Det är väldigt få människor jag tycker genuint illa om, men dom finns. Tyvärr. Och just dom jag tänker på är såna som jag har varit tvungen att ”hantera” på något sätt eftersom dom befunnit sej i min närhet.
Jag har då verkligen vänt på min hjärna tre varv för att försöka förstå dom och varför dom agerar och är som dom är, men det har inte funkat.
Jag, som till och med har träffat pedofiler och lyckats begripa varför dom gör som dom gör, och visserligen tyckt illa om handlingar dom utfört, men ändå inte tyckt genuint illa om dom…på nåt sätt. Ändå finns det personer i mitt liv jag träffat som jag GENUINT tycker fruktansvärt illa om. Vad jag vill säga med det är att jag verkligen har en fantastiskt förmåga att förståååå människor, även idioter. Förmodligen en yrkesskada (?).
Men när jag verkligen inte lyckas förstå en människa och tycker genuint illa om den handlar det oftast om personer som KÖR ÖVER människor (och då inklusive mej) och som fullkomligt skiter i hur andra mår och ofta är det personer med makt, som gjort att dom fått kraft därifrån och kunnat fortsätta bete sej som osympatiska och egocentriska imbecilla översittar-idioter.
Nåja.
Igår när jag stod i köket hemma och fixade lite med något, så slog det mej PLÖTSLIGT att jag begriper en av dessa personer (det rör sej om mindre än en handfull människor) och varför hen agerat och gjort som den gjort mot mej. Det var som en Inre Förståelse, eller Förlåtelse, på något vis. Ganska skönt. Och konstigt. Det var som ett ”Jahaaaaa!” som liksom föll över mej.
Att plötsligt begripa något som man tyckt varit helt obegripligt och konstigt och som gjort mej så otroligt arg, ledsen och frustrerad, var en lättnad. Som en utandning och som om axlarna hamnade på plats igen, på nåt vis.
Jag har verkligen försökt förstå, och ställt allt frågor jag kunnat, och gjort vad jag kunnat för att begripa en obegriplig handling. Jag har inte krupit undan och tänkt ”ja ja, nu gör dom något knasigt och det är väl bara att gilla läget” – nej, sån är jag inte. OM jag tycker att någon gör FEL så talar jag om det och vill ha en förklaring. OM jag får det och kan begripa den så accepterar jag det givetvis oavsett vad jag tycker om det (om det inte skadar någon illa). Jag gillar läget. Men om jag inte förstår och inte får några vettiga svar…då kokar det inuti!
Jag har inte fått några begripliga svar – i alla fall inte på dom frågor jag ställt, utan mer ”Goddag Yxskaft – svar” eller ”von oben-svar” eller ”härskartekniksvar”. Ja, det finns många ”svar” man kan få som låter som om dom svarar, men som verkligen är en massa fina ord på rad (”politikersvar”, sa någon) som inte är svar på någonting, men som låter fint eftersom det är en massa högtravande ord staplade på varandra. Det finns också svar som inte betyder något och som ”trycker till” den som frågar så att den blir tyst (och/eller ledsen). Såna svar har jag också fått. Men inga ”så här är det” – svar.
Men igår så begrep jag lite grann ändå.
Pyttelite.
Så antingen ska jag nöja mej med min inre förståelse och släppa taget om frustrationen och vandra vidare….eller så ska jag låta ilskan få ta ett varv till inuti innan jag är beredd att släppa.
För AGERANDET är fortfarande för jävligt.
Hm.
Ska ta mej en funderare till.
Men skönt var det när hjärnan föll tillbaka på sin plats.
erviluca #mammatillfyrakillar 