemycket spelande en period, och sen nästan inget alls en period…osv.

http://press2play.tv/rekommenderat/16/nu-laddar-gameplay-infor-playstation-vita

Min äldste son är ju data-och tv-spels-arbetare nu….

…..och tjänar mer pengar än jag…

….och mår rätt bra verkar det som!

Hur han blir som pappa till sina framtida tv-data-spelande barn ska bli intressant att se. Kommer hans barn att få en massa restriktioner, eller kommer dom att få spela fritt? Och kommer dom att vara medlemmar på Facebook från födelsen??

Vi får väl se….

INTE mina pocketböcker. Googlad bild.

Så är det med mej.

Jag städar och fejar och torkar och plockar och fixar, och så blir det RENT, men ÄNNU stökigare!

Kanske är jag en ”stök-älskare”.

Jag gillar ju byggen. Jag äääälskar byggen. Halvfärdiga byggnader med en massa skräp och grejer och att det liksom är ”på gång” någonting…Lukten av nytt…Spännande… Vad ska det bli? Hur kommer det att se ut?

Eller renoveringar. Inte att göra dom själv, för jag har tummen mitt i handen och  inget vidare tålamod vad gäller att mäta och vara exakt. Men jag kan klättra runt bland renoveringarna och må bra! DET måste väl vara en bra egenskap?

Det är kanske därför jag gillar att möblera om, att flytta (!)….Jag vill VIDARE mot Nya Mål…Eller nåt.

Jag vill väldigt gärna stanna också. Men då måste det vara Utveckling i Stannandet, tror jag. För jag har aldrig lyckats ”stanna”. Längsta sammanlagda boendet på ett ställe (i samma lägenhet/hus) är 4 år.

Jag vill kunna ”slå mej till ro” och sitta i min gungstol och bara vara….Fast det är svårt när man inte har någon gungstol…

Igår rensade jag ur TRE bokhyllor och fick ännu fler plastkassar med pocketböcker. Hur mycket läser jag egentligen?? Jag har lämnat säkert 5-6 plastkassar fyllda med pocketböcker på jobbet ”för andra att läsa”….

Den sparar jag

…. och nu har jag 2-3 plastkassar till! Troligen kommer jag inte att läsa böckerna en gång till (förutom vissa Speciellt Utvalda)…..

……..så därför vill jag lämna dom vidare till andra. Dom flesta av böckerna är BRA och handlar om ”människor”.

INGA deckare och INGA kriminalare! Me don´t like.

Vad var det jag skulle skriva om nu då?

Jooo, städning:

Nu är det rent hemma, men ÄNNU stökigare än innan städningen. Bra jobbat va?!

Det var värre förr, ska jag säga först. När barnen var små: Oj oj oj oj oj oj!

Att gå till jobbet då var att Slappna aaaav – ÄNTLIGEN:

 Få ta en fikapaus med vuxna människor – ifred, få gå på toa ENSAM, sitta vid datorn utan att bli avbruten av tjaffs, snor eller bajs. Få prata med vuxna människor i lugn och ro utan att bli avbruten.

När barnen var små var det en ”frizon” på jobbet. Att jobba var att ”vara ledig” – trots att det var stressigt av och till, men den stressen gick inte att jämföra med stressen när tre små pojkar ville saker och hittade på saker och krävde saker hela hela tiden….

….men att hämta och lämna på dagis var Superstressigt. Stress i kubik!

Nu är det inte alls lika illa hemma. Absolut inte. Jag har tre lugna söner varannan vecka. Värsta lyxen!

Men ibland kan man ju undra varför man säger att man är LEDIG på helgerna när man snor runt som en jävla guttaperka och städar, tvättar, lagar mat, fixar, donar och gör allt man inte hinner på vardagarna. När helgen är slut så blir det liksom: ”Puh! Äntligen ska man få gå tillbaka till jobbet där det är lugnt och skönt….och där det enda som krävs av mej är att jag säger Kloka Saker…”.

Typ.

Ibland kan jag tänka att det var ”bättre förr” när mammorna var hemma och tog hand om allt jobb hemma, och mannen tog hand om allt jobb utanför hemmet……

…. å andra sidan tog kvinnans jobb ALDRIG slut och där var det verkligen inte tal om ”lediga helger”…

Shit bah! Jag tar tillbaka ”det var bättre förr” direkt! Men nuförtiden ska vi hinna allt som kvinnor gjorde på heltid hemma, på några futtiga timmar på kvällen, när alla är trötta och griniga….

Hur klarar man sej igenom småbarnsåren egentligen? Hur överlever man? Hur överlevde jag? Jag vet faktiskt inte. Jag överlevde med nöd och näppe kan jag säga…Jag har lite nervösa småryckningar kvar från dom åren….samt en skilsmässa i bakfickan.

Men jag ska inte klaga.

Vi har det ju sååå jävla bra här i Sverige!

Tänk om jag fötts i Afghanistan!! Då hade jag kanske inte ens fått gå utanför dörren utan varit en ” spök-klädd barn-mat-och knullmaskin”. Typ. Nä, jag vet egentligen inte, för jag har aldrig varit i Afghanistan, utan utifrån vad jag har hört har jag bildat mej en massa fördomar…men ändå!

Som kvinna kan man ändå vara otroooligt tacksam över att få ha blivit född i Sverige.

Så det så.

Vilket rörigt blogginlägg!

Det blev varken det ena eller det andra. Kanske lite både ock….

Jag är väl lite rörig i skallen antar jag….

Men även solen har fläckar….

😉

Wasaloppet på TV och jag har inte ens tittat än

En första promenad är avverkat – check!

Borde fortsätta utrensningen av garderober och hyllor…

Borde städa

Googlad bild. INTE mina fötter!

Borde sitta ute i solen

Borde vara ute i solen

Borde städa bort skräpet på altanen

Borde titta på Wasaloppet – det hör väl till ”allmänbildningen”, va?!

Borde gå en superlång promenad med hundarna

Borde städa hela lägenheten

Borde putsa fönster

Borde borde borde borde borde….

….borde borde borde borde borde borde…..aaaaAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Jävla sol att ställa KRAV!

Jag tror jag går och lägger mej igen…

Nu vill jag ha dej

Nu är jag här

Vill du nu ha mej

för nu är jag kär

säger han

Hjärtat är ihopsytt

såret är läkt

låset är bytt

kärleken vräkt

i mej

Hur ska jag våga

öppna mitt hjärta

måste ha tåga

våga känna en smärta

 igen

Jag vet vad jag vill

jag vet att jag saknar

Ge mej en till

morgon då jag saknar

dej

Jag har också saknat

Jag har känt en smärta

Jag har också vaknat

med dej i mitt hjärta

förut

……också….

Jag måste få tänka

låta tiden göra sitt

Jag vill inte sänka

det som är mitt

igen

-”Nu måste man börja tänka på hur man ser ut!” säger han och slår sej lite på magen, för att jag ska förstå att det handlar om träning.

-”Man ska ju bli ett Byte på Öppna Marknaden!” säger han sedan och ler.

Han sätter ord på precis det som jag tänker på av och till – att när man lever i ett par (äktenskap, sambo-skap) osv, kan man känna sej lite avslappnad, lite ”färdig-vald”, inte som ”Ett-vandrande-reklam-blad-för-sej-själv”, men när man är singel, är man faktiskt ute på Öpppna Marknaden.

-”Det kommer nog att gå bra för dej”, säger jag. ”Du ser bra ut, är trevlig och öppen och har vårdnaden om tre barn…”.

-”Tack, men är det BRA? Jag trodde tre barn var något negativt!” säger han förvånat.

-”Nä, när en MAN tar hand om barn är han Duktig och blir Hett Villebråd”, säger jag. ”Barnen är ju värsta lockbeten! Du kommer inte ens att behöva ta hand om dom alldeles själv…Din mamma, syster och en massa andra släktingar samt diverse löst folk (läs: kvinnor) kommer att vilja hjälpa dej, du Duktige man!” säger jag och skrattar.

-”Troor du?!” säger han.

-”Ja, det tror jag faktiskt. Du kanske inte ens behöver träna!” skrattar jag…” Vi får väl se…”.

Han blev singel förra veckan, så ”vi får väl se”…..

Jag kollar runt lite bland bloggar. Läser lite här och lite där…

Så hittar jag en SKITBRA blogg! Jag läser och läser! Den är både rolig, djup, klok och bra och jag håller med om ALLT som står där!

VEM har skrivit den härliga bloggen???

Meh! Det är ju MIN blogg!

🙂

Idag ska jag rensa ut det Gamla, det Onyttiga, Det som bara ligger och skräpar….

Idag ska jag gräva i garderober, rensa i bokhyllor, kasta och spara vartefter det behövs….

Idag ska jag göra utrymme, tomma ytor, hålrum…

Idag ska det bli Rent på Onödiga Saker.

Idag ska det Städas!

Idag ska det bli Tomrum…i mitt hem.

Tomrum som kanske ska fyllas med Nytt…sedan…men inte nu.

Jag längtar efter Tomrum.

Jag längtar efter att få Andas.

Jag längtar efter Nytt

Jag längtar efter Våren….

…men den är ju redan här!

Den hänger på balkongen och skriker:

Kom ut! Kom ut! Jag är här!

Men vänta lite – jag ska göra Vår hemma också.

Inne.

Nu.

Jag ska släppa in Våren!

🙂

Jag går runt där på H&M och känner mej som om något gammalt som katten släpat in…och deppar nästan ihop på kuppen…går vidare till Lindex och inser att det bara måste finnas ”krymplingar” nuförtiden, som ska ha dom där kläderna som hänger där, som några slags lockbeten….

”Vad har hänt med alla kläder?”, liksom. Förr-i-tiden var dom mycket större.

Det är som om ALLA kläder plötsligt blivit pyttepyttesmå. Och konstiga. Med halva axlar, saknad ärm och sånt underligt.

Deppig går jag vidare förbi ”den-där-coola-klädaffären”. Där går jag inte ens in! Det är ingen ide! Kläderna där är gjorda för anorektiska dvärgar, typ, och ska betalas av miljonärer.

Hur många anorektiska dvärg-miljonärer finns det egentligen??

Nåja.

Jag går vidare förbi den där klädaffären där kläderna är gjorda för yttepyttemänniskor som äter ett salladsblad om dagen. Vet inte vad den affären heter heller, för jag har bara gått in där två gånger och hållit upp någon blus framför mej, tittat på den och tänkt att det kanske är en affär för dock-kläder??

På Kapp-Ahl har dom tre klädställningar för ”normala människor”, men då är mönstrerna på blusarna sådana att jag undrar om den som gjorde dom har tagit LSD? Är inte LSD helt ”ute”?

På väg ut ur Kapp-Ahl slår det mej plötsligt:

”HerreGud! Jag är ju GAMMAL! Jag är ju Medelålders! Jag ska inte lufsa runt på H&M, Lindex mm etc! Det är ju ”ungdomsaffärer”, typ…..

Är det DÄRFÖR affärsbiträdena stått i små klungor och tittat på mej och viskat….och när jag tittat dit har dom tittar bort och fnittrat…Inte EN gång, inte TVÅ gånger…utan typ TIO gånger:

”Nu kommer HON igen – den där Kärringen, som inte fattat att kläderna här är för UNGDOMAR, och inte Gamla Kärringar! Kolla! Nu tittar hon på den där rosa blusen som är för UNGA TJEJER!!! Trooor hon att hon kan ha den?!? Jävla kärring-idiot!! Ha ha ha ha!”

SÅ har dom viskat. Helt säkert.

Men IDAG! Hallelujah! Fick jag en Uppenbarelse: Jag är För Gammal för såna affärer!!

Vilken lättnad.

Och besvikelse.

Men mest lättnad. Det ÄR inte fel på mej, eller på kläderna.

Det är fel på….

…min ålder!

Shit!

Det tog bara 10 år för mej att fatta att jag inte  platsar på H&M etc mm!

En del fattar lite långsamt.

-”Varför vinner aldrig jaaaag på Postkodlotteriet??” gnäller jag när jag ser hur folk vinner 100 000 kr på 100 000 kr.

Minsting tittar på mej, sådär lite självklart.

-”Meh! Det är ju bara GAMLA människor som vinner!” säger han som om jag borde fattat det för länge sedan.

-”Men jag ÄR ju gammal!” säger jag.

-”Nej, man ska vara sån där som gått i pension!” förklarar han…”…och så ska man vara gift också!” lägger han till.

Jag har alltså ingen chans alls att vinna på Postkodlotteriet. Jag borde alltså gå ur.

-”Och så ska man helst spela dragspel också..” kommer han på sen.. ”..och vara tjock!”

-”Men jag är ju liiite tjock…” säger jag hoppfullt.

-”Näe, det räcker inte!”

Det är  alltså helt kört för mej!

Jag kommer aldrig att vinna på Postkodlotteriet.

😦