…och ibland när jag inser det hoppar det till i hjärtat av Lycka och Tacksamhet.

Vad jag än gör älskar dom mej. Hur jag än går, står, sitter, ser ut och vad jag än säger och gör så älskar dom mej lika förbehållslöst. Det är ett stort ansvar i att vara så älskad, och ändå vet jag att jag skulle kunna behandla dom ”hur-som-helst” och dom skulle ändå fortsätta älska mej.

 Det är äkta kärlek det!

Eller möjligen dumhet…?

När dom tittar på mej ser jag Kärleken och Tillgivenheten i deras ögon.

Jag kan vara trött och sjuk och Eländig, så att jag knappt orkar gå ut med dom…KNAPPT! Dom får hålla sej lite extra länge, gå lite kortare och långsammare promenader, vara inomhus lite för mycket….

…men dom klagar aldrig!

Möjligen att någon utav dom bajsar inomhus, men…. ”shit happens!”

Så fort jag slår mej ner i soffan lägger dom sej tättintill. När jag sover har jag två älsklingar som makar sej nära nära hela tiden. Jag snor runt och dom makar sej intill. Det känns så…fint.

Häromdagen bad jag Minsting gå ut med dom, vilket han gjorde, men eftersom jag samtidigt gick till jobbet gick vi tillsammans ut, och delade på oss utanför huset.

Jag såg då i Flisas och Miltons ögon att dom blev så Förvånade och Besvikna: ”Ska inte HON följa med??? Vår ÄLSKADE BÄSTA BÄSTA!” och så satte dom sej ner båda två och tittade med Sårade Blickar på mej. Blickar fyllda av KÄRLEK, och det klickade till i mitt hjärta.

Jag gick iväg, men ställde mej bakom ett hus och tittade på det fina lilla gänget som gick iväg:

Jag såg en tapper Minsting som envist drog i två koppel, och två Besvikna hundar, som med svansarna hängande försökte inse att deras Älskade Matte inte skulle följa med på promenaden. Dom såg ut som: ”Vi stannar hellre HEMMA än går ut med Någon Annan än vår Älskling!”

Det är fantastiskt att vara så älskad!

Me love my dogs!

-”Jag hittar inga strumpor!” meddelar Mellan irriterat.

Jag kollar i strumplådan, där jag lägger ALLA rena strumpor i en salig blandning, och där man själv får GRÄVA efter två som ser ungefär likadana ut…

Eftersom dom är MÄN (to be) så kan dom inte LETA (!), så jag går till strumplådan och rotar. Jag hittar ett par mörkgrå strumpor och slänger  dom bredvid honom i soffan där han sitter med sina nakna 44:or.

Han lyfter upp strumporna som om dom vore BAJS (fast då hade han i o f s inte lyft upp dom) och så säger han med en äcklad röst:

-”Det här är TJEJstrumpor!”

-”Nej, det är det INTE. Det är HERR-strumpor som är köpta på Dressman, storlek 43-45!” säger jag.

-”Näe, dom är tjejiga! Jag tänker INTE ha dom!” upplyser han mej om.

-”Nähä, då får du vara utan, för jag hittar inga andra.” Idag är jag hård.

-”VEM FAAN HAR TAGIT ALLA STRUMPOR??” fräser han och stirrar tjurigt mot Minstings rum…Han får ALLTID skulden. Men han är så van att han för det mesta inte ens hör det.

Jag går ut med hundarna, och när jag kommer in går jag fram till Mellan som fortfarande sitter med sina stora 44:or nakna och pussar honom i pannan och säger:

-”Lycka till på provet idag!”

-”Jag kan inte gå till skolan för jag har inga STRUMPOR!” meddelar Mellan.

-”Sluta larva dej! Du har visst strumpor och du ska visst gå till skolan!” säger jag och går hemifrån.

Och så här blev det

Sagan om Tjejstrumporna inhandlade på Dressman  förklädda till herrstrumpor (Känsliga personer varnas: Berättelsen KAN orsaka mardrömmar)

Mellan tog på sej Tjejstrumporna (i storlek 43-45 från Dressman) till slut och gick till skolan. Väl i skolan stannade hela verksamheten upp när dom fick syn på hans strumpor:

Kanske såg dom DET HÄR istället?!

-”ÄR DET INTE TJEJSTRUMPOR som Mellan har på sina fötter?!” hörde man ropas i korridorerna.

Ryktet gick genom hela skolan, och barn från alla årskurser samlades utanför dörren och utanför fönstrerna där Mellan satt i klassrummet med sina TJEJSTRUMPOR.

Alla stirrade på honom med stora ögon. Ingen kunde arbeta.

-”Näe, Mellan, du får gå hem igen!” sa rektorn till slut till Mellan. ”Vi kan inte ha dej här med TJEJSTRUMPOR! Vi får ingen arbetsro!”

-”Men det är inte tjejstrumpor. Det är herrstrumpor inköpta på Dressman!” sa Mellan då till rektorn.

-”Det hjälps inte, för alla elever tror ändå att det är tjejstrumpor, och då fungerar inte vår verksamhet. En kille i nian kan INTE ha tjejstrumpor!” 

Jag tror t o m det står i Reglerna för Skolan.

Mellan fick moloken lufsa hem igen, fick inte göra samhällskunskapsprovet, som han tränat så mycket på, och kommer att skämmas för Evig Tid, för  att hans Hemska Mamma tvingade på honom Tjejstrumporna-som-egentligen-är-herr-strumpor-inhandlade-på-Dressman!

”AIAIAIAIAIAIAIAIAIAI!” (soc-ambulansens ljud)

”Ring Soc-ambulansen och låt den stackars Mellan bli placerad i ett fosterhem där dom har Killstrumpor till Killar!”

”Och stoppa den där otäcka mamman i fängelse där hon får gå kurs och lära sej vilka strumpor som passar på vilka fötter!!”

………………………………………………………………………..

*ryser* åt det otäcka slutet…

Hoppas du kan sova efter att ha läst det här….

OM jag fick massor av pengar skulle jag (efter att betalt mina skulder):

– GE en massa till mina söner. Alla fyra skulle få en femtedel var av mina pengar…

….och sen när dom fyllde år, skulle jag kunna köpa jättebraiga saker åt dom som dom verkligen önskat sej…

….och fast dom egentligen hade kunnat köpa dessa grejer för sina egna pengar (som dom fått av mej) åt sej själva, så skulle  dom  bli så GLADA och känna sej så ÄLSKADE (viktigast!).

– GE till olika organisationer för BARNEN i världen! Barnen som är så utsatta och som har det så svårt i många länder. Jag skulle vilja skänka pengar till skolor och barnhem och alla möjliga ställen som hjälper BARNEN. Barn är så oskyldiga och barndomen är så viktig. Barnen är ju Framtiden!

– Anställa en fantastiskt duktig revisor som skötte allt ekonomiskt åt mej så att jag slapp ägna en tanke åt min ekonomi.

– Om jag hade mycket pengar skulle jag också anställa en kock!

– skriva skriva skriva så mycket jag ville och när jag ville. Skriva färdigt alla böcker jag har i huvudet….

…. och kanske jag skulle starta ett eget bokförlag också, så jag slapp fråga någon annan om dom VILL trycka mina böcker. Fast jag måste väl fråga revisorn först, om jag har råd, men det skulle jag ha…

– skaffa ett boende någonstans där jag kan LANDA och där jag TRIVS och där jag mår bra!

– resa lite lagom.

Både av Nyfikenhet för att se hur Andra Människor har det och hur dom lever i Andra länder…..

…..och på riktiga ”Sol-slappar-resor” där jag bara skulle ligga på en solstol intill någon pool och dricka drinkar, och fisa (tyst) och läsa en massa pocketböcker…

….sen skulle jag myyyysa med någon jag älskade i ett luftkonditionerat rum…fast det är ju inte säkert jag har någon att älska fast jag är rik….

Shit också!

I så fall skulle jag bjuda med ett gäng härliga kompisar och/eller hela halva släkten!

Jag vill idag, på Alla Kvinnors Dag, höja min högra näve – och den vänstra också faktiskt! – för ALLA kvinnor i hela världen som kämpar med sina liv!

Vi i Sverige har det Fantastiskt bra jämfört med hur kvinnor i många andra länder har det.

Fy faan vad kvinnor får slita och kämpa och lida i många många andra länder, med allt! Alla dessa kvinnor som sliter med graviditeter, svåra förlossningar, misshandel, utsatthet, våldtäkter, ta hand om alla sina barn, illegala aborter som går fel, slitet att försörja alla barn…Alla kvinnor som måste lyda sina galna män, bita ihop om sin frustration, ilska och sorg och  som måste dölja sej i hucklen och allehanda tält….

Alla kvinnor som måste ”tiga i församlingen” och som inte får vara med och bestämma, som inte får utbilda sej och som utnyttjas i sexhandel världen över.

Jag hoppas och önskar att ALLA KVINNOR en dag är FRIA. Lika fria som männen är världen över. Och att man är lika rädd om den delen av mänskligheten som männen är om sej själva.

När kvinnorna får det bättre, får också barnen det bättre och hela generationer mår bättre!

Och när hela generationer mår bättre, kanske man inte är lika arga på varandra och kanske man inte behöver slåss så mycket då, så kanske det skulle kunna bli lite färre krig….

Kanske är jag naiv och blåögd….

…men man kan väl alltid önska, hoppas och tro!?

Så ställ er upp alla kvinnor (och kloka män), knyt båda era nävar och slå två slag rätt ut i luften för ALLA kvinnor i HELA VÄRLDEN – speciellt dom i dom länder där dom har få rättigheter och far illa.

Ena dagen Nada. Nästa dag Multo bieno!

Utan att kunna språket alls kände jag för att uttrycka mej på spanska.

Igår var en utav dom Tråkigaste Dagarna i mitt liv!

Kanske jag överdriver lite, men jag kommer ju ”fanimej” inte ihåg alla dagar i mitt liv! Och om jag snabbt tänker igenom ALLA tråkiga dagar, som jag inte minns, för dom var så tråkiga, så var igår Den Tråkigaste:

Det hände INGENTING!

Dom besök jag skulle haft på jobbet, ringde återbud, så jag satt där och satt….och satt…och somnade…över skrivbordet…Zzzzzzzzzzzzzzz!  Av tristess!

Och så kändes det som om Ingenting Någonsin kommer att ändra sej i Resten av Hela Mitt Resterande Liv, och den tanken är ungefär lika med Döden (för mej). Och att alla dagar skulle vara lika tråååkiga som igår, framåt… SÅ tråkig var den dagen så att jag fick så tråkiga tankar.

Dessutom blåste det iskalla vindar ute, som kröp innanför jackan och in under tröjan och blusen och gjorde så att hela huden knottrade sej och jag bara ville gå hem igen! Men då var jag ju på väg hem redan. Så det gick inte att vända.

Suck.

Jag kan inte beskriva hur tråkig den var. Kan tristess beskrivas?

Idag har det varit mycket bättre:

Jag chattade en stund på förmiddagen med en Underbar Person som gjorde att livsandarna fick fart, och sen fick jag ett lägenhetserbjudande också! Tjoho! Eller om det var i omvänd ordning? Rätt ska vara rätt…eller inte.

Så NU händer det grejer!

Hoppas jag.

För när Grejer Händer är det Spännande och Kul!

….och sen ringde en mäklare, så på tisdag kommer han och tittar på lägenheten. At last!

Kanske blir jag ”fri” , så jag kan lossa mina bojor, fälla ut mina vingar och flyga till slut…..

Vad som ska till för att jag ska känna mej fri, vet jag inte, men det märker jag väl när jag är där.

😉

Vi pluggar, Mellan och jag.

Jag ser det faktiskt inte som att jag förhör honom, utan mer som att vi diskuterar tillsammans hur samhällsekonomin fungerar.

När han visade mej Frågorna som han skulle kunna svara på, svalde jag hårt – ”GULP!” – och tänkte:  ”Det här kan jag INTE ens förhöra på – det är alldeles för komplicerat! Jag fattar NOLL!”.

Sen bröt han ihop, och vrålade: ”Det är OMÖJLIGT!!!”

…..och är det Något som ”sätter igång” mej så är det dessa ord, för jag anser att ”Ingenting är omöjligt!”.

 Det är nästan lite av min Livsfilosofi, och jag får lite Spader när någon säger så – speciellt när mina barn säger så, för jag vill INTE att dom ska tänka så eller ha den uppfattningen. 

Detta utrop fick mej att börja Plugga! Jag läste igenom alla frågor, och alla svar han skrivit, försökte förstå, läste i den otroooooligt tråkiga skolboken….

/”VARFÖR gör dom skolböcker så TRÅÅÅÅKIGA?? JAG skulle göra dom mycket mer intressanta….Hm…Jag kanske skulle börja göra skolböcker”/

…och hittade lite svar  här och lite svar där och lite svar på nätet.

Sen körde vi igång!

Jag gick igenom frågorna, och så svarade Mellan, som en liten datamaskin, det han ”pluggat in”.

Men man LÄR sej ju inget när man bara rapar upp det som står ordagrant, så därför började jag PRATA och DISKUTERA:

-”Men tänk dej att du vill köpa en lägenhet när du ska flytta hemifrån…och då tar du ett lån på sisådär 100 000 kr….och då måste du betala ränta på lånet, för banken måste ju tjäna på att låna ut, eller hur?”

-”Aaaa.”

Och så pratade vi vidare, kring varje fråga, om hur det ser ut i Sverige, i världen och i samhället.

/Jag fick lära mej en massa nya ord, tex Oligopol! Vet DU vad det betyder?!/

Åh, vad intressant det blev!

-”Varför pluggade du inte ekonomi på Universitetet istället?” frågar Mellan till slut.

Jag tittar på honom och ler,  för jag tror han driver med mej. ”JAG?! EKONOMI?!”

Ni som följt min blogg vet att jag anser att jag är helt Handikappad på den fronten. Nästintill ”lågbegåvad”, eller att det finns ett stort hål där ”räknebiten/mattebiten/ekonomibiten” i hjärnan sitter…

Jag ser att han menar allvar.

-”Näe, för jag inte tycker det är intressant, och jag kan ingenting. Jag tycker t o m att det är tråkigt!”

-”Men det märks ju inte! Du verkar ju jätteintresserad, juh! Och så KAN du jättemycket!”

-”Eeeee, men jag har ju lärt mej NU! Av dom här frågorna, och av att diskutera med dej! Jag är sååå glad över att jag lär mej saker när jag förhör er. Det är jättekul!”

🙂

Mellan är nöjd.

🙂

Jag är nöjd.

Och han kommer att klara provet galant på fredag!

Jag är för Hoppfull, för Optimistisk, för Troende, för mycket Fatalist….

…för mycket ALLT!

Och så blir jag så BESVIKEN när det inte blir som jag trodde/hoppades/ville/önskade!

Hej och hååååå så åker jag upp upp upp upp för berg-och-dal-banan…upp upp upp…med kolsyra i hela kroppen och extra pirr i magen….med en känsla av ”JA! JA! JA!”……och så är jag där uppe på toppen och ser ut över hela Stada! Och det pirrar av Underbar härlig Lycka i mej och jag känner mej så Förväntansfull och Glad!

Sen går det utför!!!

 Hej och hå!

Håret flyger och jag skriiiiker: Tjohooooooooooooooo!

Så är jag plötsligt nere. Och allt stannar med ett ryck. Det är slut. Över.

Och det är inte bara slut och över…långsamt åker jag vidare neråt neråt neråt….ner i en djup kall och svart grotta…

Där är det kyligt, fuktigt, ensamt…och mörkt!

Jag är rädd för mörker.

Jag vill inte vara ensam.

Men nu är jag där, i grottan, ensam.

Och kommer inte upp.

Någon har dessutom lagt en stor tung SAK för ingången….

Så där sitter jag nu i mörkret…..

Ensam, rädd och kall.

Och här ska jag sitta tills jag ruttnar bort och dör!

För jag orkar inte med mej själv längre.

Eller er!

Eller livet!

Och jag hatar alla!

Speciellt ni som är ihop, lever i äktenskap och är sambos….

….. och som inte fattar någonting.

Ni som inte fattar hur det är att vara utan ”trygghet/ryggrad”…Ni som knappt minns hur det är att inte vara ”utvald”….Ni som inte vet hur det är att fatta alla beslut själv och vara ensam om allt ansvar och allt allt här i livet….Ni som somnar med någon vid er sida varje kväll och vaknar likadant. Ni som inte bär hela livet själv på era axlar. Ni som DELAR vått och torrt.

Om en av er hade råkat åka ner i en grotta hade den andre dragit upp den. Först saknat: ”Var är hon?”, och sen letat, och sen dragit upp.

Men här sitter jag i min grotta och ruttnar bort……

…… och ingen kommer att sakna mej eller dra upp mej.

Jag får klättra upp själv!

Som vanligt.

Faan också!

Det är ERT fel att det blir så här!

Dumma er!

Hur gammal jag är?

Tre-och-ett-halvt.

😦

http://www.tv4.se/1.2560732

Ja, jag har saknat ”könsneutrala” leksaker hela mina söners liv! Jag hade också önskat att leksaksaffärerna var mer ”könsneutrala”, dvs att inte en sektion var helt glittrig och rosa och skrek ut ”BARA FÖR FLICKOR!”.

För OM en liten kille vill leka ”mamma-pappa-barn”…vad gör han då? Smyger undan? Använder en flick-kompis/syster som ursäkt? Men om han inte har någon flick-kompis eller syster då?

Jag tror absolut pojkar och flickor kommer att leka lite köns-olika hur vi än gör, och vad vi än gör, för jag tror att det är inbyggt i oss, MEN jag tycker också att alla ska få leka med vad dom vill, utan att anses konstiga eller udda.

Det FINNS killar som inte alltid bara vill leka ”hårda lekar”, och det FINNS tjejer som vill vara med i krigslekarna. Å andra sidan så FÅR tjejer leka med killsaker. Dom anses mest bara ”coola” och ”tuffa”. Att säga att ”Min dotter leker bara med killar!” är coolt och man är lite stolt över det. ”Hon är en riktig pojkflicka!” säger föräldrarna stolta.

Men att säga: ”Min son leker bara med tjejer!” verkar lite….konstigt. ”Är han bög?” tänker många direkt. Och att sedan säga: ”Min son är en riktigt flickpojke!” är inget man gör. Eller hur?!

Det är hur orättvist som helst!

För killarna!

Att vilja leka med tjejsaker är TÖNTIGT! Om en kille går i ”tjejavdelningen” på en leksaksaffär måste han först kamoflera sej….Det är jättetöntigt!

Att vilja leka med killsaker är COOLT! Om en tjej går i ”killavdelningen” är det bara tufft! Hon kan gå helt öppet och visa upp sej. ”Cool tjej!”.

Nu har det kommit lego som heter ”Vänner” och är fem tjejer som gillar att baka och ha fina kläder och och och….Urk!

Dags för ett lego som heter ”Vänner 2” och som är fem killar som gillar att cykla, vara med sina hundar och hoppa studsmatta….? Eller?

På 70-talet var det mer jämlikt på den här fronten.

Vad hände sen??

Åh, vad jag vill Försvinna idag!

Eller flytta!

Bort.

Långt!

Gå på en lååååååååååång strand, strosa fram till ett litet hus någonstans, sätta mej och skriva skriva skriva : Super-romanen! Super-duper-romanen! Super-duper-romanerna!!

Vara ifred!

Åka bort från alla ”ska:n” och ”måste:n”….

…..och människor som ”fattar noll”…..

….och från ”principer” och ”bökigheter” och ”trassel”.

Jag vill leva i Nuet.

Utan Trassel och Tjaffs, utan Knasigheter och Svårigheter, utan Stopp och Belägg, utan Principer och Stelbenthet.

”Jag ville kasta mina bojor

fly bort från allt som drar

men flykten kräver att jag vågar

ett mod jag inte har”

En av min älsklingsdikter (som jag skriver för TREDJE gången i min blogg ser jag när jag googlar den för att ta reda på vem som skrivit den….och jag vet fortfarande inte vem som skrivit den…).

Uäck!

Uäcket känns ända upp i halsen, som om jag vill kräkas ut det. Det sitter i bröstet, i halsen i hjärt-trakten….

Idag är det verkligen…..

….. UÄCK!

Om 75 blogginlägg till på DENNA blogg har jag skrivit 2000 inlägg sedan jag började!

Om jag får plussa ihop med den andra bloggen, har jag skrivit 2000 inlägg för länge sen, men det får jag ju inte. Rätt ska vara rätt!

Huuuur ska jag fira det?

SKA jag fira det?

Förslag!