Mamma mår dåligt och det oroar mej. Oron hjälper ju inte mamma alls, men den går ju inte att stoppa….Helst skulle jag vilja hjälpa henne på något sätt.
Lättad pga att min ekonomi nu ordnar sej, efter att jag sålt lägenheten nu och den Pressen är över. Puh!
Det är liksom ”Puh!” (lättad) och ”Pust!” (orolig) SAMTIDIGT!
Mamma ringde idag och sa att hon blir inlagd på sjukhus idag.
Hon har mått dåligt rätt länge nu, och läkarna hittar inte vad det är….Dom TROR att det är biverkningar av dom nya mediciner hon fått.
Det är bra att hon är Under Koll nu, men jag litar inte på läkare.
Förlåt alla läkare!
Det har hänt så många gånger nu att jag hör att folk mår dåligt och så blir det inget resultat av läkarundersökningar och provtagningar, och så skickas människor hem med rådet att ”ta en Alvedon” osv…..
….och nu hittar dom ingen medicin som funkar för mamma, och jag undrar om dom ens vet varför dom ger henne mediciner!
Det känns som om jag borde åka dit och säga åt dom vad dom ska göra!
Fast jag inte vet!
Men jag tror dom liksom ”missar kärnan”.
Och så vill jag inte att dom ska experimentera med min lilla mamma.
Och så vet jag att hon HATAR att ligga på sjukhus!
Min lilla mamma…
”Mannensompratarmedhundar” – Cesar Milan – säger att man ska ”claima” det som hunden inte får röra. Så jag claimar lite här och lite där, och det funkar superbt! När jag claimar är det ingen hund som rör skiten!
Vi gick hästbajspromenaden både igår och idag, och jag claimade av bara faan (!) så fort jag såg hästbajshögar. Flisa accepterade varenda claimning: ”Ahaaaa! Matte ÄGER bajset!”, såg det ut som hon tänkte, och så gick hon RUNT det.
Duktig hund!
Fast sista bajshögen var hon bara Tvungen att göra något med, så då kissade hon på bajset. Det tyckte jag var okey, så jag sa inget.
Så jag kom hem med en hästbajsorullad hund!
Tjoho, vilken lycka!
Hon hade bara gått i ett träsk lite grann, så jag måste nog börja claima träsken också….
…för det luktar rätt illa med träsk, och benen blir bruna och äckliga.
Men hon är sååå duktig när vi kommer hem, och traskar direkt till badrummet och hoppar i badkaret alldeles själv!
Duktig hund!
MIN hund!
Vissa människor går det inte att gräla/argumentera/diskutera med, och det är oerhört frustrerande!
JAG tycker ”SI”, och ”SI” är inte fel – det är bara Min Sanning/Upplevelse/Åsikt. Jag ska respekteras för den och bli lyssnad på. Mina åsikter SKA värderas och diskuteras, likaväl som ”dina”.
Jag lyssnar på dina åsikter och tar dom till mej, funderar lite på vad jag tycker om dem. Kanske jag först reagerar med att säga ”NEJ! SÅ är det inte!” och då hamnar du i ”JO, SÅ ÄR DET VISST!” men när vi gått förbi dessa ”STOP-tecken” så tycker jag vi kan börja lyssna på varandras argument.
Men Vissa Människor vägrar.
Jag KAN ha fel. Ibland kan mina åsikter vara värda att vändas på några varv, så att jag ser dem i nytt ljus, och så upptäcker jag att ”näe, SÅ är det ju inte! Jag tänkte nog lite fel där…”, men de är ändå värda att ”hanteras” och ”respekteras”.
När bli Stoppad, börjar jag KOKA: Jag vill bli respekterad! Jag vill inte att Någon ”kör ner något i halsen på mej/stoppar mej/kränker mej/fräser åt mej”, för att jag inte håller med och/eller tycker annorlunda.
Då måste jag STAMPA i golvet lite, fräsa som en katt, tjura en stund och andas djupt. Sen kan jag tänka: ”Stackars dej som har så otroooligt Korkade Åsikter! Jag hoppas ingen Annan far illa av att du har så dumma tankar!”.
För så taskigt tänker jag när jag blivit kränkt, och nedtryckt i skorna.
För mina åsikter är värda att bli lyssnade på – precis som ALLAS åsikter är värda att tas på allvar, och ALLA människor är värda att bli respekterade, utan att få en STOP-skylt uppkörd i ansiktet.
Så det så!
Storing är på Peace and Love-festivalen i Borlänge. När han önskade sej en biljett dit i julklapp blev jag både stolt och glad och förväntansfull. Jag hade liksom inte riktigt hängt med, kände jag, att han blivit så ”stor”….
…så stor att han ens visste vad festivaler var.
Jamen, Guuuuud vad töntigt!!! att jag tänkte så, menar nog Storing och Mellan och alla andra i deras ålder…
…men ibland är det som om man inte riktigt hänger med i svängarna när barn blir tonåringar och ”nästan-vuxna”.
Och när JAG var ung fanns det väl bara EN festival – typ – och dit åkte man bara om man gick på droger och var ”värsting”, typ (MIN fördom, för jag var aldrig där och hade aldrig vågat åka heller för den delen!). Jag hade en bild av att folk där gick omkring med heroinsprutor hängande i armvecken. Vad hette den nu….något på H….Hultsfredfestivalen?
Nåja.
Jag är stolt över att sonen åker på just ”Peace and Love” festivalen, för finns det något viktigare i världen än just FRED och KÄRLEK?!
Men ååååååååh, vad jag är töntig igen! Troligen ….för det är ju inte DÄRFÖR dom åker dit; ”Det är ju för BANDEN som spelar!” Men skitsamma! Jag är stolt iallafall. Peace and Love! Jag kan väl iallafall få inbilla mej att Min Son tror på Fred och Kärlek. 🙂
Åh, vad jag har sett fram emot denna vecka, då han ska åka: Pirrigt och lite nervöst och förväntansfullt….Han åkte med Festivalbussen igår, i spöregn. Och sen har det väl regnat nästan konstant, men med lite god vilja och en massa Fred och Kärlek så blir det nog rätt kul ändå. HOPPAS jag!
Jag är ”nästan-där” också! Och NJUTER av att vara 17 år och gå omkring bland en massa (trevliga) människor, med kompisar, och HA KUL, bli blöt, ducka under någons paraply eller krypa in i något tält med ett gäng härliga människor….
….kanske värma varandra under någon filt….
Jag är ”nästan-där”!
Men ändå inte.
Men jag njuter av att Storing är där.
Och jag hoppas han har ”Värsta Roliga Upplevelsen” på ”PEACE-AND-LOVE-FESTIVALEN”.
Jag sitter och tittar lite slött på två (!) filmer och kan inte bestämma mej för vilken jag ska fokusera på:
En halvtaskig svensk film på ena kanalen (och givetvis är det gräl och supa och sex och otrohet och Elände….*suckar*), men något i filmen håller mej ändå kvar…..
…och en film på den andra kanalen, som heter ”Ond aning”, som jag inte riktigt kommer in i för den är lite rörig och lite bökig och lite….på gränsen till fånig….Jag har så svårt för människor i filmer som inte säger rakt ut vad dom tänker och känner, utan dom står där, och man VET att dom är arga (tex) och så leeer dom och säger…INGENTING!
Jag blir då tokig och fräser: ”SÄG DET DÅ!!” men det gör dom aldrig….Irriterande.
Nåja.
Plötsligt är jag ändå FAST i ”Ond aning”, helt fokuserad faktiskt. Hon säger ÄNTLIGEN vad hon menar (lite grann iallafall) och vad hon tänker, och visar det också (efter att ha pratat med någon präst som säger ”kloka saker” bla bla bla)….och så ska hon ÄNTLIGEN få tummen ur arslet och liksom visa sin man att hon faktiskt älskar honom och bla bla bla….
…och hon åker där med bilen bakom hans bil, och pratar med honom i mobiltelefonen, då hon säger åt honom att stanna bilen och köra in till kanten, vilket han gör. Sen säger hon åt honom att vända mitt på vägen och köra tillbaka, vilket han också gör….Och DÅ blir jag upprörd och börjar ropa åt dom:
-”MEN DU KAN VÄL INTE VÄNDA DÄR – MITT PÅ VÄGEN?!?! FRAMFÖR EN KULLE!!! Herregud!! Skynda dej!!!”
Hundarna blir alldeles upphetsade och flyger upp ur soffan (fast dom låg och sov djupt innan) och börjar skälla: ”VOV! VOV VOV!” som om dom säger ”VEM skriker hon åt??”
Jag fortsätter ropa åt mannen i bilen:
-”MEN ÅÅÅÅK DÅ!!! Skynda dej!!!”
Hans bil får givetvis motorstopp mitt på vägen och så kan han inte starta den igen….
-”KLIV UR BILEN!!!” vrålar jag. ”SKYNDA DEJ!!!”
Fan, vad han bökar med säkerhetsbältet, och med mobilen, istället för att bara kasta sej ur bilen!
-”MEN KLIV UR BILEN DÅ!!!” ropar jag igen. ”LÄMNA BILEN!!”
Nähä.
En långtradare kommer och kör rätt in i honom och hans bil. Det blir bara skrot kvar. Brinnande skrot.
Jag säger till frun, som står där chockad på vägen:
-”Men hur faan kunde du be honom vända bilen DÄR?!?”
Fast det är ju lite taskigt att ge henne extra dåligt samvete just där och då, förstås….för det har hon nog redan…
Men jag kan inte smälta att hon bad honom vända bilen DÄR ,och att han gjorde det!
Idioter!
Pust!
Det är jobbigt att se på film ibland.
Han sa:
– Vill du gå på en picnic med mej? Jag kan hämta dej med bilen så åker vi någonstans….
Tja, varför inte liksom, tänkte jag och sa:
– Ja, vad trevligt! Då kan ju hundarna följa med också.
– Inga hundar i min bil, tack. Dom får du lämna hemma. Men vi hörs om detaljerna senare.
Eeeeh…..
Vi hörs INTE om några detaljer senare.
”Inga hundar i min bil” = Ingen erviluca i ditt liv.
TACK!
Jag går förbi ett kommunalt ägt hyreshus (ja, det finns fortfarande ett par såna) och längst ner finns ett par balkonger som vätter mot en gräsmatta, som är inramad av en häck.
Mina hundar, som är KOPPLADE, nosar på häcken då det dyker upp en kvinna som säger:
-”Du låter väl inte dina hundar göra sina behov här?”
-”Eeeeh? Menar du kissa på häcken?” frågar jag
-”Ja….det är förbjudet!”
Jag tittar förvånat på henne.
KISSA?
PÅ HÄCKEN??
Hur faan får hon alla hundar som bor i området att INTE kissa på en häck???
Irriterat fräser jag, som svar:
-”Ja, jo, jag vet. Det är ju faktiskt förbjudet att HA hundar också!”
Sen går jag morrande hem och spottar och fräser för mej själv över alla petnoga människor som tycker att kissa på en häck är något att förfasa sej över.
IDAG var dagen då jag INTE orkade säga: ”Oj! Förlåt! Självklart ska dom inte få pissa på din häck!”
Och just nu känns det som om mitt Vänliga och Väluppfostrade Jag har flyttat.
För gott!
Fiiifaan!
Huset
Det blir nog inte såsom jag drömde
eller tänkte
eller ville
och vill
för livet är inte som en dröm
inte ens i närheten
Snarare en Realitet
där vägen dit är karg och hård
och när man kommer fram
fanns där inget slott
bara en liten ruggig liten stuga
som behöver lagas
Och så kom man dit
utan verktyg
och utan kunskap om hur man gör
och fick pröva sig fram
Slå i en spik här och en där
Testa
Kanske huset rasade samman
och man tänkte att nästa hus
ska jag bygga från grunden
eller så ska det stå stadigt från början
Och så började man gå
på den Nya vägen
mot det Nya Målet
och så halkade man in på en
Annan väg
eftersom blommorna längs vägkanten
doftade så gott
och solen strålade så fint
på just den vägen
och så stod där ett annat gammalt hus
en liten stuga
med blå dörr
och röda fönsterluckor
som hängde och slog i vinden
och regnet föll
och mörkret likaså
och sen föll huset
Trots spikande och skruvande
och försök till sågande
Trots målande och spacklande
Huset föll ihop
i en enda plankhög
Nästa gång ska jag ta med mig brädor själv
till en ny plats
och bygga ett eget hus
från grunden
Men hur faan bygger man ett hus
om inget lärt en hur man gör?
Man bygger lite snett och lite vint
lite hit och lite dit
Kanske blir det stående i regn och storm
lite snett och vint
kanske blir det lite ensamt
där inne i det nya huset
med härligt doftande nya brädor
Kanske
eller kanske inte
Kanske blir det bra ändå
till slut
Vem vet?
Inte jag.
Jag är så stolt så jag nästan spricker…..
….över mina VACKRA, KLOKA och FINA söner!
Dom är varma och goa, kärleksfulla och empatiska, intelligenta och snälla, kloka och vettiga, snygga och omtänksamma och…. och….. och…. och…..HerreGud!
Dom är mina söner!
JAG har varit med att SKAPA dessa unga män.
Dom kommer från MINA gener.
Inte BARA, men ändå!
Jag har varit med på deras resa genom livet. Skapat möjligheter för dem. Kanske skapat lite ”omöjligheter” också….
…men WTF : I did my best!
Och jag älskar dom!
Jag älskar dom mer än dom någonsin kommer att förstå!
KANSKE dom förstår det när dom själva får barn….
…eller aldrig.
Men, faan vad jag älskar dom!
MINA FINA SÖNER.
