Jag mår så bra när jag promenerar med hundarna i skogen. Jag känner mej fri och frisk (!) och allt eventuellt trassel i hjärnkontoret reder ut sej och plötsligt ser jag klart. Jag får idéer och hjärnan rensas. Det är sååå härligt att gå och gå och gå i skogen!
Helst skulle jag sedan vilja gå hem till min lilla stuga. Gärna till ett rött hus av trä med vita knutar, eventuellt helvitt men det går bra med gult hus med vita knutar också. Jag är inte knusslig. Jag gillar rappade hus också, så det är också okey, men absolut inte tegel eller liggande brädor på huset och inte svart hus. Inte modernt heller. En stuga liksom.
Dit skulle jag vilja gå efter min promenad. Det ska vara en stoooor tomt runt huset med staket runtom. Hundarna ska få välja att stanna kvar ute när vi kommer hem, eller följa med in. Jag skulle sätta mej på trappan med en kopp kaffe och slappa en stund efter promenaden. Troligen skulle jag ta ett stort glas vatten också. Med kolsyra i. Ytterdörren ska vara öppen och alla djur jag har ska få gå in och ut som dom vill. Ett par katter och ett par hundar. Eller kanske tre-fyra hundar…
Jag har ett hönshus också med ca 4 hönor, som har namn; Berta, Beata, Sigrid och Anna-Bella kan dom heta.
Troligen bor jag där ensam (eftersom jag gjort mina försök med att leva men män, men inte lyckats) men det är ett par gästhus på tomten och dit kommer mina söner rätt ofta med sina familjer, eller ensamma om dom lever ensamma, och hälsar på regelbundet, min syster med eller utan familj också och eventuellt någon vän då och då. Troligen har jag hand om X antal barnbarn regelbundet också, eftersom föräldrarna behöver vila och jag behöver barnbarnen. 🙂 Jag är ju social och gillar människor och att umgås, men jag vill att det ska vara avslappnat och enkelt. Kanske jag har nån trevlig granne som kommer cyklande eller gående över med sina hundar och sitter och snackar en stund över en kopp kaffe. Det vore trevligt! 🙂
Jag skriver mycket i mitt lilla hus. När andan faller på. Och jag har en sån där gräsklippare som åker runt och klipper gräset i tid och otid så att jag slipper för det mesta. Jag har koll så att inga igelkottar bli påkörda. Lovar. Och jag har en dammsugare som kör runt där inne och fixar undan alla dammtussar och högar med hår.
Jag har det lite stökigt, och ingen klagar på det. Jag lagar mat när jag känner för det, utan att smaka på den under tillverkningen eftersom jag inte tycker om att smaka på maten (ja, jag vet: Många tycker att jag är konstig, men sån är jag – jag äcklas av att smaka på maten). När jag lagar mat gör jag MYCKET, och fryser in, så att jag slipper laga mat så ofta. För jag tycker det är tråkigt att laga mat (och även det är konstigt, enligt många).
Däremellan lever jag på havregrynsgröt med lingonsylt eller fil med flingor eller nåt. Och så äter jag många Pink Lady.
Jag går i sköna kläder och skiter i hur jag ser ut, sätter upp håret i en slarvig tofs på dagarna och bara njuter av att leva och vara med mina djur.
Jag har kontakt med mina nära och kära genom messenger och SMS och genom att dom regelbundet kommer och hälsar på, eller så åker jag till dom, och då åker jag kommunalt, för jag gillar inte att köra bil. Eller så tar jag en Uber. Eller nåt.
Jag gillar inte att tala i telefonen. Många tycker det är konstigt, men jag är inte ensam om att känna så, som tur är. En del säger att dom har telefon-fobi – jag tycker att det är att ”ta i”. Jag är ju inte rädd för telefonen – jag vill bara inte prata i den. Jag blir stressad av det. Jag KAN tala i telefonen, men jag avstår gärna. Dessutom är det ofta svårt att höra vad folk säger i mobilen – antingen hör jag sämre nuförtiden (?) eller så är det sämre kvalite´ på mobiler än det var i den gamla vanliga hederliga telefonen. Jag gillar heller inte att folk ”stökar runt” och är okoncentrerade när dom pratar och att jag hela tiden måste säga : ”VA?? Jag hörde inte!”. Förr satt man i hallen och pratade och man sa det man måste, sen la man på. Så vill jag ha det.
Så lever jag i min drömvärld.
erviluca #mammatillfyrakillar 