Han klingar i glaset, alla tystnar och så reser han sej upp. ”Det räcker nu”, säger han. ”Det räcker med pikar och gliringar, påhopp och att flera av er förmedlar att jag är fel och ni är rätt. Det räcker.”
Dom skruvar lite på sej, tittar på varandra och ser ut att tänka: ”Vad gör han? Vad vill han?”
”Jag vill absolut inte förstöra kvällen, middagen eller någonting, men jag vill att ni tänker efter en liten stund, en kort minut. Några av er har jag varit vän med hela livet, andra några år och några har kommit in i mitt liv rätt nyligen. Jag gillar er alla och vad jag vet brukar jag inte prata illa om er eller säga elaka saker till er?”
Han tittar sej runtom bordet med höjda ögonbryn där 20 utav hans kompisar, inklusive flickvänner och fruar, sitter. Flera skakar på huvudet och han hör någon mumla, ”nej, du pratar aldrig illa om någon…”. Han ser någon viska något till sin flickvän.
”Visst är det väl så att vi låter var och en leva sitt liv som vi vill, bara vi inte förstör för någon annan?” Några kring bordet nickar frågande: Vart vill han komma med det här?
”Jag är singel igen och oavsett vad jag tycker om det, eller vad ni tycker om det, så är det ett val jag gjort. Jag vill välja kärlek och närhet och när jag inte känner det där lilla extra, vill jag inte fortsätta, för i min värld är det viktigaste inte att ha en relation, utan att ha en bra relation. Jag vill hellre leva som singel, ensam, än leva med någon jag inte älskar och mår bra med.”
Paren runt bordet skruvar lite besvärat på sej och någon säger rakt ut: ”Är det någon som inte tycker så då?”.
”Bra fråga där”, säger han samtidigt som han vänder sej till den kompis som uttryckte det.
”Nu vill jag berätta för er hur det känns att vara singel i ett gäng där dom flesta inte är det, för när jag ser mej omkring kan jag se att jag faktiskt är den enda singeln här ikväll. Jag trivs verkligen med er allihop, MEN jag är otroligt trött på det ni säger till mej – kanske inte alla, men många utav er:
Ni säger att jag ska kämpa mej igenom svårigheterna när jag inte mår bra i en relation. Ni säger att alla relationer går igenom svårigheter. Det förstår jag och det vet jag. Lita på mej när jag säger att jag vet det. Om jag känner att det är fel och vill göra slut, är det fel och jag gör slut. OM jag frågar er vad ni tycker, får ni gärna ge mej råd, men helst inte om jag inte gör det.”
”Flera av er ifrågasätter mitt liv som singel, frågar när jag ska träffa någon, slänger ur er att jag är för kräsen eller säger att Hon-kommer-när-du-minst-anar…. En del säger att jag är för självupptagen och att jag borde det ena och det andra. Några säger att jag borde dejta mer och andra säger att jag ska dejta mindre. Sist jag hade men en tjej på en gemensam fest så var det någon som hävde ur sej: Du byter ju tjejer oftare än jag byter kalssonger. Det kändes inte bra att stå med tjejen bredvid sej och få det slängt i ansiktet. Och hur tror ni att hon kände sej?”
”Tänk om jag skulle säga samma saker om er och era relationer, som ni gör om mej och mitt liv? Tänk om jag skulle häva ur mej: Varför fortsätter ni leva ihop, Anna och Markus? Ni pikar ju varandra heeela tiden. Det är rätt jobbigt att höra er trycka till varandra i tid och otid. Ni verkar inte lyckliga tillsammans utan mest bara irriterade. Så vill inte jag leva, kan jag säga. Hellre singel än tillsammans med någon som man retar sej på hela tiden.”
”Och Felicia och Christoffer….Felicia, du kör ju över Christoffer som en ångvält. Han får varken tycka något eller tänka något själv. Och Christoffer; Varför säger du inte ifrån? Du har verkligen förvandlats från en rätt skön kille till en toffel som varken vågar säga bu eller bä. Det är sorgligt att se och uppleva, utifrån. Du var ju ett rätt glad och utåtriktad kille förut. Varför fortsätter ni att leva ihop? Är det var ni kallar en bra relation, eller är det bara en relation och är det bättre än att vara singel?”
”Eller Patricia och Marcel…. Svartsjukan styr hela er relation. Det är som om ni båda lever i en bur där ni ilsket vaktar varandras varje steg och herregud vad ni bråkar om allt och inget. Hur sjutton kan just du kritisera mitt singel-liv, Marcel?”
”Jag har inte sagt så mycket tidigare, för jag har inte velat förstöra stämningen, men det är inte längre kul att gå på fester och middagar, för jag vet innan att någon eller några kommer att kommentera min sociala status på ett negativt sätt. Kan jag inte bara få vara singel, och ha tjej när jag har det? Kanske hittar jag någon att leva mitt liv med – jag hoppas verkligen det – men om jag inte gör det, så går det också bra. För hellre lever jag ensam än i en dålig relation och jag vore tacksam om ni var lika respektfulla mot mej som jag är mot er, när jag väljer att INTE säga det jag just sagt varje gång jag träffar er.”
”Tack för ordet.”
erviluca #mammatillfyrakillar 