Är det någon idé att bry sej ens? /erviluca

Hon har ”en procents hopp” kvar säger hon.

Hon har berättat sin historia om hur hon kom hit till Sverige med sin man och sitt lilla barn för flera år sedan och hur hon blev misshandlad och kränkt och utelåst på balkongen i 10 minusgrader, misshandlad igen, sönderslagen av sin man, trots att hon hade ett litet barn. Hur hon blev inlåst i lägenheten och hur han försvann i dagar och lämnade henne utan mat (”men det fanns ju vatten i kranarna”) och hur han kom hem  och misshandlad henne igen och igen, och hur en granne pratade med henne genom brevlådan och hur dom ringde polisen….

Hur polisen kom och att hon sedan förstod att en man inte får slå sin kvinna i Sverige och lättnaden över att dom tog mannen och låste in honom rätt omgående (vilket är väldigt ovanligt, men antar att hon var så sönderslagen) och hur hon blev placerad i ett skyddat boende med sitt barn.

Hur hon fick bo i skyddat boende ett tag, men att hon sedan fick flytta ut, eftersom mannen ändå var inlåst och hur hon sedan var en ensam mamma i ett främmande land, okunnig om kulturen, språket och allt. Samt med ett barn som drabbats av mutism av chocken av all misshandel.

Hur hon sökte om asyl och fick avslag, överklagade och fick avslag, överklagade igen och fick avslag.

Hur hon kämpade sej genom dagar, veckor och månader med ett litet barn – överlevde (hur?)  och lyckades skaffa tak över huvudet åt sej och sitt barn och mat på bordet. Hon är smal som ett streck, så hon äter väl inte så mycket, men ”äta bör man annars dör man”. 

Vi har beundrat hennes kraft och hennes mod,  hennes kampvilja. Hennes fantastiska förmåga att hitta boende och jobb, trots att hon egentligen inte ”borde”…. Och hennes fina sätt mot sitt barn, som fått växa upp med en kärleksfull och varm mamma, trots alla hinder och svårigheter.

Hon berättade för oss att mannen kom ut ur fängelse och hur han ”hotade” henne på olika sätt. Han är nu utvisad och hon hoppas att han har lämnat landet, men hon var inte  säker på det…

…men så fick hon veta genom ”olika källor” att han var tillbaka i hemlandet. Och hon blev lättad. Att polisanmäla en man och sedan skilja sej ifrån honom är ABSOLUT FÖRBJUDET i den kultur hon kommer ifrån. Om hon flyttar tillbaka till sitt hemland så kommer han eller hans släkt att döda henne.

Men det bryr sej inte Migrationsverket om. Det finns inga BEVIS att så skulle ske. Och hon behöver väl inte bo nära honom. Tycker dom. 

”Dom förstår inte”, säger hon.

Nu har ”sista tåget gått” och hon orkar inte längre. Hon har ansökt om uppehållstillstånd igen och fått ett och två avslag. Nu väntar hon på det sista avslaget och säger att hon orkar inte mer. Hon tänker åka tillbaka. ”Det får gå som det går – jag kan inte leva så här…olagligt otryggt.”

Barnet pratar svenska som en svensk, går i svensk skola, vill INTE flytta ”tillbaka” för hen har ”aldrig varit där”!

”Hur blir det för dej som ensamstående/skild mamma när du kommer tillbaka?” frågar vi.

”Det går inte att förklara….”, säger hon och gråter. ”Jag vet inte hur länge jag kommer att få leva….och jag kan inte söka arbete…och människor hjälper inte varandra som dom gör här….ingen tar emot en skild mamma med barn…”.

Såna är vi i Sverige. Vi räddar inte Kvinnorna som vågade stå upp mot Männen. För ”vi” tror dom inte. För det finns ”inga bevis”. Förutom ett par grannar som säger ”Jo, vi hörde att han slog – jo, vi såg att hon stod på balkongen, utelåst”….

….men DET räcker inte för att få uppehållstillstånd. Det går ju inte att bevisa att han – och hans släktingar och vänner – tänker slå ihjäl henne, eller möjligen misshandla henne så hon dör. Och om MI frågar ”landet” om hur man tar hand om en ensamstående och skild mamma så svarar dom givetvis: ”Jättebra! Oj oj oj, vi är sååå omhändertagande!”

Barnet var 1,5 år när hen kom hit. Nu går hen i årskurs 3…

En kvinna, som är utbildad till lärare (i sitt hemland) men som arbetar som städerska här. En kvinna, som skulle kunna göra GOTT för Sverige. Om hon fick chansen. Men hon fick den inte.

Det är en kvinna som vi sviker. En (f d misshandlad) mamma med ett barn. Ett barn som nu slutat prata igen. Ett barn som trodde hen var svensk, men nu förstått att hen inte är det.

Jag skäms.