Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Heureka!

Nu vet jag vart singelstrumporna tagit vägen!

Jag råkade upptäcka det igår när jag kollade BAKOM tvättmaskinen. Där låg dom och darrade – skräckslagna –  insnärjda och fasthållna av dammråttornas klor!

Jag slet upp strumporna från dammråttorna, men dom höll fast dom i ett hårt grepp, och vägrade släppa! Jag fick SLITA bort dammråttorna! Fy faan vad otäcka dom var!

Stackars singelstrumporna!

Äcklad borstade jag av det sista av dammråttornas garn från dom smutsiga och rädda strumporna, och la dom sedan  försiktigt i tvättkorgen… Där låg dom sedan och tittade sej förvirrat, men lyckligt omkring. Sen började dom leta efter sina makar. Jag hämtade dom rena makarna, som låg i ”överblivna strumpor-lådan” och vilket kärt återseende det blev!

Pussar och kramar och ”Vaaar har du varit?!” och ”Ååååh, vad jag saknat dej!”.

 Många lycko-singelstrump-tårar fälldes.

Jag tror vi ska ha Strump-återföreningsfest i morgon!

Troligen Ledaren...

Tänk att dom legat där bakom tvättmaskinen hela tiden, fasthållna av dom Elaka Dammråttorna!

*ryser*

Kanske jag måste ha lite kris-terapi med dom nu när dom återförenats med Nära och Kära….

Vi får se….Dom som behöver ska få fri terapi…

Men först: Partyyyyy!!!!

Adam har lärt sej ett nytt ord i skolan idag: ”Fitta!” Det har stor effekt, märker han när Markus blir förbannad på Daniel och skriker ”Fitta!”. Alla reagerar och fröken blir ARG. Skit-coolt!

Väl hemma prövar Adam sitt nya ord: ”Fitta!!” fräser han till lillasyster när hon är lite jobbig vid matbordet…

-”Men hallå där!” säger mamma. ”Var har du hört det ordet?”

-”I skolan”, svarar Adam.

-”Vet du vad det betyder?” frågar mamma.

-”Näe?!” svarar Adam och hoppas få veta det…

-”Det betyder snippa”, säger mamma.

-”Va?!? Snippa?! Jag trodde det betydde nåt med jävulen eller nåt sånt FULT!” säger Adam besviket.

-”Du vill väl inte säga snippa när du är sur och arg va?” frågar mamma.

-”Näe…” säger Adam och undrar varför fröken blev så arg…Kanske hon inte vet vad det betyder hon heller, tänker Adam…

Ordet är inte så spännande längre så Adam tänker inte säga så fler gånger…

……………………………………………………………………………………………………………

David har lärt sej ett nytt ord: ”Fitta!”. Det skrek Markus till Daniel i skolan, och då blev fröken jättearg!

När David kommer hem provar han sitt nya ord när lillebror är dum i leken:

-”Fitta!!!” skriker han åt sin lillebror.

Mamma står plötsligt i dörren till deras rum:

-”VAD SA DU???!!!” säger hon med jättearg röst.

David svarar inte. Mamma blev också arg, som fröken.

-”Nu får du vara på ditt rum resten av kvällen och får INTE se på Bolibumpa och du får INTE spel TV-spel!”

Mamma är alldeles röd i ansiktet av ilska. David förstår ingenting: Vad har han sagt? Bara ett litet ord?!

Hela kvällen är David ledsen och jättearg: ”Jävla, jävla, fitta-mamma!” tänker han. ”…bara för ett ORD!” …som han inte ens vet vad det betyder…”men det är nog nåt jättefult och läskigt…som som jävul eller nåt”…tänker han…

Nästa gång David blir ARG på sin kompis Ludde, i skolan, skriker han Det Värsta Ord han vet: ”Jävla Fitta!!!”

…………………………………………………………………………………………………………..

Ludvig har lärt sej ett nytt ord: ”Fitta!” När Markus skrek det åt Daniel i skolan, blev fröken jättearg!

När Ludvig kommer hem, och blir arg på sin storasyster, så skriker han:

-”Jävla fitta!”

-”Maaammmaaaaa!!! Ludde sa fitta!!!” skriker storasyster till mamma, som kommer som ett jehu:

-”Jag hörde!” fräser hon, samtidigt som hon ger Ludde en örfil!

Det gör jätteont och Ludde börjar gråta. Vad har han gjort?!? Det var ju Lisa som började!!!

Han springer in i sitt rum och slänger sej på sängen och gråter. Det svider på kinden.

-”Jävla jävla jävla fitt-lisa och jävla jävla jävla fitt-mamma!” säger han in i kudden.

Lisa sticker in huvudet genom hans dörr och retas:

-”Lipsill! Ludde är en lipsill! Ha haaa! Så går det när man säger fula ord! Ha haaaa!” retas Lisa.

Ludde hatar hela världen! Han vill SLÅ någon! Han tänker säga jättefula ord hela livet!!! Bara för att alla är så FITTA-DUMMA!”

Det svider på Luddes kind.

Jag har väldigt dåligt namn-minne, men väldigt bra ansiktsminne. Fast namnminnesdåligheten tror jag mest beror på att jag inte tränat tillräckligt mycket, och engagerat mej i att lära mej lära mej namn…..

…. för när det kommer till barn och hundar, minns jag namn ganska bra, faktiskt. Så kanske är det så att jag är lite ointresserad av vuxna…?

Näe, det är jag faktiskt inte! Jag är nyfiken på alla människor, men jag har i vilket fall som helst dåligt namnminne, OCH dåligt lokalsinne.

Undras om det hör ihop på något sätt?

Men nu till detta blogg-inläggs Ämne: NOLL namnminne!

Min käre yngste son har NOLL namnminne. Jag har dåligt, men han har NOLL!

NOLL KOLL!

Jag har inte tänkt så mycket på det på ett tag, men det slog mej igår när han tog upp sitt marsvin ur buren och gosade med det. Det har bytt namn X antal gånger, och jag hade helt tappat bort vad den stackarn heter….

Jag frågar Minsting. Han minns inte. Och då börjar jag undra om marsvinet fått byta namn en gång i veckan för att Minsting faktiskt hela tiden glömt bort vad han heter. Han sitter där och gosar med sin namnlöse vän, då han plötsligt utbrister:

-”Han kanske kan heta Rufus!”

-”Meh! Det kan han ju inte! Det heter ju MITT marsvin!” säger jag.

-”Jahaaaa….”, säger Minsting besviket.

Mitt marsvin har hetat Rufus sedan jag såg honom i affären. Hela tiden. Varje dag. Dygnet runt, och jag har sagt namnet flera gånger.

Så minns jag hur det var när Minsting var liten: Han hade väldigt lätt att få kompisar –  glad och positiv och charmig som han var/är så han hittade kompisar i varje ”hörn”, kan man säga. Men aldrig att han mindes vad dom hette! Aldrig. För honom var det dock inget problem:

-”Kom kompis!” ropade han bara.

På dagis, och senare i skolan, tog det lååååååååååååång tid innan han mindes vad kompisarna hette, men till slut fick även dom namn i hans huvud. Han går nu i 6:an och har gått i samma klass hela tiden, men jag tror inte han vet vad alla i klassen heter faktiskt…

Jag ska fråga honom…..

…………………………………………………..

-”Jag kan alla killarnas namn, men inte tjejernas…” svarar han.

Ha ha ha ha ha!

Han är otrolig!

NOLL namnminne. Det ni!

Man kan undra om damm och smuts kör med celldelning…

Det tycks så när jag gräver i skiten här hemma…

Vi flyttar ju rätt ofta, och däremellan brukar jag möblera om ett par gånger, eller fler…

…..så jag har ju verkligen RENSAT regelbundet. RENSAT ordentligt och grävt och torkat av och allt allt!

 Och ändå är det som om hela dammsamhällen bildats lite här och där…

…för att inte tala om allt grus och övrig smuts.

 HerreGud! Det är ett under att vi inte dött av smutsförgiftning – allihop!

Det är bara ett par månader sedan som jag vände upp och ner på hela Minstings rum, och möblerade om allt och kastade ur allt skit och torkade och gick igenom ALLT! Och nu ser det ut som om det aldrig gjorts! Typ.

Fast konstigt nog, var det inte sååå himla smutsigt bakom spisen, där jag ALDRIG rengjort…. (sant!). Nu har vi bara bott här i drygt 3 år, men ändå! Vissa torkar säkert bakom spisen en gång i veckan/månaden…men inte jag!

Hur mycket pryttlar och grejer jag än stoppar ner i olika påsar och kassar och sopsäckar, så är det liksom alltid en eller två grejer kvar! Det blir alltid två grejer över! Hela tiden! Jag blir tokig! Jag vill ha bort ALLT! Jag ska ju ha VISNING och lägenheten ska FOTOGRAFERAS. Det ska se Kliniskt Rent ut. Det ska se ut som ett show-room på IKEA, typ. Det ska vara stylat!

Det ska se ut som om en familj lever här, men ändå inte!

STARK är jag inte, men jävlar-i-mej vad man kan baxa och lyfta tunga och otympliga saker av ren och skär ENVISHET. Det ska ju se STORT och LUFTIGT ut, och då måste halva möblemanget ut! Till garaget. Jag kör grejerna på en skottkärra som jag lånar av grannen.

 Allt går, med lite envishet!

Svetten lackar och musklerna värker, som på en riktig grovarbetare.

Stressen ligger och lurar också, och fräser i mitt öra: ”Du kommer inte att hinna! Du kommer inte att hinna!” Men jag bah: ”STICK OCH BRINN, JÄVLA NEGGO!”

Vi får väl se vem som vinner…

Nu ska jag fortsätta gräva i skiten…..

….. och få grejer över…..

….och få uppleva hur dammet och skiten förökar sej….

Undrar om dom kör med celldelning eller ren och skär parning….?

😉

Jag vill inte vara jag

någon annan gärna

orkar inte varje dag

rådbråka med min hjärna

Jag vill inte vara jag

göra fel och tänka snett

hoppas någon vacker dag

livet kommer rocka fett

Jag vill inte vara jag

är trött på att känna mycket

vill helst bara varje dag

låta bli att känna trycket

Jag vill inte vara jag

orolig och rädd

somna efter varje dag

ensam i min bädd

Jag vill inte vara jag

kanske kan vi byta

med nån som aldrig är svag

och som ovanpå  kan flyta

Jag vill inte vara jag

för naiv och positiv

vågar för mycket varje dag

och skapar jobbigt liv

Jag vill inte vara jag

jag vill vara cool

nonchalant och varje dag

 passa i kort-kort kjol

Jag vill inte vara jag

åka upp och ner

Jag vill vara i ditt lag

och att du mej ser

Livet är i vägen när jag bara vill skriva.

Skriva skriva skriva skriva.

Jag vill inte laga mat, tvätta, städa, fixa, packa, greja, hänga tvätt, diska, gå ut med hundar, jobba och allt annat onödigt!

Jag vill skriva!

Jag vill skriva FÄRDIGT!

Jag vill skriva tills jag är NÖJD!

Jag vill skriva det som ligger inuti och vill uuuuut!

Jag vill sitta vid min dator och skriva heeeela tiden….

…kanske resa mej och sträcka på ryggen då och då, för att ta en rejäl sväng i skogen med hundarna.

Sen vill jag komma hem – svettig och nöjd – sätta på fläkten vid datorn för att sedan fortsätta skriva….

Jag vill bli serverad mat och att lägenheten städar sej själv, att tvätten tvättas utan att jag behöver göra något och att disken diskar sej själv.

Jag vill att maten ska vandra hem till min lägenhet själv i fina små rader, och gärna skutta upp i rätt skåp och ställa sej fint tillrätta själva.

Jag vill inte bli AVBRUTEN!

Jag vill skriva skriva skriva skriva skriva….

Avbrutenheten gör att jag inte får tummen ur arslet! Det är liksom ”ingen idé” att sätta sej med Romanen, när man VET att man måste laga mat ”om en liten stund”…

Jag vill gå in i ”Nirvana-skrivandet”!

Men jag kan inte.

MÅSTE fixa hemma! Måste rensa. Det kommer fotograf som ska ta ärtiga bilder på den tjuuusiga lägenheten på torsdag. Och så kommer det människor som vill titta på lägenheten på onsdag och torsdag. Så jag kommer att fixa och dona och greja hela kvällarna och halva nätterna fr o m NU!

Bläääääääääääääääääääääää!

…eller inte.

Känslor är farliga

gör ont

Känslor känns

för mycket

*   *   *

Känslor är

 för stora

för mäktiga

för starka

*   *   *

Känslor slår omkull

tar över

 gör ont

 skadar

på insidan

*   *   *

Det bästa är nog

att stoppa dem

Hindra dem

från att

kännas

Inte släppa ut dem

Stoppa ner dem

i en säck

Knyta en hård

dubbelknut

Sänka säcken

i ett bottenlöst

hav

Känn inte för mycket

Var inte för mycket

Håll i dej

Ta det lugnt

* * *

Du skrämmer

Du far iväg med dina känslor

Du är

för mycket

Lugna dej

Take it easy

Nu

Men om det spritter

dånar

väller fram

känslor som vill explodera

implodera

Känslor som vill UT

som vill sägas

sjungas

dansas ut!

Vad göra?

Sätta sej på händerna?

Stoppar in tummarna

– båda två –

i rumpan?

Bita sej i tungan?

Räkna till 10…eller 12854 ?

Men sen då?

Om det inte hjälper

Om känslorna finns kvar ändå

och vill ut

Varför är känslor farliga?

Inte elaka känslor

utan GODA känslor

Härliga känslor

* * *

Varför skrämmer känslor

när dom bara är kärlek?

...så här kan det också vara...är det bättre?

Storing och jag pratade om att Tycka Till i bloggar, när vi satt där i bilen på väg att slänga tjock-tv-apparater mm på Tippen (eller Återvinningscentralen, kanske det heter…):

-”Du har väl hört uttrycket ”Haters gonna hate”?” sa han.

-”Näe, det har jag inte”, sa jag.

-”Jo, många kända bloggare blir ju väldigt hatade, och det är för att alla dom som har behov av att hata passar på när någon sticker ut hakan och tycker till om något – vad som helst. Dom som har behov av att hata hatar. Och dom hatar verkligen. Skriver riktigt elaka saker om att bloggarna ska dööö och sånt! Helt otroligt! Det är lite så på Facebook också av och till…”

-”Nej, jag har inte hört det, men jag förstår att det är så…Jag fattar inte att dom orkar – dom kända bloggarna, som blir så påhoppade. Och jag fattar inte att man måste hata HELA PERSONER när man inte tycker lika i olika sammanhang. Om en bloggare tycker det är snyggt med gröna byxor, och ”hataren” inte gör det, så är det som om bloggaren ska hatas Hel och Hållen! Man kan inte bara skriva ”Jag tycker inte om gröna byxor”, och nöja sej där, näe, man ska HATA hela personen! Speciellt snygga unga tjejer tycks bli hatade.”

-”Ja, om man sticker ut hakan måste man räkna med en käftsmäll!”

-”Ja, så är det ju. Det är lite sorgligt. Det är så lätt att fräsa ur sej elaka kommentarer, tvärtom-tyckande och negativa åsikter – speciellt om man kan vara anonym. Men hur ofta är det tvärtom, över huvud taget i livet? Hur ofta säger man dom GODA sakerna man tänker: ”Snygg jacka!” eller ”Vad BRA du sa där, klokt liksom!” osv ”….

-”Ja…”.

Vi diskuterar vidare om Godhet kontra Ondska och jag känner att det är en Enorm Lycka att  ha söner som jag kan diskutera med, och få höra deras fantastiskt kloka åsikter i olika sammanhang. Jag tycker nog  alltid dom varit rätt kloka, men nu är det så Vuxna diskussioner, och åh vad jag njuter!

Men det är som jag alltid tänker/säger:

DET BEHÖVS MER GODHET I VÄRLDEN!

Mer kärlek.

Mer omtanke.

Och ALLA behöver bli bättre på att uttrycka sina GODA tankar.

Människan växer av uppmuntran, är min grundläggande tro.

Ibland vill jag bara flytta till Ön där ute i Atlanten (är det där den ligger?) där bara GODA människor lever, och där Kärleken frodas och där man vill varandra VÄL – rakt igenom! 

Självklart är det så att människor ändå kan KROCKA i sina åsikter och tankar och tyckande och tänkande, men har man en grundläggande åsikt om att människor vill väl och alla gör så gott dom kan, så löser man meningsskiljaktigheter.

Dom som inte tror att det är så, får inte bo där! Dom som inte anstränger sej får inte bo där! Dom som inte vill väl får inte bo där!

Och dit vill jag flytta – idag!

Dit får man också åka på semester när man behöver tanka godhet och kärlek, men man måste ge också – man kan inte bara Ta. Bara så du vet, om du tänker åka dit. Fast jag tror det står i broschyren….

Och i morgon är en annan dag.

Eller vad ska man tro? Eller så tror jag gräset alltid är grönare på andra sidan, så jag hoppar över staketet och kollar in gräset…

…som kanske ÄR grönare, först….men sen är det lika jävla halvtaskigt som alla andra gräs….eller nåt!

Näe, jag vet inte.

Vi tittade på lägenheten idag. Jag och Storing och Minsting. Mellan ”orkade inte”….

Jag känner verkligen att när jag kommer mer än EN trappa upp, och förlorar kontakten med marken, så känns det inte bra.

Not good!

Jag mår bäst när jag har mark-kontakt, kan gå direkt ut och har nära till naturen.

Denna lägenhet är på fjärde våningen så det går inte att gå direkt ut. Försöker man genom att kliva över balkongräcket så var det sista gången man gick ut direkt. Nära naturen? Njet. Nåja. Om jag går i fem minuter så har jag elljusspåret med en massa skog där. Så jag ska inte klaga alltför mycket.

Men denna lägenhet är inte JAG.

JAG ska troligen inte bo där hela livet. Troligen bara ”en liten stund”.

Men NÄR ska jag ”landa” här i livet? Och VAR?

Näe, det viktiga är knappast VAR, utan NÄR? Jo, var är väl lite viktigt också, faktiskt…

Jag skulle vilja landa snart. Mycket snart. Men man vet aldrig…

Jag kanske hoppar runt så här, vart 3-4:e år, tills jag är 80!

Uhuuuuu! Näe, jag vill inte!

Men vem det är som styr, då?

Tja….DU kanske? JAG vet inte! Ödet, Livet, Gud, Ahmed?

Vem är Ahmed?

Ingen aaaning! Men ju mer jag tänker på det så….. troligen är det hans fel alltihop!

Vaddå Alltihop?

Alla livsval, allt som händer och sker: Allt!

Så du har inget att säga till om?

Inte mycket. Jag bara följer Ahmed. Det känns rätt bra att skylla på denna okända Ahmed.

Jävla Ahmed!

Det är hans fel att jag inte fick ekonomin att gå ihop också!

Usch, vad jag är tramsig!

Gå och lägg dej!

Okey, Ahmed….

😉