Först kom Matilda. Hon funkade från dag ett så fantastiskt bra och var så lättlärd, kärleksfull och underbar så jag ville ha en till, MEN jag hade bestämt mej för att vänta tills Milton (vår yorkipoo som blev 16 år) gick bort. Så gjorde han det någon månad senare.
Jag hade bestämt mej för att nästa hund skulle vara väldigt liten och med en päls som inte fäller…
…men jag kan tydligen inte hålla det jag lovar mej själv. För plötsligt hade jag bokat Elsa. Hon hette då Lilou och bodde i Yakutz i Sibirien. Jag såg henne på en bild och hon var så MAGER, liknade Matilda och hela bilden liksom skrek: ”Adoptera mej!!” och det var DIREKT riktat till mej. Så fort jag försökte tänka en annan tanke var det som om jag svek henne.
Så den 14 november hämtade jag Elsa (som hon fick heta efter måååånga förslag från mej till Minsting som sa ”nej” till dom flesta).
Elsa bestämde sej för att älska mej från sekunden jag tog hennes koppel. Hon tryckte sej intill mej och har älskat mej reservationslöst sedan dess. I början var det svårt att gå promenader med henne för hon gick så tätt intill så att jag (nästan) snubblade över henne.
Nu har vi alltså två hundar som är adopterade från Ryssland, från samma förening (Hundförening ”jag vill leva” (jag-vill-leva.com). Dom som sköter den föreningen är volontärer och man betalar endast för det som utförs på/med hunden (dvs veterinärbesök med undersökning sterilisering/kastrering och vaccinationer), pass och resan. Dom är hängivna och många hundar får först bo i en fosterfamilj i Ryssland ett tag innan dom skickas till Sverige.
Hon som hade hand om Elsa hade köpt ett fint läderhalsband med en bricka till där Elsas namn och mitt tfn stod på. Jättefint och omtänksamt. Dom kallas Curatorer och man får små filmer och bilder på sin hund när man har bokat den, och dom vill gärna att man skickar bilder och filmer till dom efter att hunden kommit också.
Matilda är en MYCKET lugn och trygg hund. Hon utstrålar kärlek och godhet. Hon är lättlärd och äääälskar att lära sej nya ”konster” och grejer. Hennes största intresse i livet är MAT och hon hittar mat ute och överallt! Hon är överviktig, men antingen kommer hon att gå ner i vikt när vi får lite ordning på matvanorna, eller så får hon vara en knubbis. Hon går lös på skogspromenaderna och skuttar glatt runt på små ”utflykter” och kommer ALLTID när jag visslar eller ropar och hon går aldrig fram till andra hundar eller människor – hon verkar inte intresserad helt enkelt.
Elsa är också lugn i grunden och lättlärd. Dock är hon lite mer ”spattig” och orolig än vad Matilda är. Elsa har jaktsinne och när vi går i skogen hamnar hon i nån slags ”FOKUS” på JAKT-mode. Därför måste hon (tyvärr) vara kopplad. Hon lyder mej som en liten soldat när hon inte känner olika dofter etc men OM en doft av rådjur eller hare når hennes nos, blir hon både blind och döv för vad jag vill.
Det hände för några veckor sedan att jag hade båda lösa i skogen och plötsligt dök det upp ett rådjur framför oss. Oj oj oj, Elsa gick direkt in i ”hunting mode” och försvann. Matilda hakade på. I ca 15-20 minuter stod jag där och visslade och ropade, men gav upp och började gå hemåt. Då ringde mobilen: Det var ett par killar som var ute och joggade som hade hittat Matilda och hon var på väg hem (förstod jag eftersom hon var på gångvägen på väg mot vårt hus). Jag gick dit och mötte en trött, smutsig men ganska lycklig (!) Matilda. Jag tackade givetvis jättemycket för hjälpen och fortsatte hemåt med henne funderande på om Elsa försvunnit ordentligt…
…då jag mötte ett ungt par som frågade om jag hade en stor ljus hund. ”Ja….”, sa jag. ”Hon stod utanför huset och ville in i porten så vi släppte in henne och nu ligger hon utanför din dörr. Vi ringde på men ingen öppnade.”
Så Elsa, som då bara bott hos oss någon månad, hade hittat hem igen och låg och väntade på mej. Fantastiskt! Ja, hon låg där och såg också rätt lycklig och nöjd ut…och jag tänkte ”Helvete! Nu kan jag inte ha henne lös fler gånger!”.
Matilda får fortfarande gå lös, för hon springer inte efter något när inte hon har Elsa som drar igång skiten.
Så är det på hundfronten hemma hos oss nuförtiden.
Men OJ, vad dom hårar! För i helvete vad dom hårar! Sedan 2006 har jag nästan bara haft pudelblandningar som inte hårat alls, men nu…. ALLT är täckt av vita hårstrån och när jag tvättar i tvättstugan blir torktumlarens filter FULLT av ljust hår!
För att inte tala om golvet….som har tussar av vitt hår i hörnen, och strumporna! Pust!
Ja ja, man vänjer sej kanske och slutar sucka över håret…gissar jag. Och givetvis borstar jag dom! Och får stora tussar i borsten som jag slänger. I princip varje kväll när dom ligger i soffan får båda en genomkörare av ”underhullsborsten”. Dom tycker det är skönt så det är inga problem.
Elsa ligger helst nära mej i soffan och vill också helst att jag har en hand på henne hela tiden (än så länge). Matilda ligger alltid mitt på golvet på rygg med tassarna i fyra väderstreck. Sååå gulligt! Och hon drömmer jättemycket! Oj, vad hon drömmer! Hon springer och viftar med tassarna, låter, voffar och piper. Jag undrar hur hund-drömmar ser ut/är…
erviluca #mammatillfyrakillar 