RSS Flöde

Dagsarkiv: 1 februari, 2018

Jag kan allt /erviluca

Postat den

jag vill lära mig mer.png

 

När jag var ung….


När jag gick ut Sopis ”Aaarton-hundra-fyrtiotvå”….Nä, men för mer exakt 30 år sedan, så ville jag veta mer mer mer mer mer om ALLT som har med relationer, barn, människor, familjer, sexuella övergrepp, kvinnovåld, incest, samtalssorter, psykologi, terapi etc att göra. Jag sööög i mej kunskap om allt allt allt som har med detta att göra. Jag ville gå på ALLA utbildningar och lära mej mer mer mer och trodde att jag aaaaldrig skulle sluta intressera mej, eller sluta vilja lära mej mer mer mer och gå FLER utbildningar.

gör om.png

Men ALLT jag trott att jag ”aldrig ska göra/tänka/tro” har jag fått omvärdera.

Näe, inte allt, men MYCKET.

huvudet fullt av kunskap.png

Och nu är jag där. Jag är FULL. Inte full på alkohol, men full på kunskap. Med det menar jag inte att jag kan allt, för så är det INTE. Jag kan mycket, men inte allt, och det dyker ju hela tiden upp nya vinklar och grejer och hitte-på-terapier och sånt.

been there done that.png

Men varje gång jag gått en ”ny” utbildning dom senaste åren har jag tänkt ”Jaha. Men det här visste jag ju redan” eller ”Meh! Har dom gjort om DEN HÄR grejen så att det låter som en NY GREJ nu….?! Jaha, det var ju smart av dom, för då tjänar dom pengar på att alla ska gå den här utbildningen och lära sej prata på det sättet (som vi gamla rävar redan kunde, men inte hade satt namn på…) etc.

sur gammal tant.jpg

Jag börjar väl helt enkelt bli en jobbig gammal kärring som ”redan kan allt” och som sitter och gäspar när nya fräscha socionomer och terapeuter hoppar runt och energiskt pratar om ”Ett Helt Nytt Sätt” medan vi gamla kärringar sitter där och tänker ”Näe du LILLA GUMMAN – det är inte alls nytt! Det har bara fått ett nytt namn.”

Så har man blivit ”kärringen-mot-strömmen” eller en ”jävla-klimakteriekärring”.

Eller nåt.

Grejen jag ville förmedla var:

Huvudkontoret är fullt

och

JAG KAN ALLT.

 

Annonser

En liten skrutt kom till Sverige…/erviluca

Postat den

ledsen pojke

….för 3 år sedan. Då när ”alla andra” också kom. Från hela världen. Nästan.

Den här lilla skrutten var 12 år första gången jag träffade honom. Han satt hemma hos sin ”nya familj”, förvirrad och ledsen och stirrade ner i bordskivan och undrade var han hamnat.

kaos vid gränsen 3

En 12-årig pojke som varit på flykt i ungefär 1 år. Flykten hade startat tillsammans med mamma och två småsystrar, efter det att pappan ”försvunnit”. Mamman och barnen lyckades ta sej några länder iväg, men vid en gräns i ett land var det kaotiskt och bråkigt och pojken kom ifrån sin mamma och sina systrar. När kaoset lagt sej hittade han inte sin mamma. Han stannade på samma plats i 1 månad och letade och letade. Till slut sa en familj åt honom att sluta leta och följa med dom istället. Dom skulle till Tyskland. Han följde med dom – ledsen och rädd.

gråtande pojke 2

När dom kom till Tyskland sa familjen att nu fick pojken klara sej själv. Dom skulle stanna i Tyskland och dom kunde inte ta hand om honom. Pojken hörde andra människor prata om Europa och Sverige och hängde med ett gäng som skulle dit.

vargar.jpg

Plötsligt sitter han i köket hos en svensk familj i en liten ort i Sverige, och förstår ingenting. Vi vuxna försöker förklara var han är och varför. Han är för förvirrad för att riktigt förstå. Han säger att han är ”rädd för mörkret och vargarna”, och det är verkligen MÖRKT i Sverige i november…

Jag träffar den här killen regelbundet och pratar med honom om vad som hänt honom och hur han mår. Han har mycket sorg och ilska i sej och jag tror på att sådant måste ”ut” för att det inte ska fastna inuti och bli ångest (och ilska). Så vi pratar. Och pratar. Och han gråter.

lära sig svenska.jpg

Han lär sej svenska på ett kick. Får vänner. Men alla är till att börja med från samma land. ”Svenskarna vågar inte prata med oss…”, säger han besviket. Han längtar tills han kan svenska ordentligt så att han kan få gå i en svensk klass, och ”bli svensk”. Han blir glad när en svensk tjej ”frågar chans”….

ledsen pojke 2

Han längtar också mycket efter sin mamma och sina syskon, tänker på dom mycket och vill att Röda Korset ska leta reda på dom åt honom. Jag tänker på allt som kan hända med en ensam kvinna och hennes små döttrar i alla ”kvinnofientliga länder” dom måste igenom för att komma till ett land som inte är lika kvinnofientligt, men jag säger inget om det.

När jag slutar träffa pojken har han hunnit bli 14 år och vi behöver inte längre tolk när vi pratar. Han går på dans och spelar gitarr och älskar att sjunga. Och går i svensk klass.

They-Grow-Up-So-Fast

Häromdagen hörde jag av mej till honom. Jag undrade hur det gått med allt. Tanken på att han INTE skulle få uppehållstillstånd har inte ens föresvävat mej.

Han berättar att Migrationsverket uppdaterat hans ålder. Plötsligt är han 17 år, snart 18…. och jag blir alldeles…chockad! Jag träffade ju honom när han var 12 och jag SÅG ju att han var 12 år! Han betedde sej som en livrädd liten 12-åring och berättade sin historia som en liten 12-åring, dvs man har ingen riktig koll på vad som hände i dom vuxnas liv…

svart moln.jpg

Det vilar ett stort svart moln över pojken nu och det finns risk för att han blir utvisad.

Det enda jag kan säga är:

”FY FAAN, Migrationsverket och alla myndighetspersoner som utför denna sållning – FY FAAN! SKÄMS på er!”