Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Lurad IGEN! /erviluca

Hej och hå!

Här har ni en äkta NAIV och BLÅÖGD BLONDIN, som EGENTLIGEN inte är så dum – näe, ganska SMART faktiskt, iallafall på VISSA saker – men jag är så oooooooooerhört lättlurad!

Jag har en DJUP och INNERLIG tro på att människor TALAR SANNING, ÄR relativt ÄRLIGA och INTE luras.

Jag tror också att MÄNNISKOR är i grund och botten GODA, att dom flesta VILL VÄL och att det dom säger för det mesta är det dom verkligen MENAR.

Jag är själv så ärlig så att jag säger att jag ibland luras lite. DET är ärligt det.

För den som säger att den ALLTID säger SANNINGEN och ALLTID är ÄRLIG , är INTE ärlig. För INGEN människa i detta UNIVERSUM är alltid ärlig och säger det dom tänker och känner innerst inne. Det slutar man med när man är barn någon gång. För att TALA SANNING kan såra folk.

Och att TALA SANNING gör att man måste ”förråda sej själv” ibland, och det vill MAN inte. Man vill ibland ”spela teater” och visa upp en fasad som passar i det sociala spelet. Så ÄR det.

Så alla ljuger lite grann då och då, för att passa in, och för att det ingår i Det Sociala Spelet.

Men när det kommer till VIKTIGA saker, där man egentligen SJÄLVKLART borde vara SUPERÄRLIG – DÅ är jag ärlig och har jättesvårt att förstå att andra INTE är det.

Oärligheten kommer sej av att folk är penga-giriga. Folk vill ”vinna” på sina penga-, och saker-transaktioner. Och därför spelar dom fula rävspel.

Men jag vill inte tro det. Eller så vill jag så gärna att när en människa säger att: ”Bilen går jättebra, men vi säljer den bara för att vi behöver en större bil, för vi ska bli fler i familjen”, då är det SANT! 

Jag har precis träffat en stycken ”Jan”, som såg mer ut som en Muhammed (som vanligt…*suckar*) och som hade en nyopererad mamma och en jättesjuk  pappa, som  han tar hand om på dagarna….

…och bilen skulle säljas för att den var för liten, för att ”rullstolen inte får plats” i den. Och det såg ju jag också; att en rullstol får inte plats i den bilen!

Men det var så många saker han GLÖMDE att berätta…..

…och så många saker jag GLÖMDE att fråga….så i mångt och mycket kan man väl säga, till HANS försvar, att om frågan inte ställs, så kan man ju inte svara på den.

Inte precis den här bilen...men lik.

Och så sålde han bilen ”i befintligt skick”, vilket jag själv skrev under, för jag SÅG ju med egna ögon att det var en FIN bil.

Snygg färg, liksom.

Men att AC:n inte funkar och att baklåset är uppbrutet och trasigt och att bilen därmed inte går att låsa där bak – DET frågade jag inte om!

Men han SA faktiskt att OM ABS-lampan lyser, så ska man starta om bilen, men då trodde jag att ABS-lampan lyser ungefär en gång om året, eller nåt…Han SA INTE att den lyser en gång var 5:e minut! Och jag frågade inte hur ofta den lyser heller, för den delen….

Han sa att man måste ”trixa lite” med nyckeln för att få bilen att starta, men han sa inte att man måste trixa och trixa och trixa och trixa och trixa och trixa (!!) med nyckeln för att få bilen att starta, och jag frågade heller inte HUR LÄNGE man skulle trixa med nyckeln….

Nu är det bara att gå och gräva ner sej i skogen.

Because, I DID IT, again!

Och förresten är vinterdäcken i något förråd i Hallunda, eller var det Hallonbergen (?), och dom skulle jag få ”sen”. Och blåögd som jag är – både i praktiken och bildligt talat – trodde jag på att jag kommer att få dom ”sen”…..

NU ska jag bara fundera igenom VAR det är bäst att gräva ner sej…..

Bilen kan stå där den står, för den är ju iallafall rätt SNYGG och har en snygg färg……

…… och om några dagar kryper väl någon in via bakluckan och kör iväg den…

….och kanske är det lättare att starta den med startkablarna än med nyckel…..

….och vad är väl några tusenlappar hit eller dit?

 

PS. Vad händer om Någon råkat tanka en bil med bensin, om den egentligen skulle tankas med diesel? DS

 

 

Pengafundering…/erviluca

 

Om jag fick fem öre
Text och melodi: Felix Körling

Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med deetsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle ja köpa ja
 och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.

Och mama skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va kvar.

Jag är lite som hon i sången….

Min ex-man sa till mej: ”Du känner dej liksom RIK, fast du inte är det”.

Och så är det.

När jag har NOLL kronor på kontot, tycker jag att det är lite jobbigt och kan ibland få lite panik: ”Huuur ska det lösa sej???” liksom….

… men så fort jag har lite pengar på kontot så….

…börjar jag sjunga på ovanstående sång!

Eller åtminstone KÄNNA så!

Är det BRA att känna sej RIK – nästan alltid – fast man inte är det??

Eller är det bra att känna sej som man ÄR – mittemellan – och så är man det också?

Eller är det bra att INSE att man är fattig, och ”bliva vid sin läst” och ”hålla käften och se glad, eller ledsen, ut” ändå?

Eller ska man helt enkelt liiiida?

Jag blir ibland TOOOOKIG på mej själv, när jag KÄNNER mej RIK fast mitt FÖRNUFT vrååålar åt mej:

”NEJ, du ÄR INTE RIK!!!”

För hela jag vrålar tillbaka: ”HÅLL KÄFTEN OCH LÅT MEJ CARPE DIEM!!”

För i morgon kan jag vara död.

Och om några timmar kanske jag är ägare av en Mercedes Benz….

HerreGud!

”Gå och lägg dej, Erviluca! Och STANNA DÄR!”

 

”….och ge pappa pengarna som sen blev kvaaaar!”

 

 

I didn´t claim the poop today…. /erviluca

Jag gick nämligen i andra funderingar…

…och vad hände då?

”Poopet” blev Flisas!

Stolt bajsig Flisa  *luktar GOTT*  (tycker Flisa)

Och vad händer när man kommer hem med bajsig päls?

JO:

 

Flisa skäms. Hur jag än ropar, vägrar hon titta på mej…

 

Så här går det när man rullat sej i bajs….

 

Schamponerad från topp till tå….

 

Duscha bort schampot tar tiiiid…

Pälsen är tjock! Flera lager.

 

Torka, torka….

…tar TID! Handduken blir dyngsur!

Flisa är dyngsur!

 

Tjohooooo! Torka sej i mattes säng!

 

Aaaaah! Häääärligt!

Milton kikar lite: ”Vad gööör du???”

 

Tjohoooo! Torka sej i Minstings säng!

 

SKAKA! SKAKA! SKAKA! SKAKA!

 

”Vad gott du luktar, snygging!”

 

Jag VET!

Jag ÄGER!

 

 

Den Obegripliga s k sjukvården /erviluca

Jag trodde, i min enfald, att när man åker in på sjukhus, akut, för att man mår så dåligt, så letar läkarna efter Problemet, tills dom hittar det, hjälper en och så mår man lite bättre, eller helt bra!

ELLER så hittar dom Felet och så mår man sämre, av behandlingarna (om man tex har cancer)….

….men jag trodde INTE dom gjorde som dom gjort med min mamma:

Mamma skjutsas in till MAVA-avd (Medicinsk AkutvårdsAVdelning) på Västerås lasarett. När hon kommer in är hon uttorkad, vilket gör att dom sätter dropp. Bra där. Sen kommer det sköterskor, biträden, läkare av olika sorter, kön och utbildningar (antar jag?!) och pratar med mamma, och ställer ”en massa frågor” som hon försöker besvara på bästa sätt, med sin yrsel,vimmelkantighet och sin ”kaotiska känsla”.

Hon får vara på MAVA i 2 dygn, och man diskuterar tydligen om man ska skicka henne vidare till Sala lasarett, där man kan utreda vidare. Detta beslut är plötsligt som bortblåst och så skickas hon hem igen, med sjuktransport (!)….

….trots att hon var uttorkad när hon kom in och trots att hon mått så dåligt och varit så yr att hon varken kunnat handla, eller laga mat själv och inte ens kunnat duscha (!) på flera veckor!

Hur tänker dom?

INGEN förändring på/i mamma efter dom två dygnen på MAVA-avdelningen! Hon är lika yr, känner sej lika ”kaotisk” och orolig inuti och kan inte resa sej utan att bli helt svimfärdig.

”Lycka till hemma!”, liksom.

Men vart tog inläggning på Sala lasarett vägen då, undrar jag. ”Det fanns ingen plats”, svarar mamma. ”Nähäääää….”. Så då får hon väl anses frisk då igen….eller?

Hur tänker man?

Nu ska hon kontakta hemtjänsten, själv! Och förklara vilken hjälp hon behöver, själv!

Och så är det väl meningen att hon ska fortsätta vara yr och vimmelkantig och känna sej ”kaotisk” tills…..????

HUR TÄNKER DOM???

Hade dom skickat hem mej också, om jag känt mej så?

Eller en 40-åring?

Eller en 15-åring?

Är det inte så viktigt att utreda varför en 79-åring är alldeles yrslig??

För någon månad sedan cyklade mamma 5 km om dagen, gick på olika klubbar och föreningar och träffade väninnorna titt som tätt. NÅGOT måste väl ha hänt,  som går att förklara yrsligheten?

*suckar uppgivet*

 

 

Lite krav borde man kunna ställa på…./erviluca

….sommaren!

Vi har inte så himla mycket värme och sol i Sverige, så lite krav borde man kunna ställa när sommaren väl är här!

Tex att:

– när det väl är sommar SKA solen skina och det SKA vara varmt

– det ska regna bara på natten – kanske på dagen ibland, fast då bara EN gång i månaden!

– inga myggor eller knott ska förekomma! När man väl KAN sitta ute på balkongen/altanen, så kan man inte det för att det man blir sönderbiten! Va?! Krav: Inga mygg eller knott.

Det var nog allt.

Vilka skriver under denna protestlista? För visst är vi väl VÄRDA  sol och inga mygg på sommaren??

Hälsningar,

Ensomvet

PS. Och bromsarna ska BORT! DS

 

 

Nnnnngggaaaaah! /erviluca

Såja. Nu har dom jävlarna fått mina pengar, som jag slitit i mitt anletes svett för att få ihop, och dom sitter bara där och håvar in dom, och jag vet inte vad dom gjort för att förtjäna dom! 

Känner mej snål och sur. 😦

Jag vill ha kvar mina pengar!!!

Fast jag borde bli snålare. Har lite svårt för det, men fiifaan vad tråkigt det är att Betala Räkningar.

Alla siffror liksom kluddrar ihop sej i hjärnan, och alla räkningar gloooor ilsket på mej…

….och gaddar ihop sej…

…i en hög…

…och SKRIKER: ”VILL  HAAAAAAAAA!!”

Jävla skit.

Så nu har jag bestämt att jag ska emigrera. Jag ska flytta till en liten ö någonstans lååååååååångt borta, där pengar och saker och kläder INTE är det viktigaste i livet, utan det viktigaste är att LEVA och må bra.

Det ska vara en ö där det varken finns jordbävningar, tornados eller andra livsfarliga saker. Spöregn kan det få finnas. Och så ska det vara varmt och soligt NÄSTAN varje dag.

Jag ska bo i en liten egenhändigt byggt hydda, och man behöver INTE söka byggnadslov för att bygga där. Man bara bygger där det ser bra ut. Och man bygger som man vill.

Man ska inte behöva lås på dörren, för det finns inga tjuvar. DESSUTOM har jag inget att tjuva – INGA värdesaker eller ”onödiga-grejer”.

DÄR ska jag sitta och skriva i skuggan under en palm. När jag blir hungrig ska jag äta lite kokosnötter eller lite palmhjärta. Det är inte så himla gott, har dom sagt i Robinson, men det gör inget – bara jag blir någorlunda mätt.

Jag ska inte behöva ha några pengar egentligen, för jag kommer att leva på naturen, så jag kommer INTE att betala några räkningar mer, ever! 

Hyddan är byggd av palmblad och palmstam, och jag har virat ihop den med hjälp av snören som jag gjort av…något! För jag vill inte hamra och spika. Eller skruva. Det är tråkigt och jag är dålig på det. Dessutom kostar spikar och skruvar pengar, OCH rostar.

Såja.

Nu vet jag hur min framtid kommer att se ut.

Skööönt!

Puh!

Lättad tar jag ett stort glas rosé-vin med några isbitar i – kanske det sista i mitt liv, för på min Nya Ö finns ingen alkohol!

Skål!

 

 

Småhäftig upplevelse i det lilla /erviluca

Idag på hästbajspromenaden (som tar ca 1 timme), stötte vi först på ett gäng chihuahua:or med sina småmattar, och dom skällde ut oss så det stod härliga till! Flisa gick fram och nosade förundrat, medan dom skällde så att dom nästan höll på att tappa andan.

När vi gått något tiotal meter efter mötet med dom FEM chihuahuaorna, träffar vi på FEM irländska varghundar som är ute och går med sina två mattar.

DET var en häftig känsla (förstår alla som KAN hundar) ; att först möta världens minsta hundras, och sekunden efter träffa världens största hundras.

Dom skällde inte. Dom bara glodde lugnt på oss. Och vi på dom. Jag fick lite ”hjärthopp” som jag ibland får när kärleken får hjärtat att skutta till, för jag tycker irländska varghundar är såååååååååååå underbara!!

Slut.

Googlad bild.

 

Fundering kring bajspåsar /erviluca

Är bajspåsar miljövänliga?

Varje gång jag plockar upp mina hundars miljövänliga bajs, funderar  jag på om jag gör GOTT för NATUREN, eller inte. Bajset i sej är ju miljövänligt, och om dom bajsar på en gräsmatta eller i skogen, är det rena gödningen….

…och kanske t o m mat för en del smådjur och/eller insekter (?).

Men om jag stoppar bajset i en påse, knyter om, och stoppar påsen i en soptunna – vad gör jag då mot NATUREN?

Bajset är då inlåst i PLAST! Är det bra?

Är det bara jag som inte vet svaret på detta, och kanske jag BORDE veta att ”plasten är miljövänlig…bla bla bla”, men den KÄNNS inte miljövänlig och det står ingenstans på paketet att den är det.

So tell me: Är jag en miljöbov när jag följer lagen?

Och finns det i  så fall andra sätt att se till att bajset inte hamnar under folks skor, och ändå vara miljövänlig?

 

 

När jag tänker på min mamma blir jag så tacksam/erviluca

När jag tänker på min mamma, och på  allt hon givit mej, så blir jag lite rörd, för jag börjar inse att hon givit mej så mycket mer än jag förstått.

Och grejen är ju den att när man är liten tror man att allt man ”får” och lär sej, är så självklart: ”Alla barn får säkert det här på samma sätt med sin mamma”, lite grann så.

Allt är så självklart!

Man sitter ju inte och är TACKSAM över att man har en mamma som kärleksfullt kramar en godnatt, plåstrar om en när man har ramlat, eller sjunger sånger när man ska somna. Det är bara Självklart och Så Gör Mammor.

Och NU när jag är vuxen, VET jag att mammor gör väldigt olika. En del gör inte ens bra.

EN sak jag kom att tänka på idag är alla barnsånger mamma lärde oss. Jag har en känsla av att vi alltid satt i hennes knä och sjöng sånger ur boken ”Nu ska vi sjunga,” med mamma klinkande på piano till. Vi lärde oss ALLA sånger i den sångboken. Och för mej var det så SJÄLVKLART att ALLA barn kan ALLA sånger ur boken ”Nu ska vi sjunga”. Punkt.

Mamma lärde oss också namn på blommor. Jag älskade att plocka blommor när jag var liten, och plockade ofta buketter till farmor, mormor eller mamma. Och mamma tjatade ”Vad heter DEN blomman? Vad heter DEN blomman?” och vi suckade och rabblade: ”Blåklocka, smörblomma, midsommarblomster, prästkrage, humleblomster…etc” och i bakhuvudet fanns: ”Så här gör ALLA mammor!”.

Men så gör inte alla mammor.

Jag är SÅ tacksam över att jag kan så många namn på vilda blommor och att jag kan alla sånger ur ”Nu ska vi sjunga”.

Och oj vad jag har sjungit för mina egna barn! ALLA sånger jag kan! Plus lite till – hittade på egna också.

MINNS dom sångerna jag sjungit för dom?

Nope. Tror inte det.

Men I did it, anyway. Or my way.

Och KANSKE sångerna dyker upp i deras bakhuvuden när dom står där, fyllda med kärlek, lutade över sina barns spjälsängar och ska få sitt lilla barn att somna…Kanske. Kanske inte. Man vet aldrig.

Nu när mamma ligger där, krasslig, på sjukhuset, tänker jag på att jag borde varit mer tacksam, och jag borde tala om för henne hur tacksam jag är.

 När hon kommer hem. Eller i morgon.

Jag går omkring i mina nya skor…/erviluca

Jag skulle bara cykla till ICA för att köpa fredagskycklingen (till mej), men hamnade av någon underlig anledning på SKO-affären…Vet INTE hur det gick till…

…och HOPPSAN, det var REA där med! Vilken (o-) tur!

Och jag behöver nog ett par skor till, som både går till jeans och kjol, och som är snygga och kvinnliga och sköna SAMTIDIGT, för såna skor BORDE ju finnas….

….och dom fanns!

Tjosan!

NÄSTAN såna...

Två par fanns det! Tre, om dom sötaste hade funnits i min storlek…

Jag sa till affärstjejen där att jag inte visste vilka av skorna jag skulle köpa, och så bad jag henne räkna ut vad vart och ett av paren skulle kosta när man dragit av rea-procenten….

….fast jag bad henne INTE räkna ut vad båda paren skulle kosta TILLSAMMANS, med procenten avdragen…

…men så HOPPSAN råkade hon göra det ÄNDÅ!

Nästan såna, men ändå inte...

Och jag sa att det var jag nog inte värd ändå…eller är jag det? frågade jag….

Hon skrattade och sa att hon nog trodde det (förstås!), men så la hon till att det är väl plånboken som bestämmer….

…och då sa jag att lägenheten just blivit såld och att jag fick lite mer över än jag trott…

…och då tyckte hon absolut att jag var värd två par skor….

Så nu går jag omkring i det billigaste paret, för att man måste ju gå in sina nya skor!

Och hundarna tittar förvånat på mej: ”Hon sätter på sej skorna och STANNAR INNE!?!?”, och så blir dom alldeles förvirrade.

Dom är rätt snygga, mina nya skor!

Och sköna.

Och kvinnliga.

🙂

Because I´m worth it!