Jag fyller år idag. Grattis jag!
Jag har skrivit om födelsedagsfirande förut här och fortsätter förundras över många MÄNS oförmåga att fira sina (nära och) kära. Vi har en kort diskussion om detta när jag kommer till jobbet: ”Varför? VARFÖR kan/vill/orkar/ids dom inte fira en när man faktiskt till och med BETT om det och ÖNSKAT det en, två, trehundra gånger?” Att bli uppskattad/firad av den som man älskar (och som förhoppningsvis älskar en) är det viktigaste av allt!
Äldste sonen säger att det är en ”generationsfråga” – att ”äldre män” (troligen) inte lärt sej det (eller nåt)….men när jag kommer till jobbet säger en kollega på 30 vårar att hon OCKSÅ är besviken på männen i sitt liv, som knappt brytt sej när hon fyllt år; ”Varför måste man SÄGA TILL honom??”
Mina söner – i alla fall tre utav dom – firar sina flickvänner planerande, genomtänkt och jättefint. Heja dom!
Den fjärde har aldrig haft flickvän…och kommer idag att glömma att hans mamma fyller år, om ingen påminner honom… 😛
Tre av mina söner har skickat grattis-hälsningar idag och det känns bra.
Mamma bryr sej ALLTID. Det GÖR mammor (men inte alltid pappor….se ovan).
Idag när jag kom till jobbet stod en JÄTTEFIN blombukett på mitt skrivbord (trots att jag fyller en så otroligt löjlig siffra) med en JÄTTEFIN hälsning från mina kollegor. Mitt jobb äger! Tänk att jag hamnade på en sån fin arbetsplats.
Apropå arbetsplats…. Här händer det grejer! Först var det värsta Omorganisationen inom hela Stadsmissionen med stor oro överallt och ingenstans. Sen, när vi trodde att allt var över, och vi skulle bara landa i Det Nya, med nya chefer och nya grupper etc, så kom den alldeles nya chefen och pekade med hela handen och sa ”ÄNDRA ALLT!”. Så det har vi levt i nu sedan….LÄNGE!
Vi har både klagat, gråtit, ställt frågor och försökt förstå., men inte fått svar. Mitt i alltihop kom Corona-viruset och ställde allt på ända.
Nu har vi lagt om vår verksamhet (tillfälligt) till att bland annat dela ut matkassar, eftersom dom vi tidigare hjälpte (som hade det svårt), fick det ännu sämre i och med Corona-viruset. Och precis innan allt det här började hade vår nya chef bestämt att vi inte längre ska dela ut ekonomiska bidrag. Det ska en annan grupp göra, men den gruppen finns inte än. Så just nu: Inga ekonomiska bidrag från oss.
Nåja, vi delar ut matkassar och människor är så TACKSAMMA. Många tar emot våra matkassar med tårar i ögonen och säger att ”vi vet inte hur vi skulle klarat oss utan den här….”. Något företag skänker matlådor till oss också. Dom går som smör i solsken.
Vi har en tjejverksamhet dit tjejer i åldrarna 13-20 år får komma och hänga hos oss efter skolan, men eftersom skolorna nu är stängda, kan dom hänga hos oss hela dagarna istället och får då lunch och ta med sig matlåda hem till middag (om dom vill). Flera tjejer kommer hit ”för att få lunch” eftersom dom inte får det hemma.
Förstår ni där ute, med vanliga liv och vanliga arbeten, ni som som åker till Spanien, Thailand och Sälen på semestrarna och som har barn som både får gå på fritidsaktiviteter och får lunch och mellanmål hemma, hur en del barn har det i Sverige? Vissa familjer bor fyra-fem personer i ett enda rum dessutom.
Och självklart skyltar inte dom ”fattiga barnen” med att dom är fattiga. Dom ser ut, låter och beter sej precis som ”alla andra” och ”låtsas” att dom har det bra (utåt). En tjej som kommit till oss sedan hon var 13 år, och som nu är 17 år, berättade häromdagen att hon ALDRIG fått middag hemma: ”Jag äter MASSOR på lunchen i skolan och sen räcker det ända till lunchen nästa dag…och jag brukar vara på kollo varje sommar och där får man mat tre gånger om dagen OCH mellanmål!”
Just saying.
………………………………………………………………………………………………………………………………
PS. Var tacksam över det du har, och/eller skänk några hundralappar till Stadsmissionen, som gör allt för att dom fattigaste familjerna (människorna) ska ha det så bra som möjligt.
erviluca #mammatillfyrakillar 