Jag tittar på Skavlan och där sitter en man som berättar om sin son Mats, som hade en muskelsjukdom och som dog i denna. Mats levde sina sista år mest på nätet, i olika spel. Hans föräldrar såg mest bara att han satt framför datorn och att han var ensam.

När Mats dog började människor  från hela Europa höra av sej till föräldrarna och på hans begravning kom många vänner som föräldrarna inte visste fanns. Via dom öppnades en hel värld som Mats tillbringat en stor del av sitt liv, till föräldrarnas kännedom.

”Om jag förstått hade jag gjort mej en avatar och träffat och umgåtts med min son och hans vänner på nätet”, sa pappan så fint på Skavlan.

Istället för att STOPPA, hindra, förkorta tiden och förbjuda barn/ungdomar att vara på nätet/spela tv- och dataspel,  kan vi (vuxna/föräldrar) kliva in i denna värld, engagera oss och försöka förstå vad som händer, precis som vi gör när vi engagerar oss i barnens andra aktiviteter (fotboll, handboll, dans, hockey…).

Mina söner blev aldrig riktigt intresserade av dom sporter jag försökte få in dom i – dom tröttnade och/eller kände inte att dom ”passade in” – och/men tv-spel/dataspel fångade deras intresse direkt.

Äldste sonen köpte sin första tv-spelmaskin när han var 7 år och sen var det kört. Han spelade inte bara spelen – han gjorde ett eget spel (ritade och skrev handlingen i ett block), sydde figurerna i slöjden och började också recensera andras tv-spel i en egen hemmaskriven tv-spelstidning.

Vid 14 år skrev han recensioner i Riktiga TV- och dataspelstidningar Och vid 17 års ålder försörjde han sej själv på detta.

Nu har han ett eget företag – Lionbite – och snart ska han ge ut sitt första egna spel: ”Reflections of rain”.

ALLA sa till mej när han var liten att jag borde begränsa hans spelande och få honom att träna/umgås etc etc. INUTI mej kände jag intuitivt att jag ville stötta honom och peppa honom att föra det HAN ville ochbrann för.

Sen kom son 2….3….och 4 och jag har alltid försökt följa min inre röst som sagt ”Försök se BARNET och vad HAN vill och brinner för!”. Det har inte varit lätt!! Och så fort det handlat om tv-spel och dataspel etc så har omvärlden varit oerhört FÖRDÖMMANDE – iallafall från människor i min generation: ”STOPPA DOM! BEGRÄNSA DOM! DRA UR KONTAKTEN!”

Men jag har inte gjort det. För det har känts FEL. Däremot har jag spelat MED dom (där dom var yngre), lyssnat på deras berättelser (ofta obegripliga, men LYSSNA kan man alltid) om tv-spel och låtit dom vara i mångt och mycket.

Storing valde att resa till Kina efter gymnasiet, för att sen plugga till Statsvetare i Luleå. Mellan valde att börja jobba på Jysk efter gymnasiet…..

Kvar hemma är Minsting, som vänder på dygnet och spelar tv- och dataspel och tittar på tv-serier på TV i sitt rum. Han pluggar just nu japanska och gillar också att läsa äventyrsböcker på engelska. Han umgås aldrig med någon, enligt vad jag ser och upplever….

……men jag hör genom dörren hur han pratar, skriker och skrattar med Världen via internet och jag, som växte upp UTAN internet, förstår att jag inte förstår….

….och inser att det är DERAS sätt att umgås/hänga och att varje generation har sitt sätt.

Och jag hoppas och tror att det BLIR NÅT även av Minsting.

………………………………………………………

https://nordic.ign.com/sve/lionbite-games/69812/news/svenska-indiestudion-lionbite-games-etableras