Nu är jag OROLIG!

Jag ska få besked I MORGON om jag får lägenheten eller inte. Inflyttningen som var den 19 februari, är nu flyttad till den 1 mars. Schysst! Då har man två veckor på sej.   

Jag VILL INTE vara orolig! Det gör mej så….orolig! Och oron gör INGEN NYTTA!

Piss! Och skit!

Hon kommer att säga att ”Du har för mycket si….och har för lite så….och den andra familjen hade mer blättan-blä än du….så dom fick den!”

Och så börjar jag om. På ruta 1.

Eller om det var 0. Eller minus 10.

Äh, jag har  ju i alla fall en lägenhet!

Jag får väl helt enkelt bo kvar. For äver änd äver.

Mamman heter höna, pappan hane, ungarna killingar och barnbarnen heter ägg. Stefan 6 år

Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. Hilda 7 år

Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. Johan 5 år.

En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. Line 7 år

Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba. Hilding 7 år

Kon har fyra magar, tre inuti och en på undersidan. Vidar 6 år

När jag blir vuxen vill jag bli precis som pappa, fast utan allt hår på hela kroppen.
Anton, 8 år

Så flög Jesus upp till himlen, och där träffade han Jesus och sitter nu på sin egen högra sida. Det är helt omöjligt att begripa och ingenting att bry sig om. Stina, 8 år

Skelettet är det som är kvar när insidan är uttagen och utsidan avtagen. Skelettet är till för att ha nått att hänga köttet på. Philip, 7 år

Gamla tanter lägger inte ägg. När de är så där fyrtio eller femtio år slutar tanterna lägga ägg. Det betyder att de inte längre kan producera människor. Kläckningen börjar någon gång i fjortonårsåldern och pågår ända till medelåldern. Johannes, 8 år

När mormor var ung var hon kvinnosakskvinna. Men sedan gifte hon sig med morfar som var trädgårdsmästare och då kan man nästan säga att hon blev grönsakskvinna istället. Wilmer, 6 år

Äldreomsorg är att dela sina sorger med de äldre. Anton, 7 år

Jag tittar på Skavlan och där sitter en man som berättar om sin son Mats, som hade en muskelsjukdom och som dog i denna. Mats levde sina sista år mest på nätet, i olika spel. Hans föräldrar såg mest bara att han satt framför datorn och att han var ensam.

När Mats dog började människor  från hela Europa höra av sej till föräldrarna och på hans begravning kom många vänner som föräldrarna inte visste fanns. Via dom öppnades en hel värld som Mats tillbringat en stor del av sitt liv, till föräldrarnas kännedom.

”Om jag förstått hade jag gjort mej en avatar och träffat och umgåtts med min son och hans vänner på nätet”, sa pappan så fint på Skavlan.

Istället för att STOPPA, hindra, förkorta tiden och förbjuda barn/ungdomar att vara på nätet/spela tv- och dataspel,  kan vi (vuxna/föräldrar) kliva in i denna värld, engagera oss och försöka förstå vad som händer, precis som vi gör när vi engagerar oss i barnens andra aktiviteter (fotboll, handboll, dans, hockey…).

Mina söner blev aldrig riktigt intresserade av dom sporter jag försökte få in dom i – dom tröttnade och/eller kände inte att dom ”passade in” – och/men tv-spel/dataspel fångade deras intresse direkt.

Äldste sonen köpte sin första tv-spelmaskin när han var 7 år och sen var det kört. Han spelade inte bara spelen – han gjorde ett eget spel (ritade och skrev handlingen i ett block), sydde figurerna i slöjden och började också recensera andras tv-spel i en egen hemmaskriven tv-spelstidning.

Vid 14 år skrev han recensioner i Riktiga TV- och dataspelstidningar Och vid 17 års ålder försörjde han sej själv på detta.

Nu har han ett eget företag – Lionbite – och snart ska han ge ut sitt första egna spel: ”Reflections of rain”.

ALLA sa till mej när han var liten att jag borde begränsa hans spelande och få honom att träna/umgås etc etc. INUTI mej kände jag intuitivt att jag ville stötta honom och peppa honom att föra det HAN ville ochbrann för.

Sen kom son 2….3….och 4 och jag har alltid försökt följa min inre röst som sagt ”Försök se BARNET och vad HAN vill och brinner för!”. Det har inte varit lätt!! Och så fort det handlat om tv-spel och dataspel etc så har omvärlden varit oerhört FÖRDÖMMANDE – iallafall från människor i min generation: ”STOPPA DOM! BEGRÄNSA DOM! DRA UR KONTAKTEN!”

Men jag har inte gjort det. För det har känts FEL. Däremot har jag spelat MED dom (där dom var yngre), lyssnat på deras berättelser (ofta obegripliga, men LYSSNA kan man alltid) om tv-spel och låtit dom vara i mångt och mycket.

Storing valde att resa till Kina efter gymnasiet, för att sen plugga till Statsvetare i Luleå. Mellan valde att börja jobba på Jysk efter gymnasiet…..

Kvar hemma är Minsting, som vänder på dygnet och spelar tv- och dataspel och tittar på tv-serier på TV i sitt rum. Han pluggar just nu japanska och gillar också att läsa äventyrsböcker på engelska. Han umgås aldrig med någon, enligt vad jag ser och upplever….

……men jag hör genom dörren hur han pratar, skriker och skrattar med Världen via internet och jag, som växte upp UTAN internet, förstår att jag inte förstår….

….och inser att det är DERAS sätt att umgås/hänga och att varje generation har sitt sätt.

Och jag hoppas och tror att det BLIR NÅT även av Minsting.

………………………………………………………

https://nordic.ign.com/sve/lionbite-games/69812/news/svenska-indiestudion-lionbite-games-etableras

När man som jag är född på 1800-talet och är uppväxt UTAN mobiler och datorer, internet och hela den världen….

….och inte ens varit särskilt intresserad av det…..

….och skaffade sin första mobil vid 40+…..

….så KAN MAN INTE ens GRUND-grejerna för hur det funkar och vad saker och ting heter och/eller hur dom fungerar.

”Gå in i webläsaren!” sa killen glatt.

”Eeeeeh?? Vart ska jag gå sa du??”

DEN nivån. Den nivån som NI (unga/tekniskt kunniga/dataintresserade) inte ens fattar FINNS! Det är som att säga ”Vill du ha kaffe?” och personen man frågar vet inte vad kaffe är. SÅ är det för er som vet. DEN nivån.

….fast nu VET jag vad web-läsaren är eftersom han förklarade.

Min mobil är DUM ibland. Den VILL INTE. Och jag fattar inte varför. Det är inte Min Privata mobil, för jag har ingen privat, utan det är en s k JOBB-MOBIL.

Jag förstår inte vad jag ska ha en privat mobil för – jag pratar ALDRIG i telefonen och har en mycket bra iPad som jag kan messa på. 

Igår var mobilen DUM igen. Min kollega, som är ung och KAN och FÖRSTÅR mobiler (och datorer och sånt), klickade i min telefon och sa att den var FULL. ”Va?! Har den druckit alkohol i smyg?” tänkte jag (inte). Hon visade på tjocka färgade ränder på en ruta och sa att jag måste RENSA i mobilen.

Hon rensade lite ÅT mej, men sen sa hon: ”Fortsätt rensa bort det du inte känner igen och behöver så det blir mer utrymme”, och så gick hon.

Det lät ju enkelt. Jag skulle bara klicka på sånt jag inte kände igen i raden och sen ”rensa” eller om det var ”ta bort”. Jag tog bort massor! Kände inte igen något faktiskt. Och eftersom hon SA att jag skulle ta bort det jag inte kände igen, så blev mobilen ganska tom.

Idag när jag skulle ringa en tjej så var ALLA ”Mina Kontakter” borta!

Meh!

Man KAN INTE säga åt mej att ”rensa bort allt du inte känner igen”! Jag känner ju inte igen nåt! Vad ska jag göra nu?

Det ska bli spännande att upptäcka vad jag MER har rensat bort/inte känt igen…eller inte.

…………..……………………………………………………………………………………………………..

Fotnot.

Data- och mobilkunniga tjejen dök upp igen och jag sa att ”ALLA KONTAKTER” försvunnit. Hon fick dåligt samvete, sa hon – fast det var ju JAG som var ”idiot” – och sen sa hon ”starta om mobilen”, vilket jag gjorde och VOILA: MÅNGA kontakter kom tillbaka. Inte alla, men många.

Slut.

Förra veckan ramlade jag. En jättelöjlig ramling. Jag gick med mina kollegor på en gångväg och så….vrickade jag till foten och föll: TJONG! Ena armen vek sej liksom in under mitt ena bröst med knuten näve och så boxade jag till mej själv över bröstkorgen och tappade andan.

Oj, vad man hinner tänka innan man ramlar! #detkommerattgöraont #hjälp #vadhände? #hoppasjagintebryternågot #AJ #villinteblisjukskriven #pinsamt #jobbigt #neeeej

Jag låg kvar en stund och kände efter och försökte hämta upp den tappade andan. Den kom tillbaka och jag reste mej långsamt upp. Det gjorde SÅÅÅ ont i bröstkorgen och jag insåg direkt att jag fått en spricka i ett (eller fler?) revben.

Jag har haft spricka i revben förut så jag vet hur det känns och jag vet att det endast läker av sej själv. Man gipsar liksom inte. Eller bandagerar. Man står mest bara ut.

Det var ju lyckat när jag fortfarande hostar och snorar efter influensan…NOT!

En kollega sa att en läkare sagt till honom vid något tillfälle att när man bryter revben (eller får en spricka) gör det mer och mer ont i ungefär 10 dygn – därefter lättar det.

Det var bra att jag fick den informationen för så har det varit. Först ont, sen ondare och sen ”Hilfe! Jag-kan-knappt-andas-ont!”.

Att snyta sej gör ont. Att hosta gör jätteont! Att andas djupt går knappt. Att dra in snoret (ursäkta tydligheten) gör också jättejätteont. Så jag sitter med en näsduk mot näsan som en gammal snorande kärring hela tiden och fångar upp det som rinner….

Såååå charmigt!

Sen dök det upp en tanke om hur man HINNER TÄNKA när man är på väg att ramla. Det är ju som om tiden går långsammare en stund…..

……och då började jag tänka på dom människor som hoppade ut ifrån World Trade Center husen när dom började brinna. Oj, vad mycket dom måste ha hunnit tänka!